De unga s-kvinnorna i Rebella har i samband med den nya röd-gröna budgetmotionen återtryckt ett inlägg om socialdemokratisk ekonomisk politik som är mycket vasst – men tyvärr också mycket träffande. Den ekonomiska politiken är till innehållet en blek kopia av moderaternas, konstaterar Rebella, och den ekonomisk-politiska retoriken är en blek kopia av vänsterpartiets.
Jag håller med. Bra förslag om satsningar på jobb och välfärd i den röd-gröna budgeten kan inte reparera den brist på genomtänkt, progressiv samhällsanalys som idag präglar socialdemokratisk ekonomisk politik.
Efter att igår ha presenterat budgeten noterar Thomas Östros – enligt Göran Eriksson i SvD – att det behövs en förnyelse av skattepolitiken (se även DN: ”Rödgrön budget kan bli den sista, 26 oktober). Östros säger att han tycker att det saknas en diskussion om helheten i skattepolitiken. Frågan är vem som bär ansvar för detta, om inte Östros själv?Frågan är också om Östros än en gång ska ges utrymme att låta skattefrågorna dominera den socialdemokratiska politiska agendan. Räcker det inte att partiet gick ett förödande valnederlag till mötes i september bland annat genom att ensidigt lyfta de skattepolitiska frågorna?
Nu behöver partiet synas och höras på andra områden än skattepolitiken! Jag vill se socialdemokrater driva samhällssdebatten inom t.ex.socialpolitiken, utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, miljöpolitiken och näringslivspolitiken. Jag vill se intressanta förslag på hur vi vill hantera skolans problem, klimatpolitiken och infrastrukturen. Men på dessa områden kraftsamlar inte partiet – tvärtom. Partiet monterar istället ner den kraft och kompetens man har.
I riksdagsgruppen har det varit rockad på ledande poster inom Socialdemokraterna: Anders Ygeman är inte kvar i miljö- och jordbruksutskottet. Veronica Palm har inte längre ansvar för socialförsäkringarna. Ylva Johansson har bytt socialpolitiken mot arbetsmarknadspolitiken. Marie Granlund har lämnat den viktiga utbildningspolitiken. Tomas Eneroth har lämnat Näringsutskottet. Hur påverkar detta Socialdemokraternas möjlighet att driva nya politiska förslag, väcka intresse i debatten och påverka samhället?
En duktig politiker klarar självklart alla sakområden, men en duktig politiker blir också långt starkare när han eller hon har hunnit utveckla goda nätverk, erfarenhet och sakkunskap. Detta är viktigt inte minst i riksdagen, där ledamöterna inte har tillgång till regeringskansliets resurser och kompetens. Självklart kan snabba byten vara motiverade ibland, men av ovanstående skickliga socialdemokratiska politiker var det ingen utom Ylva Johansson som hade mer än en mandatperiods erfarenhet som ledande talesperson inom sitt sakområde, när han eller hon fick nytt uppdrag. Vad var syftet med att på detta sätt systematiskt försvaga Socialdemokraternas förutsättningar att påverka samhällsdebatten?
Mona Sahlin hävdade när rockaden genomfördes att syftet var förnyelse. Då finns det skäl att fråga varför just Thomas Östros ändå sitter kvar på sin position i Finansutskottet, när så många andra får byta? Till och med Östros själv anser ju att det är den ekonomiska politiken som är det stora problemet och som nu behöver förnyas. Det kanske någon annan klarar bättre, än den som med kraft har drivit den felaktiga strategin? Det krävs en mer genomtänkt strategi för hur erfarenhet och förnyelse ska kunna förenas, och inte bara inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen utan också i sampel med partiets många engagerade medlemmar.
Samarbetet med Miljöpartiet och Vänstern ska nu ta en paus, meddelar Mona Sahlin (DN, SvD). Det ger alla partier ett utrymme att utveckla sin ekonomiska politik. Om detta ska bli till gagn för Socialdemokraterna krävs dock att fler än Thomas Östros får ett ord med i laget. Andra behövs för att förnya den ekonomiska politiken.
Mer om läget: Eric Sundström i AiP, och Aftonbladet 25 oktober. Mer om socialdemokatins kris i Aftonbladet den 26 oktober, samt DN 27 oktober och om Thomas Östros i Svenska Dagbladet 27 oktober. Även Morgan Johansson i AiP. Bloggat: Marika Lindgren Åsbrink.
Lena Sommestad 
Utmärkt! Östros är som sagt en blek kopia av moderaterna. Varken han, Sahlin eller andra i toppen har mäktat utarbeta en alternativ ekonomisk politik till den nyliberalt präglade. Internationella opinionsundersökningar visar stor misstro mot marknadsekonomin, åtminstone i nuvarande former. Varför ska en mindre grupp rika kapitalisters (rika bl.a på andras arbete) strävan efter största möjliga vinst, i beslut utan
demokratisk insyn? Mindre radikalt -var finns analysen av möjligheten till Keynesiansk politik hos Östros? Man får gå till Stiglitz och Krugman.
Lena Sommestad nämner ej Sahlin. Hon har gjort en svag insats som partiledare, liksom som minister. Det finns säkert bättre! Varför inte Lena S, som aldrig verkat sträva efter detta?
Anders R, som ibland röstat S.
Bra synpunkter. Förflyttning är inte förnyelse.
Ping: Rödgröna samarbetet bryts upp | Svensson
Lena, du är skarp som vanligt, jag delar din åsikt.
Tack Margareta för kommentaren. Vi ser ofta problemen på liknande sätt!
Komiskt, så här formulerade jag ett avsnitt i en kommande artikel i Tiden.
Kunskapen i centrum
Göran Persson blev under sin tid som statsminister ofta kritiserad för att han aldrig lät sina statsråd lära sig några områden på djupet. Det var ständiga omstuvningar i regeringskretsen. Det sågs av vissa som ett utryck för hans sätt att utöva makt.
Intressant nog fortsätter precis samma omstuvningar idag. Många av dem som fick nya områden att lära sig under förra mandatperioden, slängs nu in i ett ytterligare nytt. Marie Granlund var det ledande namnet i Näringsutskott, fick ansvar för skolfrågorna och ska nu vidare till EU-nämnden. Veronica Palm jobbade med internationella frågor, fick ansvar för socialförsäkringen och ska nu ge sig på skatterna. Lena Hallengren var statsråd på utbildningsdepartementet, har sedan dess hunnit med miljö- och jordbruksutskottet och trafikutskottet, för att nu få ansvar för socialutskottet. Listan kan göras mycket längre.
Visst är det bra med breda kunskaper. Jag är dock tveksam till att det räcker till när man inte längre har något regeringskansli som kan producera politiska förslag. När ny politik ska formuleras är ledamöterna i Riksdagen, och framförallt gruppledarna, helt avgörande aktörer. Nästan alla av dem befinner sig nu på nya områden.
Men det finns ingen annan som kommer att göra jobbet. Om inte partiets främsta företrädare kan sakfrågorna kan man inte begära att det blir någon höjd på diskussionerna i andra fora heller.
Det blir intressant att läsa artikeln!
Äntligen blir det nödvändiga sagt, i klartext.
Lena Sommestad har här i sina tidigare inlägg på bloggen berört socialdemokraternas fortsatta hållning till ekonomi och utrikespolitik, två områden i kraftigt behov av upprustning, alltså av en modernisering, för att använda en sliten term, med tillägget ”efter medborgarnas behov”. Valnederlag och kriskommission antyder inga förändringar på de här väsentliga punkterna. Samma gamla trötta gäng fortsätter bara.
Inget pekar på att Thomas Östros skulle ha en annan grundläggande ekonomisk världsbild än Anders Borg, ingen enda tanke om hur man ska kunna hålla de finansiella marknaderna stången – för att få igång sysselsättningen. Nu är detta inget nytt inom (s). Samma politik har i grunden pågått ända sedan Feldt tog över finansdepartementet, han som till slut sa att den fulla sysselsättningen är ett gissel. Trots det har Feldt fortsatt hyllats som en ekonomiskt kunnig sanningssägare, även bland partiansvariga, oavsett hur många gånger han i valrörelser fallit partiet i ryggen.
Inget säger att det är lätt. Avregleringarna 1986 pressades i mångt och mycket fram av omständigheterna (bl. a. Bohmans och Feldts tidigare devalveringar enligt sin tids ekonomiska mode) men partiet kunde ju, om man haft politisk kunskap och ekonomisk fingertoppskänsla, försökt styra utvecklingen i stället för att leda den fram till 1991/92 års ekonomiska kris, framskyndad av regeringen Bildts politik).
Hur kunde Sahlin/Östros skriva en artikel som den på DN Debatt i somras om att regeringar inom EU som bryter mot stabilitetspakten ska straffas hårt. Vad var detta för prat när olyckan redan varit framme? Det intressanta hade ju i stället varit att svara på frågan: vad gör som alternativ vi få människor i arbete i den nedskärningsprocess, där sysselsättning och produktion viker? Men icke ett ord!
Ett problem är att vi i landet har en ovidkommande ekonomisk forskning, i alla fall ingen som tillåts nå ut. Där funderar man inte alls på hur vi på bästa sätt ska vidmakthålla produktion och sysselsättning, under de finansiella marknadernas tryck.
Ryck bort så mycket kapital som möjligt från spekulation! Ett bidrag är att lägga ned PPM-fonderna och använda pengarna här hemma – i stället för att slänga dem i de internationella finansiella marknadernas svarta hål. Använd likaså AP-fondernas pengar till strukturinvesteringar i Sverige. Det går bara inte att var stolt över det nya offentliga pensionssystemet, som inget industrialiserat utvecklat land velat kopiera!
Slutligen. Det finns ingen ursäkt för att svensk militär ska delta i ett kolonialkrig på andra sidan jordklotet. Det finns bara ett sätt att hedra Olof Palmes minne: Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan! Nu!
Tanken har slagit mig!
http://www.facebook.com/group.php?gid=116567375027547
Tack för att Du har modet att skriva det jag bara vågar tänka.
Tyvärr har den ekonomisk politiken och budgetbalansmål blivit övergripande mål för politiken i stället för medel att förverkliga viktiga visioner och tillfredsställa grundläggande mänskliga behov. Först måste vi diskutera vad vi vill göra. Sen hitta vägar att nå dit – det går inte starta med att höja bensinskatten, fastighetsskatten osv. för att sen eventuellt hitta något att göra med de ökade resurserna.
Jag är medveten om att jag hårddrar det nu men så uppfattas vi att många medborgare. Vi vet inte vart vi vill men vi vill gärna höja skatten för att nå dit!
Mycket bra analys!!!
Bra skrivet. Det behövs ju mer än bara fräscha ansikten, vi behöver också komma bort från förvaltningstänkandet och den därmed sammanhängande lojaliteten med den apparat vi byggt. Det är dags för en riktig reform av hela staten, bort med förstatligad a-kassa, bort med Försäkringskassan, låt ett rehabliteringsverk spela ihop med de sjuka istället, ett nytt jämlikt skattesystem behövs m.m
Kort sagt: vi behöver bygga landet istället för att göda de globala finansaristokraterna. Det kan väl vara ett bra innehåll i en socialdemokratisk ekonomisk politik?
Fast nej, det får man ju inte för EU…
Ping: Sluta ta efter nyliberalt språkbruk « Rebella unga S-kvinnor
Ping: Marta Axner » Blog Archive » Dags för en ny fas i efterval(s)debatten
Anders Ygeman är inte nån som jag skulle vilja se i ”de nya sossarna” speciellt inte efter ett sådant här uttalande, ”Inför alkolås i alla nya bilar”. http://www.aftonbladet.se/bil/article8114538.ab
Att komma med krav som dessa gör att jag INTE kommer att rösta någonsin på (S) igen. Fokusera på att återställa de samhällsviktiga monopol som Apoteket, SBP, Skanova, Vattenfall, som både ni och borgarna raserat. Minska vridningen åt ett USA-inspirerat samhälle som tydligen många så kallade sossar fisk efter i grumliga vatten (ipred,mm ja ni vet vad jag syftar på).
Poängen med alkolås är ju att förhindra dödsolyckor. ”Var fjärde dödsolycka i trafiken skulle kunna förhindras om man införde obligatoriskt alkolås.” Alltid svårt att bedöma om det är rätt väg att gå med ett obligatorium, men få frågor är så viktiga, tycker jag, som att minska döden i trafiken.
Instämmer om de statliga bolagen!
Ping: Förmodligen inte utrikesutskottet i alla fall | Ledarredaktionens blogg | SvD