Hur mycket vi tar ansvar för barnen beror främst på kön – inte på lön

Idag rapporterar Ekot om en ny, viktig rapport:  Kön inte lön avgör föräldrapenninguttag.

Rapporten slår än en gång hål på myten om att ojämnt uttag av föräldraledighet är ett rationellt resultat av att män i regel har högre lön än kvinnor. Faktum är att kvinnor tenderar att ta mer ledigt, även när de har högre lön än sin partner. Det är alltså inte främst familjeekonomin som förklarar varför dagens svenska par så sällan tar ett jämställt ansvar för sina barn. Hur mycket vi tar ansvar för våra barn beror i första hand på kön – inte på lön.

Samtidigt visar rapporten att kvinnors resurser – i form av utbildning och inkomst – är betydelsefull för ett jämställt föräldraskap. När kvinnor har god utbildning och god inkomst ökar sannolikheten för ett jämnt uttag.

Rapporten, som presenteras av Laura Hartman på Försäkringskassan, borde leda till eftertanke hos den borgerliga alliansens politiker.

Allianspartierna har envist bitit sig fast vid idén att ett ojämställt uttag av föräldraledighet i grunden beror på att män har högre lön än kvinnor, och att familjer därför förlorar ekonomiskt på att pappa är hemma. Därför har man valt att satsa på en ekonomisk stimulans för att främja ett jämställt uttag, en jämställdhetsbonus.  Denna bonus ska göra det mera lönsamt för pappa att ta ut föräldraledighet.

Samtidigt har allianspartierna gemensamt valt att överge den enda strategi för en jämställd föräldraförsäkring som vi vet fungerar: en  jämställd fördelning av föräldradagarna, genom vikta månader till vardera föräldern.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) har nu signalerat att hon kanske trots allt kan tänka sig att återgå till en strategi som fördelar dagar och inte pengar. Hon talar om en tredje pappamånad (Sydsvenskan).

Men frågan är om och när som hon vågar ta steget? Det borde vara genant för Folkpartiet Liberalerna, som en gång var ett ledande feministiskt parti, att åter igen gå till val på ett regeringsprogram med en ineffektiv jämtälldhetsbonus – plus vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng. Vilken tyngd ska jämställdheten få i valet 2014?

Som ordförande för S-kvinnor växer mina förväntningar  också på min partiordförande Stefan Löfven (S), som har lovat ”att avgörande steg ska tas så att ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen uppnås redan under nästa mandatperiod” (Socialdemokraternas Framtidskontrakt). Om det målet  ska nås krävs något mer än vagt tal om att ”ett sätt” kan vara att vika en ytterligare månad för vardera föräldern. Grafiken längst ner i denna bloggpost visar att mäns uttag av föräldradagar hittills har ökat mycket långsamt. Nu krävs ett trendbrott!

2010 var det – enligt Försäkringskassans rapport – knappt 13 procent av svenska par som delade föräldraledigheten lika (inom spannet 40%/60%). Det är inte någon hög andel, efter 40 år med formellt jämställda villkor.

Många har noterat att den generösa och flexibla svenska föräldraförsäkringen i praktiken har blivit ett hinder för jämställda livsvillkor – i hem och arbetsliv. Så länge som män inte tar ett jämställt ansvar för barn och familj, så länge kan kvinnor heller aldrig försörja sig själva på jämlika villkor.

Rätten att överlåta föräldraledighet mellan mammor och pappor stärker och befäster  traditionella könsrollsmönster. Det borde vara en självklarhet för Socialdemokraterna att välja en annan handlingslinje.  Vår ambition måste istället vara att stötta de föräldrar, som vill leva jämställt.

Jag ser fram emot att Stefan Löfven inför valet visar modet att föreslå den strategi som kan göra verklig skillnad: en tredelning av föräldraledigheten,  som ett steg på vägen mot en föräldraförsäkring som fullt ut bygger på individprincipen. Jag ser också fram emot en politik, som på alla fronter stärker kvinnors resurser och förhandlingsposition. Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden är ett bättre sätt att stärka jämställda parrelationer än att locka män att ta föräldraansvar med bonuspengar.

Ett feministiskt parti kan inte backa i vår tids viktigaste jämställdhetsfråga! Försäkringskassans rapport ger bra argument till debatten.

Grafik från Ekots webbsida.

Hela rapporten från Försäkringskassan finns att läsa här. Fokus i rapporten är de knappa 13 procenten jämställda familjer. Vilka är de? Vad ökar sannolikheten för ett jämställt uttag? 

Värna offentlighetsprincipen!

Det pågår idag debatt i Riksdagen om om Konstitutionsutskottets granskning av regeringen.

Jag lyssnar med stort intresse på Helene Pettersson (S), Konstitutionsutskottet, när hon skarpt och kunnigt debatterar om hur Annie Lööf, som ansvarig för Näringsdepartementet, och Fredrik Reinfeldt, som ansvarig för Regeringskansliet, hanterar offentlighetsprincipen.

Kritiken från Konstitutionsutskottet är hård. Näringsdepartementet har inte bara dröjt alldeles för länge med att lämna ut handlingar, som tidningen Aftonbladet begärt att få ut. Man har också lämnat ut dessa handlingar till andra media först. Det betyder att man bryter mot den viktiga princip i Regeringsformen som kallas för likhetsgrundsatsen.

Principiellt är dagens debatt av stor betydelse. Offentlighetsprincipen är en ju  grundbult i det svenska statsskicket. Regeringens egen myndighet, Regeringskansliet, bör självklart vara ett föredöma när det gäller att snabbt och korrekt lämna ut allmänna handlingar till dem som begär det. Istället har det nu visat sig att det förhåller sig alldeles tvärtom.

Regeringskansliet har under våren fått hård kritik för hur man hanterar offentlighetsprincipen, inte bara från Konstitutionsutskottet utan också från Justitieombudsmannen (JO).

Idag skriver jag om detta i Upsala Nya Tidning (webbupplagan) tillsammans med Björn von Sydow, En regering som styr informationen?

Vi konstaterar att KU slår fast att det inte uteslutas att näringsdepartementet agerade för att få ut sin version först. Här framträder bilden av en regering som försöker styra vilken information som ska vara tillgänglig för allmänhet och media. Det är olyckligt.

Jag hoppas att denna debatt ska leda fram till ett ökat intresse för offentlighetsprincipen – varför den finns och hur den bör fungera. När dammet har lagt sig efter KU:s och medias granskning återstår en viktig vardag, då offentlighetsprincipen ska fungera – varje dag i varje ärende, året runt.

Sveriges kvinnor behöver en ny ekonomisk politik

Det finns starka premisser i den ekonomiska politiken som missgynnar kvinnor. Det är ett av de viktiga budskapen i Kvinnolobbyns aktuella rapport Kvinnorna och krisen. Leder regeringens investeringar till en jämställd framtid? Rapporten (som finns att ladda ner på Kvinnolobbys hemsida) rymmer en granskning av budgetpropositionen för 2013 men också en djupare analys av de ekonomiska idéer som styr regeringens arbete.

”Vad betyder det för kvinnor och män att det obetalda arbetet inte räknas som produktivt och värdeskapande, trots att det utgör kittet i samhället?” frågar Kristina Hultman i rapportens Introduktion.

Jag deltar själv i ett rapportens samtal om feministisk ekonomi, som har fokus på hur det starka genomslaget för liberal ekonomisk teori har för försvårat kvinnorörelsens kamp för ett jämställt och hållbart välfärdssamhälle. Samtalet ägde rum i Almedalen 2012 och hade fokus på ”den ekonomiske mannen”, med utgångspunkt från Katrine Kielos då nyligen utgivna bok Det enda könet (2012).

Jag pekar på hur det svenska välfärdsbygget utgår från helt andra idéer än de nationalekonomiska marknadsmodeller, som idag präglar även det socialdemokratiska ekonomiska tänkandet:

Det byggde på idéer om att vi har ett gemensamt samhällsintresse, förmågan att tänka solidariskt, att vi kan bygga samhällen med gemensamma kollektiva nyttigheter, att familjer har en plats i samhällsekonomin och att politiker har rätt att styra ekonomin. Politiken är överordnad ekonomin.

I dagens ekonomisk-politiska debatt är dessa perspektiv påtagligt frånvarande. Man kan få intrycket av att ekonomisk politik enbart handlar om den formella marknadsekonomin och att det mest avgörande för en framgångsrik samhällsekonomi är regeringens förmåga att följa de finanspolitiska regelverken.

Kvinnolobbyns rapport är viktig just  därför att den breddar debatten om bristerna i den borgerliga regeringens jämställdhetspolitik. Den gör klart att dagens borgerliga politik är djupt problematisk för kvinnor inte bara därför att den brister i enskida viktiga reformer eller  därför att den i stort satsar alltför lite på välfärd och social trygghet. Den är djupt problematisk framförallt därför att den bygger på felaktiga idéer om hur vi bygger en långsiktigt hållbar samhällsekonomi.

Detta är en utmaning för feminister i alla politiska läger, i och utanför de politiska kvinnoförbunden. Som feminister kan vi inte väja för den ekonomiska politiken, dess idéer, teorier och instrument. Här sätts ramarna för vad som är möjligt att uppnå i jämställdhetspolitiken.

För oss som är socialdemokrater finns också skäl att fråga hur väl vi själva lyckas lyfta ett ekonomiskt-politiskt alternativ till den borgerliga ekonomiska politiken. I Socialdemokraternas Framtidskontrakt finns en viktig rubrik, som kan ange riktning för en mer jämställd ekonomisk politik: Ekonomin växer när människor växer.

Hittills har dock socialdemokratisk ekonomisk-politisk debatt handlat mer om vikten av att följa de finanspolitiska ramverken än om vikten av att bygga välstånd genom sociala investeringar. Tiden har kommit för en ny debatt, som mer i grunden utmanar borgerlighetens ekonomiska tänkande. Jag har själv skrivit om detta i flera sammanhang, bland annat i ett inlägg till Programkommissionen: Hållbar utveckling – ett kvinnoperspektiv. Jag rekommenderar Kvinnolobbyns rapport som en inspirerande väckarklocka för en feminism, som inte väjer för de stora frågorna.

Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot (S) och ledamot i S-kvinnors styrelse har med anledning av rapporten skrivit en interpellation till finansminister Anders Borg. Mer i media om Kvinnolobbyns jämställdhetsrapport: Dagens Arena.