Etikettarkiv: Carlgren

Nationell och lokal miljöpolitik måste hänga ihop

Sedan den borgerliga alliansen tog över i Stockholm har inga naturreservat bildats. Exploatering och byggande går före naturvård och friluftsliv.

Idag försöker Andreas Carlgren rädda ansiktet på alliansen genom att utlova tio statliga naturreservat i Stockholms län under nästa mandatperiod (SvD).

Jag förstår att han vill agera. Som miljöminister blir det genant för Carlgren att den borgerliga alliansens lokala politiker så uppenbart ignorerar miljön. Vad jag däremot inte förstår är varför Andreas Carlgren som miljöminister samtidigt försummar varje tillfälle att stärka den kommunala miljöpolitiken.

Ett av de viktiga framgångsrecepten för svensk miljöpolitik har varit samarbetet mellan stat och kommuner. Men om kommunpolitiker ska kunna utveckla den ledande position i miljöpolitiken, som de har kapacitet till, krävs att regeringen tydligt visar att miljön är en prioriterad och strategisk utvecklingsfråga. Så sker inte idag.

Knappt hade den borgerliga regeringen kommit till makten, förrän man tog beslut att lägga ner de viktiga Klimatinvesteringsprogrammen (Klimp). Dessa hade gett många kommuner chansen att strategiskt och långsiktigt ställa om till nya, klimatsmarta systemlösningar för t.ex. värmeförsörjning, transporter och avfallshantering. Carlgren valde också att lägga ner Boverkets Hållbarhetsråd, som utgjorde en nod för kommunernas  arbete för hållbart samhällsbyggande. Likaså slopades de lokala naturvårdsprogrammen, som hade gett ett ovärderligt stöd till många lokala naturvårdsprojekt. (Just ifråga om naturvårdsprogrammen backade dock regeringen; glädjande nog är de nu tillbaka). Slutligen har regeringen helt försummat att utnyttja den ekonomiska krisen för investeringar i ny, grön teknik i kommunerna. Andra länder som USA och Kina har satsat stort på en ”Green New Deal”. Varför inte Sverige, som tidigare än alla andra länder lanserade storskaliga, gröna investeringsprogram?

Utöver att slopa viktiga program till stöd för innovativ kommunal miljöpolitik, har  Carlgren och hans regeringskolleger under perioden systematiskt prioriterat ner de skyddande nationella regelverk, som behövs för att framgångsrikt hävda miljöns intressen i de kommunala politiska striderna. Den nya, försvagade strandskyddslagstiftningen är det mest iögonfallande exemplet. Ett generellt strandskydd på nationell nivå har förbytts i en långtgående kommunal frihet att exploatera Sveriges stränder. Det är ett systemskifte i svensk naturvård.

Nationell och lokal miljöpolitik måste hänga ihop. Sveriges stora framgångar i miljöpolitiken, fram till 2006,  vilade i hög grad på förmågan att samordna nationell och lokal politik. Kommunerna förfogar över några av de mest centrala styrinstrumenten i miljöpolitiken, bl.a. samhällsplaneringen. Dessa instrument måste utnyttjas!

Fortfarande strömmar utländska besökare till Sverige för att studera svenska ”hållbara städer”. Frågan är hur länge?

15 kommentarer

Under Miljö

Carlgren bromsar – han går inte före

Andreas Carlgren signalerar höga ambitioner inför klimatmötet i Cancún i DN. Det är bra. Några sakupplysningar kan dock vara på plats:

  • Den svenska regeringen sade i juni NEJ till högre klimatmål i EU (förslag om 30 procents minskning). Hur går detta ihop med en ambition att gå före? Carlgren försöker dölja att Sverige bromsar i EU genom att istället tala om det svenska målet på 40 procent liksom ett utspel från Tyskland, Storbritannien och Frankrike . Men retorik kan inte förändra det faktum att Sverige inte längre har en ledande roll i klimatpolitiken. Se Naturskyddsföreningens besvikna kommentar om hur Reindfeldt backar i klimatpolitiken.
  • Andreas Carlgrens ska driva på USA och Kina. Då kan det vara värt att påminna om att dessa två länder, som förvisso har enorma uppgifter framför sig, har valt att under finanskrisen lansera  stora investeringsprogram för att utveckla en grön ekonomi. Sverige, som tidigare har legat i täten i omställningen till en grön ekonomi, har inte gjort någon motsvarande satsning. Man har överhuvudtaget inte utnyttjat krisen för att ställa om svensk ekonomi. Regeringen har istället satsat på att stimulera ekonomin med skattesänkningar. De framgångsrika gröna investeringsprogram som Sverige lanserade under den förra ekonomiska krisen, på 1990-talet, har Carlgren valt att lägga ner – trots tidigare brett stöd i riksdagen. Varför?
  • Inte heller EU har lyckats utnyttja finanskrisen för att lansera stimulansprogram till gagn för en grön omställning. Det har Sverige ett stort ansvar för som ordförande under hösten 2009. Att EU här ligger långt efter länder som USA och Kina framgår av Kommissionens utvärdering av krisprogrammet European Economic Recovery Plan. Se artikel i Göteborgsposten.

Se också gärna mina tidigare artiklar om Carlgrens ansvar för det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn, Klimathaveriet är Sveriges fel och Klimatförhandlingar inte en kamp mellan ont och gott.

I kommentarerna till Carlgrens artikel svarar Sofia Arkelsten för ett bottennapp. Varför raljera i denna viktiga fråga? Mer bloggat: Friederike Gerlach och Lars Bjurström. En viktig artikel finns på Newsmill i ämnet av Nannan Lundin.

1 kommentar

Under Miljö

Pressad Carlgren höjer insatsen

I måndags fick miljöminister Andreas Carlgren Greenwash-priset av Miljöförbundet Jordens Vänner. Greenwashing är beteckningen på bedräglig och missvisande grön marknadsföring. Carlgren fick priset för sitt sätt att försvara Förbifart Stockholm som en miljöinsats.

Men Carlgrens greenwashing i fallet Förbifart Stockholm är ingen isolerad företeelse. Tvärtom. Dagens artikel på SvD är ett belysande exempel. Hårt pressad av  miljörörelsen höjer Carlgren insatsen med en stenhård attack mot Miljöpartiet, och indirekt den tidigare socialdemokratiska regeringen. Hans budskap är i korthet att alliansregeringen är enastående och överlägsen på alla miljöpolitiska områden. Greenwashing kombineras med en systematisk svartmålning av  alliansens motståndare.

Var och en som läst någon av de oberoende analyser som har gjorts av regeringens politik, till exempel Naturskyddsföreningens vitbok om naturvårdspolitiken, inser att Carlgren bedriver en greenwashing som är näst intill skamlös. Till skillnad från t.ex. Maria Wetterstrand och andra kritiker, väljer Carlgren också en hård konfrontationsretorik . Wetterstrand ger i SvD regeringen beröm på de punkter där den förtjänar beröm, t.ex. ifråga om förbudet mot fosfater i tvättmedel och ökade resurser till energiforskningen. Andreas Carlgren, däremot, ger inte på någon punkt ett erkännande till någon annan än sig själv.

Som politiker har jag själv under många år pläderat för en saklig och kunskapsbaserad politik. Jag konstaterar dock, efter att ha följt Carlgren i debatten under de senaste åren, att sakliga argument inte tycks bita. Nästan oavsett vilka fakta och vilka argument som presenteras driver Carlgren linjen att regeringens beslut är de bästa för miljön och att den egna politiken är ”exceptionellt framgångsrik”. Denna morgon väljer jag därför att inte punkt för punkt gå i saklig polemik med Carlgren om hans ”13 rätt i miljöpolitiken”. Låt oss istället granska den retoriska berättelse som bär upp regeringens miljöpolitik.

1. När Andreas Carlgren klev in på Miljödepartementet hade ingenting uträttats. Andreas Carlgren upprepar ständigt hur han kommer in som miljöminister till ett Miljödepartement där allt återstår att göra. Ett favoritelement i denna berättelse är havsmiljöpolitiken, där formuleringen lyder, som i dagens SvD: ”När jag blev minister fanns inga spårbara budgetmedel för Östersjön”. Detta är ett helt innehållslöst argument, eftersom det inte spelar någon roll annat än ur PR-synpunkt om budgetmedel för Östersjön ligger på ett konto som heter Havsmiljö eller någon annanstans. Den tidigare regeringen satsade miljarder på Östersjön och havsmiljön. Jag tycker det är utmärkt att Andreas Carlgren har fortsatt dessa satsningar men jag beklagar att han gör budgetposterna till huvudpoängen – inte innehållet i politiken.

2. Alliansregeringen har gjort mer och kommit längre än den förra regeringen. Andreas Carlgrens berättelse har som huvudpoäng att jämföra sig med föregående regering, nedvärdera eller förneka dess resultat och lyfta varje beslut där nuvarande regering har gått ett steg längre. Retoriken är ofta effektiv, men som Maria Wetterstrand påpekar i sin artikel om Reinfeldts kolsvarta miljöbokslut har varje mandatperiod under de senaste 25 åren inneburit stegvisa förstärkningar av miljöpolitiken. Så bör det vara, eftersom varje regering bygger vidare på vad den tidigare regeringen har gjort. Det anmärkningsvärda med alliansregeringen är inte att man på några punkter, som t.ex. förbudet mot fosfater i tvättmedel, har kommit längre än den förra regeringen. Det anmärkningsvärda är att man på så många områden har gått bakåt, t.ex. genom att försvaga miljöbalken, försvaga strandskyddet, avskaffa skatten på handelsgödsel, och backa i kemikaliepolitiken, t.ex. genom att åter tillåta det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE.

3. Alliansregeringen är exceptionellt framgångsrik och ingen annan har någon trovärdighet. Regeringens miljöpolitik har ifrågasatts inte bara av miljörörelsen utan också av forskare och myndigheter. Andreas Carlgrens svar på detta har varit att höja tonläget när det gäller hans egen förträfflighet och att svartmåla andra aktörer med allt hårdare ord. Dagens artikel är typisk. Miljöpartiet är det parti i Sverige som har i särklass högst trovärdighet för sin miljöpolitik bland väljarna. Detta är ett förtroende som de enligt min uppfattning förtjänar efter att i åratal konsekvent och kunnigt ha fört svensk miljöpolitik framåt. I Carlgrens ögon är de dock inte vatten värda. ”Tomma tunnor skramlar mest”.

De flesta av oss är inte vana vid att politiker agerar med en sådan hård och missledande argumentation som Andreas Carlgren, och han har därför under lång tid  vunnit ganska gott genomslag för bilden av sig själv som osedvanligt framgångsrik.

För den som har tröttnat på Carlgrens retorik och vill veta något av vad som hände före Carlgrens tillträde kan det vara värt att påminna om att Sverige år 2006 låg tvåa i världen på den rankning som kallas för Environmental Performance Index (idag är vi fyra). För en nyanserad bedömning av tidigare miljöpolitik rekommenderar jag OECD:s utvärdering 2004. Sammanfattningen berömmer Sverige framförallt för en unikt effektiv miljölagstiftning, framgångsrika ekonomiska styrmedel (bl.a.den gröna skatteväxlingen) och ett starkt internationellt ledarskap i kemikaliepolitiken. Samtidigt levererades fyrtio rekommendationer på möjliga förbättringar. Ingen politik är perfekt och varje regeringen kan uträtta mer i miljöpolitiken!

Andreas Carlgren har haft stora nytta av tidigare regeringars höga ambitioner i miljöpolitiken när han har rest världen runt som miljöminister och marknadsfört svenska resultat och insatser. Jag väntar med intresse på den dag när något av detta också ska ges ett värde också i hans retorik på hemmaplan.

Mer bloggat, bl.a. Gustav Andersson, miljölandstingsråd (C). Gustav Andersson och jag är eniga om en sak: att Andreas Carlgren skriver i vredesmod. Däremot är jag inte, som Gustav Andersson, förvånad över varför centerns framgångsrika miljöpolitik inte uppskattas. Svaret är som ovan visats att den inte är så framgångsrik som Andreas Carlgren ständigt påstår. Några positiva miljöpolitiska resultat för centern kan inte väga uppväga bakslagen. Detta är något att fundera över även för Christian Ottosson, som tycker att centern har en skarp miljöpolitik. I Almedalen går Miljöpartiet idag vidare med egna och röd-gröna förslag för framtiden. De gör rätt i att helt nonchalera Carlgrens attacker från marginalen.

3 kommentarer

Under Miljö

Miljöpolitik i utförsbacke…

Centerns svek i kärnkraftsfrågan är spiken i kistan för en miljöpolitik i utförsbacke. Det är glädjande att protesterna är stark och tydliga (SvD, DN). Sverige har legat i topp i världen som miljönation. Nu försämras politiken så snabbt att det syns, år från år. Se t.ex. vad som hänt med Sverige i Environmental  Performance Index.För varje år en sämre placering. År 2006 låg Sverige på andra plats i världen, efter Nya Zealand. År 2008 låg vi på tredje plats. År 2010 hade Sverige halkat ner på fjärde plats.

Trenden är densamma i andra mätningar. Häromdagen rapporterade jag om att Sverige också tappar i miljöinflytande i världen (Sverige tappar i miljöinflytande). Mellan 2005-2007 toppade Sverige listan över länder med en stark position på miljöområdet. 2010 har Sverige halkat ner på fjärde plats.

Det är inget vackert facit. Regeringen slarvar bort det politikområde där vårt land har haft en chans att verkligen göra skillnad, också internationellt. Dags att ställa Carlgren till svars för en politik som inte bara sviker miljön utan också en mångårig svensk kamp för ökad internationell solidaritet och rättvisa.

Bloggat: Jinge, Mitt i steget, Alliansfritt Sverige, Norrblogg m fl

1 kommentar

Under Miljö