Etikettarkiv: sjukförsäkring

Profilera idéerna – en chans för S

Det är en positiv morgon med DN och kaffekoppen.

Morgonens opinionsundersökning ger hopp om framtiden för Socialdemokraterna – även om Miljöpartiet drar det längsta strået (DN). Socialdemokraterna ligger rätt i viktiga frågor, som vikten av att satsa på infrastruktur.

Jag blir också glad när jag ser att partiets utspel om socialförsäkringarna väcker intresse. Maria Crofts skriver i dagens Lördagskrönika (DN) om sjukförsäkringen som den heta och viktiga politiska frågan,”Det är sjukförsäkringen som är den tydligaste vattendelaren”. Sjukförsäkringen visar att det finns skillnad mellan partierna, noterar Crofts. Det är bra för väljarna.

Positiva signaler vid morgonkaffet. Men jag känner också en oro, inte minst när jag läser Crofts krönika om sjukförsäkringen.

Maria Crofts spekulerar över varför facken vill ha högre inkomsttak. Hon landar i att det måste bero på att facken vill föra över ansvar från arbetsgivare till stat för att skapa större löneutrymme. Inte ett ord om det bredare idésammanhanget: att höga tak i sjukförsäkringen är grunden i den generella svenska välfärdsmodellen. Poängen är att alla löntagare ingår i gemensamma socialförsäkringssystem, där generella rättigheter kombineras med ersättning efter inkomstnivå.

Den svenska modellen har visat sig vara framgångsrik därför att den skapar inkomsttrygghet i alla inkomstgrupper och därmed stärker välfärdsstatens legitimitet också i de högre inkomstskikten. Samtidigt finns det ingen modell som är bättre på att omfördela från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Det är en modell som värnar idén om jämlikhet och alla människors lika värde.

Höga inkomsttak förhindrar att inkomsttagare med högre inkomst skapar egna försäkringslösningar, privat eller i annan form (till exempel branschvis). Detta, i sin tur, gör det möjligt att effektivt omfördela mellan olika inkomstgrupper. Låginkomsttagare blir oftare sjuka och arbetslösa än höginkomsttagare. Om alla ingår i samma system, fördelas riskerna över fler, till gagn för de sämst ställda.

Walter Korpi

Walter Korpi

Det faktum att låginkomsttagare tjänar på att ingå i ett system med höga tak, som till synes är riggat för att gynna framförallt höginkomsttagare, har kallats för omfördelningsparadoxen.  År 1998 skrev Walter Korpi och Joakim Palme en viktig artikel om omfördelningsparadoxen, The Paradox of Redistribution and Strategies of Equality (1998). De sammanfattade själva innebörden av omfördelningsparadoxen så här:

The more we target benefits at the poor only and the more concerned we are with creating equality via equal public transfers to all, the less likely we are to reduce poverty and inequality.

Korpis och Palmes artikeln kom att spela en viktig roll i internationell debatt, eftersom nyliberala debattörer vid denna tid intensivt argumenterade för att välfärdsstaten borde monteras ned att och att staten bara skulle stötta de allra fattigaste (”targeting the poor”). Omfördelningsparadoxen gör klart att en stark välfärdsstat är den bästa modellen om vi vill bekämpa fattigdom.

Min slutsats, när jag läser Maria Crofts artikel, är att det är viktigt att vi som socialdemokrater på ett ännu tydligare sätt än idag lyckas förklara de bärande idéerna bakom de reformförslag som vi för fram. Vi måste lyfta socialdemokratins berättelse om hur välstånd och framsteg skapas – genom sammanhållning och solidaritet, istället för genom konkurrens och utslagning.

Ett bra exempel på hur vi bör argumentera är Kommunals nyligen utgivna rapport om vikten av höjda tak i socialförsäkringssystemet  ”Under höga tak ryms alla – En rapport om höjda tak i sjukförsäkringen”.

Som Socialdemokrater har vi inte bara andra idéer och förslag än moderaterna. Vi har också en annan människosyn, och an annan idé om hur vi bygger välstånd och framsteg.

Starka socialförsäkringar stärker den sociala tilliten i samhället. De förhindrar att människor på grund av låg inkomst försämrar sin psykiska och fysiska hälsa. De skapar förutsättningar för alla att komma tillbaka, till hälsa och jobb. Starka socialförsäkringar främjar ekonomiskt välstånd.

Mer bloggat om Socialdemokraternas läge: Martin Moberg, Peter Andersson.

28 kommentarer

Under Välfärd

Ebbas politik: förnuft och känsla

Kvinnan på bilden heter Ebba Pauli. Hon var en av de skickliga kvinnor som redan i början av 1900-talet började bidra till den välfärdspolitik, som så småningom blev den svenska modellen. Ebba var liberal. Hon läste utomlands, i Schweiz.  Hon blev vald till sekreterare i den första svenska fattigvårdsutredningen 1905-1906 och var sen  ledamot av fattigvårdslagstiftningskommittén 1907-1915. Dessutom var hon med och startade det viktiga  Centralförbundet för socialt arbete.

Idag kom jag plötsligt att tänka på Ebba. Det var så länge sedan jag läste vad hon skrev, men en sak har etsat sig fast: vikten av att förena förnuft och känsla. Det var Ebba Paulis ledstjärna i arbetet med fattigdomen; och en insikt som bär. Inga socialpolitiska reformer kommer till stånd utan att människor känner medkänsla och solidaritet. Men det är också få reformer som kommer till stånd med enbart solidariteten och medkänsla som drivkraft. Det behövs också argument som vädjar till förnuftet. Det räcker inte att förklara  vad som är gott. Vi måste också förklara varför det är klokt.

Efter årets valrörelse har vi socialdemokrater fått höra att vi framstod som ett parti bara för dem som har det svårt. Vi blev ett bidragsparti, säger vissa. Vi talade för mycket om arbetslöshet och socialförsäkringar och för lite om livet för dem som har jobb, säger andra.

Blev det för mycket känsla och för lite förnuft? Eller för lite av båda?

Ingenting gör mig mer upprörd och sorgsen än de missförhållanden som finns mitt ibland oss, i den moderna välfärdsstaten. Att kunna förmedla de känslor, tankar och berättelser som föds i den sociala utsattheten är en viktig del i det politiska projektet. Men vi måste också berätta om det som Ebbas efterföljare överallt i världen vet – att den svenska modellen med generositet gentemot de utsatta har varit en framgångsmodell för samhället som helhet, inte bara för dem som fick hjälp när de behövde. Det finns en berättelse om den generella välfärdsmodellen, som vi inte får glömma bort att berätta.

Not, 27 oktober: Igår skrev jag bloggen om Ebba. Idag kom ett viktigt utspel om sjukförsäkringen från de röd-gröna (DN Debatt). Stark känsla. Starkt engagemang. Det är bra. Men var finns argumenten för att en generös sjukförsäkring är bra för oss alla? Var finns berättelsen om samhällsmodellen som gett alla framgång, därför att solidariteten är bra inte bara för de svaga utan också för de starka?

4 kommentarer

Under Välfärd

Det krävs en ny syn på hälsa och ekonomi

Enligt dagens DN finns inget politiskt lyckligt slut på sjukförsäkringsfrågan. Uppdraget är omöjligt. Det kommer alltid att finnas besvikelse.

DN diskuterar olika praktiska lösningar. Hur ska gränserna dras. Vilken myndighet ska ha ansvar för vad.

Det man inte talar om är den snäva utgångpunkt som regeringen har för sin politik: idén om sjukförsäkringen som en kostnad som till varje pris ska minimeras. Här ligger problemet.

Jag menar att sjukförsäkringen inte i första hand bör ses som en kostnad, utan som en viktig pusselbit i en produktiv socialpolitik. God hälsa är nyckeln till långsiktig, hållbar tillväxt. Om detta har jag tidigare skrivit i artikeln God hälsa ger ökat välstånd.

Insikten att hälsa skapar välstånd låg till grund, när den svenska välfärdsmodellen en gång byggdes. Tyvärr är den insikten inte lika tydligt uttryckt i dagens socialdemokratiska ekonomiska politik. Det talas inom socialdemokratin ofta om hur viktigt det är att vi arbetar för att ha råd med välfärden. Långt mer sällan sägs det något om hur viktigt det är att vi satsar på välfärd och hälsa, för att vara produktiva och kunna arbeta. Socialdemokratins retorik ligger idag snubblande nära idén om närande och tärande samhällssektorer. Den en gång starka idén om en produktiv socialpolitik tycks ha fallit i glömska. Här krävs ett nytänkande, om socialdemokratin ska kunna skapa ett starkt alternativ till den borgerliga sjukförsäkringspolitik, som enligt dagens DN aldrig kan få något lyckligt slut.

Mer bloggat: Högbergs tankar om omöjligt försvar, Kent Persson om problemen i socialfärsäkringarna.

10 kommentarer

Under Ekonomi, Välfärd