Korruption och ”förvaltning som business”

I veckans krönika från Arbetarrörelsens Tankesmedja skriver jag om problemen med korruption;  Korruption – en nyckelfråga för vänstern. Min tes är att vänstern måste sätta kampen mot korruption i fokus, av två skäl.

För det första är förtroende för det politiska systemet en nödvändig förutsättning för en ambitiös, progressiv reformpolitik. Ju mer vi tror på att lösa samhällsproblem tillsammans, desto viktigare är det att vårda en väl fungerande politik och förvaltning.

För det andra växer idag riskerna för korruption, på grund av marknadens insteg i offentlig verksamhet. Här krävs särskild uppmärksamhet, för att begränsa omfattningen av privatisering och marknadisering, men också för att minska riskerna där mötet mellan det privata och det offentliga redan finns (och ibland måste finnas).

Min bedömning är att frågor kring skydd mot korruption nu växer i betydelse, och att de får en tydligare ideologisk dimension. Att frågan rymmer sprängkraft blev för mig mycket tydligt i förra  veckan, när jag (den 14 november) debatterade myndigheters skydd mot korruption i riksdagen, i en kammardebatt med Konstitutionsutskottet (se snabbprotokoll). Att mer upphandling – till exempel inom den allt mer privatiserade sjukvården – ökar risken för korruption är en för moderater obehaglig sanning. Just därför behöver den diskuteras.

Problemet med korruption anknyter till den större frågan om värdegrund och etik i en alltmer privatiserad offentlig sektor. Också här ser vi hur intresset växer. Dessa frågor har nyligen uppmärksammats i en läsvärd antologi, När förvaltning blir business. Marknadiseringens utmaningar för demokratin och välfärdsstaten (Riksbankens Jubileumsfond). I denna antologi ställs ett antal skarpa frågor om vad som händer med demokrati, förvaltning och välfärd, när offentliga aktörer ersätts av privara företag. Hur påverkas politikernas möjlighet att styra? Vad händer med synen på medborgarskapet? Hur kan modborgare utkräva ansvar av privata företag?

Förvaltningspolitik brukar sällan tilldra sig stort intresse. Inför valet 2014 finns dock chansen att just förvaltningspolitiken blir en het och viktig fråga. För alla som har ett intresse av att värna en stark demokrati, är detta i högsta grad välkommet.

Jag har tidigare skrivit om dessa frågor, bland annat  här och här. Kommentar och mer i ämnet, Maja Nordström i Folkbladet. 

Flyget är en miljöfråga, Lena Ek!

Idag meddelade ministrarna Lena Ek och Karin Enström i Uppsala Nya Tidning att regeringen kommer att tillåta en utökad civil flygverksamhet på Ärna flygplats utanför Uppsala. 

Det är ett mycket ovälkommet beslut, och ett kontroversiellt sådant.Regeringen väljer inte bara att gå emot Uppsala kommun. Regeringen går också emot flera andra instanser som haft tunga invändningar mot ett utökat civilflyg på Ärna. 

Kommunalrådet Erik Pelling i Uppsala skräder inte orden på sin blogg, Regeringen missar målet med sitt Ärnabesked! Beslutet om utökat civilflyg på Ärna hotar inte bara Uppsalas utveckling som attraktiv tätort, menar Pelling. Det är också ett beslut med mycket negativa effekter på miljön.

”Har regeringen tagit hänsyn till de negativa konsekvenserna för Arlandas och därmed Uppsalas utveckling? Hur ser regeringen på bullerfrågan?  Har miljöministern analyserat hotet mot Uppsalas grundvatten? Vad tycker regeringen om de begränsningar som nu riskerar att läggas på Uppsalas utbyggnad och på det bostadsbyggande vi är i så desperat behov av?”

Det mest häpnadsväckande, som jag ser det, är ändå att miljöminister Lena Ek går ut i en artikel, Ja till Ärnaflyg, utan att med ett enda ord nämna de miljökonsekvenser som en växande flygtrafik för med sig. Flyget är en miljöfråga, Lena Ek!

Det räcker inte att tala vackert om klimat- och miljöansvar i riksdagens talarstol eller på internationella konferenser. Det är i de praktiska besluten som ansvar måste tas.

 

 

Allt märkligare förslag för att rädda vinstdrivna skolor

Jag noterar med intresse hur argumenten för den svenska, vinstdrivna skolmarknaden blir allt mer absurda, i takt med skandalerna blir fler och problemen allt mer uppenbara.

Peter Malmqvists debattartikel i dagens DN är ett intressant exempel. Eftersom det skapar problem när skolor på en vinstdriven skolmarknad går i konkurs, ska staten ta ett ansvar för att skolföretag inte kan gå i konkurs, föreslår Peter Malmqvist. Detta ska ske genom skärpt finansiell granskning, en skolakut (som parallellt till dagens bankakut), låneförbud och förbud mot dold utdelning.

Frågan är varför vi överhuvudtaget ska ha en marknad på ett område, där det inte är möjligt för företag att gå i konkurs?

En effektiv konkurrens förutsätter att företag både kan gå in fritt på marknaden och att de kan lämna den, när de inte klarar konkurrensen, dvs. en marknad kräver både en fungerande entry och en fungerande exit. Redan tidigare har Socialdemokraterna gjort klart att kommuner bör ha rätt att avgöra om ett skolföretag ska kunna etablera sig, dvs. man har ifrågasatt det fria inträdet, entry. När Peter Malmqvist nu ifrågasätter en normal exit på skolmarknaden, bereder han marken för en helt skyddad verkstad för dagens redan etablerade skolföretag. De kan ta ut god vinst, men riskerar inte konkurs och kanske inte ens konkurrens från nya företag.

Peter Malmqvist har inte mycket att säga om skälen till varför staten ska lägga ytterligare resurser på att granska och skydda företag, vars verksamhet leder till ständiga skandaler och försämrade skolresultat. ”Om… inget görs, kan de skolkonkurser som nu inträffat sänka hela den privatiseringsvåg, som de flesta nog ändå upplever som väldigt positiv.” Verkligen? Vem idag, utom ägarna, upplever just de vinstdrivande aktiebolagen som ett positivt bidrag till skolans utveckling?