Idag är en viktig dag för alla som arbetar för att motverka tvång, förtryck och brott i hederns namn.
Justitierådet Göran Lambertz lägger förslag om kriminalisering av tvångsgiftermål (DN). Det är en betydelsefull utredning, som tydligt gör klart vad som ska vara utgångspunkt för allt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck: varje individs mänskliga rättigheter.
Samtidigt presenterar Socialdemokraterna ytterligare förslag om hur hederrelaterat våld och förtryck ska kunna motverkas (Politik direkt). En socialdemokratisk arbetsgrupp föreslår bland annat att brott med hedersmotiv ska kunna bedömas allvarligare än andra brott, precis på samma sätt som idag gäller för brott där motivet har varit att kränka ras, hudfärg eller etniskt ursprung.
”Det är en viktig signal till alla om att samhället tar dessa brott på allvar”, säger Arhe Hamednaca, som är riksdagsledamot för S och har lett den arbetsgrupp som lägger förslagen.
S-kvinnor har länge argumenterat för att skärpningar krävs i svensk lagstiftning när det gäller brott mot hedersmotiv. Men självklart krävs mer än skärpta lagar. Allra viktigast är det förebyggande arbete, som på sikt kan skapa samsyn kring vikten av att alla unga, män såväl som kvinnor, ska ha rätt att själva forma sina liv.
Ahre Hamednaca har tidigare arbetat med hedersrelaterat våld och förtryck inom projektet Elektra. Mot den bakgrunden ser han behovet av bättre förebyggande arbete, t.ex.bättre samordning mellan myndigheter när det gäller hot- och riskanalyser. Det behövs också ett aktivt stöd till de flickor som mot sin vilja har tvingats lämna Sverige, till exempel genom att samarbete utvecklas med andra länders beskickningar och inom EU.
Carina Ohlsson, vice ordförande i S-kvinnor och ordförande i SKR (Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund) har medverkat i arbetet med att ta fram de socialdemokratiska förslagen om hedersbrott. Hon lyfter vikten av att också arbeta förebyggande med till exempel samtalsgrupper.
Carina Ohlsson berättar att SKR har drivit ett projekt som kallas Ur barnens perspektiv (SVT Debatt). Inom ramen för projektet har SKR mött 1600 utlandsfödda föräldrar i Stockholms och Malmös förorter i samtalsgrupper om föräldraskap, jämställdhet och integration.
Många familjer som flyttar till Sverige lever som vi alla vet under tuffa förhållanden och många har också svåra erfarenheter att bearbeta, till exempel från krig och förföljelse. Samtalsgrupper kan fylla en viktig funktion för att diskutera frågor om normer och värderingar relaterade till heder, men också för att ventilera andra frågor som rör barn och barnuppfostran, normer kring manlighet och kvinnlighet, och barns rättigheter.
SKR vill att föräldrastödsprogram ska finnas med som en integrerad del i den samhällsintroduktion som nyanlända invandrare och flyktingar erbjuds. Programmet ska belysa barns rättigheter och hur barn upplever våld och konflikter i familjen och fokusera på att ge alternativa metoder och konkreta verktyg för uppfostran som inte bygger på makt och kontroll.
Hedersrelaterat våld och förtryck är en tragedi för alla inblandade. Också män, och inte minst unga män, är förlorare, när konflikter kring heder inte kan hanteras i konstruktiv dialog. Men låt oss idag, när vi riktar fokus mot problemen, också se den positiva kraft som växer i familjer när konflikter kan lösas, och när unga människor med olika bakgrund finner nya väger att i frihet forma sina liv – i skärningspunkten mellan olika traditioner, normer och livserfarenheter. Det är också Sverige idag.
Mer skrivet: Azam Qarai på SVT Debatt. Aftonbladet. Igår hölls manifestationer i hela landet, se t.ex. SVT, UNT. Idag, 24 maj, anordnades ett seminarium om Lambertz’ förslag i riksdagen, i arrangemang av Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime och Liberala kvinnor. Söndag: Ledarkommentar i DN.
Lena Sommestad 
Den viktigste ”hedersrelaterade” våldsfrågan är och förblir infödda svenska killar som misshandlar eller mördar sin fru (eller sitt ex) pga sårad macho-identitet.
Men det är just likt malliga svennar att tro att detta bara är något som angår nyinflyttade.
Det frekventaste ”hedersrelaterade” våldet är infödda killar som misshandlar eller mördar sin fru (eller sitt ex) på grund av sårad macho-identitet.
Men det är just likt malliga svennar att tro att det här bara är något som rör nyinflyttade…
Mäns våld mot kvinnor är ett betydande problem i alla länder. Det är också ett problem som kvinnorörelsen jobbar mycket med.
Men man hamnar fel om man vänder bort blicken från de hedersrelaterade problemen med argumentet att det finns stora problem med våld i relationer överallt.
När frågor om hedersrelaterat förtryck och våld har uppmärksammats i Sverige, har det i första hand handlat om barns och ungas individuella rättigheter i relation till föräldrar och släkt. Många som kämpar för dessa ungdomars rättigheter pekar på hur majoritetssamhället sviker inte minst unga invandrartjejer genom att acceptera att de lever under livsvillkor som normalt inte alls accepteras. Att uppmärksamma detta är inte att rikta orättvis uppmärksamhet mot nyinflyttade; det är att kraftfullt hävda att nyinflyttade unga kvinnor ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra människor som bor i Sverige.
Jag mötte denna problematik för första gången kring år 2000, då en forskare – Astrid Schlytter – gjorde mig, som feminist, uppmärksammad på problemet. Hon fick mig att se unga kvinnor som kände sig svikna och förrådda av en feministisk rörelse, som inte tog kamp för deras frihet och rättigheter.
Frågan är inte enkel, och självklart utnyttjas den av SD. Men när du ser hur starka unga invandrarkvinnor med kraft driva kraven på jämställdhet för sig själva och sina systrar, då är det uppenbart att denna kamp är något som kan förena oss – inte splittra oss.
Jag tycker att Göran Lambertz har en bra utgångspunkt, när han riktar fokus mot individens rättigheter. Denna utgångspunkt kan användas i försvaret för kvinnor som drabbas av våld i partnerrelationer men också situationer när barn och ungdomar i en familj tvingas in i relationer som de inte själva har valt, t.ex. i form av barnäktenskap.
I alla samhällen finns en balans mellan individens rättigheter och skyldigheter mot den större gruppen. Men när det gäller de begränsningar som möter kvinnor, som inte tillåts att välja sin egen väg i livet, då bör vi inte tveka.
Kvinnor från Västasien ska naturligtvis vara välkomna. Men skulle man inte kunna koppla ihop frågor som egentligen är desamma? Istället för att tjata om våld mot kvinnor som nånting som bara kurder håller på med?