Värderingar och politik: Vart går Socialdemokraterna?

Jag föddes inte till socialdemokrat. Jag valde att bli socialdemokrat, av två skäl.

Det första skälet var min starka tro på partiets värderingar – jämlikheten,  solidariteten, alla människors lika värde.

Det andra skälet var min respekt för partiets erfarenhet och kompetens. Ju mer jag lärde mig om svensk modern historia, desto mer imponerades jag av Socialdemokraternas skicklighet som samhällsbyggare. Jag såg ett parti som inte bara pläderade väl för sina värderingar. Jag såg ett parti som också visade förmåga att förverkliga dem.

Sverige är än idag en av världens bäst fungerande välfärdsstater. Det är tack vare Socialdemokraternas skickliga samhällsanalys och smarta politiska reformer.

Så blev jag socialdemokrat. Men vad hände sen?

Idag, tjugo år senare, ser jag ett parti som kan lyfta värderingar om jämlikhet och solidaritet med samma glöd som förr. Jag vet att mitt parti bärs av många människors dröm om framsteg och rättvisa.

Men jag ser också ett parti, som inte längre kan förklara det samhälle som vi lever i. Jag ser ett parti, som inte längre kan lägga förslag som grundas i våra värderingar. Jag ser ett parti, som brister i tyngd och trovärdighet.

Debatten om välfärdsmarknaden är ett plågsamt exempel.

Samhällsforskningens resultat blir för varje dag allt tydligare när det gäller marknadsmodeller i  välfärden.

Rapporterna duggar nu tätt från forskare, som hissar varningsflagg för marknadsmodellen, inte minst i skolan. ”Sveriges extrema skolmarknad oroar forskare” rapporterar Vetandets värld. ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan” vädjar forskare från Kungliga Vetenskapsakademien.

Forskarna pekar på hur marknadsmodellen i skolan skapar segregation och brist på likvärdighet. De förklarar varför marknadsmodellen inte går att förena med social sammanhållning och jämlika livschanser. De berättar att den svenska skolan är extrem i internationella jämförelser; med privata skolor som finansieras fullt ut på en skolmarknad utan vare sig skarpa regelverk eller god kontroll.

Detta borde vara rapporter, som fick partiets ledning att lyssna intensivt. De borde leda till ny politik. Partiets mål är ju att bygga ett samhälle, som präglas av jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde. Det är uppenbart att detta kräver avveckling av den skolmarknad, som idag skapar helt motsatta resultat. Vårt parti – buret av starka värderingar och skickligt samhällsbyggande – borde ligga främst i förslag om reformer och alternativ.

Men så är det nu inte. Det gör mig bedrövad.

Istället hör jag argument, som handlar om strategi och opinion. ”Vi har 300 000 barn som går i något annat än en offentligt driven skola och det är ett faktum vi måste ta hänsyn till…” (Expressen).

Jag frågar mig om vårt uppdrag som socialdemokrater inte längre är att driva politik för jämlikhet och alla människors lika värde?  Är det istället anpassning till rådande orättvisor som gäller?

Ytterst handlar detta om partiets trovärdighet. Det räcker inte att vara ett parti med starka värderingar. Värderingar måste också förverkligas genom politiska beslut och långsiktigt samhällsbyggande.

Skatter och jämställdhet

Skattepolitik är jämställdhetspolitik. Det är mitt budskap idag i en artikel i Dagens Arena.

Historiskt finns det många exempel på att skattesystemet påverkar kvinnors ställning. Det mest kända exemplet är övergången från sambeskattning av makar till särbeskattning, 1971.

Särbeskattningsreformen innebar ett systemskifte. Den svenska välfärdsstaten, som ursprungligen byggde på idén om mannen som familjeförsörjare, förvandlades till en till en internationellt unik ”tvåförsörjarmodell”. Välfärdsforskare talar om övergången från en ”male breadwinner regime” till en ”two breadwinner regime”. Särbeskattningsreformen gav kvinnor ett individuellt ekonomiskt medborgarskapet, skilt från hushåll och familj. Kvinnor definierades inte längre som hustrur utan som självständiga aktörer i relation till staten.

Idag är särbeskattningsreformen historia, men tyvärr består kvinnors ekonomiska underordning i praktiken. Ett skäl till detta är att samhällets välfärdstjänster aldrig har byggts ut till den omfattning och kvalitet, som krävs för att en tvåförsörjarmodell ska fungera.

Idén om att kvinnor och män ska vara självständiga ekonomiska aktörer med samma chans till jobb och inkomst möter en verklighet, där kvinnor fortsatt tar huvudansvaret för hem och familj. Detta betyder att kampen för jämställdhet måste fortsätta, och inte minst kampen för ett rättfärdigt skattesystem.

Jag skriver i Dagens Arena att Socialdemokraterna nu står inför ett vägval. Partiet måste stå upp för ett skattesystem, som i praktiken ger  kvinnor i alla samhällsklasser möjlighet att försörja sig själva och forma sitt eget liv.

Jag vill rekommendera det senaste numret av tidskriften Tiden, med temat ”La Famiglia. En familjepolitik i kris”. Läsvärda artiklar med bland andra Joa Bergold, Karin Pettersson, Eric Sundström, Irene Wennemo och Linnéa Björnstam. Även Malin Hanson i Dagens Arena, RUT ingen frihets- och välfärdsreform. 

Tredela föräldraförsäkringen under nästa mandatperiod!

Det finns idag en enighet inom Socialdemokraterna om att föräldraförsäkringen, i ett första steg, ska delas i tre delar – en tredjedel för vardera vårdnadshavaren och en tredjedel som båda vårdnadshavarna kan ta ut.

Däremot råder inte enighet om när och hur reformen ska genomföras. I flera uttalanden har ledande företrädare för partiet uttalat stor tveksamhet. När Stefan Löfven presenterade Framtidskontraktet, till exempel, rapporterade media att det inte fanns några förslag om föräldraförsäkringen (Dagens Arena, Aftonbladet, Agenda, m fl).   Stefan Löfven  ”tiger som en sfinx” om föräldraförsäkringen, noterade Ulrika Knutsson i Fokus. Partiets ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson inledde sitt uppdrag med att ta avstånd från en delad föräldrafärsäkring (DN). Hon uttrycker numera principiellt stöd för en reform men betonar samtidigt gärna problemen (Aftonbladet, Evas Perspektiv).

Frågan om föräldraförsäkringen har ställts på in spets vid flera partikongresser, och utan tvekan blir det debatt även på årets socialdemokratiska partikongress. S-kvinnor, som har individualiserad föräldraförsäkring som mål, vill att Partikongressen tar beslut om en tredelning av föräldraförsäkringen under nästa mandatperiod. Vi har väntat länge nog!

Om detta rapporterade Ekot igår (Kräver tidplan för ny föräldraförsäkring, även SVT:  S-kvinnor kräver tredelad föräldraförsäkring).

Även SSU har varit ute i debatten i fråga om föräldraförsäkringen i samband med 8 mars (Individualiserad föräldraförsäkring – en frihetsreform). S-studenter driver också frågan om individualiserade föräldraförsäkring med prioritet inför partikongressen, se till exempel debattartikeln från S-studenter i Jönköpingsposten häromdagen, Individualisera föräldraförsäkringen nu!.

För Socialdemokraterna handlar det nu om att välja politisk roll i jämställdhetspolitiken. Vilket parti ska ta ledningen i svensk jämställdhetspolitik? Vill Socialdemokraterna bana väg, eller ska vi agera bromskloss?

”Kanske Maria Arnholm, som låg bakom den allra första pappamånaden, kan baxa fram en tredje?”, funderar Ulrika Knutsson i Fokus. Men, tillägger hon: ”I vilket fall som helst, hur socialdemokraterna förhåller sig är avgörande…”.

Precis så är det!

Jag instämmer också med Ulrika Knutsson i hennes slutsats:

”Om Sverige vill behålla sin tätplats på jämställdhetsområdet är det bara att klippa till med en tredje månad. En stor politisk majoritet både vill och kan. Men det krävs att den törs också.”

Mer skrivet och bloggat om jämställdhet: Den 9 mars skriver jag i Upsala Nya Tidning om hur S måste vända trenden mot minskad jämställdhet, tillsammans med Agneta Gille och Pyry Niemi (UNT 9 mars). Mer i etermedia och press: Maria Arnholm glömmer låginkomsttagarkvinnorna, Folkpartiet: Aktuellt med en tredje pappamånad, Frankrike Jämställdhet 3.0, Ta ansvar för det sexuella våldet, m fl. Bloggat: Nyabrittas, Ann-Sofie Wågström, m fl. Mer lästips: Framtidskommissionen och Ekonomistas.

Min dröm den 8 mars…

Den 8:e mars, den internationella kvinnodagen, är en dag då feminismens frågor äntligen debatteras just så som de alltid borde debatteras – intensivt, kunnigt, engagerat. Det är ju ingen nyhet att kvinnors villkor är sämre än mäns. Men den 8 mars får feministerna ändå nyhetsplats. Själv skriver jag idag tillsammans med feminister i alla läger om kvinnors oacceptabelt låga löner i Aftonbladet och om vikten av ett jämställt bistånd, i SvD.

Men kanske finns det också plats för drömmar, just på kvinnodagen den 8 mars? Då vill jag drömma om en riktig nyhet, som överraskar… Kanske så här:

Fredagen den 8 mars 2013 vaknar jag av min mans häpna rop.  ”Har du hört!?”

Jag inser med förtjusning att detta blir en historisk dag. Det ofattbara har hänt. Min man vrider upp radion och jag lysnar på Ekot, som berättar att Socialdemokraterna har bestämt sig för att 8 mars år 2013 ska gå till historien. Stefan Löfven har lanserat en oväntad nyhet inför Partikongressen. Ett skarpt beslut om individualiserad föräldraförsäkring! Linjen är klar och Löfven är tydlig.

”2014 är det 40 år sedan Sverige som första land i världen införde en individualiserad föräldraförsäkring,” säger han till Ekots reporter. ”Det blir ett lämpligt startår för 2010-talets största socialdemokratiska reform, den individualiserade föräldraförsäkringen. Vi Socialdemokrater kommer att genomför den stegvis, en månad i taget.”‘

”Det blir en tredelning då?”, inflikar reportern. ”Och när ska den tredelningen vara genomförd?”

Då kommer det häpnadsväckande svaret.

”Nej, vi tänker oss inte längre en tredelning. Vi Socialdemokrater menar att det har blivit dags att ta sikte på en fullt individualiserad föräldraförsäkring under nästa mandatperiod, och att ett lämpligt slutår är 2018.”

”Det året firar vi i Sverige 10o-årsminnet av demokratins genombrott i Sverige; det blir ett högtidsår för de politiska, medborgerliga rättigheterna. Vad kan passa bättre än att vi just det året  till sist också uppnår ett fullt ut jämlikt socialt medborgarskap; med lika sociala rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män? Vårt mål är att se till att år 2018 blir året då mäns aktiva ansvar för sina barn blir en självklar del av samhällskontraktet – inte något som kan överlåtas i utbyte mot mäns traditionella ansvar för jobb och försörjning”.

Nu måste jag gnugga mig i ögonen. En dröm?  Javisst. Men tillräckligt bra för att bli sann.

Jag minns med ett leende den lilla tavlan i Riksdagens klubbrum; en tavla som med ironisk charm hånar den kvinnliga rösträtten. Vad händer med barnen i ett samhälle, där inte kvinnorna vet sin plats i hemmen?

100 år senare får vi svaret. Männen går in i hemmen, lika självklart som kvinnorna går ut i samhället.