Borgs nya samhällsmodell – en tudelad välfärd

I den internationella välfärdsdebatten brukar man beteckna den svenska samhällsmodellen som universell. Det betyder att social trygghet inte är ett privilegium för dem som har ett jobb. Den sociala tryggheten omfattar alla medborgare. Välfärdspolitiken är inte selektiv utan generell; lika god för alla.

Ja, så har det åtminstone varit, fram till regeringsskiftet 2006. Sedan dess krackelerar den svenska samhällsmodellen. Den liknar nu alltmera det som brukar kallas a two-tier model, en tudelad välfärdsmodell. Det betyder att de som har en fast förankring på arbetsmarknaden kan räkna med en stark social trygghet, buren av försäkringar. De övriga, bland dem utförsäkrade sjuka och arbetslösa, får räkna med ett andra rangens försäkringssystem. Med borgerlighetens favoritord kan vi tala om att de hamnar i ett socialt utanförskap, social exclusion. De har inte längre sociala rättigheter, som övriga medborgare.

I dagens budgetdebatt försäkrade Anders Borg, i vanlig ordning, att han värnar om välfärden. Men i samma anda upprepade han, i inlägg efter inlägg, att den borgerliga regeringens stora insats under de senaste sju åren har varit att minska utgifterna för socialförsäkringarna. Regeringens stora insats är med andra ord ett generalangrepp mot själva hjärtat i den generella välfärdspolitiken.

Gång på gång trummade han in hur de sociala försäkringarna, dessa förhatliga ”transfereringssystem”, tar knäcken på de offentliga finanserna och gör att pengarna inte räcker till annat.

Utan tvekan har Anders Borg missat själva poängen med den svenska välfärdsmodellen: att generella försäkringar är det mest effektiva sättet att värna både social sammanhållning och ett hållbart, ekonomiskt välstånd.

Kostnaden för denna politik får nu betalas av de sjuka och arbetslösa, som Socialdemokraternas Fredrik Olovsson noterade i debatten. De får också betalas av de kommuner, som har ansvar för försörjningsstöd till dem som utförsäkrats.

Men den största förlusten delas av oss alla: förlusten av ett solidariskt samhälle där alla människor har lika värde och starka sociala rättigheter, också i livets svåra stunder.

Den generella välfärdspolitiken, som inkluderade alla, har ersatts nu av den selektiva, tudelade välfärdspolitiken. Det är ett systemskifte, som heter duga. tAnders-borg-ny

Annonser

15 kommentarer

Filed under Uncategorized

15 responses to “Borgs nya samhällsmodell – en tudelad välfärd

  1. Mycket välformulerat och på pricken-beskrivning av den borgerliga regeringens politik.

  2. Pingback: Höj inte skattegränsen | Görans tankar och bagateller

  3. Maths

    Så sant! Det har varit en strömning i tiden och den börjades av Kjell-Olov von Feldt, som sänkte skatter för de rika. Sedan dess är det ingen socialdemokrat i ledande ställning som ifrågasatt den riktning som både partiet och samhället har gått i. Trots att det nu finns mängder med praktiska exempel på vad som har och fortsätter att hända, så är det ingen som egentligen argumenterar emot.

    När hörde man någon på vänsterkanten lyfta en lans för boken ”Jämlikhetsanden” och andra böcker som där det finns argument för att vänsteridéer ger ett bättre samhälle? När hörde man någon tala om att välfärdstjänsterna inte är någon marknad, bara en låtsas-marknad som inte fungerar. När hörde vi någon tala om skattehöjningar för att få en nivå på välfärden som alla vill ha? När hörde vi någon tala om solidaritet?

  4. Aniara

    Ne, Mats har så rätt! Det är ett oerhört problem för Socialdemokratin, att man vill inte eller tycks inte våga tala om att den gemensamma välfärd, som nu med rasande fart monterats ned av alliansen före den valförlust, som förmodligen väntar naturligtvis betalas av skattepengar.
    Vi träffade en gång för många år sedan en amerikansk polis, som beklagade sig över alla pålagor som låg på den amerikanska medelklassen och alla avgifter som de måste betala för skolor, sjukvård etc… och hur tungt det var. Men han kunde ju inte förstå hur vi svenskar då klarade av det med alla skatter!! Jo, svarade vi! Skolor, sjukvård, barnomsorg etc… är gratis för det är det vi får för våra skatter! Mannen såg häpet på oss, men det hade gått upp ett ljus för honom: Det dåvarande svenska systemet var kanske inte så dumt!!! Det här var 1991, och nedmonteringen hade faktiskt redan då börjat! Nedmonteringen av den ekonomiska politik som med stor möda i sina grunddrag hade mejslats fram av de framstående tänkare inom Arbetarrörelsen, som i god tid före krigsslutet 1945 hade påbörjat arbetet med ett handlingsprogram för den fredstid, som man ändå trodde skulle komma förr eller senare. Grundtanken bakom programmet var följande:
    Kunde landet upprätthålla ”Full sysselsättning” under kriget, måste detta också vara möjligt i fredstid!! 30-talets höga arbetslöshet hade satt problematiken på sin spets och erfarenheterna av hur efterkrigstidens under det förra kriget hade medfört stora omställningssvårigheter med skenande inflation och arbetslöshet fick såväl politiker som ekonomer att tänka till!! Dåvarande borgerliga politiker och ekonomer förordade samma politik som nu, där penningvärdet, inflationsmål och abstrakta ekonomiska faktorer borde prioriteras, men Wigforss, PA Hansson, Myrdals m.fl kom fram till en diametralt annorlunda politik, där Sysselsättningen sattes i centrum- Hur skulle ett land kunna bli rikare och skapa mer värden att fördela till befolkningen om inte befolkningen bidrog till en meningsfull ökning av produktionen? Om inte det privata näringslivet klarade att skapa de arbeten som behövdes, då måste den offentliga sektorn se till att investera och att organisera de arbeten som behövdes, med syftet att öka levnadsstandarden för befolkningen genom satsningar på vägar, bostäder, sjukvård, skolor mm
    Nyliberal ekonomisk politik var något som förespråkades även på den tiden, men DÅ klarade Arbetarrörelsen utan svårighet att argumentera mot dessa romantiska idëer och FÖR en politik, där statens resurser användes för att sätta hela folket i arbete, bygga upp hållbara försäkringar för t.ex. sjuka och tillfälligt arbetslösa och investera i alla de välfärdsinstitutioner som vi genom livet har behov av och som aldrig kan lösas på individuell väg!
    Det är klart att 130 miljarders skattesänkning, samt alla de förluster som den offentliga sektorn i samhället drabbats av genom alla de förlustaffärer som genomförts i ”den nya andans politik” medfört arbetslöshet och fattigdom för många!
    Keynes teorier dog inte, men förpassades av högern till soptippen utan minsta försvarstal från dem som förr hade dessa att tacka för sina framgångar vad gällde samhällsbygget.
    LOs solidariska lönepolitik fick en oanad effekt där strukturförändringarna kanske gick för hårt åt många branscher som vi gärna behållit i Sverige. Kanske skulle litet nya tänk varit på sin plats, men vem??
    Högerns sk ”ägardemokrati” döptes om till valfrihet och själv kallade man sig först för Moderater och sedan för ”det nya arbetarpartiet” efter att socialdemokratins kanske starkaste ministrar mördats. Oroväckande rykten talar om inhemsk konspiration, som då väl inte bara riktats mot personerna utan mot hela välfärdspolitiken. I oavbruten styrka sedan 80-talets början dundrades budskap om KRIS ut. Den ende ekonomen som klarade at bemöta propagandan fråntogs sina arbetsmöjligheter och dog innan 80-talet var över. Sven Grassman.
    Efter honom blev det ganska tomt i målet!
    Äntligen! skriver man nu på nätet, när man i dag har samlat demonstrationer över hela landet med olika arrangörer för att Försvara Välfärden!
    Vi behöver en socialdemokrati som står upp för Arbetarrörelsen och ett jämlikt Sverige, men med den tolerans mot alliansens alla skatteneddragningar för de rikaste tvivlar man på s vilja till förändring! Gå tillbaka och läs era program från 20-30-40-50-tal! Slå era huvuden ihop med Vänstern, där Ulla Andersson som arbetarpolitiker har förmågan att formulera kraven på en ekonomisk politik utan risk, att som Magdalena A falla in i samma Handelssnack som är Wallenbergekonomernas gemensamma facksnack, och som dominerat politiken sedan Feldts dagar.
    Idén om kommunismen som statsideologi är nog ganska död, och därmed borde det inte finns några hinder för ett fruktbart samarbete med 2000-talets vänsterparti. Arbetslösheten måste ned till 1-2 %, som den var under 50- och 60-tal! Det finns hur mycket jobb som helst att utföra, men de måste initieras i den behovsstyrda offentliga sektorn. Alla utförsäkrade måste ges skälig levnadsstandard oavsett de är arbetslösa eller sjukskrivna, och försäkringarna användas till det som de avsetts för.
    Besvikelsen blir enorm om S inte har mer insatser på programmet för riktiga jobb och livsviktiga investeringar , än som nu framskymtar. Risken är överhängande att SD, (som ju faktiskt har sina rötter i den svenska nazismen från 40-talet) bättre uppfattar folkets belägenhet och kniper röster från vanligt folk med mer folknära förslag, då S enbart talar om t.ex. Forskning och Högskoleutbildning i detta läge då t.ex. vanligt arbete efterfrågas av tusentals arbetslösa och äldreomsorg, hemtjänst, sjukvård, skola, förskola, mm skriker efter fler händer och mänsklig närvaro!
    Med människans och samhällets behov i centrum, i stället för ekonomiska teorier av ovetenskapligt slag, måste det finnas möjligheter att åter skapa en positiv samhällsutveckling för alla i hela landet. Till och med Kungen uppmanade riksdagen att tänka på barnen och deras uppväxt!
    Det är inte bara Borg det hänger på, utan det är också S som måste tillbaka till det vi kallade den svenska modellen och gav oss som växte upp på 50- och 60-tal vår framtidstro och trygghet!

    • Janne

      Om du tittar vilket skattetryck och vilka sociala skyddsnät som fanns på 50-talet när arbetslösheten var obefintlig, så förstår du att det bara är Alliansen som kan ta oss tillbaka till de nivåerna. Naturligtvis hänger skattetryck och arbetslöshet ihop, det är tydligt när man ser till historien.

      • lenasommestad

        Bästa Janne.
        Om du ska se sambandet måste du nog titta på fler perioder än 50-talet. På 1930-talet hade vi massarbetslöshet, långt innan skattenivåerna höjdes. På 1980-talet hade vi mycket låg arbetslöshet, trots höga skatter. Hur skatteuttag påverkar arbetslöshet och samhällsekonomi beror på vad pengarna används till. Om de används till investeringar i till exempel hälsa och arbetsmarknadsutbildning är effekten klart positiv. Idén att skatteuttag skulle vara till skada för samhället håller helt enkelt inte.

      • Janne

        Jag har iofs aldrig sagt att skattetryck är den enda faktor som påverkar arbetslösheten. På 30-talet var det kris i hela världen, mycket likt den kris vi haft de sista åren. Då spelar det ju ingen roll vilket skattetryck man har, arbetslösheten skjuter iallafall i höjden. På 80-talet hade vi tvåsiffrig inflation vilket trumfade över skattetrycket. Så fort inflationen dök så hade vi en 90-talskris på grund av skattetrycket, då var ju tom Göran Persson med på att sänka skatterna för att återfå jobben. När vi hade en liten kris i början av 2000-talet höjde S brytpunkten för statlig skatt 3 ggr (när Magdalena Andersson satt med i statsrådsberedningen) för att öka antalet arbetade timmar. Nu låtsas hon som det regnar för att plocka politiska poäng, precis som hos Östros så syns det tydligt i hennes ansikte att hon inte själv tror på vad hon står och säger.

        Dessutom vill ju S nu höja skatterna för att ge till de som är lediga, inte till hälsa och arbetsmarknadspolitik. Då håller du alltså med om att S politik inte kommer ge fler jobb, utan snarare färre?

    • Morgan S

      Aniara…
      Sällan har väl namnet varit mer passande. Det budskap, din text, allt fångar samma problem om kring den socialdemokratiska rörelsens människans ovilja att se konsekvenserna av sitt handlande.

      Martinson; Aniara var en kraftfull varning, ett Kassandrarop för framtida generationer då den nuvarande, styrande inte ville, kunde eller fick lyssna till den ensamma röstens sanning.

      Parallellen där vi gräsrötter sannolikt utgör den ensamma rösten som inte förmår nå fram till de de få kring partiets topp som har makten men går där med stängda öron för att slippa höra den överväldigande sanningens dånande röst.

      Håller m.a.o. med dig Anaria om att lösningen borde vara enkel. Problemet är att vi talar för döva öron. De i partitoppen lyssnar inte och de som gör det marginaliseras, tystas (av sin egen rädsla eller överlevnadsinstinkt) alt. fryses ut.

      Kan t.ex. aldrig förstå eller acceptera varför inte Juholt och de som stödde honom inte drog ner brallorna på de högersossar som via sitt maktspel i pressen etc., bakom ryggen på sin egen partiledare, krossade honom och den vänsterrörelse han stod upp för och höll på att återupprätta med fullt stöd av alla socialdemokratiska gräsrötter, när en sådan öppen strid bara kunnat leda till ett bättre, mer trovärdigt och funktionellt ideologiskt stort socialdemokratiskt parti, pga. det massiva stöd gräsrötterna skulle ställt upp med, när de med ny vitaliserad kraft, åter skulle ställt sig upp bakom vänsterfalangen och partiledaren när väl sveket från högersossarna i detta skede skulle stå i öppen dager!

      Sanningen är att den socialdemokratiska rörelsen sedan länge (bakom ryggen på gräsrötterna) har kidnappats av högerfolk som helt ärligt både borde hängts ut och uteslutits med omedelbar verkan när de gjorde den palatskupp mot partiledaren (Juholt) fullt medvetna om att det skadade partiet i grunden, men istället teg de ”goda” krafterna i partiet och lät detta oerhörda brott ske, trots att detta var den första och största chansen där de kunde vräka ut de tidigare dolda dåliga äpplen som kommit in med skörden, nu när förruttnelsen hos dem blottats (om bara någon vågat visa vad som fanns att se.)

      Gräsrotsrörelsen hade inte bara stött detta utan varit de som drivit fram det om de fått chansen. Detta hade inte krossat partiet (som vänsterfalangen tycks ha varit rädda för) utan räddat det! Kommer därför aldrig riktigt att förstå eller ens förlåta de vänsterföreträdare som inte tog chansen att slå tillbaka när de väl hade chansen.

      Vi kunde idag om de vågat då, varit det parti vi en gång var, utan ballasten av högersossar i toppositioner.

      Denna förnyade rörelse skulle åter visa ständigt stigande opinionssiffror pådrivna av de många frivilliga gräsrötter på gator, torg, på arbetsplatser och i skolor som nu äntligen igen skulle känt sig manade att försvara det de alltid förstått var den mest rättfärdiga vägen framåt för allas bästa som gick att få.

      Tyvärr sveks de/vi då av alla…

      Känner mig därför skjuten i ryggen främst av alla högersossar men också sviken av de många vänstersossar i maktens närhet som inte hade modet att ta strid, försvara partiet mot det inre hotet, när det räckt med att avslöja för gräsrötterna vad som skedde, så de tillsammans med kunde rensat ut de som svekfullt likt Anckarström valt att försöka ”döda” kungen (partiledaren) bara för att de själva inte var nöjda med den linje partiledningen och rörelsen valt att gå.

      De (högersossarna) var ju dessutom så få och gräsrotsrörelsens storlek och kraft så oändlig om modet bara funnits att mana fram den.

      De mer framträdande vänsterföreträdarna i partiet borde därför helt enkelt stigit fram likt polismästare Henric Liljensparre. Demaskerat alla och därmed avslöjat förövarna och inte låtit någon eventuell framtida ny Kung (Hertig Karl) tysta ner händelsen, sopa den under mattan och ge flertalet av förövarna nya positioner i maktens centrum, bara för att ”enigheten” inom partiet var viktigare än de ideal som varit partiets rötter, vilka fortfarande är gräsrötternas, trots partiets svek.

      Idealen som är den enda verkliga enighet som alla gräsrötter inom rörelsen sluter sig upp bakom, vilka också kommer vara det som får dem att överge partiet så fort ett bättre alternativ uppstår (vilket snart vänstern kommer bli) trots sitt historiska bagage om inte det socialdemokratiska partiet rensar ut sin ballast fullt synligt och börjar om, med ideologin som sin tydligaste motor igen!

      Utan handling från de som haft och kanske har chansen att göra något, blir idealen trots att de uttrycks så elegant av t.ex. Lena Sommestad och många andra i maktens närhet, på bloggar och i tidningsartiklar etc. bara ord, när de valde/väljer att inte göra upp med de som BEVISLIGEN genomförde en palatskupp mot fotfolket, partimedlemmarna och gräsrötternas vilja.

      Dessa framträdande vänstersossar var vår enda försvarslinje mot dessa högersossars svek och de klev inte fram när de hade chansen och inga tecken från partiet pekar heller åt att detta är något som kommer att ske framöver.

      Högersossarnas svek krossade vänstervinden i rörelsen, dödade möjligheten att återföda den energi som fått oss alla att stödja det enda parti som stod för våra ideal en gång i tiden och som nu bara symboliserar ett splittrat parti, med en betydligt svagare agenda än den borde behöva vara:

      Att få makten och möjligen göra ett lite bättre jobb än motståndarna, fast då utan vare sig vilja eller mod från partitoppen att göra detta utifrån en vänsterideologisk analys utan snarare från en marknadsekonomisk analys med något mer socialliberala tendenser än motparten.

      Inte mycket att sträva efter i min bok. Vi är mindre dåliga än de andra.

      WOW… Dags att trycka upp de nya valaffischerna?!

      Kanske är jag onödigt cynisk?! Men för mig går det inte att uppfatta det som annat än att alla vi gräsrötter är ensamma… Maktlösa när vi skriker ut sanningen i natten utan att någon lyssnar.

      Vi som står upp för idealen (likt Aniara här ovan) är plågsamt medvetna om att vi har rätt när vi ser konsekvenserna för partiet av vissas aktivitet och andras passivitet.

      Mot oss ekar tystnad och (tyvärr) tomma ord, då dessa aldrig backas upp av handling.

      Istället för att ”ni” (som har makt och möjlighet) ställer er upp och förenar er med oss och börjar bekämpa dumheten genom att använda vår samlade kunskap och intelligens till att göra sådant som inte skadar vår sak, miljö och oss själva, möts vi bara av dem hos er som aktivt (sabotage) eller passivt (tomma alt. maktlösa ord) gör motsatsen.

      Partiet håller helt enkelt långsamt på att dö (eller i vart fall att omvandlas till något betydligt mindre och sämre än det kunde vara) pga. högersossars sabotage och vänstersossars passivitet.

      Vi kan peka på lösningar (likt Aniara ovan) men utan både självrannsakan, självrättelse och utrensning av dem som försvagar partiet kommer inga av dessa att komma tillstånd, vilket bara kommer leda till att allt mer upplysta enskilda ideologiska sympatisörer gör en egen analys där partiet inom en viss framtid snart inte längre ingår.

      För mig är detta en stor sorg, men missta er inte för en enda sekund. I min värld är det inte enbart högersossarna som är skurkarna.

      Alla vänstersossar som försatt chansen att rensa ut de som gjorde palatsrevolutionen bär precis lika stor skuld som alla andra, trots de fina orden de formulerar kring ideal och den ständiga (korrekta) kritiken av andra partiers sämre politiska lösningar!

      Ni var våra förtrupper som skulle blåst till strid och vi var den armé ni aldrig hade modet att mobilisera. Om skadan går att korrigera har jag ingen aning om men att det bara är en tidsfråga innan vi skingras för vinden för att aldrig mer kunna samlas, det är ställt utom allt rimligt tvivel för den som vågar se vad som sker i vår nutid.

      Står man inför valet mellan två dåliga ting väljer flertalet det minst dåliga. (Grenen socialdemokratin kommer hänga sig i.)

      Tyvärr sker dock två saker till. Dels så väljer en del ”fel” då helt andra saker än det sakpolitiska innehållet får större betydelse om alternativen ser usla ut och dels skadar det samhällskontraktet i grunden då detta bygger på ett förtroende som redan har raserats om man som väljare bara ser dåliga alternativ alt. ser det nya (vad som helst) som bättre än de gamla som bevisligen inte står på någon värdegrund värd att stödja.

      M.a.o. bär även socialdemokratin en stor skuld till att den främlingsfientliga dörren numera står på vid gavel…

      Aniara… Det förlorade paradiset pga. vårt eget felaktiga handlande. Märkligt så nära dikten står verkligheten, eller hur?!

    • Olle

      Aniara!På alla sätt klokt formulerat om hur samhället ska ge plats och möjligheter för alla medborgare oavsett bakgrund.Problemet är att vi i dag har en välmående och konsumerande medelklass som kräver stora ekonomiska resurser för att tillfredsställa sina materiella behov.
      Frågan är hur kan man låta dem förstå att ett sammanhållet samhälle handlar om att man måste i dela med sig till sina medmänniskor.
      Tyvärr har denna tankebana allt svårare att slå rot.

      Kan ibland se när man promenerar i tidigare öppna bostadsområden, allt ofta stöter på skyltar där man kan läsa;Typ;Privat område, endast för boende och besökare.
      En liten hint om det lilla som också sker i det stora

  5. Ola Frithiofson

    Lenas texter lockar ofta fram intressanta kommentarer, som Aniaras här ovan. En nackdel med att Lena arbetar i riksdagen är att hon inte skriver här i samma utsträckning som förr. Vill ändå säga kämpa på Lena! Du är en mycket påläst, konstruktivt arbetande socialdemokratisk riksdagspolitiker. Du kommer märka att det är många som jag som vill se dig ta plats i riksdagen och förhoppningsvis åter som socialdemokratisk minister och departementschef.

  6. Karin K

    Stämmer detta verkligen ” Det betyder att de som har en fast förankring på arbetsmarknaden kan räkna med en stark social trygghet, buren av försäkringar. ”? Eller är det något vi ska luras tro?

    Är det inte en falsk trygghet, som för många krackelerar, när försäkringen behövs? Om men ser på USA verkar det vara så. Jag kände en man i USA, som bad sin familj, att inte kalla på ambulans nästa gång han fick en hjärtinfarkt, eftersom försäkringspengarna från hans företags försäkring var slut.
    Den yrkesarbetande som får ett hjärtsjukt barn upplever snabbt förutom oron för sjukdomen också oro för ekonomin.

    Varför hörs inte fler protester mot att överskott på socialförsäkringar används till annat?

  7. Pingback: Privata bolag inom vård, skola och omsorg betalar 0,2 % i skatt | Anders Romelsjö på jinge.se

  8. Pingback: Nordström i Kommunal tassar runt den heta gröten | Anders Romelsjö på jinge.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s