54 år gammal vaknar jag idag till den tråkiga nyheten att en stor del av mina pensionspengar i sjunde AP-fonden har svindlats bort i riskfyllda placeringar på marknaden. Att vara 54 år är det allra sämsta, berättar Ekot, för vi som snart fyller 55 kommer aldrig att hinna vara med om någon uppgång innan våra riskfyllda placeringar om ett år ska omplaceras i mindre riskfyllda (55+). De underbara långsiktiga perspektiv som fondens VD talar om, då aktier alltid är en god placering, är inte något aktuellt scenario för kvinna 54.
Kloka kritiker anser att regering och riksdag har agerat galet när man för ett år sedan förvandlade sjunde AP-fonden till en högriskfond. De har sannerligen rätt. Men jag blir trött när jag hör dem tala medlidsamt om mig och alla de andra 2,8 miljoner svenskar som har sina pengar i sjunde AP-fonden. Vi betecknas som soffliggare som det är synd om eftersom vi inte begriper att vi ständigt borde vara aktiva och bevaka hur våra pensionspengar förvaltas.
För egen del var sjunde AP-fonden en gång ett medvetet val. Jag har prioriterat att ägna mitt liv åt annat än att följa börsen och har förväntat mig att statens förvaltning ska ske på ett rimligt sätt.
Den som läser regeringens lagrådsremiss om det nya förslaget kan se att det tidigare fanns krav på låg risk för sjunde AP-fonden. En utredning föreslog en aktsamhetsprincip. Detta förslag om aktsamhetsprincip tog regeringen bort.
Det är dags att ställa tidigare finansmarknadsministern Mats Odell till svars. Hur kan ett sådant förslag om att öka riskexponeringen tas mitt i en period då världen kämpar med att hantera skadorna av den globala finanskrisen?
Men en fråga går till mina kolleger i Socialdemokraterna. Är det verkligen möjligt, som Ekot rapporterar, att omvandlingen av sjunde AP-fonden till högsriskfond skedde med stöd från mitt eget parti?
Mer skrivet: Göran Greider på Newsmill.
Lena Sommestad 
Det kanske är dags att göra något åt pensionsåldern så att du hinner arbeta längre? 70 t ex, eller avskaffa den helt så att folk får bestämma själva hur de vill göra.
När Churchill blev premiärminister första gången, 1940, och till att börja med ensam räddade världen undan nazismen, var han 65. För att inte tala om Konrad Adenauer eller de Gaulle. I resten av världen väljs det många politiker som är en bra bit över 60. Åldersfixeringen i Sverige är skrämmande och idiotisk. Andra grupper än politiker tvångspensioneras dock tyvärr flitigt i resten av världen.
Att säga att de äldre skulle ”ta jobben” från de yngre är precis samma sak som att säga att svenskarna i gemen och de sämst ställda i synnerhet, har för mycket pengar.
Varför ska våra pensionspengar spekuleras bort på börsen? Varför inte satsa på svenska statsobligationer? Använd pengarna till att göra samhället hållbart! Satsa på den reella ekonomin istället på börsspekulation! Bygg bostäder! Renovera miljonprogramshusen! Bygg ut järnvägen! Ställ om från fossil energi! Det är effekter som kommer att finnas kvar även om börsen faller. Kort sagt spara för vårt framtida samhälle!
I medel är avkastningen på börsen mycket högre än för obligationer. Risken är större dock.
I en marknadsekonomi är det konsumenterna som bestämmer om de vill ha bostäder och vilka sorts bostäder de vill ha. Fast ”experter” som absolut inte bodde i ”miljonprogrammen” byggde dessa getton för andra, ”för deras eget bästa”, allt enligt teorin att ”gemene man” är en sådan idiot att han inte kan betros med att bestämma själv hur han vill bo.
Den ”reella” ekonomin är ett fantasifoster. Utan marknadsekonomin KAN MAN INTE VETA vad någonting kostar. Och när man inte kan veta någonting kan man inte rationellt planera heller.
Priser är samhällets signalsystem för resursallokering.
En gång till:
Priser är samhällets signalsystem för resursallokering.
Utan en fri prisbildning på marknaden är vi alla blinda.
Och marknadsreligiösa fundamentalister är det meningslöst att diskutera med. Öppna ögonen!
Hannu,
Jag har ”debatterat” med personer som kommer med liknande påståenden som ditt. Jag frågar, som jag alltid brukar fråga, var har du lärt dig detta? Eftersom det går emot allt jag läst om detta måste det finnas en källa med alternativ information som vi på högerkanten inte känner till. Upplys oss gärna.
”I en marknadsekonomi är det konsumenterna som bestämmer om de vill ha bostäder och vilka sorts bostäder de vill ha. ”
Du kanske ska tillägga att denna marknadsekonomi inte existerar i verkligheten? Vi har en kapitalistisk ekonomi (anti-marknad med Braudels term) som är en planerad ekonomi, där kapitalister planerar utifrån förväntad profit.
Det är inte direkt så att dagens ”marknadsstyrda” bostadsprojekt är speciellt annorlunda från miljonprogrammen. Husen ser ju t.o.m. lika dana ut. Jämför Liljeholmskajen, Hammarby Sjöstad mm. med Tensta, Rågsved osv. Det ser lika dant ut, bara modernare och fräschare.
”Den ”reella” ekonomin är ett fantasifoster. Utan marknadsekonomin KAN MAN INTE VETA vad någonting kostar. Och när man inte kan veta någonting kan man inte rationellt planera heller”
Öh, varför skulle man inte kunna det för?
Det är snarare i en sk. ”marknadsekonomi” som vi inte kan veta vad saker och ting kostar eftersom de verkliga kostnaderna DÖLJS bakom priserna. Marknadsprissystemet mäter som bäst individuella köpares preferenser mellan tillgängliga alternativ vilket inte mäter sociala kostnader eller externaliteter. Ta miljön t.ex. eller annat allmänt och kollektivt. Vad säger en auktion mellan köpare och säljare om hur hur klokt och effektivt jordens begränsade resurser används? Det säger blott hur mycket konsumenten skulle lida av att avstå. Och hur hanterar marknaden profiter? Två varor kan ha samma kostnad men olika pris p.g.a. olika profitnivåer.
Marknaden är inte speciellt bra på att kalkylera kostnader och vilken lösning som är mest rationell. Marknaden döljer mer information än vad den sprider.
”… vi har en kapitalistisk ekonomi (anti-marknad med Braudels term) som är en planerad ekonomi, där kapitalister planerar utifrån förväntad profit.”
Precis: 9 miljoner svenskar, därav hundratusentals ”kapitalister” planerar så gott de kan. Men som man säger ”Människan spår, Gud rår”. I det här fallet är det konsumenterna som bestämmer vad de vill köpa. De kapitalister som gjorde konsumenterna nöjda tjänar pengar, andra förlorar pengar.
”Det är inte direkt så att dagens ”marknadsstyrda” bostadsprojekt är speciellt annorlunda från miljonprogrammen. Husen ser ju t.o.m. lika dana ut.”
Har du hört talas om byggnormer? Regler för byggnadstillstånd? När politikerna inte bygger miljonprogram bestämmer de i stället hur det ska byggas på annat sätt. I Sverige kan man ju inte ens välja en gravsten som ser annorlunda ut.
””Utan marknadsekonomin KAN MAN INTE VETA vad någonting kostar. Och när man inte kan veta någonting kan man inte rationellt planera heller”
Öh, varför skulle man inte kunna det för?”
Därför att priser bestäms på marginalen, de bestäms inte av absoluta värden utan av vad människor här och nu vill betala och vill sälja.
Om det strejkas i en tenngruva någonstans eller om veteskörden är otroligt bra ett år går tennpriset upp eller vetepriset ner. Det är allt den potentielle användaren av tenn eller vetemjöl behöver veta för att anpassa sig till detta.
Alternativet är att någon ”vet” vad som behövs. Då måste först någon bestämma vad som ska göras. Miljoner olika handlingar måste utvärderas. Sedan måste miljarder och åter miljarder inbördes avvägningar göras.
I Sovjet ”fuskade” man med socialismen och använde pengar (det hade man inte tänkt göra). Man satte centralt 24 miljoner priser (mycket lite jämfört med en marknadsekonomi som i Sverige). Men om tandkrämspriset är satt för lågt konsumeras all tandkräm. Några kommer att komma på alternativa användningar för tandkräm, t ex smaksätta någon dryck (jag hittar på här, men poängen är att nästan alla varor har alternativa användningsområden). Det tar då slut på tandkräm i hela Sovjetunionen (Ekot berättade om detta på 80-talet). Gosplan höjer då tandkrämspriset, men då ändras användningen av tusentals andra varor, samt den av tandkräm. Egentligen skulle de i Sovjet behövt ömsesidigt justera 24 miljoner priser, och de skulle behövt göra det varje dag. Tyvärr tar detta längre tid än universums livslängd. I en marknadsekonomi justerar vi istället alla våra beteenden varje dag. Det blir inte alltid rätt, men det är mycket nära.
”…Ta miljön t.ex. eller annat allmänt och kollektivt. Vad säger en auktion mellan köpare och säljare om hur hur klokt och effektivt jordens begränsade resurser används? Det säger blott hur mycket konsumenten skulle lida av att avstå. Och hur hanterar marknaden profiter? Två varor kan ha samma kostnad men olika pris p.g.a. olika profitnivåer.”
1) Du jämför en omöjlig utopi, där någon, på något sätt vet allt om allting, med världen som den är, se ovan.
2) Detta med värde och priser brottades de ”klassiska ekonomerna” med, och Marx i deras efterföljd. Kring 1870 kom Carl Menger, Stanley Jevons och Walras på lösningen i den sk ”marginella revolutionen” av ekonomivetenskapen.
Det finns inga ”absoluta värden”. Priser bestäms bara av vad en viss människa, i ett visst ögonblick är beredd att betala, förutsatt att någon annan vill sälja. Det finns inga ekonomiska värden. Värden har var och en och de bestämmer vad vi är beredda att betala, men värden finns inte i ekonomin, endast i människors medvetanden.
”Marknaden är inte speciellt bra på att kalkylera kostnader och vilken lösning som är mest rationell. Marknaden döljer mer information än vad den sprider.”
Men den är det enda vi har. Det är inte rättvist att jämföra den verkliga värden med utopier som kräver allvetande gudar.
The essence of any utopianism is: Conjure an ideal that makes an impossible demand on reality, then announce that, until the demand is met in full, your ideal can’t be fairly evaluated. Attribute any incidental successes to the halfway meeting of the demand, any failure to the halfway still to go.
Stephen Metcalf
7:e AP-Fondens uppdrag verkar numera vara att ruinera de som har investerat i den. Är detta det pedagogiska straffet för bristande tilltro till marknaden?
Ps.
Att påstå att Churchill ensam räddade världen undan nazismen, är en mycket anmärkningsvärd formulering.
Om det inte varit för Churchills vilja, och om han inte blivit premiärminister (det var på håret att det blev Lord Halifax istället efter Chamberlain) hade Storbritannien slutit en separatfred med Tyskland 1940. 1941 skulle Sovjet, utan brittisk och amerikansk hjälp (som framtjatades av Churchill i hans samtal med Roosevelt) inte haft en chans. Tyskland skulle, istället för att ha varit i krig med Storbritannien, varit en handelspartner. De skulle ha köpt olja, ull till vinterkläder, gummi och annat råmaterial för rysslandskampanjen. Rommel skulle ha kämpad mot Sovjet, för Tyskland skulle inte ha lagt ner resurser i Grekland, på Kreta och i Nordafrika. Ubåtar skulle inte ha konstruerats för Atlanten.
Purple! Du lever på fantasifoster, det gäller både ekonomi och andra världskriget. Allt vad du påstår är ju egna antagande. Vi vet hur spekulation undergräver en sund ekonomi och det borde även politiker som föreslår sådana eskapader veta.
Vi vet också att andra värdskrigets egentlige segrare var Sovjetunionen, det visste också USA när man skyndsamt försökte rädda vad som räddas kunde.
Detta har dock inte ett dugg med Lenas artikel att göra
Bra Lena ! socialdemokraterna har på senare tid många mycket diskutabla ställningstagande och beslut, Någon måste börja påvisa dessa,
Typiskt att det är en kvinna,
Det du skriver är kontrafaktiskt trams.
Duh. Det var på håret att Halifax blev premiärminister, det kan du slå upp i någon historiebok. Denna verkar vara en du behöver:
Sovjet gjorde enorma uppoffringar men utan amerikansk och brittisk hjälp hade de stått sig slätt. En tredjedel av all krigsmateriel under andra världskriget, av den totala mängden alla parter använde sig av, tillverkades av USA. Kommunisterna vallade sina soldater i döden i miljoner där ett västland hade varit mycket, mycket sparsammare med sina medborgares liv.
En sund ekonomi är en kapitalistisk dito. Sovjet gick i konkurs.
Alla är spekulanter i en marknadsekonomi, därför att det i en marknadsekonomi av naturen råder osäkerhet. Det enda sättet att få bort osäkerheten är en planekonomi. Och då går det så småningom som med Sovjet, organiserat som faraonernas Egypten med 5 procent i en maktelit och resten som trälar.
Purpel Nu svävar du ut i nya påståenden , ett känt grepp för att komma undan.
Den amerikanska materielen som sovjet köpte var i stort sett värdelös
och fungerade inte. inte förrän sovjet fick igång sin egen krigsproduktion kunde man gå till attack. Så var t.e.x den ryska stridsvagnen den helt överlägsne i slutet av kriget.Dett är inga som helst hemligheter.Inte heller att efter slaget vid Stalingrad fanns det endast en utgång av kriget. sovjets resurser var enorma.
Alla vallade sina soldater in i döden!Allt annat är trams.
Dina påståenden att det var nära liknar påståendet att om inte om fanns så hade haren ätit räven.Du har gått på den amerikanska propagandan om kriget och tror väl att de segrade i Vietnam också. Objektivitet existerar inte i din värld.Därmed kan man förstå din övertro på ”den” marknadsekonomi som vi ser krackelera och som måste brevideras i grunden.
Rödtorpet – kolla helt upp lite fakta och inte bara tyckande innan du uttalar dig. 1941 tog Sovjet emot all hjälp som erbjöds, inklusive pensionsfärdiga brittiska Hurricane-plan. En del material var klart sunkigt, som den amerikanska M3-stridsvagnen. Men snabbt prioriterades Lend-Lease så att amerikanerna producerade vad de var bra på – lastbilar (sovjetiska lastbilar gick sönder efter 5000 km, jänkarnas rullar fortfarande), kängor, spam (livsmedel på burk), telefoner med mera, Och där var de amerikanska alternativen ljusår bättre än de sovjetiska. Därmed inte sagt att sovjetisk militärmateriel var dålig – T34 var utmärkt och deras 76,2 mm fältkanon ett under av mångsidighet. Men krigsmakter behöver mer än stridsvagnar.
Men om någon annan än Churchill blivit premiärminister 1940 skulle följderna blivit som Purpel beskriver. Tyskland skulle inte behöva lägga energi på att göra bränsle av brunkål, utan kunna köpa olja på världsmarknaden. Tyskland skulle inte behöva lägga energi på luftvärn och jaktflygplan mot brittiska bombräder, utan skulle kunna satsa dem österut. Inget behov av ubåtar, Afrikakår eller ockupation av Grekland och Jugoslavien.
Svar till Erik Gertkvist
Jag tycker att det är bisarrt att argumentera som du gör. Det är ren kontrafaktisk historieskrivning som är totalt irrelevant.
Hallå Lena jag läste din artikel här (blogg).
Har du hört om AP fonder ?… jag har placerat i olika och håller ständigt koll på ned samt uppgång i fond värdena.
Ligger alltid plus.
Ha det gott och var rädd om dig.
V.H. toddegubben51
Grassman försöker med sin förmåga att uttrycka sig så vem som helst kan begripa förklara det här med sparande och pensioner.
Har vi råd med de äldsta?
Kan en nation spara?
Alltså inga finansiella fiktioner eller pengar i världen kan i framtiden trolla fram reala resurser som inte finns.
Tack Lasse, så intressant att se dessa kloka texter i 20 års perspektiv. Till sist handlar vår trygghet trots allt om de gemensamma resurser som samhället kan mobilisera, ”pay as you go”…
Och har du verkligen tro på dessa gemensamma resurser kan åstadkommas i tillräcklig grad av ett S som ej längre är socialdemokratiskt (om man nu rent hypotetiskt utgår från att ett såpass föga inspirerande parti skulle kunna återkomma till makten och representera en majoritet på ena eller andra sättet)?
Jag tycker S blir mer och mer tragiskt. Ursprungligen var det ett parti med ett mål, ett socialistiskt sådant. Nu är det ett parti utan mål. Vem röstar på sånt? Nu är det ett parti som tror att dagens ekonomiska system är slutstationen. Det är ett parti som sin senaste tid vid makten (typ sedan 90-talet) visat att det inte längre rör sig mot ett mål, mest av allt bryr sig om makten, ej längre förändrar samhället. Vem röstar på sånt? —>allt färre
Då föredrar man M som man i alla fall vet vad det är. S känns helt enkelt inte kul längre och oseriöst.
Detta bara för att försöka förmedla att trots att det finns sådana som dig inom partiet, är det färre och färre som tror att dagens S – avskuret från bakgrunden till dess existens – någonsin ska kunna få vind i seglen igen på ett progressivt sätt med den politik partiet i dag står för. Man föredrar det mest helgjutna, och M är mer helgjutet än S. Hoppas Palme vrider sig i sin grav, för honom var det faktiskt ganska många som trodde på. Carlsson, Persson, Sahlin och Juholt – ja, vilken sorglig utveckling de representerar. Och häver man blicken lite, inser man att det är hela partiet som förändrats. Du betecknas som ”vänster” av somliga i S – men du vill inte förändra samhället i grunden, hur det är organiserat och fungerar, du tycker att Marx och marxismen är inget att bygga vidare på på något sätt.
Jag tror de allra, allra flesta i Sverige förstår att S är inget man ska hoppas på längre – även om partiet skulle kunna komma till makten, helt enkelt för maktskiftets skull, knappast mycket mera. Skulle S komma till makten någon gång i framtiden vet vi vad vi har att vänta oss – och vi blir inte lika lätt besvikna. Men vi har heller inte särskilt svårt att vända S ryggen… Den representativa demokratin urholkas således och reduceras helt enkelt till en fråga om det är tid för de som är vid makten att bytas ut eller inte, om de suttit tillräckligt länge eller inte, om lite ombytning i persongalleriet vore på sin plats eller inte.
Men det är klart, förr eller senare kommer behovet av ett annat samhälle att tränga sig fram – och det är inte S som kommer att representera det.
Visst är det kul med debatter, men samtidigt lite tragiskt… När de bara bevisar marknadsliberallistens oförmåga att tänka… (Utan ett ekonomiskt styrmedel…) eller ens förstå sambanden hur ekonomin fungerar, kan manipuleras och ständigt måste tuktas för att inte bli dysfunktionell…
Deras helige graal ”den fria ekonomin” får helt enkelt inte angripas (hur välgrundad kritiken än är…)
Vad gäller Lenas inlägg…
Tycker själv det börjar bli väl många upplevelser av liknande art för egen del ”att kan det verkligen vara möjligt att mitt eget parti stödjer/ligger bakom/driver denna fråga etc.”
Att t.ex. betala ut mer än 100 000kr per månad till en fd partiledare… (Stinker nepotism) är mot partiets intressen, ideologi (ett ord Mona inte ens förstår) och tär på det ytterst lilla förtroendekapital vi har kvart hos vanligt folk, som ett jämställt solidariskt arbetarparti i folkets tjänst…
Lenas upptäckt om 7:e AP-fondens spekulationer och partiets stöd till dessa,gör inte direkt saken bättre…
Var finns stödet ideologiskt för detta?! (Annat än i marknadsliberalismens bibel?!) Knappast där vi borde grunda vår egen politik?! Eller har jag somnat och vaknat upp i en alternativ verklighet där socialdemokraterna numera är ett marknadsliberalt stödparti till alliansen?
”har jag somnat och vaknat upp i en alternativ verklighet där socialdemokraterna numera är ett marknadsliberalt stödparti till alliansen?”
det är nog så det känns för fler och fler i Sverige i samband med den utveckling Carlsson-Persson-Sahlin-Juholt representerar. Förvisso är kanske inte S ett stödparti till alliansen rent formellt, men marknadsliberalt är det alltid.
Hela det nya pensionsysemet är en katastrofal miss, från början till slut och även före den fula ändring som Borg & Co genomförde för något år sen, och det var Göran Persson som genomförde det från början, även om han fick stöd från borgerliga. Han hade dessutom fullt klart för sig vad han gjorde, när han på statsbesök på andra sidan jorden sade att ”när svenskarna får klart för sig vad vi har gjort med deras pensioner blir de inte glada”.
Ake Norrman,
Förklara gärna vad som är felaktigt i den ekonomiska redogörelsen som Purple gjorde? Eller är du en utav alla dessa vänstermänniskor som bara kan skrika rakt ut utan någon som helst substans och argumentation? Det som Purple skriver att ”priser är samhällets signalsystem för resursallokering” är en helt klockren formulering som väldigt många på vänsterkanten antingen förtränger eller ännu värre inte ens förstår.
Angående pensionen så är det fritt fram att välja hur man själv vill förvalta den. Jag själv förlitar mig inte på AP-fonder utan är själv aktiv i mina placeringar. Börsen är på lång sikt bättre som pensionssparande än andra former av sparande. Det beror på att de flesta (stor)bolagen kan hålla en bättre avkastning på eget kapital som därmed möjliggör en god direktavkastning(utdelning). Just nu är det lite svajigt men samtidigt har det öppnats ännu bättre investeringsmöjligheter på lång sikt. Att skylla på marknaden nu är att ge sig på budbäraren. Skyll istället på urusla politiker i väldigt många länder som inte kan hålla i slantarna.
Dan!
Nu gällde mitt inlägg Purples massa antagande om andra världskriget,
inte hans senare ekonomiska resonemang som jag ansåg inte hörde till saken och inte kommenterade.
Beträffande ditt eget sätt att argumentera har jag vissa invändningar. Du tar upp en stor del av ditt inlägg med att tala om vänstermänniskor , vänsterkanten. förträngning, och dåligt förstående. Hur står det till med ditt eget förstånd, vad förtränger Du ? Vad förtränger Purple vad det gäller andra världskriget.
När du slutat med tramsigheterna kan vi resonera ekonomi, du är välkommen till min blogg.
Åke Norrman
Du har ju alltid en viss risk inblandad när du placerar pengar. Ska du vara helt riskfri får du knappt nån avkastning, och då är det en risk i sig. Dvs risken att du inte får den avkastning du behöver. Troligtvis kommer ändå lagändringen ovan att betala sig för de allra flesta när finansmarknaderna återhämtar sig om några år. Lenas vrede här visar att alla personer har en individuell uppfattning av vad som är rimlig risk. Därför är det ju bra att folk får bestämma själva vilken risknivå de ska ligga på med sina pensionspengar. Måhända har informationen om vilken risknivå 7e AP fonden ligger på varit bristfällig, men den har väl aldrig marknadsförts som fonden med minst risk?
Jo, jag är nog också mest intresserad av hur ett så helgalet beslut har baxats genom riksdagen utan reaktioner. Jag betraktar det närmast som trolöshet mot huvudman att medverka i beslut som möjliggör denna typ av belånade högriskaffärer med allmänna pensionsmedel.
För övrigt är min allmänna känsla att allt fler ”märkliga” beslut fattas över huvudet på oss medborgare. Det är nog viktigt att de riksdagsmän som säger sig tillhöra oppositionen vaknar till lite. . .
En enkel lösning på detta vore att alla människor fick behålla pensionspengarna och investera dem som de vill. Då kan Lena och andra som vill ha så lite risk som möjligt köpa statsobligationer. Andra människor kan då köpa aktier, ha pengarna på bank eller investera i en fastighet som de säljer när barnen är utflugna och därefter flyttar till något mindre.
För att detta ska fungera som sparform måste givetvis skattelagstiftningen anpassas så att den inte snedvrider besluten och dessutom ofta skattar bort avkastningen. Man kan t ex ta bort skatten på räntor och reavinster och ta bort avdrag för räntor.
Borde inte alla bli nöjda om var och en får rå över sina egna pengar efter eget huvud?
PS, det heter ”marginalnytteteorin” på svenska tydligen:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Marginalnytteteorin
Häftigt ord om inte annat.
Då skulle Lena kunna investera sina egna pengar i Stålverk 80, svensk varvsindustri eller Botniabanan, istället för att använda andras pengar. Jag tror dock inte att Lena skulle gilla att förlora 80-100% av insatsen, men det var inte skattebetalarna heller.
Varför i helvete ska ”marknaden” (läs: ett litet antal kapitalister) styra över VÅRA pengar för? De kommer såklart att använda pengarna i enighet med sina kapitalistiska intressen och inte i enighet med allmänintresset.
Ställ istället kapitalet under demokratisk kontroll och använd dem rationellt för att utveckla samhället, skapa viktiga arbeten, bygga ut välfärden, lösa problem, tillfredsställa behov.
Även sign ”purple” har sina ljusa stunder. När det nya pensionssystemet sjösattes föreslog jag och ett antal likasinnade att vårat insparade pensionskapital skulle investeras kooperativt i kustnära tomtmarker, guld samt franska (kanske några italienska) årgångsviner. = Hög avkastning, ingen risk. Naturligtvis gick inte detta för sig. Systemet bygger på att pengarna ska försörja x antal förutbestämda fondförvaltare som likagärna kunde suttit framför Betcoms dataskärmar.
Sitta på bryggan och njuta av ett glas av pensionskapitalet låter som en strålande idé.
Skål och trevlig helg!
Sådan är kapitalismen med vurmen för att släppa fram riskkapitalet. Något som är ett återkommande bekymmer som avspeglar sig på ett flertal områden. Det är alarmerande, då privatiseringar och avknoppningar ,förvandlar skola, vård och omsorg till på en köp – och säljmarknad där riskkapitalbolag till sist tar hand om ett nästan obefintligt ägaransvar. Girigheten styr denna tvivelaktiga verksamhet.
Jag undrar vad det är för demokrati som nu inträder i våra allmännyttiga välfärdssystem när de säljs ut till privata företag som ägs av ökända, egoistiska, inhumana och oempatiska riskkapitalister som enbart är intresserade av att få max vinst på våra skattepengar! År det demokrati att jag, men även våra politiker, inte har en chans att få deltaga på dessa vinstgiriga företags styrelse- eller direktionsmöten. Där sitter dessa styrelsemedlemmar och direktörer på sina tjocka arslen i sina hermetiskt tillslutna rum och beslutar över behövande människors väl och ve enbart ur en synvinkel, nämligen om verksamheten eller den behövande personen är ekonomiskt lönsam för deras vinstbegär. Ekonomiskt obemedlade personer och de med låg social status kommer ofelbart att sorteras ut ur deras rullor som ekonomiskt ointressanta. Samtidigt som de privata företagen slimmar sin personal och organisation, helt utan politikernas inflytande och medverkan.
Nej, vi måste (ta) tillbaka till de offentligt drivna välfärdssystemen inom framför allt skola, sjukvård och äldreomsorg. Där alla behövande personer har samma värde och behandlas lika efter behoven! Inte efter hur tjock plånbok eller vilka privata försäkringar man har!
Sverige har under dessa fem år med den marknadsideologiska högerns regeringenstid rasat på UNDHP:s välståndslista!
Bengt Nilsson, röd gråsosse och klassisk socialdemokrat
Bra sagt, Bengt…
Tyvärr lever vi i det postsocialdemokratiska eran där alla bara tänker på sig själva…
Har inte förståndsgåvor nog att lösa problemet hur den nyrika fd arbetarklassen åter skall bli solidariskt (utan att cirkeln först sluts) med ett haveri som också känns i deras nyrika värld…
Börjar tragiskt nog ana, att befolkningen, grovt räknat maximalt till ca: 25-30% är solidariskt lagda, där övriga antingen i grunden är ego eller är vindflöjlar som i vart fall lutar mest åt ego-hållet…
När sedan socialdemokratin inte ens erbjuder ett ”säljbart” solidariskt alternativ utan närmast gör en blek kopia av nyliberala idéer, då fångas i vart fall inte många vindflöjlar till stöd för våran ideologi…
Att lösningen sannolikt är enkel, med ärlig, gammal hederlig röd gråsossepolitik, hjälper då inte, när styrande i partitoppen länge tillhört dem som lutat väl mycket åt ego-hållet själva…
”Att lösningen sannolikt är enkel, med ärlig, gammal hederlig röd gråsossepolitik, hjälper då inte, när styrande i partitoppen länge tillhört dem som lutat väl mycket åt ego-hållet själva”
jag håller med om att Carlsson-Persson-Sahlin-Juholt representerar en negativ utveckling. sedan kan jag tycka att ”gammal hederlig röd gråsossepolitik” inte kan vara någon lösning när man ser vart det lett. Jag tror det behövs mer radikal vänsterpolitik än vad ”gammal hederlig röd gråsossepolitik” står för för att det ska fungera på lång sikt och leda fram till en bättre framtid utan kärnkraft och för både människor och övrigt liv. sedan tror jag denna måste växa ur något nytt, kanske kan vi se början på det i länder som Spanien och Grekland, nya rörelser som kanske kan leda till något nytt. jag tror man behöver att det växer sig fram en rörelse som vill ha ett jämlikt samhälle och lyckas associera detta med en livspolitik, en politik för livet i all dess bredd, en öppenhet för livet och dess mystik, livskvalitét för alla.
Morgan S
Detta är utomordentlig sagt!
Lena, du frågar hur det är möjligt att omvandlingen av Sjunde AP-fonden kunde ske med stöd av Socialdemokraterna. Svaret är mycket enkelt. Riksdagsmännen visste inte vad deras beslut innebar. I regeringens proposition (sammanfattningen) står det:
”I syfte att bättre anpassa placeringen för sparare som inte aktivt väljer fonder, föreslås i propositionen att Premiesparfonden läggs ned och ersätts med ett förvalsalternativ med generationsfondsprofil. De pensionssparare som inte aktivt väljer fond får på så sätt en placering där risknivån är relaterad till dels spararens placeringshorisont, dels risken i den samlade allmänna ålderspensionen.”
Sedan var det Sjunde AP-fondens direktör som i samråd med regeringen bestämde att pengarna för personer under 55 skulle placeras i en global aktiefond med ”hävstång”, vilket innebär mycket stor risk. Länkar till källor finns i ett blogginlägg som jag skrivit om saken: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=7969
Tack Dan för detta klargörande!
Man skulle ju kunna undra varför denna ändring i formuleringarna var nödvändig innan man gick med på detta. Hur stod det innan?
Tillväxt av finansiella fiktioner kan naturligtvis inte garantera någon framtida bärgning, endast tillväxt av reala resurser kan göra det. I den stora finansiella bubbla som den nyliberala höger revolutionen skapat de senaste tre decennierna har folk uppenbarligen tappat allt ekonomiskt sunt förnuft, folk verkar på fullt allvar tro att finansiell luft är verkliga värden. Poängen med att spara för framtiden är att i framtiden kunna konsumera/tillfredställa de reala behov som finns då. Det enda sättet att garantera det är att den reala produktionsförmågan växer. Mellanskillnaden mellan tillväxt av real produktionsförmåga och finansiell tillväxt är luft, när det blir dags att växla den finansiella luften till reala ekonomin kommer det att vara just bara luft.
Om den reala ekonomin växer med 1,5% och det finansiella med 10% är 8,5% luft. Frågan är bara vem som kommer att stå där med Svartepetter när korten ska synas.
All den finansiella luft som blåst upp det finansiella de drygt tre senaste decennierna kommer från att man tagit från de många och gett till de få. Som synts i stagnerade eller svagt växande reallöner och ökade vinster, relativt BNP eller något annat mått. Allt mer dött finansiellt sparande har jagat avkastning på de finansiella marknaderna och dessa har haft fullt sjå att konstruera alltmer fantasifulla finansiella instrument för att generera imaginär finansiell tillväxt.
Viljan att komma över förvaltningen av de stora samhälleliga pensionsgarantierna är ju för att den finansiella bubblan ska kunna hållas vid liv. När vändningen kommer att mer ska tas ur detta finansiella system än som sätts in kommer alla de uppblåsta finansiella värdena att komma i fritt fall och de finansiella skojarna att sticka med så mycket de kan av kassan. Dagens fall är bara en västanfläkt av vad som kommer att komma.
I våras beräknades det ackumulerade offentliga döda finansiella överskottet bli 3/4 biljon, prognosen för 2014 var 1 1/4 biljon och samtidigt säger man att det inte finns resurser för att underhålla och investera i vår infrastruktur som det borde göras. Som om inte det var absurt nog har vi den egenpåtagna begränsningen att offentliga investeringar i infrastruktur och annat ska betalas kontant av innevarande skattebetalare trots att det kan röra sig om investeringar som kommer att brukas kanske i 30-50 år, varför ska medborgarna i dag betala det som medborgare om 20 år kommer att konsumera. Varför ska bördan av dessa investeringar helt och hållet falla på dagens medborgare, det är inte rättvist.
Borde du inte veta at det skedde med stöd från ditt eget parti?
Jag tycker S blir mer och mer tragiskt. Ursprungligen var det ett parti med ett mål, ett socialistiskt sådant. Nu är det ett parti utan mål. Vem röstar på sånt? Nu är det ett parti som tror att dagens ekonomiska system är slutstationen. Det är ett parti som sin senaste tid vid makten (typ sedan 90-talet) visat att det inte längre rör sig mot ett mål, mest av allt bryr sig om makten, ej längre förändrar samhället. Vem röstar på sånt? —>allt färre
Då föredrar man M som man i alla fall vet vad det är. S känns helt enkelt inte kul längre och oseriöst.
M.E. Du frågar vem som röstar på ett ”sånt parti” som Socialdemokraterna. Det låter något bestickande med tanke på att SAP är Sveriges största parti. Nu blir uppgiften att avslöja Moderaternas falska ”varubeteckning” och att hävda vad socialdemokratin står för.
Frågan är väl mer vad S står för och inte vad socialdemokratin står för? Socialdemokratin finns det mer eller mindre klargörande ordboksdefinitioner för, S däremot är något annat än socialdemokratin i dag. Även om jag förvisso kan se att socialdemokratin nått vägs ändå när den leder till det S vi ser i dag.
Visst är S Sveriges största parti, inte med råge, men i alla fall i Riksdagen. Kanske finns det alternativa partier som ännu inte finns som skulle haft större stöd. Men i alla fall måste man nog vara lite blind om man inte ser att S inte står lika högt i kurs i dag som förr. Och att det inte bara har att göra med M. Snarare är det väl så att S själv genom att ha förlorat kontakten med de värden som låg bakom dess skapande gör det så enkelt för M att så tvivel.
Tyvärr är det så att S blivit ett parti där arbetarklassens intressen förväxlas med överklassens, den fundamentala omvandlingen av samhället som socialdemokratin står för och ska röra sig mot är S främmande, därmed återstår något ruttet som tyvärr kan påminna om nationalsocialismen, där arbetarklass och överklass ingår en osund allians. SD:s framgångar kan nog ses på som ganska symptomatiska för att S sedan 90-talet kapat banden med socialdemokratins värderingar och mer och mer närmat sig och samhället en osund allians mellan arbetarklass och överklass. Jag har svårt att se hur S långsiktigt ska kunna undvika centerns utveckling när partiet på detta sätt bryter med socialdemokratin, och skulle partiet göra det så är det ju bara för att partiet i så fall bidragit så mycket till en urholkning av vårt representativa demokratiska system att det då och då ges chancen trots att folk inte hyser några förhoppningar om ett annat samhälle längre i förhållande till S, bara för att byta lite om i makten persongalleri.
Visst finns det folk som röstar på S fortfarande, även om flera och flera för ögonen upp för vad S i dag är, för dels finns det dom som tycker om S som ett sorts M light, dels finns det dom som ännu inte fått upp ögonen för att S i dag inte står för socialdemokratin.
Ping: Motvallsbloggen » Besluten om Sjunde AP-fonden – ett apspel?
Den 4 augusti skrev jag om våra pensionspengar som återigen går upp i rök. De började gå upp i rök hösten 2008 i samband med starskottet för den finanskris som vi just nu befinner oss i. Då slog bromsen till. Eftersom vi bara står i början av den finansiella utförsbacke som ligger framför oss, så bör vi förstå att vi ännu har ganska mycket pengar kvar i pensionsfonderna. Fallhöjden på börsen är stor – vissa talar om 50-70 procent. Låt oss därför glädjas åt grannlåten så länge den varar:
http://blogg.passagen.se/millimetervagor/date/20110804
Jag är lika gammal som Lena Sommestad och räknar inte med att min pension kommer att vara särskilt stor när jag uppnår pensionsåldern. Den kommer nog att ligga kring 70 år när jag väl är där.
Sossarna gjorde om PPM
Det är bra googla Göran Persson
Håkan Juhoilts löfte – 50kr mer per månad! Ni sossar borde skämmas!
VAR har 418 miljarder tagit vägen Lena? VAR??
Bakom beslutet stod en uppgörelse mellan Moderater, Kristdemokrater, Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna.
Googla på det du.
Rent formellt undrar jag över, att jag som har mina pengar i 7 AP-fonden inte har blivit informerad om att fondens direktiv har ändrats. Vi har valt fond utifrån riskprofil,och utifrån andra principiella hållningar. Om vi inte har informeras om ändrad inriktning är detta ett formellt jurudiskt fel, där vi bör kompenseras för förlusterna av den ansvariga: Staten. Jag har mycket medvetet tagit avstånd från alla typer av strukturerade produkter som dubbel vinst/ dubbel förlust. Nu har mina pengar spelats bort efter att fondens direktiv ändrats bakom ryggen på investerarna – vanliga löntagare.