Tvåårsregeln kräver fortsatt utredning

S-kvinnor har sedan lång tid krävt en översyn av den tvåårsregel, som riskerar att låsa in invandrarkvinnor i relationer där de utsätts för våld. Därför är det med glädje jag tar del av de förslag som förs fram av landshövding Eva Eriksson i hennes rapport till regeringen, ”Kvinnor och barn i rättens gränsland” (Kvinnor och barn i rättens gränsland,  SvD Brännpunkt).

Utredningen hade inte i uppdrag att se över själva tvåårsregeln, som innebär att en kvinna som kommer till Sverige genom giftermål först bara får ett tillfälligt uppehållstillstånd. Men Eva Eriksson lägger en rad förslag som innebär både starkare skydd för kvinnor och barn och skärpt kontroll av de män som utsätter nygifta hustrur för våld.

Redan idag finns det möjlighet att ge kvinnor uppehållstillstånd även om de lämnar sin partner (Utlänningslaget 5 kap 16 §). Men kraven har varit så högt ställda att många kvinnor och barn ändå har utvisats, efter år av misshandel. Eriksson föreslår en moderniserad lagstiftning. Nolltolerans mot våld ska gälla även de kvinnor som kommer till Sverige genom giftermål.

När det gäller männens roll och ansvar kräver Eriksson en radikal förnyelse. Hittills är det kvinnorna och deras motiv för att komma till Sverige som har stått i fokus för myndigheterna. Men det är lika viktigt att se på männens ansvar och motiv, menar Eriksson.

Det förekommer idag att oseriösa svenska män gifter sig med kvinna efter kvinna från andra länder. Här måste kontrollen skärpas. Kärlek och äktenskap över gränser är en naturlig och positiv dimension av en öppen värld, men det är oacceptabelt att kvinnor utan att varnas flyttar till Sverige för att ingå äktenskap med män, som tidigare har kränkt och misshandlat sina hustrur. Hur kontroll och information ska utformas på bästa sätt är en fråga som kräver fortsatt diskussion, men att större fokus måste riktas mot männens roll är för mig uppenbart. Problemets omfattning påkallar ett kraftfullt agerande.

Det är positivt att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ser positivt på de förslag som läggs fram i utredningen (Ekot). Men från S-kvinnor sida vill vi se att hon nu också går vidare och tar initiativ till en översyn av själva tvåårsregeln.

Eva Eriksson argumenterar starkt för detta. Hon gör klart att så länge tvåårsregeln existerar befinner sig nygifta, nyanlända kvinnor och deras barn i ett ständigt underläge i förhållande till den person, som står för anknytningen till Sverige. Risken ökar för våld och kränkningar:

Lagstiftningen innebär att det är utlänningen, oftast en kvinna som ensam står risken om förhållandet upphör inom de förstaåren och dessutom ensam, eller tillsammans med sitt barn, får bära våldets konsekvenser. Anknytningspersonen, oftast en man har å andra sidan möjlighet att utnyttja lagstiftningen genom sitt överläge. Våra undersökningar indikerar att det inte bara är enstaka män som systematiskt utnyttjar lagstiftningen. (Kvinnor och barn i rättens gränsland, s 12)

I de intervjuer som gjorts i utredningen vittnar kvinnorna själva om hur våldet mot dem förstärks genom den isolering som de befinner sig i. De berättar om hur de genom sin brist på förankring i Sverige och bristande språkkunskaper hamnar i ständigt underläge. Mannen har total kontroll. Samtidigt lever de i ovisshet om de ska få stanna.

Kvinnors rättigheter måste gälla lika för alla.  Eva Erikssons utredning är ett viktigt steg framåt för att stärka jämställdheten och tryggheten för kvinnor och barn i Sverige.

Kvinnojourerna har spelat en viktig roll för att lyfta problemet med fruimporten, se  ROKS. Mer skrivet i bl.a. DN.  Bloggar om förslaget går i olika riktning. Särskilt förslaget om ökad kontroll av män som vill ingå äktenskap med kvinnor från andra länder väcker debatt. Fria Moderata Studentförbundet anser att det är orimligt att män som vill gifta sig med kvinnor från andra länder ska utsättas för kontroll. De ställer den irrelevanta frågan om sådan kontroll ska gälla alla äktenskap – uppenbarligen utan att reflektera över att de kvinnor som luras till Sverige hamnar i en situation som inte på något sätt är jämförbar för vad som gäller för äktenskap mellan svenska medborgare. André Luftfararen för ett mer nyanserat resonemang kring denna fråga, med det viktiga budskapet att problemen med ”fruimport” inte får kasta en skugga över alla de väl fungerande äktenskap som ingås över gränser.

Europa borde vara på topp

Det är dags för ett nytt högnivåmöte om problemen i eurozonen. Uppmärksamheten runt om i världen är stor.

P1 Morgon rapporterar om hur man i amerikansk debatt reser frågor om européernas politiska omdöme. Hur har Europa kunnat hamna i en sådan förtvivlad ekonomisk situation? Hur kunde européerna tro att det skulle fungera med en gemensam valuta, utan gemensamt ansvar för finanspolitik och banker?

Europeiska politikers missgrepp är förödande för världsekonomin, men framförallt är de förödande för Europas egen befolkning.

Sorgligast av allt, som jag ser det, är att Europa idag borde vara en kontinent på topp – inte en kontintent i kris.

Europa hör nämligen till de regioner i världen som just nu har den minsta försörjningsbördan i form av barn och gamla. Potentialen för ekonomisk tillväxt är därmed utomordentligt god. Inte minst i det krisdrabbade Sydeuropa är befolkningsstrukturen fördelaktig.

Problemet är bara att en betydande del av den stora, arbetsföra befolkningen i södra Europa går arbetslös – på grund av en fullständigt misslyckad och felriktad monetär politik.

Diagrammet här nedan visar kvoten mellan arbetsför befolkning och beroende befolkning (dvs. barn och gamla) i världen idag. Här ser vi att befolkningsstrukturen i Europa idag är nästan lika fördelaktig som i det snabbväxande Östasien. Om några år, däremot, sätter åldrandeprocessen fart i Europa. En allt större andel av befolkningen kommer att stå utanför arbetskraften.

Historiens dom över dagens europeiska politiker kommer att bli hård. Det var ett stort missgrepp att införa euron, men det är ett lika stort missgrepp att idag envist hålla fast vid en valutaunion som driver in Europa i en allt djupare politisk, ekonomisk och social kris.

Ekonomins dyrbaraste resurs är människor. Europa har idag  tidernas största generation välutbildade, kunniga medborgare – men deras kunskaper tas inte till vara. Det borde vara dags för Europas socialdemokrater att samlas för en ny ekonomisk politik; en politik som tar vara på Europas dyrbara mänskliga resurser, innan det är för sent.

Skrivet, bl.a. Reuters, SvD ledare, SvD Näringsliv, DI, AB, Expressen. Moderater varnar för fördjupat EU-samarbete på Brännpunkt. Bloggat: Martin Moberg. Europeisk debatt: Financial Times, Martin Wolf (FT), Eurointelligence, Europaportalen.

Diagram: ARBETANDE BEFOLKNING I RELATION TILL BEROENDE BEFOLKNING (BARN OCH GAMLA)

Source: Bloom and Canning (2005), Global Demographic Change: Dimensions and Economic Significance, Harvard School of Public Health

Dags för en ny ekonomisk politik

Vi är många som i förtvivlan har undrat hur länge ledande svenska ekonomer, debattörer och politiker ska fortsätta att bejaka  idéer om normpolitik, budgetbalans och en gemensam europeisk valuta, trots att Europa är på väg mot en katastrof, och trots tjugo år av massarbetslöshet i Sverige.

Och äntligen, äntligen tycks nu vinden vända.

Peter Wolodarski har under de senaste veckorna förvånat genom att lyfta skarpa argument mot dagens ortodoxi. Han refererar gång på gång till de ledande ekonomer som länge har varnat för den stelbenta åtstramningspolitik som vår regering hyllar. Hittills har budskapet från dessa ekonomer närmast systematiskt tigits ihjäl i svensk press. Nu är det som om täckelset faller.

I dagens krönika, Dags att skingra myterna om det svenska 1990-talet, går Wolodarski ett steg längre. Han tar ställning för en  alternativ berättelse om det svenska 1980-talet och 1990-talet; en berättelse som inte lägger skulden för krisen på välfärdsstaten. Det var skuldsättning i den privata sektorn, inte i den offentliga, som lade grunden för krisen, och vägen ur krisen gick inte genom en massiv åtstramningspolitik, utan genom devalvering av valutan. Först när ekonomin hade rullat igång, kunde saneringspolitiken börja.

Den svenska regeringen har en i grunden felaktig analys av krisen. Regeringen har fått beröm för att Sverige inte är lika illa ute som länder i euro-zonen; trots att Borgs politik har försämrat återhämtningen i övriga Europa och befäst en skyhög arbetslöshet i Sverige.

Det är intressant att se att Wolodarski nu vågar skriva det självklara – men i Sverige hittills förbjudna: att en budget i balans inte alltid är det yttersta beviset på en klok ekonomisk politik. Det kan vara alldeles tvärtom.

Jag förväntar mig inte annat än att Anders Borg även i fortsättningen slår dövörat till. Mantrat om att staten ska spendera minimalt är en utmärkt förevändning för den, som ytterst efter maximala skattesänkningar åt den egna samhällsklassen, inte efter alla medborgares bästa.

För Socialdemokraterna är läget ett helt annat. Därför hoppas jag innerligt att höstens budgetmotion från Socialdemokraterna ska bjuda på en mer radikal ekonomisk analys än årets vårmotion, som ensidigt fokuserade på vikten av ”sunda” offentliga finanser.

Socialdemokraterna förklarade i vårmotionen att  ”En solid offentligfinansiell ställning är en förutsättning för uthållig tillväxt och stabil välfärd.” Men faktum är att en solid, offentligfinansiell ställning varken är en nödvändig eller en tillräcklig förutsättning för en långsiktigt uthållig  tillväxt eller för en stabil välfärd.

Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under 1900-talet, till exempel, föregick av en gigantisk offentlig skuldsättning. Självklart ska politiker ta ansvar för att inte driva in staten i en ohållbar skuldsättning, men politiker måste också ta ansvar för att göra de investeringar som krävs för att värna sysselsättning och produktivitet. Politiker måste ta ansvar för att upprätthålla efterfrågan. En långsiktigt stabil offentlig ekonomi kan bara uppnås genom att framgångsrikt reproducera nationens skattebas.

Som Peter Wolodarski korrekt påpekar är det heller inte tillräckligt att hålla ordning på statsfinanserna. Sverige hade överskott i de offentliga finanserna före den stora 1990-talskrisen – inte underskott. Som många har påpekat gäller samma förhållande för flera av de europeiska länder, som nu är djupt skuldsatta (till exempel Spanien och Irland).

Normpolitikens enkla idé om eviga regler som inte får brytas är för länge sedan överspelad. Sverige behöver en socialdemokratisk regering med mod att tänka nytt; för en modern politik med full sysselsättning och hållbara offentliga investeringar.

Feminist. Punkt slut.

Stefan Löfven förklarade redan i sitt första tal som partiledare att han är feminist. Punkt slut. I dagens nyhetsflöde visar han vad det betyder. Stefan Löfven föreslår lagstiftning om kvotering till bolagsstyrelser (SvD). På debattsidan lovar Carin Jämtin och Lars Dahlberg att Socialdemokraterna ska införa rätt till heltid i alla socialdemokratiskt styrda kommuner (SvD Brännpunkt).

Det är roligt att se att Stefan Löfven får erkännande för sitt mod att stå upp för jämställdheten av Carolina Neurath, krönikör i SvD. Är männen mest kompetenta? frågar hon sig, och ger själv svaret: ”Snarare pekar mycket på att bekantskapskretsen är synonymt med kompetens”.

Löfvens utspel är vasst, och extra viktigt just nu, när frågan om kvotering i bolagsstyrelser står högt på den europeiska agendan. Den svenska regeringen har utmärkt sig genom att agera bromskloss för reformen. Förhoppningsvis kan Stefan Löfvens tydlighet sätta press på en passiv och bakåtsträvande svensk regering.

Carin Jämtin och Lars Dahlberg lovar i sin artikel krafttag för att förbättra arbetsvillkoren i offentlig sektor. Resultat ska redovisas redan vid årsskiftet 2013/2014. Konkreta åtgärder utlovas för heltid som rättighet, tryggare anställningar och bättre arbetsmiljö. Idag är hela 21 procent av de kommunanställda visstidsanställda, och unga tvingas att arbeta i åratal utan en trygg anställning. Bara drygt var tredje kommun har infört – eller planerar att införa – rätt till heltid.

Carin Jämtin och Lars Dahlberg lyfter inte jämställdheten i sin artikel, men faktum är att de reformer som utlovas är en helt avgörande insats för att stärka jämställdheten mellan kvinnor och män. Det är kvinnor som har de flesta jobben i offentlig sektor. Det är kvinnor som oftast saknar heltidsanställning. Det är kvinnor som jobbar mest visstid och mest delade turer. Det är kvinnor som i störst utsträckning drabbas av våld på arbetsplatsen och som drabbas av oro och ångest kopplat till arbetet. Och det är kvinnor som i praktiken mest behöver de tjänster som offentlig sektor erbjuder.

”Kampen för jämställdhet har krävt kraft och mod!” Det var temat när S-kvinnor och Tvärdrag igår firade ABF:s 100-årsjubileum i Stockholm med en Feministisk reformslam. Vi berättade då historien om hur hundra år av kvinnoreformer har mött ifrågasättande, motstånd och hån, men hur reformerna, när de en gång genomförts, till sist har accepterats och uppskattats av nästan alla. Hur många ifrågasätter idag den kvinnliga rösträtten? Särbeskattningen? Rätten till barnomsorg? Föräldraförsäkring istället för moderskapsförsäkring? Eller rätten till abort?

Men få vågar stå upp för fortsatta reformer. Till och med en ytterligare månad i föräldraförsäkringen är enligt dagens valstrateger ett farligt steg, som kanske kan möta motstånd… Två månader är precis lagom, menade DN häromsistens – hit men inte längre. Vi lever, som Ann-Charlotte Altstadt noterar i en skarpsynt krönika, i ett slags nuets diktatur, där gårdagens kamp för reformer och framsteg har glömts bort (Arbetet).

Jag är övertygad om att socialdemokratiskt mod i kampen för jämställdhet och rättvisa kommer att väcka motstånd, men också respekt. Jämställdhet i både i styrelserummen och i arbetslivet behövs!

Mer aktuellt: LO vill ta krafttag för jämställdheten, Se AB. Mer bloggat om Carins och Lars’ förslag: Högbergs tankar, Björn Andersson, Martin Moberg,  Den hälsosamme ekonomisten. Mer skrivet om förslaget; Expressen, DN, TV4, AB, Ekot, Metro,  Norran, NSD, Nerikes Allehanda, SVT Nyheter, Sydsvenskan, Corren, VLT, Skaraborgs läns tidning, Hallandsposten, m fl.  I min egen hemkommun Uppsala satsar Socialdemokraterna på rätt till heltid för alla i kommunen, med Marlene Burwick i täten. Fler kommuner på gång: Gotland. En av de kommuner i Sverige som har gått före med en heltidssatsning är Nynäshamn, där bl.a. S-kvinnors Liselott Vahermägi driver processen.  Se också Kommunal.

Från S-kvinnors och Tvärdrag seminarium ”Feministisk reformslam”, Bildspel Eva Sommestad Holten

Mer aktiva pappor stärker kvinnors frihet, familjen och samhällsekonomin

Ökad jämställdhet är en historisk trend, som stärker inte bara kvinnors frihet, utan också  familjen och samhällsekonomin. Detta var det starka budskapet från tre världsledande familjeforskare, som i går framträdde i Aula Magna på Stockholms universitet i samband med den stora europeiska befolkningskonferensen (EPC 2012): Gösta Esping-Andersen, Frances Goldscheider och Peter MacDonald.

Länge såg forskarna ett samband mellan kvinnors inträde på arbetsmarknaden, sjunkande födelsetal och en försvagning av familjens roll i samhället. Men den trenden vänder, när män går in och tar ansvar i familjerna.

De skandinaviska länderna ligger tidigt i en process, där mäns inträde i familjerna leder till att födelsetalen åter ökar och familjebanden blir mer stabila. Samtidigt gynnas kvinnors ställning på arbetsmarknaden av aktiva fäder.

I länder som brister i jämställdhet tvingas kvinnor att välja mellan barn och arbete. Resultatet blir både låg fertilitet, låg sysselsättningsgrad och relativt sett låg BNP per capita. Inte minst Peter MacDonald, professor i demografi från Australien, var tydlig i sitt råd till aktiva politiker: ”Den politiska implikationen av min forskning är att jämställdhet är ett effektivt sätt att stärka samhällsekonomin”. Peter MacDonald betonade samtidigt att jämställdhet och familjepolitik i grunden handlar om individuell välfärd och mäns och kvinnors möjlighet att bilda familj på goda villkor.

Forskarnas resultat ger ett intressant perspektiv på den aktuella svenska debatten om jämställdhet och föräldraskap. Igår, samma dag som de europeiska demograferna inledde sin konferens i Aula Magna, debatterades föräldraförsäkringen som ett av många teman i partiledardebatten i riksdagen.

Mikael Damberg argumenterade för en mer jämställd föräldraförsäkring, helt i linje med forskningens resultat om hur jämställdhet främjar inte bara kvinnors frihet och möjligheter utan också mäns inträde i familjen, med de positiva konsekvenser som detta innebär. Socialdemokraternas starka jämställdhetspolitik och generösa familjepolitik, genom historien, förklarar varför Sverige idag har både högre födelsetal och högre kvinnlig förvärvsfrekvens än de flesta andra länder i världen. Det är viktigt att partiet nu tar krafttag för att gå vidare på denna väg.

Däremot är det närmast genant att se hur Kristdemokraternas Göran Hägglund pläderar för att de vikta dagar som redan finns för vardera föräldern i föräldraförsäkringen ska tas bort. Kristdemokraterna säger sig vilja värna familjen. Forskningen visar att de med sin politik gör precis tvärtom. Den som vill värna stabila familjer, och den som tycker att barnen ska ha en mer central roll i samhället, bör främja mäns inträde i familjen – inte motarbeta mäns möjlighet att vara aktiva fäder.

Om partiledardebatten: SvD, SVT Debatt, DI, m fl. Folket m fl.

Sexhandeln lägger skugga över EM

”Visa rött kort mot sexköp under fotbolls-VM!” Under den rubriken skriver jag idag i Göteborgsposten tillsammans med Anna Hedh, EU-parlamenteratiker (S) och Carina Ohlsson, ordförande i Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund och vice ordförande i S-kvinnor.

Det är tyvärr ett faktum att stora sportevenemang och sexköp hör ihop på ett fruktansvärt sätt. Varje stort sportevenemang har medfört en stor ökning av sexköp i de städer som är värd för evenemangen. I kölvattnet på den ökade efterfrågan kommer ökad människohandel med kvinnor och barn.

Vi kan inte acceptera att prostitution pågår vid sidan av sportarenorna. Ska vi forma ett Europa och en värld fri från mäns våld mot kvinnor, då måste vi börja med nolltolerans mot sexköp. Det är den enda vägen framåt för att nå ett jämställt samhälle mellan kvinnor och män.

Att tiotusentals offer för prostitution och människohandel hamnar i fotbolls-EM:s medieskugga är inte acceptabelt. Därför är det verkligen glädjande att DN idag uppmärksammar prostitutionen och sexhandeln i Ukraina med ett stort reportage, Sexträsket fotbollsträskets mörka baksida.

I längden är den enda vägen framåt mot prostitution och sexhandel, vid fotbollsarenor och överallt där det försiggår, att ändra lagstiftning och attityder.

Anna Hedh konstaterar i DN att Sverige borde göra mer för att få gehör för det synsätt som präglar den svenska sexköpslagen, som kriminaliserar sexköparen (”Låt svensk sexlag gå på export”). Detta är mycket viktigt! S-kvinnor drev en gång igenom den svenska sexköpslagen, som genomfördes av S-regeringen, med Inger Segelström som ordförande och Margateta Winberg som jämställdhetsminister,  i maj 1998. Den gången var det många som reste tvivel om lagens innehåll. Idag vet vi att den har gjort skillnad.

Borde EM i Ukraina bojkottas på grund av prostitutionen? Krav på bojkott mot EM i Tyskland restes år 2006 bland annat av JämO Claes Borgström. Det fanns då ett mycket direkt skäl att agera kraftfullt: prostitution är lagligt i Tyskland och arrangörslandet stöttade aktivt upp prostitution kring arenorna genom att inrätta särskilda bås för sexhandeln. Detta väckte med rätta intensiv debatt.

Att bojkotta varje EM eller VM grund av prostitution och sexhandel är dock knappast en framkomlig väg. Viktigare är att ansvariga aktörer, som Svenska fotbollsförbundet och UEFA, aktivt verkar för att fotbollsevenemang inte ska bli tillfällen då sexhandeln utvecklas och förvärras. Och liksom i den svenska sexköpslagen bör fokus ligga på att stävja efterfrågan. Prostitution är en form av våld. Att köpa sex är inte ok, oavsett var i världen det sker.

Mer om prostitutionen i Ukraina, Fria Tidningen. Framsteg internationellt: Nicaragua förbjuder våld mot kvinnor, se Dagens Arena.

Hur länge består förtroendet för regeringens ekonomiska politik?

Ett av regeringens starkaste kort är har varit den ekonomiska politiken. Men den skarpa frågan är hur länge förtroendet för regeringens ekonomiska politik kommer att bestå. Mycket talar för att tiden börjar rinna ut för Anders Borg.

Anders Borg har vunnit förtroende för en politik med fokus på starka statsfinanser. I den europeiska debatten har han förordat en en fortsatt strikt åtstramningspolitik. Nu växer emellertid kritiken.

Det är intressant att se hur till och med Dagens Nyheters Peter Wolodarski i sin söndagskrönika instämmer med de internationella ekonomer, som sedan länge har kritiserat åtstramningspolitiken i EU. Den kompromisslösa politik som förordas av Tyskland, med starkt stöd av Sverige, är förödande, konstaterar Wolodarski. EU har slagit in på en kamikazekurs som ser ut att leda till att eurosystemet bryts sönder. ”Att Sverige, med regeringen och ­Socialdemokraterna i armkrok, fort­farande håller fast vid det tyska nedskärningstänkandet är sorgligt.”

När det gäller den strama politiken på hemmaplan växer kritiken, på liknande sätt.

”Oh why can’t Europe have better finance ministers? Sweden’s Anders Borg does not understand the situation”, utropade den amerikanske ekonomen Brad de Long i en krönika tidigare i vår. Brad de Long konstaterade att Borg påstår att Sveriges relativt sett hyggliga ekonomiska utveckling under finanskrisen var ett resultat av en stram budgetpolitik. I själva verket var den ett resultat av en försvagad växelkurs, som expanderade efterfrågan.

Allt fler noterar att det för Sverige, liksom för Tyskland,  i dagsläget inte heller är ansvarsfullt att bedriva en stram ekonomisk politik, i ljuset av den allt djupare recessionen i eurozonen.  Tvärtom bör Sverige och Tyskland ta ansvar genom att expandera efterfrågan. I dagens SvD skriver Per Lindvall om  att ”Borgs överskottsmål är absurt”.  Han har alldeles rätt. ”Regeringen prioriterar att nå ett överskott i statsbudgeten, trots att arbetslösheten fortfarande är mycket hög och trots stora eftersatta investeringsbehov i vår infrastruktur där vi kan låna till en negativ realränta.”

Jag möter ofta socialdemokrater som hävdar att  partiet aldrig kan få förtroende i den ekonomiska politiken, om vi avviker från regeringens kategoriska åtstramningspolitik. Jag tror att det förhåller sig precis tvärtom.

Jag är övertygad om att Socialdemokraterna aldrig kan få förtroende i den ekonomiska politiken om inte partiet utvecklar en självständig ekonomisk-politisk linje, med målet att förena ekonomisk tillväxt med full sysselsättning, god miljö och social rättvisa. Genom att alltför okritiskt ställa upp på Anders Borgs ekonomiska program, försummar  Socialdemokraterna en möjlighet att skapa en nödvändig debatt kring den ekonomiska politiken. I ett läge, då Europas framtid ligger i vågskålen, måste arbetarrörelsen ta initiativet till att forma framtidens ekonomisk-politiska ramverk.

Mer om krisen: Jonas Sjöstedt. Hur ska S vinna makten? Martin Moberg. Eric Sundström om kampanjen ”Nedskärningarna fungerar inte”, se Dagens Arena. Positiva siffror för Socialdemokraterna idag, se SCB, Expressen, Aftonbladet. Kan det ge mod att bedriva en mer självständig ekonomisk politik? Några tidigare bloggar i ämnet: Ska Socialdemokraterna bli sist med att ompröva den ekonomiska politiken? Sverige bör ta ansvar genom en mer expansiv ekonomisk politik, Borgs politik förvärrar eurokrisen.