Etikettarkiv: Europa 2020

Regeringen slog sönder EU:s fattigdomsmål

Regeringen har lyckats på EU-toppmötet. Det finns inte längre i EU någon gemensam, vetenskapligt baserad definition som anger vem som är fattig och hur fattigdom ska mätas.

Mer än femtio års forskning om fattigdom, med bl.a. nobelpristagaren Amartya Sen som ledande företrädare, har hittills legat till grund för EU: definition av fattigdom: fattigdom är att ha en inkomst på under 60 procent av medianinkomsten. Så definierades fattigdom så sent som i mars i år, när EU-kommissionen förslog ett mål om att 25 procent färre fattiga, dvs, personer med mindre än 60 procent av medianinkomsten. 20 miljoner färre människor skulle därmed leva i fattigdom 2020.

Men igår togs ett helt annat beslut, med den svenska regeringen som drivande kraft bakom förändringen. Siffran 20 miljoner färre fattiga nämns fortfarande, men det finns inte längre någon hänvisning till gängse fattigdomsdefinition. Istället ska varje regering själv i fortsättningen bestämma hur fattigdom ska definieras och mätas. Man kan utgå från tre fluffiga politiskt framförhandlade indikatorer: risk för fattigdom, utarmning (”deprivation”), eller hushåll utan jobb.

Beslutet har två allvarliga konsekvenser. För det första har EU inte längre något fattigdomsmål, som inbegriper ojämlikhet. Det gängse, vetenskapligt baserade målet  har just detta som utgångspunkt. Fattigdom handlar inte bara om vilken absolut levnadsstandard man har. Det handlar om att låg inkomst jämfört med alla andra i ett samhälle gör det omöjligt att leva ett normalt och värdigt liv. Den andra konsekvensen är att politiskt godtycke ersätter en definition baserad på oberoende forskning. Det är ett allvarligt angrepp på en upplyst, kunskapsbaserad politik. Regeringscheferna understryker till och med att definitionen av vad som är fattigdom ska spegla deras egna politiska prioriteringar: ”…. leaving member States free to set their national targets on the basis of the most appropriate indicators, taking into account their national circumstances and priorities.

Det kan noteras att regeringarnas beslut går rakt emot Europaparlamentet, som i sin resolution från i onsdags slog fast att EU-strategin explicit skulle inbegripa mål för att minska ojämlikhet, dvs. gapet mellan rika och fattiga. Europaparlamentet slår också fast att det är den gängse vetenskapliga fattigdomsdefinitionen som ska gälla.

Alliansens politiker i parlamentet har ställt sig bakom resolutionen. Det är bra – vad det nu betyder? Finns ingen gemensam linje i denna viktiga fråga i alliansen?

Om EU-toppmötet rapporteras i nästan inte alls i svensk press idag, än mindre rapporteras det om fattigdom. Prinsessbröllopet dominerar. Debatten har dock funnits på Europaportalen, se om toppmötet och rapport om när socialministrarna beslutade om ett nytt fattigdomsmål. Förändrad statistik ska minska fattigdom). Klokt om smusslet i EU i Sydsvenskan – varför får vi veta så lite om vad som händer på toppmötena? Jag har tidigare skrivit om fattigdomsmålet och regeringens strävan att öka ojämlikheten  i Göteborgsposten och på min blogg.




2 kommentarer

Under EU, EMU, euron, Kunskap och demokrati

Förändrad statistik ska minska svensk fattigdom

Kommer den svenska regeringen att stoppa ett fattigdomsmål i EU? På EU-toppmötet i veckan ställs frågan på sin spets. Om detta skriver jag och Olle Ludvigsson i dag en debattartikel i Göteborgsposten. Regeringen har under fyra år bedrivit en systematisk politik för ökade klyftor i Sverige. Nu har striden flyttat till EU-nivå.

En viktig pusselbit i regeringens politik för ökad ojämlikhet handlar om att frisera statistik. Genom att ta kontroll över hur verkligheten beskrivs vinner regeringen många politiska poäng. Ifråga om fattigdom hävdar man inför EU-toppmötet att fattigdom ska definieras och mätas på ett nytt sätt. Syftet är att dölja att den egna politiken för ökad ojämlikhet också är en politik för ökad fattigdom.

Det etablerade fattigdomsmåttet i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Detta fattigdomsmått är nära knutet till samhällets inkomstfördelning, dvs. graden av ojämlikhet. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen.

EU:s fattigdomsmått är väl förankrat i vetenskaplig litteratur. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av utarmning. Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder i ett visst samhälle. Fattigdom består också i att inte kunna ha normala sociala relationer till andra människor.

I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984. Då beslutade Europeiska rådet att definiera fattiga människor som

…those persons, families and groups of persons whose resources (material, cultural and social) are so limited as to exclude them from the minimum acceptable way of life in the Member State to which they belong.

Vad fattigdom är har alltså Europas länder länge varit eniga om. Tills nu.

Inför toppmötet i juni 2010 har Sverige nämligen inte bara sagt nej till fattigdomsmålet. Den svenska regeringen ifrågasätter själva den etablerade definition av fattigdom, som har väglett europeisk socialpolitik sedan 1984. Regeringen vill att EU:s fattigdomsmål ska tas bort eller ersättas ett mål som är annorlunda formulerat, eftersom ett fattigdomsmål som inbegriper jämlikhet är oförenligt med regeringens ambition att öka ojämlikheten i samhället.

Till stöd för regeringens nya linje har Försäkringskassan under våren utarbetat ett nytt fattigdomsmått som skulle kunna ersätta det gängse mått som används i EU. Utgångspunkten för detta arbete har varit idén att fattigdom bör relateras till en absolut nivå på låg standard, utan koppling till inkomstnivån i samhället. Det har beslutats att detta mått på låg standard hädanefter ska redovisas parallellt med EU:s gängse fattigdomsmått.

Det nyformulerade svenska fattigdomsmåttet uppfyller på ett elegant sätt regeringens mål: att dölja växande ojämlikhet och fattigdom i Sverige. Med det gängse EU-måttet har fattigdomen i Sverige ökat under senare år, från 9 procent år 2004 till 13 procent år 2008. Men med det nya måttet, däremot, har fattigdomen istället minskat något. Simsalabim så gick trenden åt rätt håll…

Jag menar att regeringens sätt att trixa med statistik bara kan sammanfattas i ett enda ord: oacceptabelt. Hittills har regeringen lyckligtvis inte kunnat övertyga Försäkringskassan om att helt slopa det EU:s gängse fattigdomsmått till förmån för regeringens nya. Men målet är tveklöst att helt sopa undan det etablerade fattigdomsmått, som knyter fattigdom till ojämlikhet.

Nästa anhalt blir EU-toppmötet. Om regeringen där inte helt lyckas stoppa fattigdomsmålet, så kommer man att göra allt för att formulera om det. Hur det görs återstår att se. Man kan föreslå ett mål som liknar Försäkringskassans, eller också något helt annat. Vid toppmötet i mars föreslog Reinfeldt att fattigdomsmålet skulle ersättas med ett mål om att minska de grupper som står längst bort från arbetsmarknaden. Ett mål, med andra ord, som är centralt i moderat politik men som saknar förankring i tidigare socialpolitisk tradition.

Klart är att huvudmålet för regeringen inför veckans toppmöte är att värna den nya svenska arbetsmarknadspolitiken. Den svenska regeringen vill inte veta av någon nitisk EU-kommission, som i framtiden påminner Sverige om att fattigdomen ska minska – inte öka. Låga löner är regeringens jobbrecept. Ökad ojämlikhet ska värnas till varje pris.

I försvaret av sin politik har regeringen redan gått så långt att man definierar fattigdomspolitiken som ett nationellt intresse. Ett fattigdomsmål ”riskerar att bli ett intrång i ländernas suveränitet” hävdade Reinfeldt vid EU-toppmötet i mars. Intressant nog hävdar Kommissionens ordförande Juan Manuel Barroso med skärpa motsatsen. EU har legal rätt att sätta ett fattigdomsmål. Detta är ett stöd för ländernas (förmodade) strävan efter social sammanhållning.

Självkan jag bara önska att Sverige går mot nederlag vid veckans toppmöte. Vägen från att vara europeiskt föredöme i socialpolitiken till att bli en bromskloss kan gå förfärande snabbt.

1 kommentar

Under Demokrati, Hållbar samhällsutveckling