Etikettarkiv: svininfluensa

Extremliberalismens credo är bra för de odödliga

DN:s ledare I postpandemins tid gör en klok och balanserad analys av svininfluensan och kampen för att hindra dess spridning.  Ledaren riktar också välförtjänst kritik mot centerpartisen Fredrick Federley som  med sitt sedvanliga naiva, extremliberala perspektiv ondgör sig över hur myndigheter ringde i varningsklockor för svininfluensan och framhäver det förment kloka i sitt eget beslut att inte låta vaccinera sig. Här finns en attityd som går långt utöver en viktig och angelägen debatt om hur just denna pandemi hanterades av WHO och andra institutioner och vad vi kan lära.

När en extrem nyliberal som Fredrick Federley ondgör sig över smittskyddsåtgärder och oro för sjukdom och död, kan det vara värt att påminna om varför den extremliberala ideologi, som han själv representerar, en gång sopades bort från Europas karta och förblev i marginalen under mer än hundra år. Det handlar om koleraepidemin i Hamburg.

Under sensommaren 1892 drabbades Hamburg av en svår koleraepidemi. På två månader dog över 10 procent av stadens befolkning – mer än 8000 människor. Koleran drabbade Hamburg hårdare än någon annan stad i Tyskland. I närbelägna Altona inträffade bara ett fåtal dödsfall.

Det katastrofala utfallet i Hamburg visade sig bero på stadens liberala makthavare. Handelsmän hade sedan århundraden tillbaka dominerat Hamburgs politiska liv, och de ville inte veta av några centrala dekret om åtgärder för att stoppa smittspridningen. Sådana åtgärder skulle slå hårt mot den fria handeln och deras affärer. Medan befolkningen i Altona var väl informerade, underkastade sig smittskyddets krav och drack vatten från stadens reningsverk, fortsatte de ovetande invånarna i Hamburg att dricka vatten från floden Elbe. Med liberalismens fana fladdrande i vinden lät stadens styrande oligarki och deras lojala tjänstemän tusentals människor falla offer för koleran.

Koleraepidemin i Hamburg stärkte en insikt som på sikt gjorde Europa starkt: människors totala frihet att fullfölja sina egna intressen måste ibland begränsas, för att värna människors och samhällets överlevnad. Smittsamma epidemier är det mest iögongfallande exemplet, och det är inte att förvåna att Federley som den naive extremliberal han är skryter över hur han undlåter att vaccinera sig eftersom han själv är stark och frisk.

När Federley inte förstår varför han själv i en pandemi behöver tänka ett ögonblick på något annat än sig själv, så kan man naturligtvis inte heller förvänta sig att han förstår varför samhällen också av andra skäl behöver enas om gemensamma insatser för att säkra samhällets överlevnad (och därmed inskränka Federleys maximala frihet). Det gäller barnafödande, till exempel. Eftersom människor inte är odödliga måste varje samhälle se till att man har institutioner som gör det möjligt att föda och uppfostra barn. Förr bestod dessa institutioner av släkt och familj, där kvinnor dömdes till ofrihet och ekonomiskt beroende. Idag har vi i Sverige istället en välfärdsstat, som kräver att alla bidrar till de gemensamma försäkringssystemen. Tack vare detta är både mäns och kvinnors frihet och oberoende långt mycket större än vad det skulle vara i ett land där barnafödandet var en privat ensak. Ensamstående föräldrar kan ha barn. Män tvingas inte vara familjeförsörjare och kvinnor tvingas inte välja bort arbete för att kunna ta hand om sina barn. I förlängningen har sexualitet och samlevnad befriats från de bojor, som det helt privata ansvaret för reproduktions krav en gång ställde.

Det dröjde ungefär 100 år efter koleraepidemin i Hamburg innan den extrema frihetsliberalismen återigen vann anklang – bland naiva och okunniga politiker som Federley, bland ekonomer som har glömt att stoppa in risk för ohälsa, död och smittspridning i sina modeller, och bland högavlönade som självklart attraheras av en samhällsanalys som säger att ojämlikheten och deras egna privilegier är bäst för oss alla.

Låt mig avluta med att citera DN: ”I ett samhälle befriat från större dödlighet i epidemisk smittspridning är det förstås lätt att glömma att vaccinationer, i barnåldern och uppåt, tillhör grunden som vårt välstånd vilar på”. Det är också lätt att glömma, vill jag tillägga, att även välfärdssamhället i övrigt – med dess jämställdhet och välstånd – är ett resultat av en politik där individens frihet balanseras mot ansvar för vår gemensamma överlevnad. Extremliberalismens credo, så som den nu marknadsförs av Federley och centern. är bara bra för de odödliga. För alla oss andra är det bättre att visa solidaritet med varandra.

Lästips: Death in Hamburg: Society and Politics in the Cholera Years, 1830-1910

6 kommentarer

Under Hållbar samhällsutveckling, Välfärd