Skatter och jämställdhet

Skattepolitik är jämställdhetspolitik. Det är mitt budskap idag i en artikel i Dagens Arena.

Historiskt finns det många exempel på att skattesystemet påverkar kvinnors ställning. Det mest kända exemplet är övergången från sambeskattning av makar till särbeskattning, 1971.

Särbeskattningsreformen innebar ett systemskifte. Den svenska välfärdsstaten, som ursprungligen byggde på idén om mannen som familjeförsörjare, förvandlades till en till en internationellt unik ”tvåförsörjarmodell”. Välfärdsforskare talar om övergången från en ”male breadwinner regime” till en ”two breadwinner regime”. Särbeskattningsreformen gav kvinnor ett individuellt ekonomiskt medborgarskapet, skilt från hushåll och familj. Kvinnor definierades inte längre som hustrur utan som självständiga aktörer i relation till staten.

Idag är särbeskattningsreformen historia, men tyvärr består kvinnors ekonomiska underordning i praktiken. Ett skäl till detta är att samhällets välfärdstjänster aldrig har byggts ut till den omfattning och kvalitet, som krävs för att en tvåförsörjarmodell ska fungera.

Idén om att kvinnor och män ska vara självständiga ekonomiska aktörer med samma chans till jobb och inkomst möter en verklighet, där kvinnor fortsatt tar huvudansvaret för hem och familj. Detta betyder att kampen för jämställdhet måste fortsätta, och inte minst kampen för ett rättfärdigt skattesystem.

Jag skriver i Dagens Arena att Socialdemokraterna nu står inför ett vägval. Partiet måste stå upp för ett skattesystem, som i praktiken ger  kvinnor i alla samhällsklasser möjlighet att försörja sig själva och forma sitt eget liv.

Jag vill rekommendera det senaste numret av tidskriften Tiden, med temat ”La Famiglia. En familjepolitik i kris”. Läsvärda artiklar med bland andra Joa Bergold, Karin Pettersson, Eric Sundström, Irene Wennemo och Linnéa Björnstam. Även Malin Hanson i Dagens Arena, RUT ingen frihets- och välfärdsreform. 

Annonser

12 kommentarer

Filed under Jämställdhet

12 responses to “Skatter och jämställdhet

  1. Samhället, sedan två miljoner år, byggde på familjen som en ekonomisk enhet. Sedan hängdes den sk ”välfärds”-staten på, ovanpå denna.

    Därefter bestämde sig förståsigpåare att familjer ”valde fel” och införde särbeskattningen. 123 000 kronor per år i subvention till kommunala daghem + 1000 kronor till i månaden för att hindra kvinnor att ta hand om sina egna barn. Man måste tvinga dem att vara fria, som Rousseau uttryckte det.

    • Maths

      Inte helt korrekt historieskrivning. Vår art har funnits i ca 200.000. Hur tidigare människorarter organiserat sina samhällen vet vi inget om. Allt man kan säga är att människan alltid varit ett flockdjur, med allt vad det innebär av samlevnad.

      När det gäller nordiska förhållanden, var det fram för allt ätten som var viktig fram till en bit in på medeltiden. Därefter dyker det individ och ”familje”-centrerade samhället upp. Och ser man ”familjen” som vi gör idag, kärnfamiljen med mamma, pappa och barn, så är den av ännu senare datum. Den utvidgade familjen levde kvar till runt 1900.

      Så ”familjen” är fortfarande en ung nymodighet om man ser till vår arts historia.

      • Familjen är grundenheten hos alla de folk av jägare och samlare vi någonsin träffat på. Monogami är inte helt vanligt dock. 85% av kända kulturer practiserar polygyny, dvs att en man kan ha flera hustrur. Och att andra män gick utan. Endast eskimåer hade tvärt om, att en kvinna delades av ett brödrapar. Fast anledningen är tämligen brutal, att flickebarn dödades i stor omfattning.

        Homo helmi, primitiv Homo sapiens uppstod för ca 300 000 år sedan. Vi vet att de bröt ockra-pigment för nästan så länge sedan för att använda som färg. Det enda bevis vi har för att de var primitiva var att ”de såg primitiva ut”, med tjockare skalle och ben över ögonen.

        Det första 100 000 åren av Homo sapiens existens använde våra förfäder precis samma stenteknik som Neanderthalarna som skiljde sig från oss för ca 5-600 000 år sedan.

        Sedan 1 miljon år tillbaka har hjärnstorleken hos hominider endast växt med 6 procent. De senaste 30 000 åren har hjärnvolymen faktiskt krympt.

        Jägare och samlare uppstod för ca 1,8-1,9 miljoner år sedan. Antagligen när en stam Homo habilis tämjde elden och gradvis omvandlades till Homo erectus.

    • lenasommestad

      Det kan vara värt att påminna om att kravet på särbetskattning och daghem ställdes av just kvinnor. Så länge ingen barnomsorg fanns hade kvinnor mycket begränsade val. Många tvingades att lämna bort sina barn för att kunna försörja sig. Fosterhem var alternativet till de daghem, som ännu inte fanns. Kvinnor i familjen saknade egen inkomst och därmed makt över sitt eget liv. Ingen förbjuder varken män eller kvinnor att ta hand om sina barn, men än idag är det kvinnor som förväntas göra det – oavsett om man får betalt eller ej.
      Samhället sedan miljoner år har saknat såväl demokrati som mänskliga rättigheter. De flesta framsteg i dessa avseenden har bara några decennier på nacken. Bör samhället också i andra avseenden drivas tillbaka till ett tillstånd, där den enskilda människor lever i ofrihet?

      • Svenska arbetarkvinnor började vara hemma med sina barn så fort de kunde det, på 1920-talet som Anders Edwardsson berättar i sin eminenta bok. De gjorde de därför att de hade råd och ville det.

        Om det är valfrihet du vill ha, så ta då bort alla subventioner till daghemmen. Då får vi råd att ge varje familj 123 000 kronor per år (kommunernas genomsnittliga kostnad för en daghemsplats). Med barnbidraget blir det ca 135 000 kronor i näven, per barn, per år.

        Om svenska daghem är så bra som det sägs, och ”alla vill använda dem” så skulle INGENTING hända. Föräldrar skulle glatt betala ca 11 500 kronor per månad för en daghemsplats.

        Jag tror dock att en del kvinnor skulle vara hemma, en del skulle arbeta deltid, en del skulle sätta barnen på daghem, en del hos dagmamma, en del skulle ha en barnflicka. Inget vabbande behövdes tidigare. Sparar in mycket pengar.

        Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet ca 1982. Då började man städa skolan på dagtid av två ideologiska skäl. 1) att skiten skulle synas. 2) för att hindra att kvinnor arbetade kvällstid medan maken då tog hand om barnen.

  2. U_M

    Jaså, du tycker inte att individer skall behandlas lika av staten.

    Med ditt resonerande kanske det var ”förståsigpåare” som bestämde sig för att familjer ”valde fel” och därför införde rösträtt för kvinnor också?

    Ps. det där med att den borgerliga familjen skulle vara en två miljoner år gammal uppfinning är antagligen helt fel. Jag skulle tro att den (i den europeiska medelklassen) hade etablerat sig på omkring 1820-talet.

  3. Peter

    En annan skattapolitisk fråga som borde komma upp på dagordningen är fördelningskonsekvenserna av det nuvarande skattesystemet. Vid den stora skattereformen i början på 90-talet infördes platt skatt på kapitalinkomster och progressiviteten i lönebeskattningen minskade radikalt. Mervärdesskatten ökade också rejält och punktskatterna på drivmedel, energi, alkohol tobak mm. Arvskatten avskaffades av S och förmögenhetsskatten av alliansen. Bolagsskatten har vidare successivt sänkts och dessutom gjorts så lätt att kringå att många storföretag trots enorma vinster knappt betalar någon skatt i Sverige överhuvudtaget. Till sist gjordes fastighetsskatten om till en avgift, rot-avdraget blev permanent och rut-avdraget infördes. Sammantaget har skattepolitiken från början på 90-talet fram till idag i princip (undantaget värnskatten och i viss mån jobbskatteavdragen) ökat skattebelastningen för låginkomstagare och minskat den för höginkomsttagare.

    Den fördelningspolitiska förändringen i skattepolitiken under de senaste 20 åren helt genomgående. Problemet som jag ser det är att ingen har tagit ett helhetsgrepp på skattepolitiken utan varje förändring har behandlats för sig och man verkar i debatten helt ha blundat för hur alla förändringar samverkar.

    Pagrotskys utredning var i mina ögon ett stort skämt. Inget ska förändras och S väljer att fortsätta på den inslagna nyliberala vägen.

    Då borde faktiskt alla socialdemokrater ta ansvar för det och erkänna att man inte längre förordar en ökad jämlikhet utan vill ha ett samhälle där låginkomstagare betalar en i princip lika stor andel (i vissa fall större andel p.g.a. ett stort antal regressiva skatter) av sina inkomster till det offentliga.

    Särskilt torde dessa förändringar drabba deltidsarbetande låginkomsttagare ofta kvinnor i offentlig sektor som du och kvinnoförbundet säger er värna.

  4. Peter

    Kan tillägga att jag glömde nämna den successiva sänkningen av skatten för fåmansföretagare under samma period. Genom de numera mycket fördelaktiga s.k. 3:12 reglerna har ett stort antal höginkomstagare lyckats omvandla progressivt beskattad tjänsteinkomst till proportionellt beskattad kapitalinkomst genom vilken de kan undkomma även arbetsgivaravgifter.

    Säkerligen en av anledningarna till ökningen av diverse konsulter som ersatts vanliga tjänster.

    Förövrigt så vill jag påpeka att jag inte är kritisk till det du Lena framförde i artikeln där håller jag i allt väsentligt med. Men jag tycker den skattepolitiska debatten borde breddas ännu mer än genom ett genusperspektiv. Fördelningskonsekvenserna måste belysas och tas ansvar för.

  5. Morgan S

    Socialdemokratin står inför ett paradigmskifte.

    Antingen återerövrar den sina forna ideal, mål och metoder och använder dem i en ny modern tappning eller så visar man med sina beslut under kongressen vilka tankegånger som verkligen styr ledningen då man fattar beslut i en helt annan ideologisk riktning.

    Indirekt erkänner man då också att man redan genomfört ett helt annat paradigmskifte (i det tysta) där partiet gått från att vara ett parti som strävar efter alla människors väl i ett jämställt, rättvist och solidariskt ansvarstagande samhälle till att ha blivit ett parti som tar övre medelklassens parti och ser den enskildas profit som målet och metoden för att lösa alla samhällsproblem,framför ett ansvarstagande av alla för ett starkt sammanhållet samhälles bästa.

    En samhällsomdaning i ultramarknadsliberal riktning vilket inte ens tidigare genomfört i de mest uttalade marknadsliberala länderna vi har i västvärlden, men som nu tom. är normen för det parti som en gång växte upp ur myllan av de allra mest utnyttjade och som slogs för ideal som skulle slåss mot just den samhällsordning detta parti allt mer tydligen blivit en förkämpe för. (Privatisering, jobbskatteavdrag och utarmning av de gemensamma resurserna utan att de stärks på ett trovärdigt och solidariskt sätt via gemensam finansiering, skattevägen.)

    Min förhoppning är att beslutfattarna på kongressen tar sitt förnuft till fånga. En ”riktig” socialdemokrati ser en blandekonomi med en skattefinansierad effektivt driven offentlig sektor som en självklarhet.

    Den ser ett samhälle där alla växer i en jämn takt, där klyftorna minskar eller i vart fall inte ökar som självklart och den anser att skattefinansiering är den metod som är lämpligast både för att utjämna klyftor och att stimulera ekonomin i tider av stagnation inom de privata sektorn. Dessutom ser den en målmedveten utveckling av vård, skola och omsorg som investeringar i vår gemensamma välfärd vilket inte är en kostnad utan in investering i en bättre framtid, som alltid lönar sig så länge kvalitén utvecklats.

    Insikten att t.ex. jobbskatteavdrag alltid bara kommer vara en tillfällig vitamininjektion som aldrig ger en varaktig förbättring av ekonomin samtidigt som denna åtgärd skapar en varaktig försämring av våra offentliga samhällsfunktioner (då de får minskade resurser) gör att en ”riktig” socialdemokrati med rätta vågar kämpa mot dessa idéer och slåss för ett annat samhälle.

    Insikten att en eftersläpningseffekt döljer merparten av alla försämringar som kommer i släptåget av jobbskatteavdrag och privatiseringens tillhör det en ”riktig” socialdemokrati våga adressera.

    En ”riktig” socialdemokrati blottlägger detta och slåss för en förändring även när den uppenbara metoden innebär ett breddat ansvarstagande där inte bara de absolut rikaste måste vara med och bidra för ett för allas vårt bästa utan där även en ökad andel av befolkningen måste dra sitt strå i stacken (var och en efter förmåga) för ett återuppbyggt, starkt, tryggt och välutvecklat samhälle som vi alla vill ha.

    60 000 kr som Löfvén anser vara en nedre gräns för att någon skall behöva betala lite mer i progressiv skatt, räcker inte långt och det skickar helt fel signaler när det gäller allas vårt ansvar.

    Enligt mig anser en ”riktig” socialdemokrati att ansvaret ligger hos majoriteten av befolkningen varför gränsen snarare borde ligga på drygt hälften av den summa Löfvén vågar nämna. Ansvaret har vi tillsammans om vi skall ge samhället det kapital som krävs för lösa de stora svårigheter vi står inför nu och i framtiden.

    Ett parti som tror på ett sammanhållet, jämställt, rättvist och solidarisk samhälle ser också skatter som en del av vårt gemensamma ansvar där alla har ett eget ansvar att efter bärkraft bidra med vad de kan för att återuppbygga detta samhälle.

    Därför måste vi också våga ta den debatten.

    Alla skall vara med. (Också när det gäller att bidra till samhället, men man skall bidra efter förmåga,vilket ger en ganska naturlig gräns kring ca: 400.000kr per person och år innan en progressiv skatt på inkomster över detta tas ut.)

    400.000kr per år lever man väl på. Den inkomst man har utöver detta har man råd att betala lite mer skatt på och de flesta har faktiskt också en förståelse att de måste vara med att bidra för ett bättre samhälle där de tillsammans med alla andra åter skulle få sjukvård av toppklass. Skulle få en ambulanssjukvård som kommer snabbt och som nådde hela landet. Åter skulle få en miljö där deras barn kunde gå i trygga skolor och precis som förr bli bland de bäst utbildade eleverna i världen etc.

    Självklart skall ett parti som tror på dessa ideal varken stödja privat drift av gemensam verksamhet, stå bakom skattefinansierade ”bidrag” från de gemensamma resurserna som bara når de rikare delarna av samhället, Speciellt inte när de som behovet dessa tjänster bäst aldrig kan utnyttja dem då de tillhör de sämst ställda,som ändå inte har råd.

    Detta är motsatsen till jämställdhet, rättvisa och solidaritet! Det är inte socialdemokrati!

    Därför bort med RUT och ROT och självklart totalstopp för alla form av läxhjälp etc. då detta bara når de redan privilegierade.

    För mig är detta den stora skillnaden mellan ”riktig” socialdemokrati och det marknadsliberala röstfiskeri (förklädd till socialdemokrati) som partitoppen visar upp och allt mer tycks sträva efter.

    Denna strävan med allt mer tydliga marknadsliberala tendenser, där individen (särskilt den starka) ses som den magiska lösningen på alla kollektiva samhällsproblemen, där den enskildes frihet och förmåga att få växa på de svagares bekostnad blir så viktig att tom. de gemensamma resurser som kunde hjälpt de svaga skall satsas på att hjälpa de redan besuttna, det kan aldrig vara den politik socialdemokraterna borde stå för,

    Självklart är skattepolitiken både en jämställdhetspolitik, rättvisepolitik och ett led i ett gemensamt bygge av ett starkt väl utvecklat solidarisk samhälle där alla kommer kunna vara med. Normalt borde detta vara grundbulten i socialdemokratiskt politik, men idag står vi verkligen vid ett vägskäl.

    Vill socialdemokratin vara ledande även i framtiden krävs ett paradigmskifte där de hittar tillbaka till rötterna och åter vågar stå upp för den viktiga solidaritetsprincipen många i partiet tycks ha glömt bort.

    ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”

    En tidlös solidaritetsprincip som länge varit en självklar del av en socialdemokratiskt skattepolitik…

    Är målen fortfarande jämlikhet, solidaritet och rättvisa kvarstår både principen och skattepolitiken inom partiet men om målen verkligen har ändras… då lär vi märka det på besluten i kongressen.

    • lenasommestad

      Tack Morgan för ditt inlägg.

    • Maths

      Mycket bra, Morgan!

      • Morgan S

        Tack Maths, Lena och alla andra meningsfränder!

        Det känns som vår gemensamma strävan i vart fall i någon mån nått fram till toppen… Linjetalet gav i vart fall mig mer hopp än jag trodde jag skulle få innan.

        Skulle ha blivit intressant att följa debatten kring välfärdsfrågan i morgon (5/4) om inte följande sedan hände…

        Ber om ursäkt i förväg för det långa och röriga inlägget. Blev först så glad och sedan direkt så besviken att jag bara måste skriva av mig… Röran blir priset man får betala, när allt svämmar över…

        Glädjen efter linjetalet bleknade snabbt när väl ”demokratin” i partiet visades upp i allmänhetens ljus via presidiets hantering av olika frågor.

        Vet inte om bilden i TV lurades i den första delen varför mina klagomål i denna del eventuellt får tas med en nypa salt…

        Satt och såg hur partistyrelsens förslag såg ut att ha färre röstsedlar i luften ett par rösträkningar i rad, där dessutom ljudbilden tydligt var emot partistyrelsen i den första voteringen, men där ordföranden ändå tycktes höra motsatsen. Trots att även det visuella intrycket var emot partistyrelsen så slog mötesordföranden snabbt fast att partistyrelsens förslag vann. (Ingen hann dock begära rösträkning, så vi fick aldrig se facit.) Bilden kanske ljög, vad vet jag?!

        Därefter blev det dock värre när partistyrelsens förslag ställdes mot två likartade förslag (i princip kopior av varandra) i en enda omröstning, där man tvingades välja en av dessa tre (istället för att som brukligt ställa partistyrelsens förlag mot ETT förslag som man kommer fram till via en av flera olika typer av procedurer..)

        Finns flera, men nämner ingen, då detta inte är huvudpoängen.

        Istället handlar det om en uppenbar taktik för att driva igenom partistyrelsens förslag,trots att de var i minoritet via valet att ha flera olika val samtidigt mot ett från partistyrelsen!

        Har varit med om många olika kongresser och tagit del av de flesta andra partiers kongresser och denna fuling tror jag inte jag tidigare haft det stora missnöjet att ta del av (utan att någon snabbt skjutit försöket i sank.).

        Kongressen blev (de facto) överkörd av en strategi (väl uttänkt, strategiskt planerad där ”rätt” valt presidium blev nyckeln.) Mitt framför mina och svenska folket ögon tilläts ett fult sätt att förvränga den demokratiska processen att pågå. (Snabbt som tåget,kördes frågorna igenom så ingen skulle hinna reagera.)

        Tror ironiskt nog tom. besluten handlade om tåg/järnvägar etc. 🙂

        Bara att man visade att man så ut i fingerspetsarna behärskar hur man blandar bort korten så att partistyrelsen inte förlorar i en fråga där de (de facto) ändå var i klar minoritet, det stinker ordentligt!

        För mig var detta skamligt och det tog död på en stor del av glädjen jag känt efter Löfvens linjetal.

        Detta låga beteende är inte värdigt något demokratiskt parti och det är en direkt skam när det fick ske i ett parti som säger sig stå för social demokrati och utgöra den folkrörelses yttersta demokratiska högborg!

        I princip så kan partistyrelsen med denna metod alltid se till att det läggs ett likartat förslag från en annan region/distrikt så att förslagen tar ut varandra och partistyrelsen vinner. (Självklart skall därför detta omröstningsförfarande därför inte användas.)

        Man utnyttjade strategiskt omröstningsinstrumentet till att tvinga igenom partistyrelsens åsikt mot en majoritet av kongressens ledamöter till förfång för en sann demokratisk process.

        Blev faktiskt djupt beklämd när jag såg detta.

        Tack för det fina linjetalet Löfven, men jag skäms för hur partiet därefter via mötesordföranden/presidiet skötte omröstningsproceduren när kongressen fortsatte.

        Var direkt efter linjetalet beredd att ställa mig i första ledet och kämpa för partiet igen… men skeendet därefter tog död på varje uns av både kämpaglöd och vilja att stödja denna toppstyrda och nu bevisligen odemokratiska organisation.

        Denna genomskinlige strategi där partistyrelsens osynliga hand styrde bakom presidiets handläggning, det fick mig faktiskt att må illa…

        Skall detta vara sinnebilden av en folkrörelse och Sveriges bästa demokratiska parti?! (Var inte personligt investerad i sakfrågan men tål inte hur den demokratiska processen förvanskas.)

        Varför var presidiet (partistyrelsen) tvungna att visa ert fula tryne, med dessa knep (som de flesta säkert totalt missade) gång på gång!

        Snacka om att vara er egen värsta fiende.

        Tydligen litar ni inte på demokratins kraft utan eftersträvar er egen dolda diktatur… Kände sådant hopp… Var ni tvungna att begrava denna urkraft direkt?!

        Detta trixande hör inte hemma hos oss! Det hör fan i mig inte ens hemma hos SD! Möjligen hör det hemma i gamla Nazityskland i början av 30-talet eller i någon gammal kommunistdiktatur!

        Trodde inte partiledningen kunde sjunka lägre, men tydligen fanns det en ännu djupare nivå de ej skämdes för att nå…

        Nu vet jag ärligt talat varken ut eller in?!

        Var Löfvens linjetal ens värd det papper det var skrivet på eller var det bara ord som paketerades för att sälja en bild de aldrig hade för avsikt att följa upp i handling?! (Kongressens ”demokratiska” beslut tycks ju i vart fall ha varit ett fält de utan skam anser sig ha rätten att exploatera så långt det går med trixande av omröstningsprocedurer och dyl.)

        Gillade linjetalet mycket,missförstå mig inte; Men varför skall man lita på något de i partitoppen säger när de så uppenbart inte ens är intresserade av att låta kongressens få frihet att rösta som den vill, utan att partiledningen skall försöker styra resultatet t.ex. med trixande av omröstningsförfarandet (om läget uppstår för detta) när kongressen skall bestämma partiets framtida politik?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s