Sanningen om kvinnors drömmar

Nej svenska kvinnor vill inte bli hemmafruar, som så många så gärna vill tro. Svenska kvinnor vill vara jämställda. Det skriver jag om i dagens Aftonbladet.

Jag har också ett nytt förslag: att vi driver en arbetslinje för män i hem och familj. Att alla män drar sitt strå till stacken där hemma är lika viktigt för samhällsekonomin, som att kvinnor bidrar på arbetsmarknaden. Att män och kvinnor ska dela lika – både i jobb och familj – är också idén som bär upp den svenska samhällsmodellen.

Låt oss förverkliga den jämställdhet som alla talar om!

Engagemanget från S behövs när regeringen tiger

Jag är glad att TT har uppmärksammat och spritt den uppmaning som jag tillsammans med Magnus Nilsson, Gabriel Wikström och Jonas Bergström igår riktade till regeringen i SvD: Stoppa utvisningarna till Syrien!  (TT bl.a. i Expressen). Men jag skulle också vilja se en tydligare reaktion från Sociademokraterna som parti och jag hoppas att fler socialdemokrater vill delta i debatten.

Redan den 5 september tog Uppsala arbetarekommuns styrelse, där jag är ledamot, ett uttalande mot utvisningarna till Syrien. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, via Lars G Linder, upprepade den uppmaningen den 20 september: Utvisa inte till Syrien! 

Låt oss inte släppa frågan!

Nästan dagligdags möts vi av nya rapporter om terror och ofrihet i Syrien (t ex i Aftonbladet,UNT). Utrikesminister Carl Bildt har tillsammans med övriga utrikesministrar inom EU fördömt våldet och säger sig vilja ge sitt starka stöd till dem som vågar driva frihetens sak:

The EU salutes the unwavering courage of those in Syria who are protesting and their willingness to remain committed to non-violence. It stands with the Syrian people as they express their legitimate aspirations, and as they seek the respect of fundamental rights of individuals regardless of their religion or belief.

(Rådsslutsatser från EU:s utrikesministrar, 10 oktober 2010)

Det borde vara en självklarhet att stödet till de oppositionella också måste få ett uttryck i ett stopp för utvisningarna!

Engagemang och opinionsbildning från socialdemokrater behövs, när regeringen tiger. Utvisningarna till Syrien är bara en av många frågor , där socialdemokrater kan bidra till kritik och debatt.

Det gläder mig att flera socialdemokrater idag i SvD också tar till orda om kriget i Afghanistan, och kräver ett slutdatum för Sveriges engagemang. De konstaterar att regeringens taktik är att tiga ihjäl kriget. Bland undertecknarna finns Maj Britt Theorin, S-kvinna och mångårig kämpe för fred och nedrustning.

En önskan att förbättra kvinnors situation har ofta anförts som skäl för svenskt militärt engagemang i Afghanistan. Maj-Britt Theorin och hennes medskribenter konstaterar att det inledningsvis fanns skäl att hoppas på framsteg för kvinnorna, men att läget idag är ett annat.

De inledande framstegen för kvinnor och utbildningen har inte kunnat utvecklas. I stället har förtrycket av kvinnorna ökat och i de mest krisdrabbade områdena har all skolundervisning inställts som följd av kriget.

Under årtionden har kvinnorörelsen kämpat för fred. Läs gärna Maj-Britt Theorins upprop: Ett alternativ till krigspolitiken.

Mer bloggat:  Milischia Rezai om Syriens frihetskämpar, Jonas Bergström om vår artikel, och om Billströms kyla, tidigare om hur utvisningen av Fars Mahmud ställdes in. Övrigt: Svensson om USA:s krig mot terrorismen.  

Svajig debatt om hemmafrun

Idag möts vi av nyheten att nästan hälften av Sveriges mammor vill bli hemmafruar (Varannan mamma vill bli hemmafru). Kristdemokraternas Emma Henriksson är förtjust. Hon är övertygad om att ”medvetna unga kvinnor” vet vad de vill.

Frågan är varför Kristdemokraterna balanserar på fyra procent, om hälften av mammorna i Sverige är så förtjusta i partiets hemmafrupolitik? Svaret ges vid en närmare granskning av den rapport som refereras, Sverigemamman 2011,

Det visar sig att de mammor som har svarat på enkäten inte utgör något representativt urval av svenska mödrar. Långt därifrån. Alla är medlemmar på sajten familjeliv.se.

Därtill är svarsfrekvensen synnerligen låg. Många undersökningsformulär har skickats ut till medlemmar på sajten, 67 967 stycken, men bara drygt 10 868 har blivit besvarade. 9 552 mammor, boende i Sverige med barn under 18 år, har till sist lyfts ut – vilket ger en svarsfrekevens på bara 14 procent. I denna grupp mammor återfinns de 45 procent som har svarat att de vill bli hemmafruar, enligt pressens rapportering.

Min utgångspunkt när jag idag såg rubrikerna om hemmafruar var att delta i en  intressant debatt om varför vi ser ett växande intresse för rollen som hemmafru. Nu blev det istället mest pinsamt, i synnerhet för de tidningar som okritiskt förmedlar resultatet. Det är svårt att diskutera en fråga i sak, när själva faktaunderlaget svajar.

Vad vet vi då om unga kvinnors attityder till hemmafrurollen?

År 2000 presenterade demografen Eva Bernhardt en vetenskaplig undersökning om hur unga föräldrar ser på arbetsfördelningen i familjen. Hon kunde då rapportera att mellan 2 och 7 procent av kvinnorna ville ta huvudansvaret för barnen (enligt formuleringen ”Mannen arbetar, kvinnan har huvudansvar för hem och barn”) (Familj och karriär, Välfärdsbulletinen nr 4, 2000).

Visst kan attityder ha förändrats sedan dess, men vi kan notera att siffrorna bättre speglar Krisdemokraternas popularitet bland Sveriges kvinnor än resultatet från ”Sverigemamman 2011”.

För egen del fortsätter jag att följa den feministiska pionjären Frida Stéenhoff i spåren. Redan år 1903 slog hon fast att roten till kvinnans utsatthet finns i hennes ekonomiska beroende.

Frågan om du vill bli hemmafru kan ju formuleras på olika sätt. Till exempel så här: Vill du sakna egen inkomst? Eller: Vill du vara beroende av din partner för din dagliga försörjning?

Kvinnors liv och arbete i Sverige idag är både tufft och ojämställt. Det kan få många att drömma om alternativ. Men hemmafrurollen är ingen lösning – den är och förblir en återvändsgränd, hur mycket än Kristdemokraterna drömmer om motsatsen.

Mer bloggat: Äta och behålla kakan, Vad är hemmafruarna beredda att offra?

Vad får kvinnors hälsa och frihet kosta?

Kvinnors arbetsmiljö blir en allt hetare fråga. Detsamma gäller kvinnors rätt till en rimlig försörjning – med heltid istället för deltid.

Mikael Sjöberg, generaldirektör vid Arbetsmiljöverket, intervjuas i dagens DN om kvinnors arbetsmiljö (pappersupplagan). Kvinnor rapporterar mer skador och besvär från arbetet än män. Kvinnor är mer sjukskrivna. Inte minst inom vård och omsorg är besvären stora.  Ett stort ansvar vilar på svenska kommuner och landsting. Vad för kvinnors hälsa kosta?

En aktuell och svidande rapport kommer också från Kommunalarbetaren, som har kartlagt hur svenska kommuner klarar att erbjuda heltid istället för deltid. Man rapporterar att S-kommuner oftare kan erbjuda heltid än kommuner med borgerligt styre. Ändå är det mindre än hälften av S-kommunerna som erbjuder heltid. ”Det finns verkligen anledning för S-kvinnorna att fundera på hur de har använt sin makt, varannan damernas, som de haft i några år, där man faktiskt är med och styr över det här i kommunerna” säger Annelie Nordström, ordförande i Kommunal.

Påfallande många kommuner svarar att rätt till heltid inte får kosta något extra. Det ska klaras inom redan snåla kommunala budgetar. Frågan är: varför? Varför får kvinnors hälsa och frihet inte kosta något?

Rätten till autonomi, att kunna försörja sig själv, är en förutsättning för ett jämställt samhälle. God hälsa är grunden för både individuell välfärd och nationellt ekonomiskt välstånd. Det är positivt att allt fler kommuner nu jobbar på att förbättra kvinnors arbetsmiljö i offentlig sektor, men långt mer måste göras. Moderaterna hävdade i fredags i SvD att moderata kommuner ska gå i täten för en jämställd arbetsmarknad och rätt till heltid i offentlig sektor. Det är i så fall verkligen på tiden, för hittills har alliansstyrda kommuner varit sämst på att erbjuda kvinnor heltid. Se diagrammen nedan!

Men också Socialdemokraterna måste ta täten på ett långt mer kraftfullt sätt än hittills. Som ordförande för S-kvinnor tar jag till mig av Kommunals kritik. Med hälften kvinnor i de politiska församlingarna, måste Socialdemokraterna kunna göra mer för att förbättra kvinnors arbetsmiljö.

Diagram från Kommunalarbetaren

 

 

 

 

 

Rätt till heltid: Kommunalarbetaren om tio kommuner som jobbar för heltid och listan över kommuner som erbjuder rätt till heltid. Se även Stockholm inför rätt till heltid – ett löfte som gäller kommunens egna verksamheter men inte dess upphandlade entreprenörer. Ett ovanligt initiativ för att förbättra arbetsmiljön överlag kommer från landets skyddsombud; se Skyddsombud anmäler ministrar.

Otrygghet och maktlöshet främjar inte ett jämställt arbetsliv

Svenskt Näringsliv har länge drivit kampanj mot LAS – lagen om anställningsskydd. En ny vinkel presenteras idag i SvD, där Carina Lindfelt hävdar att LAS för hindrar näringslivets jämställdhetsarbete. Eftersom kvinnor har anställts sist, har de störst risk att få gå i lågkonjunktur. Företagen har en ambition att främja mångfald och jämställdhet, hävdar Lidfelt, men ”företagens kompetensstrategier och jämställdhetssträvanden väger lätt när LAS ligger i andra vågskålen”.

Detta är en helt orimlig argumentation, som bygger på att svenska företag inte har ett långsiktigt, eget ansvar för sin rekrytering av arbetskraft. Om det finns ett så stort intresse för mångfald och jämställdhet i svenska företag, varför är det så många kvinnor som har kort anställningstid? Och varför har så många fler kvinnor än män visstidsanställningar, så att de inte ens berörs av LAS?

Av alla anställda på svensk arbetsmarknad är 14 procent visstidsanställda. Bland kvinnor är andelen 16 procent. Många av de visstidsanställda finns i privata företag. Enligt LO:s Anställningsformer år 2011  är andelen fackmedlemmar med visstidsanställning högst  i Hotell och Restaurang (16 procent), följt av Handels och Transport (12 procent), Livs och Kommunal (11 procent), och IF Metall (10 procent). ”Den arbetsgivare som har tillräckligt många visstidsanställda behöver aldrig hantera några turordningsregler”, noterar Ulla Johansson på LO-bloggen. ”Allt löser sig ändå hur smidigt som helst. Är visstidsanställningarna därtill riktigt korta går processen fort.”

Problemet på svensk arbetsmarknad idag är knappast för mycket trygghet, utan för lite. Det är beklämmande när Svenskt Näringsliv försöker skylla bristande jämställdhet i arbetslivet på LAS istället för att erkänna sitt eget ansvar för hur företagens rekrytering ser ut.

LAS ska inte tas bort för kvinnors skull, lika lite som LAS ska tas bort för ungdomars skull. Trygghet i arbetslivet är ett gemensamt intresse för alla löntagare, unga som gamla, kvinnor som män. Otrygghet och maktlöshet främjar inte ett jämställt arbetsliv.

Kvinnor förlorar på alliansens integrationspolitik

Klyftorna ökar mellan män och kvinnor i utsatta områden, rapporterar dagens SvD. Tidningen har låtit SCB ta fram statistik för 38 svenska stadsdelar där det enligt alliansregeringen råder ”utbrett utanförskap”. Resultaten är dystra på flera punkter. Skolsegregationen ökar och utbildningsresultaten försämras mer än i övriga Sverige. Samtidigt ökar de ekonomiska klyftorna mellan män och kvinnor. Sedan regeringen Reinfeldt tog över 2006 har skillnaden i disponibel inkomst mellan män och kvinnor i dessa utsatta stadsdelar vuxit.

Igår tog integrationsminister Erik Ullenhag initiativ i frågan genom att tillsätta en utredning om hur fler nyanlända, utrikes födda kvinnor ska kunna få jobb. Jag kommenterar utredningen i Dagens Eko.

Jag noterar där att utredningens direktiv har en märklig bias, genom att helt förtiga en av regeringens mest kontroversiella förändringar i familjepolitiken: vårdnadsbidraget. Istället riktas intresset mot den generella föräldrapenningen, som lyfts fram som ett möjligt hinder mot utländska kvinnors inträde på arbetsmarknaden.

Tidigare i år publicerade Finansdepartementet ESO-rapporten Sysselsättning för invandrare – en ESO-rapport om arbetsmarknadsintegration. Rapporten lyfter såväl föräldrapenning som vårdnadsbidrag som möjliga hinder för nyanlända kvinnor och föreslår att vårdnadsbidraget avskaffas. I SvD medger Erik Ullenhag på en direkt fråga att vårdnadsbidraget borde avskaffas av integrationsskäl. Frågan är då  varför han lägger sig platt för Kristdemokraterna när utredningsdirektiven ska formuleras? Varför ifrågasätts föräldrapenningen men inte vårdnadsbidraget?

Fakta visar redan att vårdnadsbidraget motverkar såväl jämställdhet som integration. Nio av tio som ansöker om bidraget är kvinnor, noterar SvD, och drygt var tredje är född utomlands. Utländska kvinnor är klart överrepresenterade. Jag har tidigare skrivit om hur vårdnadsbidraget motverkar jämställdhet här på min blogg, se t ex i inlägget Ett märkligt inlägg om barnfattigdom. 

Det är oroande att Erik Ullenhag istället väljer att ifrågasätta föräldrapenningen. Föräldrapenningen är en del av den generella välfärdspolitiken och kan förväntas skapa långt mindre inlåsningseffekter än behovsprövade socialbidrag eller långvarigt uttag av vårdnadsbidrag.

Det är också värt att notera att långvarig uttag av föräldrapenning – i kombination med deltid – kan ses som ett negativt incitament till förvärvsarbete för alla kvinnor. Likväl är det få som vill ifrågasätta en generös föräldraförsäkring för befolkningen i stort. Förslag om att skapa starkare incitament för ett jämnare uttag av föräldraförsäkring mellan kvinnor och män möts också av hårt motstånd – trots att kvinnors position på arbetsmarknaden uppenbart skulle stärkas genom en mer jämställd föräldraförsäkring.

Om utredningen visar att uttag av föräldrapenning utgör ett väsentligt hinder för integration av nyanlända kvinnor är det viktigt att de lösningar som föreslås är generella – inte särlösningar. Likabehandling enligt generella regelverk måste vara en grundprincip för våra socialförsäkringar.

Till sist: Erik Ullenhags utredning är ett kvitto på fler misslyckanden i regeringens integrationspolitik. Regeringen genomförde förra året en radikal omorganisation i integrationspolitiken, då ansvaret fördes över från kommunerna till staten. Etableringslotsar skulle bistå nyanlända i etableringen på arbetsmarknaden. Nu konstaterar regeringen i direktivet till den nya utredningen att deras egen etableringsreform har lett till att en majoritet  av de nyanlända som kommer hit på grund av familjeanknytning inte får någon introduktion alls.
Förra året gällde det 90 procent av de, som fick uppehållstillstånd: ”År 2010 fick nästan 19000 personer mellan 18 och 64 år uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning. Av dessa ingick omkring 17000 personer inte i den målgrupp som omfattas av etableringslagen.”

Etableringsreformen var enligt Erik Ullenhag den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år. Jag ser det som ett ytterligare exempel på alliansregeringens förhastade och slarviga reformpolitik. Denna gång hör nyanlända kvinnor till dem som får betala priset.

Mer bloggat: Får utrikes födda  kvinnor också vara jämställda?

Jag känner sorg som S-kvinna idag

Idag skriver Carin Jämtin en hälsning till alla partikamrater på partiets hemsida. Det är bra.

Sällan har så många av oss känt oss så besvikna och så sorgsna. Jag och många andra hade hoppats på en nystart för partiet – med kunskapsuppbyggnad, idédebatt, och en tydlig politik för ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Istället står vi nu inför en djup förtroendekris.

Nu gäller det för oss att återupprätta förtroendet, för partiet, för politiken och för demokratin. Det blir en tuff uppgift.

Hur skapar vi ett samhälle som håller ihop?

Detta är min fråga i dagens gästkrönika i Aftonbladet. Anders Borgs har imponerat genom sin kunnighet i nationalekonomi och sin förmåga att konsekvent tillämpa nationalekonomins verktyg i praktisk politik. Hans problem är att nationalekonomins analys är helt otillräcklig, om du vill bygga ett långsiktigt rikt och hållbart samhälle.

Läs idag också Thomas Franzéns tänkvärda debattartikel, Företagens krav har skapat krisen, i SvD. Han säger det som inte brukar sägas; att om löntagarna ska anpassa sina lönekrav efter det samhällsekonomiska utrymmet, så borde detsamma gälla företagens vinstkrav. Inför varje löneförhandling tycks det vara en självklarhet att löntagarna ska ta ansvar inom ”löneutrymmet”. Samtidigt ökar vinstandelen i ekonomin år för år i förhållande till löneandelen…

 

 

Låt oss kämpa vidare för barnen

Det är sorgligt att i Dagens Eko höra att Sverige än en gång får kritik från FN för att skyddet av våra barn brister. Regeringen har inte tagit till sig tidigare kritik – inte ens när det gäller den grundläggande frågan att göra Barnkonventionen till lag.

Så sent som i början av oktober lämnade socialdemokrater i riksdagen in motioner med krav på att barnperspektivet ska stärkas och att barnkonventionen blir lag. Det sker i ett läge då barns villkor i Sverige försämras på många områden, på grund av växande ojämlikhet, försämringar i sjukförsäkring och a-kassa, och överlag sänkta ambitioner när det gäller barnfamiljers levnadsvillkor.

Det är dags att mobilisera ännu hårdare för kravet på att barnkonventionen införlivas i svensk lag. Allt annat är oacceptabelt.

Som Hillevi Larsson visar i sin motion Gör barnkonventionen till lag är kravet på förändrad lagstiftning inte någon fråga om formaliteter. Det handlar om att kraftigt förstärka barnens ställning i Sverige:

I barnkonventionen står det: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftningsorgan, skall barnets bästa komma i främsta rummet”.
I svensk lag står det: ”barnets bästa ska särskilt beaktas”. Det är en väsentlig skillnad mellan denna skrivning och barnkonventionens starkare skrivning:”...skall barnets bästa komma i främsta rummet.”. 

Jag skäms idag för att Sverige inte ens kan stå upp för sina allra minsta medborgare.  Låt oss kämpa vidare i politiken!!

Skuggbudget kan ge fart åt jämställdhetspolitiken

Jämställdheten lyfts inte högst upp på dagordningen när Socialdemokraterna idag presenterar sin skuggbudget, men i den digra luntan finns mycket att glädjas åt för S-kvinnor och alla andra som vill se ett mer jämställt Sverige. Redan i inledningen lyfts det självklara; att jämställdhet är grunden för ett framgångsrikt, demokratiskt samhälle.

När män och kvinnor delar på ansvaret för jobb och familj förbättras både den ekonomiska tillväxten och människors livskvalitet. Kvinnor och män ska ha samma frihet och självständighet, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter och lika makt att forma sina liv.

S-kvinnor får gehör för krav om barnomsorg på obekväm arbetstid. I budgeten avsätts 200 miljoner för att stimulera kommuner att bygga ut barnomsorg för barn till föräldrar med jobb på kväller, nätter och helger. Budgeten lyfter också rätten till heltid, en fråga som S-kvinnor drivit hårt. Här ger skuggbudgeten en bra avstamp för jämställdhetspolitik under åren som kommer, inte bara i riksdagen utan också lokalt och regionalt. På många håll i landet har kommuner redan sett till att ordna både rätt till heltid och bra barnomsorg på alla tider. Med vind i ryggen från nationell nivå är det dags att driva frågan i mål – över hela landet.

En tredje fråga, där årets skuggbudget möter S-kvinnors krav, är kravet på nolltolerans för barnfattigdom. S-kvinnor lyfte tidigt frågan om barnfattigdom, ett problem som knyter nära an till kvinnors många  gånger låga löner och svaga ställning på arbetsmarknaden. Av barn till ensamstående föräldrar lever en fjärdedel i ekonomiskt utsatta hushåll. ”Det är inte värdigt ett välfärdsland som dessutom odlar en självbild att vara världens mest jämställda land” konstaterade min Nalin Pekgul, S-kvinnors tidigare ordförande, som har drivit frågan med stor kraft.

Budgeten innehåller i övrigt en lång rad satsningar av stor betydelse för kvinnor i Sverige, från satsningar på kompetensutveckling av lärare, en stor kvinnlig yrkesgrupp, till satsningar på transportsystem och bostäder.

Jag gläder mig också särskilt åt att skuggbudgeten gör tydliga satsningar på hälsa, som förbättrad sjukförsäkring och satsningar på arbetsmiljö.

I budgeten förslås också en kommission för jämlikhet i hälsa. Det kan låta byråkratiskt, men det är ett mycket viktigt förslag. Ojämlikheten i hälsa växer i Sverige, vilket är ett direkt resultat av en politik som ökar de sociala och de ekonomiska klyftorna. Svenska folkhälsoforskare har begärt att Sverige liksom Storbritannien tidigare har gjort, tillsätter en parlamentarisk kommission för att kartlägga de stora skillnader i hälsa, som ojämlikheten ger upphov till (Sydsvenskan). Bra om Socialdemokraterna tillmötesgår denna begäran!

Och RUT då? Det är den budgetfråga som jag får oftast, trots att RUT är en minimal del i budgeten.

När det gäller RUT landade partiet i att presentera en reformerad RUT redan i denna skuggbudget. Jag har tidigare gjort klart hur S-kvinnor ser på denna fråga. S-kvinnor förbundsmöte har sagt nej till RUT, liksom partikongressen. Även om det förslag som nu läggs går åt rätt håll, med fokus på äldre och barnfamiljer, hade frågan vunnit på att behandlas mer grundligt, som en del i en samlad välfärdspolitik (Aktuellt, SvD, Ekot, blogg).Det är viktigt att vi som parti skapar en egen politik, med våra egna utgångspunkter. Det ska vara en bra politik för alla slags hushåll!