Om kunskap och politik – några sista ord

För snart fyra år sedan, i maj 2010, startade jag denna blogg.

”Min blogg handlar om kunskap och politik”, skrev jag då i min programförklaring.

”Jag är övertygad om att Sverige behöver en mer omsorgsfull, kunskapsbaserad politik om vi ska kunna bevara och utveckla en väl fungerande demokrati. Jag vill se fler bryggor mellan kunskapssamhället och politiken.”

Idag skriver jag min sista bloggpost. Skälet är att jag lämnar rollen som fri debattör och politiker. Nya uppdrag väntar.

Med detta sista inlägg vill jag tacka er alla som under åren har bidragit till denna blogg med kloka kommentarer, frågor och kritik. Ni har gjort min blogg till vad jag ville att den skulle vara: en arena för debatt och dialog.

Jag har under de fyra åren som bloggskribent arbetat parallellt med uppdrag som forskare, som ordförande för S-kvinnor och som riksdagsledamot. När jag reflekterar över dessa år är det med stor glädje över många fina samarbeten, möten och diskussioner. Jag gläds över att jag på några punkter har lyckats göra skillnad, också i praktisk politik.

Men visst är det många av mina ambitioner och förhoppningar, som inte har infriats.

Min förhoppning om att som socialdemokrat kunna bidra till att utveckla en mer kunskapsbaserad, progressiv politik har jag känt att jag fått ett starkt gehör för, men i praktiken har det inte varit lätt.

Inte minst i fråga om progressiva nyckelfrågor – som finanspolitik och penningpolitik, välfärdspolitik, jämställdhetspolitik och miljöpolitik – har jag sörjt över bristen på vilja att tänka om i grunden. Jag saknar fortfarande ett genomarbetat politiskt alternativ, som kan möta en idag fortfarande – i praktiken – dominerande nyliberal värdegrund och samhällsanalys.  Trots att teoretiska idéer om effektiva marknader och om konkurrensmodeller i välfärd och miljöpolitik har visat sig inte hålla måttet, återstår mycket arbete med att formulera alternativ.

Samtidigt hyser jag förtröstan, därför att allt fler tar del i debatten, med ny kunskap och nya förslag. Idag pågår en livlig debatt om frågor, som för fyra år sedan knappast diskuterades alls.

Debatt pågår om den misslyckade konkurrensmodellen i välfärden. Debatt pågår om de stora nackdelarna med styrsystem som new public management och om krisen för de offentligt finansierade (idag kvinnodominerade) professionerna. Debatt pågår om höjt inflationsmål och om slopat överskottsmål för statsbudgeten. Debatt pågår om växande ojämlikhet och vikten av att åter indexera sociala förmåner, som t ex barnbidrag och underhållsstöd. Debatt pågår om marknadsmodellens haveri i klimatpolitiken. Idén om hållbar utveckling, som ett nytt ekonomisk-politiskt paradigm, är på väg att få fäste.

Jag tror – när jag känner förtröstan – att vi en gång kommer att se tillbaka på vår egen tid, som en tid då vinden vände. Precis som marknadsidéerna från 1980-talet förändrade politikens spelplan, från den globala nivån till den lokala, ser vi nu hur insikten växer om att andra perspektiv och idéer behöver lyftas. Allt fler ser att vi behöver värna andra värden än konkurrens – som folkhälsa, miljö och social sammanhållning. Den progressiva debatten stärks, inte minst bland de unga. Nya progressiva tankesmedjor växer fram – från Arena Idé till Katalys och Tankesmedjan Tiden.

Jag ser fram emot att själv får delta i det fortsatta arbetet för en hållbar samhällsutveckling, om än  på ett nytt sätt, i en ny roll.

Jag ser också fram emot att den idag strategiskt dominerade politiska debatten, när valet är över, till sist ska återvända till de grundläggande frågor, som måste ställas i den tid vi lever i. Hur vill vi att vårt samhälle ska se ut? Och hur ska vi se till att vi tillsammans, med kunskapens och demokratins verktyg, kan nå dit vi vill? Att värna freden och miljön är grund för vår existens. Att leva i frihet och välstånd är ingen självklarhet utan något, som vi som människor alltid måste ta ansvar och kämpa för.

Jag hyser fortfarande samma drömmar som 2010, då jag förhoppningsfullt skrev så här:

”Jag vill också se en progressiv politik som bättre tar till vara den snabba kunskapstillväxt som sker inom samhällsforskning och humaniora. Genom historien har skarp samhällsanalys och goda argument berett vägen för demokrati och social rättvisa. Så är det också idag. Kunskap ger makt. Och utan insikt och idéer skapas ingen ny politik.”

Som sammantvinnade trådar löper kunskapsutveckling och demokratisk debatt, genom historien. Så länge den tråden inte brister, har vi alltid nya möjligheter.

Exempel på  spännande och viktiga inlägg i dagens samhällsdebatt: Forskningsrapporter som Ojämlikhetens dimensioner, LO:s  jämställdhetsbarometer Tid, makt, pengar, rapport från Socialdemokraternas forskningskommission med Mårten Palme m fl, Naturskyddsföreningenns rapport om vikten av att undervisa om hållbar utveckling i skolan, viktiga debattböcker som Stefan Carléns och Christer Perssons  Åter till full sysselsättning, Kristina Mattssons Välfärdsfabriken, Dan Anderssons Tillsammans – i lust eller blomstring?, Lars Ingelstams och Anders Mellbourns Fred, säkerhet, försvar, och Carl Thams Nyliberslimens triumf och fiasko, Göran Hjelms sju reformförslag om en ny penning- och finanspolitik, debattinlägg som Robert Boijes om att ersätta överskottsmål med balansmål, Stefan Löfvens om att Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter, Handeln med utsläppsrätter har havererat, Kjell Rautios om socialförsäkringarna, Björn Elmbrants om deflationsriskerna i Europa och Jenny Anderssons om att samtiden är som en roman från 1800-talet.

Lena Ekoln 2014 1

 

Advertisements

19 kommentarer

Filed under Uncategorized

19 responses to “Om kunskap och politik – några sista ord

  1. Tack Lena för all den inspiration som du gett. Tack för den kamp som du fört. Jag är övertygad om att detta är början på ett nytt steg i den kampen,
    inte kan du överge oss! Vi väntar.

  2. Jag känner mig så ledsen, förbannad och tillintetgjord när en av våra bästa kvinnliga politiker inte tas till vara utav partiet – hur korkade får S-ledningen lov att vara?

  3. Det är inte konstigt alls. Så här skrev Keynes redan på 30-talet om det nuvarande politiska ledningens fastklamrande vid utgiftsmål och nedskärningspolitik:
    ”The completeness of the Ricardian victory is something of a curiosity and a mystery. It must have been due to a complex of suitabilities in the doctrine to the environment into which it was projected. That it reached conclusions quite different from what the ordinary uninstructed person would expect, added, I suppose, to its intellectual prestige. That its teaching, translated into practice, was austere and often unpalatable, lent it virtue. That it was adapted to carry a vast and consistent logical superstructure, gave it beauty. That it could explain much social injustice and apparent cruelty as an inevitable incident in the scheme of progress, and the attempt to change such things as likely on the whole to do more harm than good, commended it to authority. That it afforded a measure of justification to the free activities of the individual capitalist, attracted to it the support of the dominant social force behind authority.”

    • lenasommestad

      Tack för detta briljanta citat! Och tack för spännande dialog på bloggen. Nog lever vi i en tid när historisk kunskap är viktigare än någonsin…

  4. Morgan S

    Tack Lena för att du försökte. Uppskattades alltid!

    Möjligen inte lika stort tack men ändå med förståelse och en viss sorg att du inte skrek ut din protest på gator och torg så att vi som ville samma sak inte som t.ex. jag gjorde valde att ge upp och fly, ja tom. hata det parti vi en gång visste var vi så glasklart som bara det kan vara när man vet att man står upp för det som är rätt.

    Är mer pessimistisk än du. Tror vi kommer se tillbaka på denna tid när socialdemokratin och socialismen som idétradition dog, därför att inte ledande företrädare klev ut till dess försvar när det fortfarande fanns tid att ändra den sociologiska verklighet vi numera lever med.

    Ett parti som inte ens ändrar uppfattning om vinster i välfärden utan dribblar med ord om bättre granskning när i princip varje väljare på ”vår” sida är mot dessa vinster och varannan väljare på motståndarsidan är det, det partiet är för evigt förlorat som ett trovärdigt alternativ till den nyliberalism vi båda insett skadat partiet, landet och världen.

    Konstaterar därför med djup sorg att det hopp som fanns om en förändring dog för något år sedan. (När högersossarna slängde ut Juholt).

    Det vi ser nu när ledande företrädare antingen kallar sig blåsossar (Björn Rosengren) eller andra mer ideologiskt trogna sossar lämnar partiet i strid ström, är bara dödsryckningarna av det som en gång var.

    Det som kommer sedan är ett allt för starkt liberalt parti som en gång för länge sedan stod för en blandekonomi, som stod för en idé om en mer expansiv finanspolitik och stimulanser under kris och som stod för ett klasslöst solidarisk samhälle där företrädarna levde som de lärde.

    De övergav detta och tyvärr tog ingen med kraft tag i chansen att ta den plats partiet övergav och försvara idétraditionen i ny partikostym, av lojalitet mot det partiet en gång varit eller av känslan av hopplöshet.

    I vart fall är jag betydligt mer pessimistiskt!. Tror vi sett något fint dö och själv kan jag inte se något som har minsta chans att kliva in i dess ställe.

    Vill ändå tacka dig Lena för att du föll med fanan i topp.
    Utan dig hade flera av oss givit upp tidigare.

    Nu lämnar jag dock min plikt att stå upp för oss, rösta, kämpa och skiter helt ärligt i detta. Politiken är död för mig. Den är för full av folk (avser ej dig) som bara vill roffa åt sig och därför inte kan se något fel med t.ex. privatiseringar.

    ”Det är ju en toppenidé”. Så många nya vägar att tjäna pengar för ”politikerna”. Varför klagar folk?! Låt ”mig” få ta det jag ”förtjänar.” tänker de som jag trodde var mina företrädare men som är lika goda kålsupare som alla andra. (Värre då de skulle stå för något bättre än så.)

    Roffa åt er så mycket ni kan. Livet är ett pyramidspel. Se till att roffa åt er från toppen så ni inte sitter med svarte Petter… (Där står S-toppen idag.)

    Kanske inte så märkligt att jag känner att föraktet blivit för djupt för att lågan skall orka brinna. Men tack Lena. All heder ät dig!

    • lenasommestad

      Tack Morgan för detta. och tack för ett tidigare inlägg där du undrade varför jag och andra inte hördes av i debatten när Mårten Palme och Co lade fram sin intressanta utredning. En korrekt iakttagelse. Jag är dock övertygad om att forskarnas förslag kommer att ligga och pyra…
      Du had hård kritik att rikta mot dina politiska företrädare. Jag förstår din besvikelse så väl, men känner också ett behov av att påminna om det starka engagemang som präglar tusentals aktiva politiker i Sverige, och de stora insatser som de gör för demokratin. Risken när politiken professionaliseras, medialiseras och kommersialiseras är att denna folkrörelse av politiker vittrar sönder. Och vad har vi då? Allt fler väljer att organisera sig i civilsamhällets specialiserade organisationer, från miljöorganisationer till hjälporganisationer. Det är enklare och mindre kontroversiellt; man slipper att förhålla sig till hela bredden av samhällsfrågor och man slipper att ställas till ansvar. Men vilka ska bära politiken?? Vad händer med demokratin? Vi befinner oss även här vid ett slags vägskäl. Min övertygelse är att vi inte alla får överge partierna. Partierna behöver interna kritiker, engagerade debattörer, skribenter…

      • Morgan S

        Ditt svar värmer en frusen själ mer än du kan ana… Ännu en gång ett stort tack!

        Skall fundera på min analys om vart jag skall ta vägen och ta ditt svar i beaktande.

        Kan jag på minsta vis finna en väg in i partiet igen där jag känner att jag kan göra en positiv skillnad kommer jag naturligtvis ta den.
        Just nu, så som partiet hanterar de flesta frågor känns dock tyvärr den vägen något avlägsen.

        Mvh och med en stor önskan om lycka och välgång framöver för dig.

        Från gräsrotsvännen
        Morgan Svensson

  5. Jöran Fagerlund

    Tack för en bra blogg och lycka till på dit nya jobb önskar en politisk konkurrent på samma planhalva.

  6. Kerstin Martinson

    tack Lena. Kommer att sakna din blogg.

  7. Kjell Arvedson

    ”Jag tror – när jag känner förtröstan – att vi en gång kommer att se tillbaka på vår egen tid, som en tid då vinden vände. ” Just så.

    Ibland säger okunniga människor att det är som mörkast just före soluppgången – det är inte sant. Men det är faktiskt sant att det är som kallast strax efter soluppgången.

    Minns en sak: det socialdemokratiska folkhemsprojektet kulminerade 1977 med MBL, medbestämmandelagen. Framtiden och makten var vår, det vanliga, arbetande folkets. I nästa steg skulle vi ta över helt, Rudolf Meidners löntagarfondsförslag visade vägen mot den ekonomiska demokratins praktiska förverkligande. Detta var 1977. 1976 fick Milton Friedman Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, det så kallade nobelpriset i ekonomi…
    Idag fanns en artikel, en intervju med Hans Möller, en 89-årig före detta lärare som är hjärtligt trött på skoldebatten. Men hans perspektiv är inte det man kanske skulle vänta sig. Han pläderar för en pedagogik som släpper eleverna fria i Ellen Keys och Matti Bergströms anda. Det märkliga och hoppingivande är inte det han säger. Det märkliga och hoppingivande är att artikeln publicerats i Dagens Nyheter, den tidning som mer än andra gått i spetsen för både Björklunds skoldeformer och nyliberalismen i allmänhet.

    Vinden vänder.

    Tack så länge Lena. Det blir säkert anledning att återkomma…

  8. Tack Lena! Du ingav hopp om en sundare socialdemokrati igen, men den kommer lite på skam nu när de tydligen inte inser behovet av den kompetens och saklighet som du besitter. Har varit verkligt kul och nyttigt att ta del av dina oerhört värdefulla blogginlägg.
    Tack!!!!!
    Ove Nordström (V)

  9. Också jag vill tacka för en blogg som ständigt var intressant och läsvärd. Men framför allt kommer jag att sakna dig i din egenskap av både kunnig och radikal socialdemokratisk politiker.

  10. Hej Lena. Ja detta är ju tragiskt att du som lärt dej att vara en ödmjuk politiker inte får fortsätta där. Men hoppas du kan verka med hela dej i din nya post. Och så hoppas att du även där kan ha kontakt via en blogg med folket…heller? Trots det ökade politikerföraktet som Svt bidragit med bl.a. ”psykologsnack med Perris” .. så ska vi göra allt för att få till ett regeringsskifte.
    Jag spelar min politiska teater ”Skaffare ett liv” varje tisdag i april. Kom!
    mvh Lis Hellström

    • lenasommestad

      Tack Lis! Teatern i Stockholm gissar jag? Då blir det svårt. Nya chanser hoppas jag. Och jag såg din fina film på nätet.

  11. Björn Brohmee

    Kan bara säga TACK, du var hoppet särskilt 2010 om en socialdemokrati som skulle kunnat ta ledningen igen i samhällsförändringen. Nu blev det inte så men jag tror dig om att det kommer att vända, det måste göra det, har gjort det förr. Människan är en tänkande varelse även om kapitalisterna vilseleder oss, så det vänder, med eller utan dig men är övertygad om att det hade vänt bättre med dig.
    Än en gång tack för din insats och lycka till.

  12. U_M

    Det är lätt att förstå och försvara ur ett individuellt perspektiv – och ändå en besvikelse. Besvikelsen är lika mycket över min egen oförmåga att påverka världen som över ditt beslut att röra dig bort ifrån politiken. Egentligen kanske hela saken är det tydligaste tecknet på att de organisationer som finns i någon mån inte fungerar.

    Jag vill tacka dig för att du belyste en rad viktiga förhållanden som inte annars hade kommit upp till diskussion. Dessutom vill jag också tacka de som har kommenterat på den här sidan. Kanske skulle man i dialogen mellan de flesta som har skrivit här, kunnat ana embryot till en annan värld.

    • lenasommestad

      Tack för ditt inlägg! Jag tror och hoppas att vi alla kan påverka i det stora och i det lilla, på den fläck där vi befinner oss, och på olika sätt…

  13. Pingback: Ett offentligt utredningsväsende i intellektuellt och moraliskt förfall | LO Bloggen

  14. Pingback: Ett offentligt utredningsväsende i intellektuellt och moraliskt förfall | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s