Borgs nya samhällsmodell – en tudelad välfärd

I den internationella välfärdsdebatten brukar man beteckna den svenska samhällsmodellen som universell. Det betyder att social trygghet inte är ett privilegium för dem som har ett jobb. Den sociala tryggheten omfattar alla medborgare. Välfärdspolitiken är inte selektiv utan generell; lika god för alla.

Ja, så har det åtminstone varit, fram till regeringsskiftet 2006. Sedan dess krackelerar den svenska samhällsmodellen. Den liknar nu alltmera det som brukar kallas a two-tier model, en tudelad välfärdsmodell. Det betyder att de som har en fast förankring på arbetsmarknaden kan räkna med en stark social trygghet, buren av försäkringar. De övriga, bland dem utförsäkrade sjuka och arbetslösa, får räkna med ett andra rangens försäkringssystem. Med borgerlighetens favoritord kan vi tala om att de hamnar i ett socialt utanförskap, social exclusion. De har inte längre sociala rättigheter, som övriga medborgare.

I dagens budgetdebatt försäkrade Anders Borg, i vanlig ordning, att han värnar om välfärden. Men i samma anda upprepade han, i inlägg efter inlägg, att den borgerliga regeringens stora insats under de senaste sju åren har varit att minska utgifterna för socialförsäkringarna. Regeringens stora insats är med andra ord ett generalangrepp mot själva hjärtat i den generella välfärdspolitiken.

Gång på gång trummade han in hur de sociala försäkringarna, dessa förhatliga ”transfereringssystem”, tar knäcken på de offentliga finanserna och gör att pengarna inte räcker till annat.

Utan tvekan har Anders Borg missat själva poängen med den svenska välfärdsmodellen: att generella försäkringar är det mest effektiva sättet att värna både social sammanhållning och ett hållbart, ekonomiskt välstånd.

Kostnaden för denna politik får nu betalas av de sjuka och arbetslösa, som Socialdemokraternas Fredrik Olovsson noterade i debatten. De får också betalas av de kommuner, som har ansvar för försörjningsstöd till dem som utförsäkrats.

Men den största förlusten delas av oss alla: förlusten av ett solidariskt samhälle där alla människor har lika värde och starka sociala rättigheter, också i livets svåra stunder.

Den generella välfärdspolitiken, som inkluderade alla, har ersatts nu av den selektiva, tudelade välfärdspolitiken. Det är ett systemskifte, som heter duga.