Monthly Archives: januari 2014

Lyft socialförsäkringarna!

Idag skriver jag ett debattinlägg för Arbetarrörelsens tankesmedja, Lyft socialförsäkringarna som valfråga!

Jag argumenterar för att socialförsäkringarna är en fråga, som verkligen har chans att mobilisera stöd för socialdemokratisk politik.

Anders Borg försummar aldrig en möjlighet att klaga på att socialdemokrater vill satsa på ”bidrag”. Med ”bidrag” menar han socialförsäkringar, främst a-kassa och sjukkassa. Ingenting är ett större hot mot samhällsekonomin än generösa socialförsäkringar, om vi ska tro Anders Borg.

Men socialförsäkringar är inga bidrag. Socialförsäkringar är heller ingen belastning för samhället. Tvärtom. Socialförsäkringar utgör en grundbult i den svenska samhällsmodell, som har skapat både tillväxt och trygghet. Socialförsäkringar skyddar  individer från risker i livet, och socialförsäkringar skyddar samhället från växande klyftor, misstro, ojämlikhet och fattigdom. Väl fungerande socialförsäkringar  främjar social tillit och sammanhållning. De ger människor chans att värna sin kompetens och sin hälsa, till gagn för vårt gemensamma välstånd.

Jag menar att få frågor visar mera tydligt än synen på socialförsäkringarna vad som skiljer moderat politik från socialdemokratisk. Socialdemokraterna vill höja tak och ersättningar i socialförsäkringarna, så att de fungerar som det är tänkt – till stöd för både tillväxt och trygghet.  Det vill inte Anders Borg. Med ljuset riktat mot a-kassan och sjukkassan blir det i längden omöjligt för moderater att låtsas att de stöder den svenska modellen.

Min krönika hittar du här. Anders Borgs genuint negativa syn på socialförsäkringar framgår i många sammanhang, men kanske särskilt tydligt när han i veckan som gick kommenterade en rapport från SNS Konjunkturråd, ”Hur får vi råd med välfärden?”, se seminariet här. Jag har tidigare skrivit om socialförsäkringar i flera blogginlägg, se t ex Profilera idéerna – en chans för S och Borgs nya samhällsmodell – en tudelad välfärd.

8 kommentarer

Filed under Uncategorized

Prostitution bör inte vara skäl för avvisning

Den 7 september 2011 lämnade Prostitutionsgruppen i Göteborgs stad en anmälan till JO med anledning av en uppmärksammad prostitutionshärva i Göteborg.

Anmälan gällde Polismyndigheten i Västra Götaland. Polisen i Göteborg hade efter en längre tids spaning mot människohandel för sexuella ändamål gjort ett större tillslag. Därefter beslutade polisen att avvisa ett antal av de rumänska kvinnor som var utsatta för sexhandeln. En av kvinnorna uppdrog åt Prostitutionsgruppen att göra en JO-anmälan för att pröva om avvisningen var förenlig med lagen.

Ett drygt år senare, i november 2013, kom JO:s svar. Det redovisas i årets ämbetsberättelse från Justitieombudsmännen, Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning.

JO Hans-Gunnar Axberg avvisar anmälan. Han gör bedömningen att polisen inte kan kritiseras för avvisningen, eftersom kvinnan försörjde sig ”oärligen – genom prostitution”. Till skillnad från tiggeri, som inte kan utgöra grund för avvisning, är en utvisning med hänvisning till prostitution alltså enligt JO förenlig med utlänningslagens bestämmelser.

JO:s beslut i detta ärende gjorde mig både förvånad och förfärad, när jag som ledamot i Konstitutionsutskottet tog del av årets ämbetsberättelse. Utlänningslagens bestämmelse står uppenbarligen i motsättning till sexköpslagen, där det är köparen av sex – inte säljaren – som ställs till ansvar.  Strax före jul lämnade jag en fråga till migrationsminister Tobias Billström. Jag frågade om han var beredd att se över lagstiftningen. Så här lydde frågan:

I JO:s ämbetsberättelse 2013/14 redovisas ärendet Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning (Dnr 4468-2011). Ärendet gäller en kvinna från Rumänien, som avvisades från Göteborg år 2011. Som motivering till avvisningen angavs att kvinnan ”försörjer sig oärligen – genom prostitution”. Kvinnan var senare målsägande i rättegången vid Göteborgs tingsrätt den 14 maj 2012, då sex män dömdes till mellan tre och sex års fängelse för grovt koppleri och, i två fall, får människohandel.

JO Hans-Gunnar Axberger gör bedömningen att polisen, som utvisade kvinnan, inte kan kritiseras för att ha fattat ett felaktigt beslut. Kvinnan hade enligt EU:s rörlighetsdirektiv en principiell rätt att vistas i Sverige, men enligt 8 kap. 2 § utlänningslagen framgår att en utlänning får avvisas om det kan antas att han eller hon inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt. Förarbetena till utlänningslagen (prop. 1979/80:96) pekar just på prostitution som ett icke ärligt försörjningssätt. JO:s beslut, med utgångspunkt i utlänningslagen, står uppenbart i motsättning till de intentioner som lagstiftaren har haft med sexköpslagen (6 kap. 11 § brottsbalken). Enligt propositionen Kvinnofrid (1997/98:55) ska den som utgör den svagare parten i en sexköpsrelation inte bli föremål för bestraffning och ska inte heller behöva känna oro för påföljd därför att hon eller han träder fram som prostituerad.

JO:s beslut i ärendet visar att utlänningslagen fortfarande ger utrymme för en tolkning som beskriver prostitution som ett försörjningssätt och som ställer kvinnan till ansvar.

Är statsrådet beredd att mot denna bakgrund ta initiativ till en översyn av 8 kap. 2 § utlänningslagen?

Nu har jag fått svar från Tobias Billström.

Svaret ger hopp om viss förbättring för personer inom EES-området (dvs. EU, Island, Lichtenstein och Norge). Regeringen förbereder nämligen en omarbetning av utlänningslagen för att göra det tydligare vilka särskilda bestämmelser som  gäller för EES-medborgare, till skillnad från övriga utlänningar. Beslut om en lagrådsremiss togs den 19 december. När den nya lagen antas kommer ett oärligt försörjningssätt – om jag förstår rätt – inte längre att vara en grund för avvisning av EES-medborgare. Paragrafen om oärlig försörjning finns inte längre med. Lagstiftningen anpassas i högre grad än tidigare till EU:s rörlighetsdirektiv.

För övriga utlänningar består dock samma bestämmelser som gällde tidigare, även om reglerna föreslås ligga i en ny paragraf, utlänningslagen 8 kap 3§. Ett oärligt försörjningssätt kommer alltså även i fortsättningen att vara en grund för avvisning. Ingenstans i texten görs heller någon markering – såvitt jag kan se – som på något sätt ifrågasätter den tolkning som hittills har gjorts; nämligen att en person som prostituerar sig ska ställas till ansvar därför att hon eller han  försörjer sig oärligt och bidrar till att brott begås.

Låt mig till sist notera att den svenska sexköpslagen, med dess radikalt nya syn på prostitution, under senare år har väckt stort intresse i andra europeiska länder. Strax före jul antogs till exempel en sexköpslag som liknar den svenska i den franska nationalförsamlingen.

För oss i Sverige gäller det nu att bidra till att ytterligare stärka den syn på prostitution som stöttar den utsatta istället för att straffa. Ett sätt att göra detta är att tydligt visa att den syn på prostitution som gäller svenska medborgare, och som har stadfästs i sexköpslagen, också ska gälla dem som kommer hit från andra länder, och vars rätt att vistas i landet regleras i utlänningslagen. Prostitution bör inte vara skäl för avvisning.

5 kommentarer

Filed under Uncategorized