Etikettarkiv: Borg

Borg skönmålar svensk ekonomi

Idag tisdag har jag en debattartikel i Göteborgsposten om hur Anders Borg skönmålar läget i svensk ekonomi, tillsammans med Marita Ulvskog, Göran Färm och Olle Ludvigsson.  Ännu har jag inte sett den på nätet, men här kommer den:

Har Sverige klarat den ekonomiska krisen bättre än andra EU-länder? Det hävdar finansminister Anders Borg, som bland ministerkollegor i Bryssel aldrig missar en chans att dela ut guldstjärnor till sig själv. Borg talar om en ”remarkabel” svensk återhämtning. Hans senaste ekonomiska prognos, som presenterades i Almedalen, visar också på en stadig återhämtning för svensk ekonomi.

En närmare granskning av läget i svensk ekonomi visar dock en mindre smickrande bild. Trots att krisen nu börjar släppa sitt grepp präglas svensk ekonomi av hög arbetslöshet och låg produktivitet. På väg ut ur krisen riskerar Sverige att tappa sin position som en av Europas mest konkurrenskraftiga ekonomier. Anders Borgs ekonomiska prognos ifrågasätts därtill av IMF, som i sin senaste Sverige-rapport förutspår både lägre tillväxt och högre arbetslöshet. IMF varnar för en osäker global konjunktur. Slutligen blir det alltmer uppenbart att regeringen saknar politiska visioner i krispolitiken. Vad vill regeringen uppnå, bortom Borgs sifferexercis? Utmaningar som klimatkris, växande fattigdom eller ökade kompetenskrav har ingen plats i alliansregeringens krispolitik.

EU:s statistik visar att den svenska regeringen har varit en av de svagaste i Europa i kampen mot arbetslösheten. Regeringen tog 2006 över Europas förmodligen mest välskötta statsfinanser och hade därmed ett stort manöverutrymme i jobbpolitiken. Trots detta har arbetslösheten mellan 2007 och 2010 ökat snabbare i Sverige än i de flesta andra EU-länder. Från att ha legat i den nedre halvan tillhör Sverige idag den övre halvan av den dystra europeiska arbetslöshetstabellen. Tyskland, Belgien och Italien som 2007 hade en högre arbetslöshet än Sverige har idag en lägre. När det gäller arbetslöshet bland ungdomar och invandrare hör Sverige till de sämsta i klassen. I maj i år låg ungdomsarbetslösheten drygt 25 procent över EU-genomsnittet. Motsvarande siffra för arbetslöshet bland invandrare var 35 procent över genomsnittet.

Samtidigt som arbetslösheten biter sig fast, sackar produktiviteten. Produktiviteten i det privata näringslivet har försvagats tre år i följd. Tio år av stark svensk produktivitetsutveckling har därmed förbytts i stagnation.

En viktig förklaring till Sveriges allt sämre ekonomiska läge är regeringens ineffektiva krispolitik. Fokus ligger på skattesänkningar för hushållen istället för på företagssatsningar och investeringar. EU-kommissionen konstaterar i sin senaste utvärdering att Sverige hör till de länder som har valt en stimulanspolitik som nästan enbart består av permanenta skattesänkningar. Detta är enligt kommissionen relativt ineffektivt och riskerar att långsiktigt leda till försämrade statsfinanser. De mer kraftfulla temporära krisåtgärderna lyser samtidigt med sin frånvaro. Insatserna för att stötta företagen i konjunktursvackan är lika med noll och de framåtsyftande investeringarna ligger klart under EU-genomsnittet.

Regeringens ineffektiva krispolitik speglar brist på både flexibilitet och politisk vilja. Trots behov av efterfrågestimulans vidhåller Anders Borg idén att Sverige istället behöver mer utbudspolitik. Borg har prioriterat jobbskatteavdraget, vars effekt i rådande krisläge har blivit kraftigt ifrågasatt. Skattesänkningarna har skett på bekostnad av offentliga investeringar.

Fredrik Reinfeldt i sin tur tycks helt ha tappat stinget när den ekonomiska utvecklingen inte blev så problemfri som han själv hade önskat. Reinfeldt har beskrivit finanskrisen som mandatperiodens stora besvikelse. Den tvingade regeringen att lägga visionerna åt sidan och ”genomföra det vi inte tänkt oss”. Fredrik Reinfeldt har hittills inte presenterat några bärande idéer om hur krispolitiken kan utnyttjas för att långsiktigt bygga Sverige starkare.

Den svenska regeringens passivitet står i skarp kontrast till den långsiktighet och politiska vilja som kommer till uttryck i EU:s gemensamma krispolitik. Där diskuteras krisen som en möjlighet att göra Europa till en mer hållbar och framgångsrik ekonomi. Höga ambitioner för framtiden lyfts i krisprogram och framtidsstrategier. Ännu tydligare är kontrasten mot krispolitiken i länder som USA, Kina, Indien och Sydkorea. Dessa länder har satsat en stor del av sina stimulanspaket på gröna investeringar, en ”Green New Deal”. Sydkorea, till exempel, satsar 80 procent av sitt stora stimulanspaket på gröna investeringar, totalt 80 miljarder dollar på fem år. Finanskris och klimatkris möts med en samlad strategi. Det är synnerligen anmärkningsvärt att Sverige inte gjort en liknande satsning, inte minst mot bakgrund av att Sverige på 1990-talet var ett av de första länder i världen som satsade på storskaliga gröna investeringsprogram (Lokala investeringsprogram, LIP, och Klimatinvesteringsprogram, Klimp).

Det är dags för en kritisk och förutsättningslös debatt om svensk krispolitik. Anders Borg trivs i rollen som ekonomisk expert, men krisens verklighet kräver mer än ekonomisk teori. När den akuta krisfasen nu har hanterats måste regeringen ge besked om vad man tänker göra för att minska arbetslösheten, höja produktiviteten och återta Sveriges ledande roll som föregångsland i klimatomställningen. IMF:s dystra prognos visar på risken med att okritiskt acceptera Borgs skönmålningar av Sveriges ekonomiska läge.

2 kommentarer

Under Ekonomi

Varifrån kommer Borgs siffror?

Idag uttalar sig finansminister Anders Borg med sedvanlig självsäkerhet på DN Debatt. Jag påminns om att till och med Peter Wolodarski börjar tröttna på Borgs retoriska finesser. Borg ”får se upp så att framgången inte stiger honom åt huvudet” konstaterade Wolodarski efter att ha sett finansministern uppträda på seminarium i Visby, se  SVTPlay.)

Retoriken kan dock uthärdas. Värre är att Anders Borg presenterar felaktiga siffror, som passerar utan granskning. Anders Borg påstår till exempel att Sverige har legat i EU-toppen ifråga om stimulansåtgärder under 2009-2010. Stimulanserna har legat på över 4 procent av BNP enligt Borg, med källa EU-kommissionen (se Borgs presentation, som kan hämtas ner från SNS Visbyseminarium).

Frågan är varifrån dessa siffror kommer? Den som granskar EU-kommissionens egna siffror, i Economic Crisis in Europe: Causes, Consequences and Responses noterar att Sveriges stimulans år 2009 låg på under 1,5 procent av BNP och år 2010 på under 1 procent av BNP. Hur kan detta addera till över fyra? Sverige har heller inte legat i topp i Europa, som Borg hävdar. 2009 låg Sverige på femte plats, efter bl.a. Tyskland, Storbritannien och Spanien. 2010 låg Sverige på en sjundeplats.

Redan 2009 påpekade Peeter-Jaan Kask i LO-tidningen att regeringens påståenden om stimulanspolitiken inte stämmer. Kask citerade arbetsmarknadsminister Littorin och hans tal om ”den mest expansiva finanspolitiken i hela Europa”.

Var finns ekonomijournalisterna? Hur länge ska de låta sig förföras av Borgs felaktigheter? Anders Borg har hittills kunnat spela första fiolen i regeringen, oemotsagd. Det är bara att hoppas på att journalisterna – efter Littorin-debaclet i Almedalen – börjar rikta blickarna mot det väsentliga: innehållet i regeringens politik. Det är dags att ställa finansministern till svars: varifrån kommer Borgs siffror? Bortom Borgs dimridåer lurar den verkliga förtroendekrisen.

Aftonbladet konstaterar idag att Littorins avgång kan leda till en ny roll för Anders Borg, som hittills har kunnat överlåta de obekväma delarna av regeringens arbetsmarknadspolitik till Littorin. Samtidigt sjunker förtroendet för statsministern. Mer bloggat om seminariet i Almedalen: Nemokrati.

5 kommentarer

Under Ekonomi