”Ekonomin växer när människor växer”

Socialdemokraternas Framtidskontrakt rymmer rubriker, som är värda att lägga på minnet. Till exempel: ”Ekonomin växer när människor växer”.

För mig är den rubriken en bra sammanfattning på socialdemokratisk ekonomisk politik, så som den bör vara; en politik som utgår från social rättvisa och från människors kraft och kreativitet. Sveriges historiska framgångar bygger på en produktiv och stark välfärdspolitik.  En blomstrande ekonomi har sin grund i sociala investeringar.

Tyvärr är texten i Framtidskontraktet inte lika tydlig som rubrikerna. Efter några bra avsnitt  om vikten av god välfärd och jämlika livschanser landar analysen till sist ändå  i att det är låg inflation och sunda statsfinanser som är viktigast av allt.

Men… om vi ska försöka se ljuset i tunneln: Kanske är vi som socialdemokrater ändå mitt i steget, på väg mot ett nytt synsätt – på ekonomin och på framtiden? Jag hoppas det.

Skärmavbild 2013-07-17 kl. 00.12.40I helgen har jag talat om vikten av en stark social investeringspolitik på en framtidskonferens i Paris. Det gladde mig att min plädering för en social investeringspolitik väckte så stort intresse. Viktiga fakta fick jag inför konferensen av Ingvar Nilsson och Anders Wadensjö, som i en rad publikationer – bland dem Utanförskapets pris,  har visat varför en preventiv socialpolitik är bra inte bara för individen, utan också för samhället. Tack för det!

En del av min argumentation finns att läsa i Les Echos, ”Société Innovante: investir dans le capital humain”. Texten återges här nedan i engelsk version. En personlig rapport från evenemanget av Rob Hopkins finns att läsa här.

An innovative society: investing in human capital

In the longer term, two major challenges face European policymakers. The first is the survival of the welfare state. The second is climate change. Both these challenges draw attention to a highly controversial issue in public debates today: the role of economic growth.

Environmentalists in particular argue that no more growth is possible. Europe should instead pave the way for a “steady state” economy, based on fair distribution and more limited use of resources.

Most policymakers in Europe, however, would argue the opposite; that pro-growth policies are necessary, both to sustain the welfare state and to tackle climate change.

What way forwards should then be chosen?

In my contribution to the IDDRI International Conference on an An Innovative Society for the 21st Century, I will argue that European debates on economic growth need a new point of departure, beyond the pros and cons of economic growth.

In fact, neither the idea of high-level growth forever, nor the idea to stop economic growth all together, stand out as relevant strategies. What we need instead, I suggest, is agreement on a new approach to sustainable, long-term prosperity. A useful starting point for such an endeavor is recent research on demographic drivers of growth.

Population dynamics in economic development

In the last decade a growing body of research has demonstrated that the key factor behind variations in economic growth, between regions and over time, is the age composition of the population.

Sooner or later, however, population ageing will set in and the demographic gift will disappear. For Europe, this is the relevant future scenario to consider.

The important lesson from this research – not least for policymakers – is that no region in the world can forever retain an optimal composition of its population. This means that relevant economic policies must accept that growth rates differ over time, while making the most of available human resources.

What future for the welfare state?

As for the welfare state, the narrative of population dynamics offers strikingly new perspectives on current debates.

Welfare state policies should not, as today, be seen as costly consumption. Instead, they should be seen as investment in future economic performance. Welfare states have the capacity to make the most of available human resources by investing in education, health, employment, family policies and social protection. These investments are equally important in ageing societies as in youthful ones.

Will investments pay back? Available evidence shows that they will. Social investment policies influence the long-term age composition of the population. They also influence other important determinants of economic performance, such as health, education and social cohesion.

A Swedish example can illustrate this point.

Studies on the cost of social exclusion have shown that 13 percent of each Swedish youth cohort fails to enter successfully in adult life. In five years, the cost for this failure corresponds to the total Swedish public debt, 210 billion crowns. Preventive social inclusion policies thus prove to be cost-effective, in spite of seemingly large costs in the short term.

What future for the battle on climate change?

For environmentalists it should be good news to hear that Europe moves towards a low-growth scenario, due to population ageing.

However, an even more important message would be that social investment policies have potential to facilitate climate change mitigation.

An indication is that countries with more equal income distribution tend to be more successful in climate change mitigation than more unequal ones. A possible explanation to this pattern is that social cohesion serves to strengthen the public ethos and commitment to work together that we need to solve common problems, such as climate change.

In terms of strategy, environmentalists should probably gain more by strongly supporting policies for social fairness than by attacking the quest for economic growth per se.

*

To conclude, Europe today is one of the richest regions in the world and has potential to remain rich, even when economic growth slows down. It is critical to remember, however, that Europe’s capacity to tackle future challenges ultimately depends on its population. Human capital is the key to our future.

Lena Sommestad

Professor, MP Swedish Parliament

Further reading: Nathalie Morel, Bruno Palier and Joakim Palme (eds), Towards a Social Investment Welfare State? Ideas, Policies, Challenges. Policy Press, 2011.

Nedan en illustration av Europas framtid: en befolkning med en allt mindre andel yrkesaktiva i jämförelse med barn och gamla, och därmed sämre förutsättningar för ekonomisk utveckling. Något som vi dock ofta glömmer bort är att Europa fortfarande har en mycket gynnsam åldersstruktur, vilket syns tydligt i diagrammet. Detta är en viktig påminnelse om att vi bör satsa på sociala investeringar idag, så att vi på bästa sätt rustar de människor som ska bära framtidens samhällsekonomi. Det är viktigare än att spara i finansiella papper!

Skärmavbild 2013-07-17 kl. 00.26.17

Annonser

11 kommentarer

Filed under Uncategorized

11 responses to “”Ekonomin växer när människor växer”

  1. Göran Sternö

    Hej!
    Hittade innehållet i ditt Parisanförande via Rob Hopkins blog idag.
    http://www.transitionnetwork.org/blogs/rob-hopkins/2013-07/chandeliers-president-france-and-future-economic-growth-report
    Han talar uppskattande om dig och jag får säga detsamma!

    Med vänlig hälsning
    Göran Sternö

  2. Men Sverigr blir sämre och sämre dag efter dag men ni bor inte mellan vanliga människor. Sverige kan bli bättre om det finns ny politik.

  3. Lennart Röst

    Hej..
    Bifogar en länk till ett SVT program som kritiskt granskar finanskrisen, ekonomiska klyftor och vad att göra.
    http://www.svt.se/vetenskapens-varld/se-program/del-6-164?autostart=true
    Vi måste kontrollera finanssektorn. ..*ler* ..

    Lennart Röst

  4. Kerstin Eldh

    Det gick kalla kårar i mig när jag läste rubriken Ekonomin växer när människor växer i Socialdemokraternas Framtidskontrakt. Det var inte människor växer när ekonomin växer, vilket jag skulle kunnat ha förståelse för, utan det stod helt klart att det var ekonomin som var det viktiga och människor av sekundär betydelse. Så oerhört långt vi kommit från Gustav Möllers devis Endast det bästa är gott nog åt folket.

    Ekonomi är ett ord som idag används om en rad verksamheter som inte har med den ursprungliga betydelsen läran om hushållningen att göra.

    Ekonominyheterna i media handlar mest om spekulation i olika former och sällan om samhällets försörjning med nyttigheter. Nyttigheter, denna gamla ekonomiterm, ser man aldrig nu för tiden. Inte heller ser man en diskussion som kommer i närheten av ekonomins tre klassiska grundfrågor: 1. Vad ska vi producera? 2. Hur ska produktionen gå till? och 3. Hur ska vi fördela produktionsresultatet?

    Ändå känns det som om det är dem vi borde diskutera . T.ex. varför det byggs så få bostäder, som det är sådan skriande brist på, samtidigt som det byggs så många köpcenter trots att det finns tomma affärslokaler i överflöd.

    • Tack Kerstin för ditt inlägg.
      Jag förstår din reaktion på Framtidskontraktet. Det finns ett drag av instrumentalism i texten, som om ekonomi och tillväxt vore politikens mål. Jag har brottats mycket med detta; hur undviker vi denna instrumentalism, samtidigt som vi vågar säga som det är – att välfärdspolitiken faktiskt är ekonomins drivkraft? För så är det.
      Jag brukar tala om välfärdspolitikens två sidor; den demokratiska och den ekonomiska.
      Jag försöker också att undvika att tala för mycket om tillväxt. Det vi söker är ju inte tillväxt för dess egen skull; det vi söker är ekonomiskt välstånd.

      • Morgan S

        Det ”vi” söker är ett parti som vågar stå upp för en jämlik ekonomiskt välståndspolitik och inte bara slåss om att vara det bästa partiet för ekonomiskt tillväxt utan tyglar..

        Vi söker efter dem som slåss mot ovanstående ekonomiska tillväxtpolitiks dolda konsekvenser, där det indirekt ändå blir tillåtet att roffa åt sig så mycket som möjligt av kakan (då de eventuella hinder som sätts upp enbart är symboliska eller alltid ligger efter verkligheten) då regler (som nästan alltid kommer i efterhand när felen ”upptäckts”) bara blir till plåster som sätts på sår man borde vetat skulle uppstå och som aldrig kan hindrar skadan,om man följer fel ideologiska kompass.

        Vi den stora tysta massan tittar nu häpet på Socialdemokratin och inser (fler och fler av oss) att vi står utan att något parti, utan en stat tom. utan en folkrörelse som är villig att ens försöka förhindra detta, då alla röster tystnads på egotrippens altare. Varför?!

        Vart tog partiets ideal vägen?! (Industrisamhället har funnits i över hundra år, så där kan inte skon klämma!)

        Frågan tycks koka ner i om det enbart handlar om bristande analys eller om det mer eller mindre handlar om egen snikenhet på toppen inom organisationen. (Makt korrumperar, eller?!)

        Den stora katastrofen är att det (numera) tycks råda en närmast total konsensus att de sämst ställda får skylla sig själva och enbart nöja sig med de eventuella smulor som välståndet för stunden lämnar kvar på bordet och att de om det inte ens finns några smulor att få från det renskrapade bordet (för det är lågkonjunktur eller dyl.) så borde de sämst ställda redan planerat för detta och satt sig själva i första rummet och sparat i de privata ladorna som ”alla” andra… (Det gemensamma skall man inte kunna lita på) Istället har själviskheten gjorts till credo i dagens Sverige. (Vilket alla uppenbart skall tvingas leva efter.)

        När hände detta?!

        I min värld fanns det ett parti som stod upp och skyddade oss starka som svaga medborgare, med lagar och regler som styrde de ekonomiska krafterna så de både arbetade för alla våras gemensamma intresse och samtidigt skapade största möjliga välstånd för alla genom att tvinga dem att dela med sig, där ”vi” som motprestation hjälpte dem att få bästa möjliga förutsättningar att utvecklas, växa och frodas under dessa villkor.

        Globaliseringen kanske någon grymtar?! Visst, kanske, men detta borde vi kunnat möta med bättre förförståelse och ideologiskt och ekonomiskt mer korrekta åtgärder. (EU-medlemskapets dårskap satte naturligtvis fart på det, men hade vi ingen som klarade av denna enkla matematik (på rätt sida stängslet.) Resultatet var ju givet!

        Blotta tanken att det parti som alltid stod upp för folket (det innebar alla) men det innebar också kanske framförallt att de stod upp hårdast både retoriskt och praktiskt för dem med sämst förutsättningar, att det partiet sedan en längre tid lämnat grundtanken om ett sammanhållet samhälle (som en del av lösningen) och nu tyr sig till samma liberala ekonomiska teorier som andra. Det är både sorgligt och beklämmande, men så är det nog om vi verkligen vågar granska nyanser i det partiet visar upp. (Framtidskontraktet är tyvärr ett perfekt exempel, just pga. hur det formuleras, till vilka det riktas och kanske framförallt, till vilka det inte längre riktas.).

        Det är väl här vi skiljer oss lite Lena?! Analysen?!

        Hur som helst. Lycka till framöver och jag hoppas att du och socialdemokraterna i din/er politiska gärning bevisar att jag har fel.

        Tror dock det blir svårt.

        Tänker inte minst på Mona Sahlins sågning av Mikael Wiehe, när han markerade ett skamligt fel socialdemokraterna faktiskt gjorde (under din regeringstid?!) Anna Lindh vek sig precis som hela regeringen för USA och därför sitter vi numera med lagar som lagrar mer än du någonsin förstår, där vi steg för steg ger upp vår frihet, där det som inte får anskaffas av Sverige ändå inskaffas av Sverige på andra vägar, vilket ligger både utanför demokratin och folkets kontroll då det är både dolt och för tekniskt komplicerat!.

        Var är det stora partiet som skulle varit folkets vakthund i denna fråga?! (Inte på folkets sida i vart fall! Snart kan demokratin bli en symbolisk parentes om vi inte passar oss.

        Detta är en sidofråga så jag lämnar den. Blir dock ett av många skamliga tecken i tiden på hur partiet som var folkets vakthund började att gå andras ärenden, kanske både i avsaknad av egna idéer och förståelse av vad de gjorde?!. (Älskade förövrigt Anna Lindh men ingen står över kritik, inte ens hon!)

        Själv tänker jag behålla min dröm och söka arenor att kämpa för dem. (På demokratiskt väg!) Det goda samhället har många mäktiga fiender, men så länge man kan drömma lever hoppet…

        Med en liten blinkning till en partiledare som gjordes till offerlamm; Juholt, lämnar jag dig nu med en musikalisk avslutning på vår samvaro över nätet. (Allting har ett slut…)

        Adjö Lena och lycka till att hitta vägen hem när det mörknar.

  5. Pingback: Personer med funktionsnedsättning får det allt tuffare | LO Bloggen

  6. Pingback: Jämlikhet är bra för konkurrenskraften! | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s