Monthly Archives: maj 2012

Sverige bör värna om de generella barnbidragen!

De nordiska ländernas stora framgångar, både ifråga om ekonomiskt välstånd, social välfärd och befolkningsutveckling, bottnar i förmågan att avsätta generösa resurser för gemensamma ändamål. Viljan att bidra till det gemensamma, i sin tur,  bottnar i den generella välfärdspolitik som behandlar människor lika och säkerställer att alla medborgare – också de mest välbeställda – får del av välfärdsstatens sociala rättigheter.

Detta är en insikt som är svår att ta till sig för konservativa och liberala debattörer, som ständigt pläderar för ökad ojämlikhet, selektiv socialpolitik och sänkta skatter.

Dagens krönika av Maria Ludvigsson i SvD är ett exempel. Sverige och Danmark ska enligt Ludvigsson bli internationella föredömen med en skattesänkarpolitik, som undergräver den starka välfärdssstat som har gjort oss till internationella föredömen…

Framförallt pläderar Maria Ludvigsson för att barnbidrag inte längre ska vara generella. Hon applåderar det faktum att Danmark vill ta bort barnbidragen för de högst avlönade.

Min slutsats är den omvända. Här tar Danmark ytterligare ett olyckligt steg bort från en generell välfärdsmodell. Istället går man  mot en selektiv välfärdspolitik som långsiktigt undergräver viljan att bidra till det gemensamma.

När barnbidragen infördes var det inte bara för att stötta barnfamiljer med låg inkomst. Syftet var också att omfördela mellan inkomsttagare utan barn och inkomsttagare med barn, i alla inkomstskikt.

Barnbidragen främjar intresset för familjebildning i alla samhällsklasser genom att ekonomiskt  stötta de medborgare som tar på sig de kostnader och det arbete som det innebär att uppfostra barn. Föräldrar ska ha förutsättningar att leva på ungefär samma levnadsstandard som de som inte väljer att skaffa barn.

Genom att alla får barnbidrag stärks också viljan att bidra till en generös och generell familjepolitik. En politik som går ut på att förmåner inte fördelas generellt, utan endast till grupper under en viss inkomstnivå, kommer långsiktigt att tappa stöd från höginkomsttagarna.

En familjepolitik som bara stöttar vissa grupper riskerar också att skapa en situation med kraftigt sjunkande födelsetal. För par i karriären blir kostnaden för barn mycket hög. Kvinnor tvingas välja mellan karriär eller familj. Detta ser vi idag i de flesta moderna industriländer – med undantag av det fåtal länder som har valt att bedriva en offensiv och generös familjepolitik.

Ur välfärdssynpunkt är det beklagligt att Danmark väljer att gå mot selektiva barnbidrag. Danmark har tidigare i historien gjort liknande vägval, bort från en generell politik som syftar att skapa stöd i alla samhällsklasser. Detta brukar framhållas som ett viktigt skäl till att de danska socialdemokraterna inte lyckades etablera det starka stöd också bland tjänstemän, som länge utmärkte svensk socialdemokrati.

Nu förvånar det självklart inte att Maria Ludvigsson applåderar politiska vägval, som undergräver en stark och jämlik välfärdsmodell. För alla oss som hoppas på en framtid i jämlikhet och social rättvisa, finns det dock skäl att välja en annan väg än den som danska socialdemokrater nu slår in på.

Vi bör värna de generella barnbidragen, och vi bör värna en välfärdsmodell där alla bidrar och där alla får del av förmånerna.

För många medborgare med ett starkt social rättvisepatos  känns egendomligt att alla – till och med kungafamiljen – ska ha barnbidrag. Ett exempel på hur man då kan argumentera ges här,  i  Arbetarbladet. Just därför är det så viktigt att vi lyfter fram de starka argument som finns för en generell välfärdspolitik. I välfärdssystem som är generella blir omfördelningen störst till dem som har det svårast.

16 kommentarer

Filed under Välfärd

När blev försvar av icke-vinstdrivna skolor en vänsterposition?

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder hyllar i dagens ledare Miljöpartiet därför att man inte har tagit en tydlig position för en non-profit princip för skolan (SvD). LO-kongrssen däremot får kritik,  därför att man enligt Linder sätter ”ideologisk vänsterism” före kvalitet.  Ingen kritiker har nämligen (såvitt PJ Anders Linder vet) lyckats visa att dåliga resultat i svensk skola ”beror på att det existerar skolor som drivs av privata företag”.

Låt mig kommentera PJ Anders Linders argumentation på två punkter. För det första har han uppenbart fel när det gäller sambandet mellan skolval/ vinstdrivna skolor och dåliga skolresultat. För det andra driver han en märklig argumentation när det gäller vad som är tydlighet i skoldebatten.

Internationella jämförelser visar att det valfrihetssystem med vinstdrivande skolor, som vi har i Sverige, driver fram skolor som är allt mindre likvärdiga. Detta ligger i linje med marknadens logik, som syftar till att elever ska välja de skolor som man uppfattar som bättre, medan de sämre skolorna ska slås ut. Mindre likvärdiga skolor betyder i sin tur sämre resultat. Just likvärdiga skolor är till exempel utmärkande för Finland, som har goda skolresultat, medan stora skillnader mellan skolor utmärker till exempel USA, med sämre skolresultat. Vi kan inte förvänta oss annat i Sverige än att skolresultaten blir sämre i takt med att våra skolor blir allt mindre likvärdiga.

Den viktigaste åtgärden för att få till stånd likvärdiga skolor i Sverige är att skapa ett system, som inte bygger på att skolor ska konkurrera ut varandra. Ett första, centralt steg är att förbjuda vinstuttag, eftersom vinstdrivna skolor inte kan förväntas samarbeta effektivt med andra skolor i ett gemensamt uppdrag för en god kvalitet på hela skolan. Ett sådant samarbete kan däremot fungera med verksamheter som drivs non-profit med elevens bästa och samhällsuppdraget i fokus.

PJ Anders Linder diskuterar skolans kunskapsresultat, vilket är en helt central aspekt av skolans uppdrag. När friskolor och den skolmarknad, som utgör ramverket för deras verksamhet, bidrar till sämre skolresultat, då är skolföretagen illa ute. Men det finns också andra aspekter av skolmarknaden, som kräver politikens uppmärksamhet. Forskningen visar till exempel att skolmarknaden skapar ökad segregation mellan barn med olika bakgrund. Detta motverkar integration och lika livschanser för alla barn (se DN).

Skolmarknaden bidrar också generellt till att stärka marknadens normer om egenintresse och konkurrens, på bekostnad av demokratins normer om solidaritet, gemensamma mål och alla människors lika värde. Det är allvarligt i ett läge, när demokratiska normer försvagas inte minst bland ungdomar (DN).

Så till tydligheten i budskapet:

PJ Anders Linder berömmer Miljöpartiet för att vara tydliga i sin ståndpunkt. Jag kan inte instämma i detta.

Miljöpartiet vill att skolföretag ska ha inskrivet i bolagsordningen att vinster inte är huvudsyfte och att det inte ska vara möjligt att ta ut vinst ur företag när man har tummat på kvaliteten. Frågan är vad det betyder att vinst inte ska vara huvudsyfte och på vilket sätt man kan kontrollera att ett företag inte har tummat på kvaliteten? Hur bedrivs en verksamhet med det oklara, dubbla målet att värna både vinst och kvalitet? Hur görs avvägningen? Hur stora resurser ska läggas på att kontrollera kvaliteten och vem avgör vilken kvalitet som är tillräcklig för att dela ut vinst?

Det finns redan idag möjlighet att organisera en verksamhet i en bolagsform som inte syftar till vinst (se här). Miljöpartiet borde bestämma sig. Antingen tror man att skolmarknaden fungerar. Då kontrolleras kvalitetsnivån av konsumenterna, som på alla andra marknader där företag bedriver verksamhet. Eller också tror man inte att marknaden kan garantera kvalitet. Då lämpar det sig bättre att ha en annan modell är aktiebolag som arrangörer av utbildning.

Till sist: När PJ Anders Linder försöker hävda att kritik mot vinstintressen i skolan är en position motiverad av ”vänsterism” och inte av välgrundade argument hamnar han fullständigt fel. De, som liksom LO-kongressens ombud, vill se en non-profit skola i Sverige är inte mer radikala än att de delar uppfattning med tyska kristdemokrater, danska konservativa eller brittiska tories.

De som är extrema i sin uppfattning om skolmarknaden och rätten att driva bolag med vinst i skolan är debattörer som PJ Anders Linder. Linder bör fundera över varför konservativa partier i andra länder inte välkomnar de svenska, vinstdrivande skolbolagen på de liberala villkor som i dag råder i Sverige. Han borde också fundera över, varför privat utbildning i regel drivs non-profit till och med i marknadens förlovade land – USA.

Kan det kanske vara därför att man inser, att privat vinst inte är till gagn för en verksamhet, där effektiv konkurrens inte kan uppnås, och där det finns andra samhällsmål än individuell konsumtion av utbildningstjänster?

Även i Aftonbladet anses vi, som pläderar för en vinstfri skola, tillhöra en ”vänsterfalang”: AB. Varför? Jag tittar tillbaka på LO-bloggen som inför kongressen presenterade några av de fakta som visar, varför det krävs mod och politik för att rädda den svenska modellen – från socialdemokrater i alla positioner (”Sverige har blivit högerns välfärdspolitiska experimentverkstad”).

Mer om skolvinster mm: Lärarnas Nyheter, Svensson, Röda BergetFortsatt envist försvar för vinstintressena: Nerikes Allehanda och, givetvis, Widar Andersson i Folkbladet. Jag konstaterar att Widar Andersson idag bygger sin krönika på argumentet att vinster i välfärden är en ”icke-fråga”.  Onekligen ett intressant argument från en av dem som i åratal har ägnat sitt politiska engagemang åt att genomdriva en kommersialiserad välfärdsstat.

7 kommentarer

Filed under Utbildning

Non-profit – låt LO visa vägen!

Solen skiner och jag följer LO-kongressen via nätet. Mitt hjärta slog en volt av glädje, när kongressen med kraft och beslutsamhet drev igenom kravet att välfärdsverksamhet ska drivas non-profit. Låt nu LO visa vägen för partiet! (LO nyheter)

Frågan om vinstintressen i vården är en ödesfråga, inte bara för socialdemokratin och den svenska modellen, utan för Sverige som ett land präglat av social sammanhållning, god samhällsstyrning och demokrati.

I onsdags anordnade Arbetarrörelsens forskarnätverk en välbesökt konferens om social sammanhållning i tider av växande ojämlikhet och ekonomisk kris (AFN 23 maj). Den första sessionen, på temat demokrati och social sammanhållning, var för mig en höjdpunkt, därför att de två talarna, Kerstin Jacobsson och Staffan Lindberg, med en sådan klarhet visade hur marknadslogiken bryter sönder vårt samhälles bärande värderingar.

Om vi ständigt vädjar till egenintresse och konkurrensmentalitet i den offentliga sektor, som tidigare har burits av normer om solidaritet och alla människors lika värde, var ska då medborgarskapets värderingar växa?

Om skolan lär barnen att de inte är lika mycket värda, utan att bara de som lyckas välja bäst ska få god kvalitet på skolan, hur ska framtidstron och den sociala tilliten främjas?

Jag hoppas innerligt att beslutet på LO:s kongress ska driva fram en kraft också inom socialdemokratin, en kraft att våga stå upp för demokratin, en kraft att stå upp för den sociala sammanhållningen, och en kraft att stå emot alla de lobbyister som hävdar att marknadens logik ska råda inom offentligheten och demokratin.

En annan glad nyhet: Beslut om delad föräldrafärsäkring! Mer om LO-kongressen: Ekot, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Arbetet, SvD, KommunalarbetarenJonas Sjöstedt. Se även namninsamling Välfärd utan vinst.

26 kommentarer

Filed under Uncategorized

”Saab bör rikta in sig mer på civil verksamhet”

Uppmaningen ovan, ”Saab bör rikta in sig mer på civil verksamhet”, kunde ha varit hämtad från en pamflett utgiven av det Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Men uppmaningen kommer från en annan budbärare: Torbjörn Isacson, skribent i SvD Näringsliv.

I dagens tidning diskuterar han Saabs Gripenaffärer i Schweiz under rubriken ”Spioneri som i en roman – Därför borde Saab satsa mer på civil verksamhet”. Isacsons kolleger, Jan Blomgren och Jonas Fröberg, beskriver i samma tidning hur Saabs försäljning av JAS Gripen till Schweiz har blivit en affär kantad av smutsigt spel (SvD).  Saabs VD Håkan Buskhe talar om metoder som han aldrig tidigare i sin karriär har varit med om, bland annat avlyssning och falska sms från den egna mobilen.

Det är svårt att tänka sig en vapenkund med bättre politiskt renommé än Schweiz. Detta är en neutral demokrati, i hjärtat av Europa. Om en försäljning av JAS  Gripen till Schweiz blir en mardröm av smutsigt spel, vad är det för en marknad som Saab väljer att agera på?

Jag frågade mig häromdagen på denna blogg om Socialdemokraterna blir de sista som inser att den ekonomiska politiken kräver en omprövning. Det finns skäl att ställa sig samma fråga när det gäller vapenexporten. Trots förödande information om hur vapenexporten undergräver Sveriges trovärdighet och driver in oss i ett marknadsspel med höga risker och smutsiga metoder, finns ännu ingen antydan om att Socialdemokraterna vill ändra riktning.

Jag är glad över att frågan om inriktningen på Saabs produktion nu kommer upp till debatt i media, men nog är det tråkigt att SvD ska gå före Socialdemokraterna i debatten om övergång från militär till civil produktion i försvarsindustrin.

Men kanske blir det som med kärnkraften: innan politikerna vågar sätta foten i och agera verkligen kraftfullt för en avveckling, så inser marknaden att riskerna är för stora, och att framgång på marknaden annan väg? Själv gläds jag över uppgifter om att Saab redan överväger att påbörja produktion av civila plan (SvD)Sverige bör ha en annan roll i världen, än att vara världens största vapenexportör per capita.

Mer bloggat: Kristna fredsrörelsen.

Mer 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Jämställdhet: i fokus för LO-kongressen

De hetaste jämställdhetsfrågorna i Sverige idag handlar om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt och glädjande att LO, som idag inleder sin kongress, sätter jämställdheten högt på den politiska agendan. ”Full sysselsättning kräver jämställdhet” är rubriken på ett av kapitlen i den sysselsättningsrapport, som ska debatteras på kongressen (Full sysselsättning).

Statistiken talar sitt tydliga språk. En kraftfull offensiv krävs för jämställdheten! Låt mig ge några exempel ur LO:s rapport:

Kvinnors sysselsättningsgrad ligger idag fem procentenheter under mäns, och flera länder har nu gått om Sverige när det gäller kvinnors sysselsättning.

Kvinnor arbetar också i högre grad deltid än män. Mer än hälften av LO-kvinnorna jobbar idag deltid. Bara var femte har en heltidsanställning i botten. En av tre deltidsanställda i LO-yrken uppger att de jobbar deltid, därför att de inte kan få en heltidstjänst.

Arbetsvillkor och löner är också sämre för kvinnor än för män. Idag har nästan en fjärdedel av LO-kvinnorna visstidsanställning; många gånger med arbetstiden förlagd till kvällar och helger. Motsvarande siffra för LO-männen är 16 procent. LO-kvinnor har lägre lön, i snitt 20700 i månaden mot männens 23600, men på grund av den kortare arbetstiden är den disponibla inkomsten ofta ännu lägre.

LO pekar på vikten av kraftfullt agerande från arbetsmarknadens parter. Men också politiken måste leverera. Viktigast är väl fungerande välfärdstjänster.

Det måste finnas barnomsorg på de tider då föräldrar arbetar, så att även kvinnor med obekväm arbetstid kan få den service man behöver. Rätt till förskola på obekväm arbetstid är också en viktig rättighetsfråga för barnen. Föräldrars arbetstider ska inte utestänga barn från pedagogisk omsorg,

Lika viktigt som en väl utbyggd barnomsorg är en väl utbyggd äldreomsorg. Om det inte finns bra äldreomsorg, tvingas anhöriga – ofta kvinnor – ta över ansvaret. Det bidrar till att ytterligare förstärka den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Sist men inte minst krävs att politiken stöttar familjer som vill leva jämställt. Det är glädjande att LO på kongressen tar upp förslaget att omgående utöka antalet vikta månader i föräldraförsäkringen, från två till fyra. Karl-Petter Thorwaldsson, som en gång var särskild utredare för just frågan om föräldraförsäkringen, bör kunna bli en ordförande som med kraft driver denna viktiga fråga.

2 kommentarer

Filed under Jämställdhet

Nu krävs verkliga framsteg i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck

Idag är en viktig dag för alla som arbetar för att motverka tvång, förtryck och brott i hederns namn.

Justitierådet Göran Lambertz lägger förslag om kriminalisering av tvångsgiftermål (DN). Det är en betydelsefull utredning, som tydligt gör klart vad som ska vara utgångspunkt för allt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck: varje individs mänskliga rättigheter.

Samtidigt presenterar Socialdemokraterna ytterligare förslag om hur hederrelaterat våld och förtryck ska kunna motverkas  (Politik direkt). En socialdemokratisk arbetsgrupp  föreslår bland annat att brott med hedersmotiv ska kunna bedömas allvarligare än andra brott, precis på samma sätt som idag gäller för brott där motivet har varit att kränka ras, hudfärg eller etniskt ursprung.

”Det är en viktig signal till alla om att samhället tar dessa brott på allvar”, säger Arhe Hamednaca, som är riksdagsledamot för S och har lett den arbetsgrupp som lägger förslagen.

S-kvinnor har länge argumenterat för att skärpningar krävs i svensk lagstiftning när det gäller brott mot hedersmotiv. Men självklart krävs mer än skärpta lagar. Allra viktigast är det förebyggande arbete, som på sikt kan skapa samsyn kring vikten av att alla unga, män såväl som kvinnor, ska ha rätt att själva forma sina liv.

Ahre Hamednaca har tidigare arbetat med hedersrelaterat våld och förtryck inom projektet Elektra. Mot den bakgrunden ser han behovet av bättre förebyggande arbete, t.ex.bättre samordning mellan myndigheter när det gäller hot- och riskanalyser. Det behövs också ett aktivt stöd till de flickor som mot sin vilja har tvingats lämna Sverige, till exempel genom att samarbete utvecklas med andra länders beskickningar och inom EU.

Carina Ohlsson, vice ordförande i S-kvinnor och ordförande i SKR (Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund) har medverkat i arbetet med att ta fram de socialdemokratiska förslagen om hedersbrott. Hon lyfter vikten av att också arbeta förebyggande med till exempel samtalsgrupper.

Carina Ohlsson berättar att SKR har drivit ett projekt som kallas Ur barnens perspektiv (SVT Debatt). Inom ramen för projektet har SKR mött 1600 utlandsfödda föräldrar i Stockholms och Malmös förorter i samtalsgrupper om föräldraskap, jämställdhet och integration.

Många familjer som flyttar till Sverige lever som vi alla vet under tuffa förhållanden och många har också svåra erfarenheter att bearbeta, till exempel från krig och förföljelse. Samtalsgrupper kan fylla en viktig funktion för att diskutera frågor om normer och värderingar relaterade till heder, men också för att ventilera andra frågor som rör barn och barnuppfostran, normer kring manlighet och kvinnlighet, och barns rättigheter.

SKR vill att  föräldrastödsprogram ska finnas med som en integrerad del i den samhällsintroduktion som nyanlända invandrare och flyktingar erbjuds. Programmet ska belysa barns rättigheter och hur barn upplever våld och konflikter i familjen och fokusera på att ge alternativa metoder och konkreta verktyg för uppfostran som inte bygger på makt och kontroll.

Hedersrelaterat våld och förtryck är en tragedi för alla inblandade. Också män, och inte minst unga män, är förlorare, när konflikter kring heder inte kan hanteras i konstruktiv dialog.  Men låt oss idag, när vi riktar fokus mot problemen, också se den positiva kraft som växer i familjer när konflikter kan lösas, och när unga människor med olika bakgrund finner nya väger att i frihet forma sina liv – i skärningspunkten mellan olika traditioner, normer och livserfarenheter. Det är också Sverige idag.

Mer skrivet: Azam Qarai på SVT Debatt. Aftonbladet. Igår hölls manifestationer i hela landet, se t.ex. SVT, UNT. Idag, 24 maj, anordnades ett seminarium om Lambertz’ förslag i riksdagen, i arrangemang av Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime och Liberala kvinnor. Söndag: Ledarkommentar i DN.

4 kommentarer

Filed under Demokrati, Jämställdhet

Alla barn har rätt till barnomsorg!

Foto IM Söderberg, Knivsta kommun

Foto IM Söderberg, Knivsta kommun

En ljusglimt i politikens mörker: oppositionen i riksdagen har fått igenom krav om barnomsorg på obekväm arbetstid. Regeringen uppmanas att komma in med ett förslag om kommunala stimulansbidrag för att komma igång (DNSvD,). ”Avsaknaden av barnomsorg inte får utgöra ett hinder för föräldrar att ta ett jobb”.

I över hälften av landets kommuner saknas barnomsorg på obekväm arbetstid, trots att  cirka 30 procent av arbetskraften jobbar kvällar eller helger.  Var fjärde förälder uppger att de inte kan arbeta heltid utifrån dagens öppettider i förskolan.

För bara en dryg vecka sedan kom Kommunal med rapporten Utökade öppettider inom barnomsorgen lönsamt för alla (hela rapporten här). Den visar att barnomsorg på obekväm arbetstid skulle ge en samhällsvinst på 43 miljoner. Vi har råd med generell välfärd! Barnomsorg på obekväm arbetstid är en jämställdhetsfråga. Det är också en fråga om jämlika livsvillkor för alla barn.

Från S-kvinnor har vi länge haft barnomsorg på obekväm arbetstid som en av våra högst prioriterade politiska frågor. Frihet i livet kräver möjlighet att ta de arbeten som finns – också på kvällar och nätter. Utan fungerande barnomsorg rämnar jämställdheten!

Vi kan notera att alla fyra regeringspartier röstade emot förslaget att utöka tillgång på barnomsorg utanför kontorstid. Ett klart underkänt för en alliansregering, som påstår sig värna om jämställdhet.

Mer bloggat och skrivet: Lärarnas Nyheter; Laila Olsen.

1 kommentar

Filed under Jämställdhet, Välfärd