Idag skriver jag ett debattinlägg för Arbetarrörelsens tankesmedja, Lyft socialförsäkringarna som valfråga!
Jag argumenterar för att socialförsäkringarna är en fråga, som verkligen har chans att mobilisera stöd för socialdemokratisk politik.
Anders Borg försummar aldrig en möjlighet att klaga på att socialdemokrater vill satsa på ”bidrag”. Med ”bidrag” menar han socialförsäkringar, främst a-kassa och sjukkassa. Ingenting är ett större hot mot samhällsekonomin än generösa socialförsäkringar, om vi ska tro Anders Borg.
Men socialförsäkringar är inga bidrag. Socialförsäkringar är heller ingen belastning för samhället. Tvärtom. Socialförsäkringar utgör en grundbult i den svenska samhällsmodell, som har skapat både tillväxt och trygghet. Socialförsäkringar skyddar individer från risker i livet, och socialförsäkringar skyddar samhället från växande klyftor, misstro, ojämlikhet och fattigdom. Väl fungerande socialförsäkringar främjar social tillit och sammanhållning. De ger människor chans att värna sin kompetens och sin hälsa, till gagn för vårt gemensamma välstånd.
Jag menar att få frågor visar mera tydligt än synen på socialförsäkringarna vad som skiljer moderat politik från socialdemokratisk. Socialdemokraterna vill höja tak och ersättningar i socialförsäkringarna, så att de fungerar som det är tänkt – till stöd för både tillväxt och trygghet. Det vill inte Anders Borg. Med ljuset riktat mot a-kassan och sjukkassan blir det i längden omöjligt för moderater att låtsas att de stöder den svenska modellen.
Min krönika hittar du här. Anders Borgs genuint negativa syn på socialförsäkringar framgår i många sammanhang, men kanske särskilt tydligt när han i veckan som gick kommenterade en rapport från SNS Konjunkturråd, ”Hur får vi råd med välfärden?”, se seminariet här. Jag har tidigare skrivit om socialförsäkringar i flera blogginlägg, se t ex Profilera idéerna – en chans för S och Borgs nya samhällsmodell – en tudelad välfärd.
Lena Sommestad 
Du har ju helt rätt, problemet är att du företräder ett parti som antingen inte vågar eller inte vill ställa jobbskatteavdrag mot denna politik.
Känner tyvärr en hel del av mina vänner (de med mindre utbildning) som numera känner sig svikna av både Socialdemokraterna och alliansen. Gissa vad de tänker rösta på nu?
Behöver nog inte ens nämna det men, detta är trogna sossar genom åren som till valet 2006 satte sitt hopp till Alliansen (idioter, sorry vänner men sanningen svider…) detta pga. att sossarna under hela sin regeringsperiod fram till dess i deras ögon svikit dem…
Nu går de och tänker rösta på SD! (Helt sjukt då de finns på vänsterkanten, men de känner att de inte kan rösta på V eller MP då det blir en röst på S (som i deras ögon har svikit dem) och de väljer därför SD.
Ibland undrar jag om ”ni” i partitoppen förstår vilken effekt ”era” svek mot gräsrötterna får?!
Herregud… SD är ”våra” röster men ni får dem inte just pga. av att ”ni” inte står upp för den politik du förordar.
För mig är det en gåta att toppen i partiet inte förstår vilken skit de själva skapar med sin medelklassliberala politik.
Skönt att du i vart fall står upp Lena, men tyvärr räcker inte det. Dessa personer följer inte enskildas åsikter de ser ”bara” partiernas verkliga politik och där syns inte ni som ett alternativ för dom något mer…
Lycka till att få partitoppen med dig. Tror det blir svårt. 10 % av de lokala topparna säger rakt ut att de tycker partiet gått för långt åt höger… Partitoppens reaktion. Vi lyssnar på de övriga 90 %. (Ingen tanke på det stora mörkertalet som kan finnas i den siffran av partilojala personer som inte vädrar sina åsikter utåt?)
Ursäkta alla skrivfel ovan.
Har/hade lite väl ont i ryggen när jag skrev texten så jag klarade inte av att läsa igenom det jag skrivit innan jag klickade på kommentera.
Skrämmande hur uselt jag skriver när jag inte mår bra. Hoppas budskapet ändå går att förstå. /Morgan
Lena och
Morgan är alldeles för ÄKTA socialdemokrater för att inkluderas av den socialdemokratiska centralmakten \ tycker Vivi-Anne Berglund Uppsala
Tack Morgan för din respons!
Ack – besvikelse kan leda till att människor vänder arbetarrörelsen ryggen, men det jag i detta inlägg försöker visa är att det på den viktiga punkt, som gäller socialförsäkringar, faktiskt INTE finns skäl till besvikelse, om vi ser på partiets politik. Tvärtom. Socialdemokraternas hållning är mycket tydlig och helt rätt: höjda tak, höjda ersättningar, värna ett starkt och rättvist socialförsäkringssystem.
Om du kan övertyga någon, så gör det: en röst på SD är en röst på fortsatt borgerligt styre och fortsätta orättvisor. SD tillhör högeralliansen. Striden om hur vänsterpolitiken ska utformas har allt att vinna på att föras vidare i ett Sverige med röd-grön majoritet.
Lena: Jag har all respekt i världen för dig och den kamp du för, tro aldrig något annat. Delar också din analys i just denna fråga men ifrågasätter varför du inte tänker ett steg längre.
För att VERKLIGEN stå upp för dessa målsättningar MÅSTE partiet både säga att de tänker riva upp det som stjäl resurserna som behövs för att genomföra dessa mål, dvs. först och främst det senaste jobbskatteavdraget, men också gå i strid mot alla andra delar av den politik som införts av Alliansen vilket dränerar våra gemensamma resurser och går till annat istället för att användas för allas bästa. (Inte minst gäller detta alla olika privatiseringar som borde återgå i offentlig ägo snarast.)
Saknar därför en stringens från partiet här och saknar därför också en mer genomgripande analys från dig kring detta problem..
Delar därför inte din analys kring var partiet står för i praktiken. Särskilt inte om man utgår från vad partitoppen själva säger i olika frågor och läggar samman detta pussel till en helhet och kallar den för partitoppen socialdemokratiska vilja och politik.
Det är ganska enkelt egentligen om man suddar ut gamla facit och önskedrömmar och ser det som sker i praktiken.
Stod man som du menar VERKLIGEN upp för socialförsäkringssystemet HELT OCH FULLT så skulle man (som jag påtalar i ovan) logiskt sett ställa dessa viktiga mål mot det som hindrar att det genomförs, dvs. mot jobbskatteavdraget och retoriskt kallat detta ”avdrag” för bidrag till de som redan har mer än nog, precis som man i sin retorik mer tydligt även borde kalla restaurangmomsen för bidragssystem där merparten av bidragspengarna rikas till ägarna av redan väldigt lönsamma (och för folkhälsan ohälsosamma) snabbmatsrestauranger, där dessutom pengarna tas direkt ur våra egna fickor, samt ännu värre, finansieras av lån som våra barn kommer få ärva pga. att vi inte ens har råd att genomföra denna politik med egna intäkter längre.
Tyvärr gör dock inte partiet inget av detta.
Istället säger de rakt ut, utan att ens hålla frågan öppen att jobbskatteavdraget (och därmed lånen vi måste ta för detta) skall vara kvar, samt som lök på laxen så säger man dessutom att man anser att man har minst lika mycket gemensamt med Fp och C (de som genomfört skiten) som de eventuellt också har med V, men mest har de gemensamt med Mp.. (Knappast ett budskap som lyser som ett ljus i mörkret för alla vilsna själar som känner sig övergivna längs vägen sedan flera år av partiet.)
Sammantaget blir därför partiets inte något som varken den oinsatte vanlige arbetaren (i offentlig tjänst eller annat) känner igen och kan känna samhörighet med eller något som den politiskt intresserade och ideologiskt medvetna sossen känner går att argumentera för, snarare tvärtom.
Upplevelsen blir ett svek, där de oinsatta personernas desperation blir än mer tydlig då de fått med modersmjölken att aldrig rösta på kommunisterna (V) och ej heller kan rösta på (Mp) då en röst på dem indirekt blir ett stöd till partiet de upplever har lämnat dem.,
Kvar finns då röstskolk eller att verkligen aktivt protestera genom att rösta på SD.
Tyvärr stannar det dock inte där då många av dem nu tom. köper stora delar av deras retorik. (Det finns ju ingen annan som talar för dem.) De känner sig plötsligt mer hemma i ett parti som skyller på någon annan och som då indirekt i deras värld också pekar på en lösning.
Dessa röster går därför nu snabbt förlorade (för evigt?!) och kvar blir verkligen en tudelad underklass, där den lägsta arbetarklassen (den som upplever sig som svensk) ställs mot alla som de upplever vara motsatsen till dem själva. Invandrare, judar, araber, ja tom. sossar… och allt detta bara för att sossarna inte stod upp rakryggade och slogs för dem även när Sverige drabbades av hårdare tider då det krävdes tydligast möjliga budskap, så att vänner verkligen framstod som vänner även när de TILLFÄLLIGT tvingades föra en politik som skulle komma att svida för dem de kämpade för.
Vi som sedan så gärna vill kunna försvara partiet, tvingas samtidigt se på både vad som beslutats på kongresser, höra vad som sägs från partitoppen vad som är målen och iaktta vad topparna gör i olika lägen vilket sammantaget gör oss helt maktlösa.
Inget vi säger kan uppväga den verklighet dessa företrädare målar upp och de signaler de fortsätter sända ut, när det går emot det budskap vi så gärna skulle vilja framföra istället. (Att företrädare som du finns räcker inte, då du och dina meningsfränder är långt ifrån den verkliga makten i partiet.)
Visst, vi kan som du säger påpeka att en röst på SD är en röst på Alliansen, men det fungerar ju inte, vilket jag hoppas ni alla i partiet snart inser. Det blir ju snarare ett argument att verkligen rösta på dem för alla som känner att partiet övergivit dem. Tänk på (om vi skall vara helt ärliga) att jag inte beskriver den mest bildade delen av det som borde vara arbetarrörelsen.
Deras verklighet är mer svart eller vit. Älska eller hata… och partiets politik sedan 20 år har gjort att dessa människor varken fått en förklaring som gör att de kan förstå och förlåta politiken som de känner riktas mot dem, vilket annars kanske skulle skapat ett visst utrymme för dem att fortsätta att älska partiet för de långsiktiga mål detta parti då fortfarande skulle säga sig ha.
Istället har partiet med sin tystnad och sina aktiva åtgärder de senaste mycket kritiska 20 åren bara givit dem mer bensin på sin hatbrasa för varje politiskt steg och varje svekfullt fegt svar de valt att framföra för att inte stöta sig med den grupp partitoppen sedan länge tror de måste hålla sig särskilt väl med, den storstadsbaserade övre medelklassen de numera speglar sig själva i, efter den klassresa de gjort framburna av de väljare som nu känner sig svikna och de gräsrötter som nu snart inte orkar stötta partiet längre då de undrar vad i h-vete som pågår på Sveavägen då politiken fullkomligt stinker högervridning med en polityr av små rester av den socialdemokrati som gjorde att dessa gräsrötter förr med en styrka och inre övertygelse tillsammans med partiets politik kunde lysa stolt klar och med en inre röd övertygelse stå med fog för stoltheten när de argumenterade och visade på politiken partiet förde; åt var och en efter behov av var och en efter förmåga.
Men så är det inte längre, nu böjer vi våra huvuden i skam och skakar i vårt stilla sinne misstroget på våra huvuden när vi ensamma vandrar fram och ser det som sker, där ingen verklig kursändring eller ens vilja till sådan tycks finnas någonstans i horisonten hos det parti som en gång var du och jag, som var vi, alla tillsammans för ett bättre samhälle där gemenskap och det gemensammas bästa alltid stod högt över den egennytta som numera råder, både i samhället i stort men också inte minst inom den fega partitopp som vi trodde var våra stoltaste och bästa företrädare, men som nu mest i bäst fall framstår som vilsna får men som snarare dessvärre mest framstår som direkta fiender till vår sak och vår politik än tvärtom..
Var är ”vår” politik nu? Tyvärr är svaret, inom (V) och ännu mer tyvärr så räcker inte detta då skräcken för den gamla kommunismen är större än skräcken för SD i många illitterata f.d. S-väljares ögon.
Måste avsluta som jag ibland gör, då jag känner det som partiet tror sig vara helt osänkbara, trots att de snart bara kan ha livbåtarna kvar.
Tycker därför denna är passande…
Ping: Resursjobb i stället för bidragsberoende | #SFramtidHalland
Du skriver ”Borgs nya samhällsmodell en tudelad välfärd”.Jag är rädd för att denna ”ordning” håller på att sätta sig i den allmänna samhällsandan,där det numera blivit allt viktigare som individ att i första hand se om sitt eget hus.
När man ser hur de små stegens privata lösningar alltmera får ett rejält fäste, då våra våra sociala skyddsnät ska säkras, blir avståndet inte långt från en sådan verklighet.Detta syns tydligt när sjukvård,skola och äldreomsorg ställs ut som vilken annan handelsvara. I ett sådant samhälle kommer sannolikt människovärdet att befinna sig på ett kallt och egensinnat sluttande plan .
En förfärlig tanke som bygger på att kliva över sin medmänniska för egen vinnings skull.Att medveten sätta en sådan strateg i verket vill ingen tro att ens våra politiska motståndare har som mål att åstadkomma.och där ingen egentligen önskar sig att leva.Men när man har som politisk ide att allt kan värderas utifrån ekonomisk konkurrens och detta skall vara fundament i ett samhällsbygge, då undrar man hur det står till i deras idévärld, när man dessutom vill att samarbete och gemensamma drivkrafter skall få plats.
Ping: LO-ledningens tankar ledde till både nyfikenhet och missförstånd | LO Bloggen