Värderingar och politik: Vart går Socialdemokraterna?

Jag föddes inte till socialdemokrat. Jag valde att bli socialdemokrat, av två skäl.

Det första skälet var min starka tro på partiets värderingar – jämlikheten,  solidariteten, alla människors lika värde.

Det andra skälet var min respekt för partiets erfarenhet och kompetens. Ju mer jag lärde mig om svensk modern historia, desto mer imponerades jag av Socialdemokraternas skicklighet som samhällsbyggare. Jag såg ett parti som inte bara pläderade väl för sina värderingar. Jag såg ett parti som också visade förmåga att förverkliga dem.

Sverige är än idag en av världens bäst fungerande välfärdsstater. Det är tack vare Socialdemokraternas skickliga samhällsanalys och smarta politiska reformer.

Så blev jag socialdemokrat. Men vad hände sen?

Idag, tjugo år senare, ser jag ett parti som kan lyfta värderingar om jämlikhet och solidaritet med samma glöd som förr. Jag vet att mitt parti bärs av många människors dröm om framsteg och rättvisa.

Men jag ser också ett parti, som inte längre kan förklara det samhälle som vi lever i. Jag ser ett parti, som inte längre kan lägga förslag som grundas i våra värderingar. Jag ser ett parti, som brister i tyngd och trovärdighet.

Debatten om välfärdsmarknaden är ett plågsamt exempel.

Samhällsforskningens resultat blir för varje dag allt tydligare när det gäller marknadsmodeller i  välfärden.

Rapporterna duggar nu tätt från forskare, som hissar varningsflagg för marknadsmodellen, inte minst i skolan. ”Sveriges extrema skolmarknad oroar forskare” rapporterar Vetandets värld. ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan” vädjar forskare från Kungliga Vetenskapsakademien.

Forskarna pekar på hur marknadsmodellen i skolan skapar segregation och brist på likvärdighet. De förklarar varför marknadsmodellen inte går att förena med social sammanhållning och jämlika livschanser. De berättar att den svenska skolan är extrem i internationella jämförelser; med privata skolor som finansieras fullt ut på en skolmarknad utan vare sig skarpa regelverk eller god kontroll.

Detta borde vara rapporter, som fick partiets ledning att lyssna intensivt. De borde leda till ny politik. Partiets mål är ju att bygga ett samhälle, som präglas av jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde. Det är uppenbart att detta kräver avveckling av den skolmarknad, som idag skapar helt motsatta resultat. Vårt parti – buret av starka värderingar och skickligt samhällsbyggande – borde ligga främst i förslag om reformer och alternativ.

Men så är det nu inte. Det gör mig bedrövad.

Istället hör jag argument, som handlar om strategi och opinion. ”Vi har 300 000 barn som går i något annat än en offentligt driven skola och det är ett faktum vi måste ta hänsyn till…” (Expressen).

Jag frågar mig om vårt uppdrag som socialdemokrater inte längre är att driva politik för jämlikhet och alla människors lika värde?  Är det istället anpassning till rådande orättvisor som gäller?

Ytterst handlar detta om partiets trovärdighet. Det räcker inte att vara ett parti med starka värderingar. Värderingar måste också förverkligas genom politiska beslut och långsiktigt samhällsbyggande.

Annonser

65 kommentarer

Filed under Demokrati

65 responses to “Värderingar och politik: Vart går Socialdemokraterna?

  1. ”Jag frågar mig om vårt uppdrag som socialdemokrater inte längre är att driva politik för jämlikhet och alla människors lika värde? Är det istället anpassning till rådande orättvisor som gäller?”
    Mycket mycket bra formulerat Lena. Du är lika klok som vanligt. Man undrar vem som försett er med ert verkställande utskott i partiet, Hin håle själv kanske? Man blir ju också mörkrädd när man ser hur fd socialdemokratiska statsråd (manliga framförallt) beter sig. Precis lika goda kålsupare som vilken annan kapitalist som helst.
    Hoppas nu er kongress förklarar för er ledning hur demokrati ska fungera!

  2. Huvudet på spiken där Lena, om vi anpassar oss har vi gett upp. Hela vår ideologiska grund och den tro vi har!

    Att ta ett kliv (eller flera) steg åt höger gör oss inte mer värdefulla eller attraktiva, det gör oss bara till en av fem och anhängare till något dåligt. Vi måste våga stå för det vi tror på och vi måste våga säga ifrån. OM inte idag så nästa helg (I Göteborg)!

    Tack för att du säger det jag tyst försöker att skrika och som ingen annan i ledningen säger. Kanske måste jag inte ta steget till vänster i september 2014.

  3. Inger Axell

    Tack Lena! Vi är många som oroar sig på samma sätt som du. Om inte nu…så kanske både den demokratiska socialismen och den likaledes demokratiska kapitalismen går helt i stöpet…och då???

  4. De två exempel på rapporter som ”duggar tätt” är ju från samma evenemang. Och ingen av dem har väl lett till någon rapport? KVA:s artikel var ju dessutom kliniskt ren från hänvisningar till forskning, eller argument alls. Så vilka forskningsrapporter är det egentligen du pratar om?

    Här är en artikel – som tar upp och hänvisar till faktisk forskning – som du inte nämner. Hur kommer det sig att du inte tog upp denna?
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fritt-skolval-leder-till-minskad-bostadssegregation_8041460.svd

    • lenasommestad

      Bäste Tomas,
      jo det duggar tätt med forskningsresultat, vilket du kan ta del av just från KVA:s symposium.Jag har två referenser till detta viktiga evenemang.
      Artikeln som refereras i SvD är en beställningsrapport från Friskolornas riksförbund. Rubriken syftar på en hypotes som inte har någon täckning i forskning: att skolval ska leda till minskad skolsegregation.
      Har segregationen ökat?
      Ett allmänt erkänt mått på segregation är det s k Theils index. Det visar på en skala mellan 0 och 100 om elever som tillhör en viss grupp är jämt fördelade mellan skolor eller koncentrerade till vissa. Låt se vad som hänt för gruppen barn födda i Sverige med utlandsfödda föräldrar. 1998 var indexvärdet 13 för denna grupp i Stockholm kommun. 2012 hade det ökat till 20, en ökning av segregationen med 50%. I Malmö ökar segregationen från 7 till 19, det är mer än en fördubbling. I Uppsala går segregationen från 8 till 12, en ökning med 50%. Göteborg där segregation var hög redan 1998 har ökningen varit mindre, från 16 till 19.

  5. Håller helt med Ove , detta är mycket bra formulerat.och djärvt uttalat inför kongressen. Vi vet inte med säkerhet vad kongressen ger för resultat men med stor övertygelse inte något önskvärt, och vad göres då?
    Ska vi då stillatigande åse nederlaget eller på sin höjd mumla i skägget?
    Hur många finns som är mäktiga att lyfta den smutsade fanan?

  6. Maria Nilsson

    Och nu minns jag varför jag INTE är sosse

    • Peter Fägersten

      Om solidaritet, jämlikhet och tron på alla människors lika värde inte är något du tror på är det ett klokt beslut Maria. Det kanske känns omodernt?

      • Björn Andreasson

        Bra, Peter. Jag instämmer
        Björn Andreasson

      • Maria Nilsson

        Jag bor i din våta dröm, jag bor i en kommun med total sossemajoritet, jag vet vad sossar gör när de har för mycket makt, och en sak kan jag säga solidaritet, jämlikhet och tron på alla människors lika värde inte har något högre värde när sossarna har fått adelsmännens privilegier.

      • trappstina

        Men Maria, det är ju det som är poängen med Lenas inlägg. Att de som styr partiet inte ska gripas av makthybris utan följa partiets grundläggande värderingar och agera utifrån det. D v s leva som man lär. Att bygga framtidens solidariska samhälle utifrån partiets grundläggande ideologi. Att säkra att de nya lösningar man hittar går i rätt riktning och löser de problem man vill komma åt på ett sätt som står i samklang med våra värderingar. Lena pläderar inte för maktfullkomlighet och fartblindhet som ibland tyvärr har drabbat en del företrädare för vårt parti och som du refererar till.

      • Janne

        Med all respekt, trappstina. Man kan inte rösta på sossarna bara för att Lena är med där. Hon representerar kanske vad 20 % av sossarna tycker, hur förklarar ni annars att s går en annan väg, det är väl ett demokratiskt parti? Gillar man Lenas åsikter och vill att de ska slå igenom i rikspolitiken tror jag att man ska rösta på vänsterpartiet.

      • trappstina

        Jaha du tycker det, men jag stannar nog och gör som Lena – fäktar för att driva på utvecklingen i rätt riktning. Har aldrig trott på att bara dra ur en relation bara för att det skaver – stannar hellre och försöker påverka än knyter näven i fickan och drar….

  7. U_M

    Tack för dessa rimliga och kloka ord!

  8. Kalle

    Socialdemokraternas politik verkar mest syfta till att stödja regeringens massinvandringspolitik och lönedumpningspolitik. Därför får SD min röst som protest i valet 2014.

    • lenasommestad

      Jag hoppas att du ändrar dig. Invandringen är inte Sveriges problem; däremot behövs en mer offensiv politik för att ge såväl infödda svenskar som inflyttade svenskar möjlighet till arbete.

    • U_M

      Så du skall rösta på SD för att de pekar ut syndabockar i form av människor som inte ser ut som du?

      Let’s face it, det finns inget högerparti som inte vill får ner lönerna för för de som inte har några förmögenheter att leva på. Och SD är i högsta grad ett extremt högerparti.

      Ponera att SD ”vinner” valet och samregerar med M. Det blir exakt samma nyliberala idiotpolitik som innan. Arbetslösheten kommer att ligga kvar eller öka och även lönedumpningspoltiken. Invandringen kanske kommer att begränsas marginellt, men tror du att M är så dumma att de inte skulle ta tillfället i akt och se till att göra SD:s helrasistiska kärnväljare besvikna?

      Skulle SD vinna valet och få majoritet kommer Sverige antagligen att hamna i en mörk och fruktansvärd tid, där massdeporteringar, lönesänkningar och ekonomiska såväl som poltiska kriser kommer att avlösa varandra. Det skulle innebära det fullständiga slutet för demokratin som vi har känt den under de senaste knappt hundra åren.

      Vi har sett detta förut och en stor del av Europa lever fortfarande i skuggan av diktaturen, en diktatatur förklådd till kommunism som i öst eller som fascism i sydeuropa.

      Jag menar att syndabockstänkandet som politisk huvudidé medför något som man inte helt lätt kan resa sig ifrån; det totala sammanbrottet av den grundläggande tilliten inför sina medmänniskor och i sin förlängning ett omöjliggörande av ett fungerande demokratiskt system. Och det är slutmålet för det SD som du säger att du vill rösta på.

    • Lassalle

      Bli i stället en politiker själv,fast bättre.Varför bli tillskyndare av ett parti som hävdar att ”ögontjäneri fungerar alltid”,vars partiledare varnar för partiets kärna såsom ”extremister,rasister och rättshaverister”?

  9. Kent Karlsson

    Ja vi är många här ute som ställer oss frågan vad som hänt med S och om partiledningen har glömt alternativt inte förstått vad deras uppdrag är! Uppdraget är, eller borde ju vara, att FÖRETRÄDA medlemmar och väljare men de tycks ha tolkat det som att uppdraget är att KÖRA ÖVER medlemmar och väljare!
    Det är tur att du i alla fall finns som en motpol och att du kan gå ut med det offentligt!
    Hade velat ha dig som partiledare istället för Stefan Löfven!
    JAG hoppas personligen att partiledningen blir överkörda ordentligt på kongressen så de förstår innebörden av ordet demokrati i namnet Socialdemokraterna annars är väl frågan om det inte är lika bra att stryka det ordet!

  10. Kan bara instämma.Mycket bra formulerat!

  11. Kjell Arvedson

    Det värsta är att en socialdemokrati som sviker, inte lär stärka vänsterpartiet eller någon progressiv kraft överhuvudtaget. I bästa fall, ja i bästa fall, är det Sverigedemokraterna som vinner. Utvecklingen i Grekland, eller i Tyskland på 1930-talet, visar vad som händer om det folkliga missnöjet kanaliseras till den etablerade politiska sfären, men där socialdemokratin lämnar Walk Over. Ett annat, och knappast mer attraktivt alternativ, är en oartikulerad social protest. Ett samhälle där arga unga män lever ut sin frustration på fotbollsarenor, gator och torg och i sina hem. Ett samhälle där våldet kan drabba när och hur som helst, därför att ingen sätter ord på de arga unga männens vrede eller visar konstruktiva alternativ. Det är ett samhälle där de ekonomiskt lyckosamma lever i skräck. De skickar barnen till skolan med väpnad eskort, de sätter galler för fönstren i sina hus och lever sina liv i gated communities. Det är inte ett gott samhälle, vare sig för fattig eller rik.
    En socialdemokratisk partikongress borde vara ett tillfälle då partiledningen lyssnar på medlemmarnas ombud, och tar med sig uppdraget att formulera en praktisk politik efter de riktlinjer kongressen beslutat. Inte en Folkkongress där ombudens enda uppgift är att resa sig och applådera när centralkommittén meddelat sina väg- och personval.

    • Väl talat!

      ”So many people can’t express what’s on their minds
      Nobody knows them, nobody ever will
      Until their backs are broken, their dreams are stolen
      When they can’t get what they want, then they’re gonna get angry”
      –Matt Johnson, ”Heartland”, 1986.

      • Maria Nilsson

        JO jag har förstått att de som har knäckt ryggen pga för hårt arbete har en speciell ställning inom socialdemokratin men de som aldrig har kommit ut på arbetsmarknaden och kunnat knäcka ryggen hur ser ni på dem?

  12. pepsigro

    Langsiktig samfunnsbygning? Forfatteren har tydeligvis glemt arven etter Olof Palme; en velferdsstst uten bærekraft som førte Sverige ut i en alvorlig krise.

    • lenasommestad

      Nej, det var inte någon välfärdsstat utan hållbarhet som förde Sverige in i 1990-talets ekonomiska kris. Denna historieskrivning saknar grund. Det som förde Sverige in i 1990-talets ekonomiska kris var avreglerade låne- och finansmarknader i kombination med fast växelkurs.
      Jag rekommenderar dig att läsa Rogoffs och Reinharts utmärkt ”This Time is Different. 800 years of finanacial folly”. Den ger en utmärkt historisk översikt av hur finansiella kriser skapas. Idén att de skulle skapas av en för generös välfärdsstat (eller för generösa löner till vanliga löntagare) har inget stöd, varken i det svenska fallet eller generellt.

      • trappstina

        Äntligen någon som törs tala sanning om 90-tals krisen… läs och lär så vi inte gör om samma misstag igen. Hoppas att M inte hinner sälja ut SBAB så att vi bara kommer att ligga i hänerna på bankerna med tanke på alla bostadslån som nu är tagna…det var ju delvis huslån och räntorna till bankerna som drev fram valutaavregleringen som föregick 90-talskrisen så vi behöver hålla ett vaksamt öga på detta.

      • Erik Gertkvist

        Vi ska inte glömma en riktigt pervers byggsektor och dess lån när det gällde krisens ursprung, samt naturligtvis övergången från en höginflationseknomi till låginflationsekonomi. Vilka det var som låg bakom detta kan nog alla gissa …

      • Det håller jag med dig om Lena. Men vilka var det som avreglerade marknaderna och varför? Jo Kjell Olof Feldt och S. Sen stod Göran Persson och sa att marknaden är en usel herre men en god tjänare. Vad var det han missat?

  13. LR radicals

    Respekt, för ett bra inlägg,
    Korrekt analys av vad välfärdsmarknadiseringen innebär. Vinstintresse hör inte hemma i välfärden, då det förblindar aktören. Tyvärr drivs även många kommuner med ett ekonomiskt styrsystem som kan liknas vid ny(neo)liberalism, där ekonomisk vinst piskas fram genom slimmade verksamheter. På personalens och kvalitetens bekostnad. Betänk att kommunernas samlade överskott är i 10-20 miljarder-klassen år efter år. Detta är outnyttjade skattemedel som kan sparas pga. stora grupper i förskola, 30-klasser i lågstadiet, minskad elevvård i skolan, underbemanning i äldreomsorg osv. !
    Hoppas socialdemokratin kan ta reson och inse vilken ideologisk valmansgrund man står på. Annars finns det vänsteralternativ, starkare vänster motiverar sossar att agera rätt:)

  14. Var en kort tid medlem i S, innan Olof Palme mördades. Det tog lång tid innan jag vågade ta steget fullt ut och göra som jag verkligen ville, bli medlem i V. I Sverige härjar en aggressiv högerhegemoni som ser som sin värsta fiende jämlikhet och folkdemokrati. V var för inte så länge sedan riksdagens tredje största parti. Måtte V bli ännu större i valet 2014. Det skulle tvinga svensk politik i allmänhet i rätt riktning, också S.

  15. Nisse

    Jag har en exakt likadan erfarenhet som Lena. Varit sosse i alla år – bland annat som facklig företrädare. Är 60 år. Min slutsats blev dock en annan. Jag är nu medlem i Vänsterpartiet. Det partiet är ju vad sossarna var då de lyssnade…

  16. trappstina

    Ja det är på tiden att vi slutar slösa skattepengar på företag som inte är intresserade av annat än vinster. De kvarvarande kommunala skolorna har fått kämpa i motvind på ojämlika villkor. Kanske kan det få finnas enskilda företag eller organisationer som driver skolor men i såfall måste vinstmöjligheterna i verksamheten regleras. Kanske behöver man också se över deras frihet att anta (eller avvisa) elever så att den blir lika som de kommunala skolornas åtaganden. Nog borde det innom partiet finnas kreativa krafter som kan hitta nya lösningar med rätt värdegrunds förankring. Fler behöver höja sina röster, fler måste se den verklighet som finns utanför storstädernas stadskärnor!

  17. Maths

    Precis så! I DN talas det om partiets ideologiska nerv. Var finns den idag? Vilka värden är det man rent faktisk jobbar mot?

    Jonas Sjöstedt skriver i en debattartikel om hur arbetarrörelsen byggde det här landet. Han vill nu samregera med Socialdemokraterna. Men jag undrar: blir det då en blocköverskridande allians? För var ligger den ideologiska nerven inom Socialdemokraterna idag?

    • Maria Nilsson

      Numera röstar inte arbetare på S och V hur ställer ni er till det?

      • Lassalle

        Om vi nu skall ta någon hänsyn till opinionsundersökningar så ser det ju ganska bra ut ,om man så säger.Jag kan på rak arm se ett antal andra partier som har påtagligare problem.

  18. Morgan S

    Tack för ditt inlägg i debatten Lena.

    Tydligt pekar du med hela handen på det som vi gräsrötter länge sorgesamt iakttagit. Även ett stort tack till er övriga gräsrötter som bl.a. i denna blogg tydligt visar dem som skall delta i kongressen var rörelsen står i frågan.

    Det är verkligen nu eller aldrig…

    Frågan är dock om partitoppen ens anar magnituden på skadan ett fåtal felbeslut denna gång kommer få för partiets framtid?!

    Socialdemokratin har aldrig stått inför ett mer ödesmättat val. Fattar de ens det?!

    Hoppas de öppnar ögonen och inser…
    Antingen går man i takt med sin ideologi eller så imploderar man sakta av tyngden som sveket mot väljarna, rörelsen och arvet de sattes att förvalta kommer innebära för partiets trovärdighet, när glappet mellan dagens politik och partiets ideologi blir allt mer tydligt för alla som står utanför de beslutande församlingarna och som nu successivt, passivt bara tvingas se på hur makteliten i partiet behandlar rörelsen som sin personliga egendom mot rörelsens vilja och bara låter moraset fortgå, för att få behålla de personliga halmstrån av makt de armbågat sig fram till i rörelsens namn.

    Problemet de missar eller blundar för är att ett förtroendekapital bara har en begränsad livslängd och att partiet nu lever på övertid på dess historiska kapital…

    Tiden rinner ut. Endast de som sitter i beslutande position nu kan rädda situationen. Dörrarna stängs i allt snabbare takt. Vi sympatisörer och medlemmar har inte längre tid att ändra kursen innan det är försent. Ansvaret vilar därför tungt på delegaterna i kongressen. Det gamla förtroendekapitalet är snart dött och begravet. Endast ni kan ge det nytt liv med ideologiskt korrekta beslut i alla centrala frågor.

    Inga frågetecken var ni står får hänga i luften. Antingen pekar ni tydligt och förtroendefullt med en ideologiskt grundad hand mot framtiden eller så fullbordar ni sveket.

    Håller alla tummar i världen att Lena och hennes meningsfränder får med sig en majoritet i de centrala frågor hon adresserar.

    Om partiet är döende eller kommer få nytt liv avgörs nu. Snälla delegater på kongressen. Döda inte vår rörelse! Vi är många fler än er (ge oss för en gångs skull chansen att höras.)

    Låt vår röst klinga med den styrka vi förtjänar i maktens korridorer. (Utan oss finns ni inte.) Bli inte varse det när det är försent utan lyssna NU!

    Vi byggde landet, vi stod med stadig blick upp för ideologin i vått och torrt, på arbetet, i möten med våra medmänniskor och på gator i torg när rörelsen samlades till demonstration. Vi byggde och bar upp partiet; Generation efter generation.

    Nu är det dags för er att stå upp för oss, partiet, dess ideologi och framtid! Svik oss inte nu… för detta svek går aldrig att göra ogjort!

    Ni är de enda som kan rädda partiet! Gör det!!!

    Lev som ni lär och försvara denna gång tydligt med era beslut vår ideologi (oavsett vad eventuell partipiska annars försöker tvinga er till!)

    Partiet är faktiskt mycket mer vi än ni och de i partitoppen. Den är vi och alla som kom före… och de är alla de som kan komma efter som tror på vår ideologiska grundtanke som jämlikhet rättvisa och solidaritet.

    Hedra denna demokratiska grundtanke och vårt gemensamma arv genom att göra det enda rätta. Håll vår kurs stadig in i framtiden!

    Partiets framtid har aldrig hängt på en skörare tråd… Hoppas ni spinner den stark igen med rätt beslut!

    Lycka till Lena m.fl. på kongressen!

  19. Reblogged this on En humanist i arbetslivet and commented:
    Vad händer när ett parti inte längre baserar sin politik på sina värderingar och samhällsforskning? Vad händer om om socialdemokratin går i vilse i debatten om välfärdsmarknaden? Forskningen visar tydligt att marknadsmodellen i skolan skapar segregation och bristande likvärdighet, ändå är inte socialdemokraterna det parti som ligger främst i att lägga fram på förslag om reformer och alternativ. Istället pratar man om strategi och opinion.

    Läs Lena Sommestads lysande blogginlägg om den begynnande förtroende- och trovärdighetskris som SAP kan stå inför om vi inte hittar igen vår moraliska kompass och våra värderingar. Våra värderingar måste alltid vara grunden för vår politik. Detta måste gälla även om det innebär att vi kan förlora opinionen kortsiktigt, det handlar trots allt om vår långsiktiga trovärdighet.

  20. david sundström

    Första gången jag läser don blogg, väldigt välskriven och viktig för ideologisk debatt, ngt som saknas generellt i politiken o specifikt i s. Bara det faktum att Anders borg av många anses opolitisk borde öka oppositionens debatt om grundvärderingar. Även om jag inte håller med i allt ville jag hylla dig för dina ideologiska inspel, först skatterna och sen likställighet vs individualism från ett samhällsbyggnadsperspektiv…inte helt okomplicerat

  21. Och jag valde att sluta vara socialdemokrat av två skäl: högervridningen och att reformism inte fungerar.

    • Lassalle

      I bland kan man få uppfattningen att den Borgerliga hegemonin inte existerar och är helt betydelselös.Sedan ett antal decennier har de förutom den ekonomiska makten,den politiska makten och makten över media,detta är en mycket mäktig motståndare som satt sin prägel på samtiden.Detta är en ideologisk balansgång under vissheten att vi måste få en majoritet av väljarnas förtroende för att kunna bedriva en jämlikhetspolitik i praktiken.Det gör vi inte på cafeer eller genom att knyta näven i byxfickan.Reformismen är den enda vägen att gå,vad är alternativet;”proletariatets diktatur”?

      • När är du född? På 40-talet? I så fall begriper jag att du inte ser någon annan väg… Vad trött jag blir på alla dessa sovjetskrämda sossar. Ni var också en stor anledning till att jag hoppade av. Trångsynta som sverigedemokrater och ofta lika kunniga om politik. LIka livrädda för allt som inte är sosseriet. Komplett ideologiskt vilsna eftersom ni varit för lata för att lära er mer historia än som lärs ut på en SSU-tvåa, och inte ens vågat gå nära Manifestet (på grund av K-ordet!) och inte heller Kapitalet (K-ordet kan ju smitta!).

        Det är nog dags för dig att lära dig lite om dagens vänster. Det är bara de halvt förryckta stollarna i KP som tror att det som dog samtidigt som Lenin är något att bygga på. Ett litet googlingstips: ”Deltagarekonomi”.

      • ”Reformismen är den enda vägen att gå,vad är alternativet;”proletariatets diktatur”?”

        Vad jag förstår menar Nicklas Eriksson med ”reformism” den typ av samarbete med överklassen som (S) står för. Jag håller med om att detta inte fungerar i längden, eftersom det slutar som med (S) och de andra partierna i Socialistinternationalen, det vill säga att man äts upp av överklassen.

        Förvisso står även Syriza, Front de gauche, osv. för reformism, men det är en reformism med klara skiljelinjer mellan politiken och överklassen.

        Hoppas (V) förstår att det enda som duger är att göra som Syriza i Grekland, Front de gauche i Frankrike osv., det vill säga utmana (S) och ta sikte på att utgöra ett huvudalternativ. Annars får jag försöka hitta ett parti utanför Riksdagen att rösta på.

    • Lassalle

      Jag visste inte att det skall ses som en belastning att vara född på 40-talet?
      Kanske just därför som ovärderlig faktisk kunskap föreligger.
      ”Testuggandet” kom och gick under slutet av sextiotalet och början på sjuttiotalet,sörjd av ingen.
      Litteraturtips:”Tåbb med manifestet” Lars Ahlin

      • Det var väl Pär Nuder som kallade 40-talister för ”köttberg”, vilket Eriksson inte gör om jag förstått rätt.

        Kalla kriget är formellt slut, men dess logik lever vidare så att säga och får tyvärr även en del 40-talister att se monster där monster ej finns.

  22. peter

    Lena äntligen att någon i position i partiet gör eller säger något man håller helt och hållet på att gå ifrån sina värderingar under löfvens veka hållning kring vinster i välfärd och skola partiet undergräver sitt eget exiStens berättigande med detta hoppas du orkar argumentera vidare för ledningen verkar inte vilja lyssna på någon utifrån heller hls peter

  23. Anders Nilsson

    Bra, Lena! När skolan kommunaliserades 1989 och när GP 1991 i
    riksdagsgruppen presenterade sitt nya (och värdelösa) gymnasium
    lyssnade gruppen andäktigt och ingen, utom Grethe Lundblad, ställde
    följdfråga. De var lydiga och auktoritetsbundna. Hoppas det är
    bättre nu och att fler än du vågar gå emot partiledningen.
    Då var (s)-ledningen imponerad och vilseledd av reformpedagoger,
    idag av riskkapitalister; – och av ekonomer som inte förstod att statsskulder är på riktigt och har konsekvenser.

  24. Tomas Melin.
    Här en föreläsning med annan forskning som visar på samma utvecling.
    http://bambuser.com/v/2684978

  25. Mycket bra skrivet Lena, och det du skriver förklarar också varför jag slutade att betrakta mig som socialdemokrat, efter att jag ansett mig vara en sådan i 30 år. Partiet har totalt mist styrförmågan och dagens ledare är ingenting annat än förrädare mot hela den socialdemokratiska ideologin. Idag stöttar de med liv och själ precis den politik som partiet en gång bildades för att bekämpa. Det är bedrövligt.

    • trappstina

      Tyvärr en vanlig utveckling enl Maslows behovstrappa. När de fysiska behoven av tak överhuvudet och mat på bordet och där till en massa prylar är tillfredsställt så prioriterar och söker man andra tillfredsställelser (mer upplevelse baserade) och motivationen minskar i driveffekt. Det man tidigare kämpade för tas som något naturligt och självklart (som inte behöver skötas om och bevaras d v s vårt välfärdssamhälle). …..

  26. Rune Lanestrand

    Jan Nygren en gång radikal SSU-ordförande numera skrupelfri vapenkrämare inblandad i de smutsiga vapenaffärerna med miljarder till lobbyister som mutat höga politiker för att de ska köpa svenska JAS-plan. Klart att Nygren backar upp Stefan Löfven som är stolt över svenska vapenexport. Även Löfven är inblandad i mutor till Sydafrikanska politiker för att få sälja JAS. Naturligtvis räknar Nygren med att Löfven ytterligare ska gynna vapenexporten som Nygren numera lobbar för sedan han lämnat vice vd-posten på flygfabriken SAAB AB.
    http://runelanestrand.wordpress.com/2012/03/07/saudiarabien-uppskattad-diktatur-i-kanslihuset/

  27. Dala Demokraten kommenterade tidigare inför sitt 100 års jubileum att tidningen bildades för att ”återge sin socialistiska syn” ”inte för att stödja ett enskilt parti” man kan verkligen undra hur de Socialdemokratiska ledarna funderar och fungerar numera!?

  28. Lars Taxén

    ”Politikens viktigaste uppgift under de närmaste tre–fyra decennierna är att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken.” Det är budskapet i boken Generell välfärdspolitik – bara magiska ord från 1992, författad av Anders Borg. Liknande värderingar står Fredrik Reinfeldt för: ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion … vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” (Det sovande folket, 1993).

    Efter sju år vid makten blir det alltmer uppenbart att just dessa värderingar genomsyrar alliansens politik. Från att ha varit världsledande när det gäller att kombinera en trygg välfärd med en stark ekonomi och en ökad jämlikhet, har Sverige blivit världsledande i privatiseringar, avregleringar och en skenande ojämlikhet. Samhällskontraktet är på väg att rämna.

    George Monbiot, krönikör i The Guardian, kommentar till denna utveckling är att ”vänsterns sätt att bemöta högervridningen har varit katastrofalt. I stället för att ta strid för våra värden har vi försökt anpassa oss till deras”. Är inte detta en exakt beskrivning av ledande socialdemokraters strategi? I stället för att lyfta fram och stå för sina grundläggande värderingar, gör S allt för att sopa dem under mattan. Eller som hälso- och sjukvårdspolitiska program från 2009 formulerar det: ” För oss är driftsformen inte ett självändamål. Det centrala är kvaliteten och att resurserna används efter behov”. Jag kan inte se att värderingar bakom sådana formuleringar skiljer sig nämnvärt från alliansens.

  29. Så länge som majoriteten inte har något annat förhållningssätt till politik än att rösta på ett i förväg konstruerat alternativ vart fjärde år kommer det att förbli så här – att de politiska proffsen utformar politiken för att tillgodose sina egenintressen. Och de politiska proffsens egenintresse är att knoppa av offentlig verksamhet så att de får bli kapitalistiska entreprenörer för offentliga pengar, för det betalar sig bättre.

    S eller M kvittar lika i det fallet. Det är samma egenintresse som styr.

    Vi som inte gillar kommersialiseringen av offentliga verksamheter måste bygga upp våra egna organisationer med klös i. När vi har gjort det kanske partierna bryr sig om oss.

    • ”Vi som inte gillar kommersialiseringen av offentliga verksamheter måste bygga upp våra egna organisationer med klös i. När vi har gjort det kanske partierna bryr sig om oss.”

      Bland annat Hellas och Frankrike visar att det även kan vara en idé med nya politiska uttryck/partier.

      Och i Storbritannien:

      http://leftunity.org/appeal/

      Loach i Storbritannien, Mélenchon i Frankrike, Tsipras i Hellas m.fl. förstår nämligen att det inte längre är något att vänta från partierna som för länge sedan nådde sina bäst före datum.

    • trappstina

      Så länge som merparten av svenska folket avstår från att engagera sig politiskt och knappast ens en gång orkar gå att rösta vart 4:e år så kan ju den politikkultur som du beskriver breda ut sig. Många orkar inte ens ta reda på tillräckligt mycket om olika partiers politik utan läser bara slogans och förväntar sig färdiga lösningar. Med lite mer engagemang och kunskap om samhälle och nationell ekonomi (trodde ju att fler skulle kunna mer när så många läser på universitet och högskolor) så kunde vi undvika att några ”kryssar” sig in i politiken för egen vinnings skull. Har själv gjort mina aktiva 12 år inom politiken så jag har sett både det som är bra och det som är dåligt, men framförallt skapade det ett bestående engagemang och en tro på att vår demokrati behöver förstärkas och förnyas. Fler borde kunna göras delaktiga och inte som nu att några stycken leker företagare/VD med våra gemensamma resurser och samhällsnyttan.

  30. Olle Göransson

    Lena, lika lite som du blev jag född Socialdemokrat. Till skillnad från dig som tog steget för länge sedan, har jag ägnat de senaste fyrtio åren åt att fundera på om jag skulle kunna bli det, och velar fortfarande i den frågan. Nyckelordet, som jag tycker alla kommentatorer till din text missar, är Solidaritet. Det är hög tid att formulera vad det betyder idag. Eller snarare, vad det kräver. Historiskt var solidaritet vad socialdemokratin byggde sitt existensberättigande på. Solidaritet för ett jämlikare samhälle förväntades/krävdes av den välbeställda klassen. Olof Palme är paradexemplet på att man även därifrån (nåja, några i alla fall) ställde upp på att ett jämlikare samhälle är bättre för alla. Men också solidaritet inom arbetarklassen; ”den av våra bröder eller systrar som förtrycks, ska ha vårt fulla stöd”. Dvs solidaritet betydde att alla på botten skulle få del av makt, inflyttande och pengar på de besuttnas bekostnad.
    Numera har jag ingen aning om vad det betyder när socialdemokrater tar ordet solidaritet i sin mun, förrän idag när jag läser din blogg. Då förstår jag vad det betyder för dig (om dock inte självklart för socialdemokratin i stort), och tror att vi är ganska överens.
    Idag när den traditionella basen för socialdemokratin (folket alltså) tillhör de (åtminstone någorlunda) välbesuttnas skara, och varit vinnare på politiken som förts av den borgerliga alliansen, frågar jag mig hur nyckelordet solidaritet ska användas av socialdemokratin. Ska det betyda solidaritet inom den traditionella gruppen av arbetare, för fortsatt utökad välfärd för sin grupp? Liktydigt med ”det nya arbetarpartiet moderaternas” strategi. Alltså ta deras solidaritetsbegrepp och göra det lite bättre? Ska det innebära solidaritet med dem som förr gick under benämningen ”trasproletariatet”, dvs idag utförsäkrade, arbetslösa och papperslösa flyktingar bland andra? Solidaritet med världens fattiga, för att hjälpa dem att lyftas ur fattigdom? Solidaritet med kommande generationer, för att ge dem en beboelig planet?
    Frågan är alltså om solidaritet betyder att socialdemokratin ska begränsa begreppet solidaritet till att stå upp för den ursvenska arbetarklassens rätt till ett bättre liv. Vilket tyvärr förmodligen är den valvinnande strategin, och den man förefaller ha valt att föra fram,
    Vill man däremot vinna mig så talar man klart och tydligt om att solidaritet innebär att nu när vi svenska folk i stort fått det så bra, är det dags att vi som har, delar med oss. Till dem som är sjuka, till dem som åldras, till dem som saknar arbete, till dem som hungrar och lider av vattenbrist eller krig i den övriga världen, och till våra ofödda barnbarnsbarns rätt till en miljö som går att leva i.
    Kort sammanfattat; är solidariteten till för en begränsad grupp, eller för alla?
    Finns modet att bortse från risken att förlora nästa val, till förmån för att vara tydlig med vad som särskiljer socialdemokratin från andra? Vilket sistnämnda, om någon frågar mig, är den långsiktigt vinnande strategin.

    • lenasommestad

      Tack Olle för ditt innehållsrika inlägg.
      Jag tror som du att solidaritet är centralt. Men det är inte något lätt begrepp.
      Socialdemokratin byggdes runt olika begrepp om rättvisa och solidaritet. Där fanns solidariteten inom arbetarkollektivet. Den kunde rymma solidaritet med den som drabbats av till exempel sjukdom, men samtidigt var den nära förknippad med prestation. Man brukar ibland tala om de produktiva rättvisan; förmåner och solidaritet tillfaller dem som arbetar.
      Inom arbetarrörelsen har det alltid funnits en spänning mellan yrkesarbetarna; de som genom den produktiva rättvisan kunde nå långt i prestationer och välstånd; och dem, som på grund av mindre tur, skicklighet eller arbetsinsatser inte kunde räkna med samma belöning. Det ovanliga med svensk socialdemokrati var att solidariteten kom att sträckas också bortom arbetarkollektivet, för att inrymma alla dem, som räknades som medborgare. Även kvinnor, som arbetade obetalt med barn och familj. Även småbönder och andra, som saknade lön och arbetsgivare. Vi fick en generell välfärdspolitik, baserad på medborgarskap.
      Så småningom länkades de två systemen samman, i de inkomstprövade men ändock generella socialförsäkringarna. Det visade sig bli en lyckträff. Det faktum att alla ingick i samma försäkringar skapade en intern solidaritet med systemet, samtidigt som prestation ändå gav högre ersättning. Resurser har i detta system effektivt överförts från de mer välbeställda till dem som har lite eller ingenting.

      Var står vi idag? Moderaterna har fullt ut lagt beslag på idén om den produktiva rättvisan; arbetslinjen, den som förvärvsarbetar ingår i gemenskapen, inga andra. Det är ett svårt bakslag; en politik som fångar något av arbetarrörelsens tänkesätt men kastar bort solidariteten, som byggde på medborgarskap.

      Samtidigt vidgas kravet på solidaritet, som du skriver. Alla är inte längre självklart medborgare; vilka rättigheter tillkommer de papperslösa, eller människor i andra länder och andra världsdelar?

      Jag tror att solidaritet måste sträcka sig bortom medborgarskap men tror samtidigt att vi inte ska slänga bort den styrka, som den medborgarbaserade solidariteten innebär. Den behöver inte nödvändigtvis baseras på formellt medborgarskap; poängen är att människor som bor tillsammans också ska visa solidaritet med varandra. De ska visa solidaritet som människor, men också därför att idén om att en enskild människas prestationer är endast hennes egna, är feltänkt och inskränkt. Ett samhälle skapar vi tillsammans, vissa med bra betalt, andra med lite betalt eller inget betalt alls, men i stort sett alla gör en insats och ska därför i rimlig utsträckning dela på resultatet.

      Tydligast av allt, när det gäller vårt ömsesidiga beroende, är förstås föräldrars insatser för sina barn; obetalt men ovärderligt. Solidaritet eller ömsesidighet är det förhållningssätt, som bäst överensstämmer med vårt beroende av varandra.

      Varmaste hälsningar till er alla på Torfolk!

      • Maria Nilsson

        Ja jag funderar med över hur socialdemokratin har behandlat psykiskt sjuka människor, ända från rasbiologiska institutets dagar fram tills nu. Det är tydligen inte en grupp som sossarna gillar. Jag anser ju att de borde vara samhällets allra svagaste individer och inte de som faktiskt har ett jobb att gå till, vilket är ett privilegium i dag. Hur långt sträcker sig sossarnas solidaritet egentligen? Sträcker den sig utanför arbetarklassen till de som inte orkar jobba eller håller sig solidariteten bara inom den egna gruppen?

    • trappstina

      Bra att du lyfter denna fråga. Det är inte lika självklart vad solidariteten står för idag när vi (med socialdemokratins hjälp) har gått från att ha 1/4 dels välfärd och 3/4 delar fattigdom till det motsatta – 3/4 delar av dagesn svenskar kan nog anses leva i välfärd medan vi har ca 1/4 som inte nått dit.
      rent väljartaktiskt så ger ju inte en satsning på 1/4 del tilllräckligt mycket rröster för att vinna ett val….och kanske är det där någonstans vi trampat lite snett. Jag är helt enig med dig att vi i vårt samhälle har råd och möjlighet att blicka vidare, att ta en internationell utblick och ett framtidsperspektiv, men jag vill också att vi jobbar med frågan om att ingen helst skall fastna livstidslångt i fattigdom i vårt land. Vägarna att ta sig därifrån måste utvecklas. Att tillfälligt hamna där ja det må vara ok men inte att låsas in och bli kvar (om det inte är uttalat självvalt) Vi är alla beroende av varandra både nationellt och internationellt och över generationer. Detta måste vara ledstjärnan för solidaritets tänket. Men frågan förtjänar att lyftas upp i fokus och diskuteras och befästas.

  31. Pingback: Roller, uppdrag och verktyg | Tankar i tiden från Lund

  32. Tack för intressanta reflektioner.

  33. Pingback: Vinstdriften ställd mot väggen « kentwerne.se

  34. J

    Den största problemet, menar jag, är inte accepterandet av vinst i välfärden utan det okritiska övertaganden av arbetslinjetänket. Som jag skrev i ett annat sammanhang: ”Alla sådana här åtgärder förutsätter att det finns meningsfulla jobb till hela befolkningen som av någon anledning inte utförs idag. Att ”skapa jobb” för sakens egen skull verkar lite bakvänt. Jag tror att partiet skulle behöva ta sig en allvarlig funderare på var framtidens jobb ska växa fram och hur man kan möta en teknologisk utveckling som i allt högre takt utraderar jobb och hela yrkeskategorier. Man borde också fundera över om inte produktivitetsökningen som idag närmast uteslutande går till företagsägarna istället borde hamna hos befolkningen i form av sänkt arbetstid.

    Det finns en risk att man återigen är tvåa på bollen när man förespråkar en arbetslinje som tycks allt mer irrelevant i massarbetslöshetens Europa. (Och inte bara här – i Kina ersätts arbetarna av robotar i snabb takt, t.ex. i Foxconnfabriken där en miljon robotar är på ingång). Jag tror att man kommer få äta upp målet om sänkt arbetslöshet och tyvärr verkar det som att man ännu en gång missat möjligheten att göra en gedigen samhällsanalys som inte begränsas av realpolitiska överväganden. Läxan från 2006 var inte att stå för en politik som fungerade 2006, utan att att stå för en politik som fungerar i framtiden.”

    Vore intressant att höra dina tankar om detta, Lena.

  35. Jonas Forsslund

    Tack Lena, du skriver så bra. Jag fick upp ögonen för ditt perspektiv i debatten när jag såg youtube-klippet där du talar om en intelektuell kris för socialdemokratin och dess värden, det var så himla bra och hoppfullt. Jag skulle vilja lära mig mer om den professionalismens etik du talar om och att styra organisationer efter allmänintresse. Jag är gäststuderande i USA och här har människor så lågt förtroende för skolorna och vården, allt detaljstyrs och läkare betraktas som värre än bilförsäljare som översäljer om du står för notan eller viftar bort problem om du har försäkring med stor täckning.

    Jag skulle vilja fråga om du har tips på en bra bok om professionalsims etik (vad är det, hur fungerar det, varför tror många numera att det inte ens följer människans natur) eller hur vår välfärd har organiserats innan privata vinster blev inblandade.

    Hälsningar
    Jonas Forsslund

    • lenasommestad

      Hej Jonas!
      Tack för kommentar och fråga.
      Två forskare som har skrivit om detta är Shirin Ahlbäck på Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Ylva Hasselberg vid Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala.
      EN debattartikel av Shirin Ahlbäck och Sten Widmalm;
      Ylva Hasselberg har skrivit boken Vem älskar kunskapssamhället?
      Båda har förstås många fler publikationer som du kan hitta på nätet eller kanske få direkt vid förfrågan.
      Varma hälsningar, Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s