Jag är övertygad om att Håkan Juholt vill ge män och kvinnor samma chans i politiken. Likväl är det med oro jag tar del av massmedias rapportering om framväxten av Juholts nya lag. Var finns kvinnorna i dessa manliga nätverk?
I Juholts eget nätverk är det män som nu lyfts fram i media: som Peter Akinder, politisk redaktör på Östran, och kollegan på hemmaplan Peter Wretlund, kommunalråd i Oskarshamn. I tisdags utsåg Håkan Juholt en man till ekonomisk-politisk talesperson, Tommy Waidelich, en riksdagskollega som Juholt enligt egen utsago ”har beundrat länge”. Tommy Waidelich sade sig i sin tur beundra två andra manliga politiker: Kjell-Olof Feldt och Pär Nuder (AB). Spekulationer startade snart om att Tommy Waidelich vill se kommunalrådet i Sigtuna, Anders Johansson, som sin rådgivare (UNT).
Carin Jämtin utsågs av kongressen till partisekreterare för ett parti där män i övrigt har toppositionerna; Tommy Ohlström som partikassör och Sven-Erik Söder som nyutnämnd kanslichef. Nu gäller det för Håkan Juholt att visa att han som man i partitoppen själv kan gå utanför de manliga nätverken och ge fler kvinnor synlighet, makt och inflytande.
Vi vet att informella rekryteringsmetoder, utan transparens och tydlig meritvärdering, tenderar att missgynna kvinnor. Därför är just processen att bygga laget kring partiledaren, som i hög grad bygger på personlig rekrytering, så riskfylld. Jag hoppas att vi snart ser en partiledning kring Håkan Juholt och en jämställd ledarstil som visar att den oro som jag just nu känner – med min bakgrund som feminist och kvinnoforskare – är obefogad.
Lena Sommestad 
Sannerligen ganska oroande. Och även om han hämtar upp skillnaden lär man ha en eftersmak av att det var för att han känner att han måste, snarare än att det ligger någon genuin insikt i nödvändigheten av att ta tillvara på kvinnors kompetens. Hoppas få se Lena på ministerpost i nästa regering!
Problemet är att för att Lena ska anses ”pålitlig” så lär hon behöva tona ner sig… Då kanske hon kan få en ministerpost, om de är säkra på att hon är ”tyst”, ”lojal” och ”lydig”. Men det verkar på mig som om hon vill något mer än att helt enkelt få en betydelsefull post i (S). Fast kanske har jag fel. Det får väl framtiden visa, om Lena kan tystas ner genom att erbjudas något eller om hon fortsätter att vara lika frispråkig. i det senare fallet har jag svårt att se hur hon kan återgå till till exempel miljöministerposten. om det nu rent hypotetiskt skulle vara så att tillräckligt många låter sig luras att tro att (S) faktiskt fortfarande är socialdemokratiskt för att det ska räcka för (S)-statsminister 2014. jag lär göra vad jag kan för att förhindra det. efter en tids kommenterande på (S)-bloggar har jag nämligen en gång för alla kommit underfund med att (S) ej längre leder mot en annan framtid. Som om Prime och röstfusk i SSU inte skulle vara nog.
Intressant. Inte minst med tanke på att det är många kvinnor som röstar på Socialdemokraterna. Inte så bra att skrämma bort väljare man redan har, tycker jag. Vilka kvinnor skulle du kunna tänka dig om du var i Juholt position? Ge honom en lång lista.
(S) har blivit experter på att ta folk för givna, arbetare, kvinnor… Lyckligtvis lämnar allt fler partiet som ej längre är socialdemokratiskt.
Om jag vore Juholt skulle jag se många kompetenta riksdagskvinnor i en riksdagsgrupp på över 100 personer – så som t.ex. Susanne Eberstein, Ylva Johansson, Lena Hallengren, Agneta Gille, Carina Hägg, m fl. Sedan skulle jag ha många kvinnor som jag inspirerades av, som Anna-Greta Leijon och Birgitta Dahl. Plus några som vore viktiga att nätverka med, som Åsa Westholm i EU-parlamentet eller Kajsa Borgnäs och Anna Johansson från Kriskommissionen. Så har vi sido-organisationerna med Jytte Guteland och Nalin Pekgul, och LO med ledande kvinnor som Wanja Lundby-Wedin och Ylva Thörn. Ja, det går att göra långa listor…
Det är bra! Men på något sätt måste dom in i Juholts blickfång. Han måste se dom och vad vad de kan bidra med. Och han måste förstå att socialdemokraterna klarade förra valet så pass bra just tack vare kvinnliga väljare.
Dessutom är det väl så att inget parti som vill ha framgång hos väljarna kan presentera en gubblista.
Kvinnor behövs och de ska träda in på mäns bekostnad tycker jag. Men inte vilka högertyper eller mesar som helst:
Ylva Johansson och Lena Hallengren är ju givna högerspöken. Kan någon slå Hallengren i arrogans mot EU-motståndare så vill jag aldrig träffa den personen.
Åsa Westholm åtminstone var, kanskte inte är, pinsamt dålig på att debattera och verkar inte riktigt ha koll. Lundby-Wedin är en förrädare i och med hennes stöd till Lissabonfördraget och att hon öppnade upp på Almedalen 2007 för försämringar av den avtalade konflikträtten.
Kajsa Borgnäs är dock en person som förvånat mig med sin radikalitet. Tänk att en så bra person som henne kunnat bli ordförande för det förbund som till stor del används som kösystem, för fjäskande statsvetare, till förvaltningen. Kajsa är bra och borde kunna komma till sin rätt.
Men det finns fler kvinnor. Några av dessa kvinnor borde ha hamnat på poster som nu besitts av män. En av dessa heter Lena Sommestad och borde ha den rollen som gråtråkiga högersossen Tommy W sattes på
I den listan du räknar upp är en enda person född efter 1980. Jag tror inte på åldersdiskriminering, men jag tror att antalet gamlingar i din lista lite för stort. De som är födda i början på 80-talet närmar sig med stormsteg 30-årsåldern eller redan där. De är vuxna, välutbildade, arbetar, föder barn etc, men anses uppenbarligen för unga för att sitta ledningen. Jag tror att S kommer att få svårt att vinna val om man inte har en majoritet av dessa unga människor och med en majoritet kvinnor i ledningen av partiet. Hur skall S vara trovärdigt vad gäller ungdomsarbetslösheten om det inte finns en enda person i ledningen som är under 30 år? Hur skall S vara trovärdigt i bostadsfrågor om det inte finns någon i ledningen som har upplevt det problemet på nära håll, något som de flesta unga har gjort? Hur skall S vinna val med strategin att för de unga skall partiet vara faderligt eller moderligt och inte systerligt och broderligt?
Du har absolut en poäng – även om Jytte Guteland, född 1979 eller Åsa Westlund född 1976 inte ligger så långt från din gränslinje på personer födda efter 1980. I Riksdagen är de unga för få, men där finns t.ex. Sara Karlsson från Södermanland som jag borde ha nämnt som någon att lyfta fram! Likaså Maryam Yazdanfar – som vi nu har fått höra på ett helt anmärkningsvärt sätt istället skjuts åt sidan.
För egen del ser jag de unga i Socialdemokratin som helt avgörande för partiets framtid kanske inte bara i egenskap av att vara unga utan framförallt därför att de står för en kompetens och en klarsyn som partiet inte kan vara utan. Där finns utöver Kajsa Borgnäs kvinnor som Marika Lindgren Åsbrink, Josefine Hägglund, Maja Nordström och många, många fler. När Socialdemokraterna grundades var de drivande unga (den gången männen) nästan alla under trettio. Det är värt att fundera på – även om Sverige då var ett samhälle med långt färre äldre än idag.
Hur fördelningen mellan unga och äldre kan se ut och vilka positioner de unga och äldre ska ha är en fråga som kan vara mer komplicerad. Jag tror att vi överhuvudtaget måste bli mycket bättre på att fördela makt och ansvar inte bara på förtroendevalda utan i fler funktioner, t.ex. på det sätt som skedde när Kriskommissionen gav en stor grupp partimedlemmar chans att påverka utanför etablerade strukturer. Min egen reflektion är att det inte är säkert att den mesta karriären för en ung politiker är att bli upplyft i t.ex. regeringen och direkt gå in i en professionell karriär som politiker. Politiker behöver också andra erfarenheter! Vi bör tänka på hur vi alla kan varva politik och ett annat yrkesliv, och ju bättre vi blir på att ta in unga på högre positioner, desto viktigare är det att hitta sätt att återgå till andra uppgifter.
Om vi ser det hela ur kvinnoperspektiv tycker jag att det är det viktigt att det finns en blandning av unga och äldre; de äldre behövs om kvinnor ska kunna utmana om de högsta positionerna och de behövs också som förebilder och murbräckor.
Till sist: jag håller med om att det måste finnas unga i ledningen som har upplevt dagens problem på nära håll, men det är också så att man måste kräva av oss politiker att vi kan förstå problem som vi inte själva har upplevt. De ungas problem i dagens Sverige är en angelägenhet för alla.
Helst skulle dom nog vilja föröka sig genom kloning, men så länge det inte går finns alltid lumparkompisarna och bastugänget.
@Inga-Lisa Sangregorio.
Utanför socialdemokratin är du min favorit-feminist. Jag brukar hålla med ungefeär 90% av det du skriver.
jag är inte förvånad över utnämningar och fortsatt högervridning. Erfarna människor naiva inställning kan dock förvåna mig. Lena Sommestad brukar ju uttrycka kritik i subtila ordalag (se Youtube-klippet där EU och EMU anförs som exempel där debatten tystnat i SAP).
Jag hade gärna sett en marknat kvinnlig majoritet i skuggregeringen. Dessutom borde den utses på annat sätt än avd som idag sker. Men det är en fråga för framtiden, t ex partikongressen 2013.
Tack! Men vad är det för fel på de tio procenten?
ja! låt varningsklockorna ringa!
The birds they sang
at the break of day
Start again
I heard them say
Don’t dwell on what
has passed away
or what is yet to be.
Ah the wars they will
be fought again
The holy dove
She will be caught again
bought and sold
and bought again
the dove is never free.
Ring the bells that still can ring….
(Leonard Cohen)
Grabbhalvorna lägger fast politiken, helgjutna betongsossegrabbar.
Det är förmodligen bara att gratulera Mp som kanske kan se fram emot att bli en jämbördig spelare med S i ankdammen.
Om det skulle bli fråga om regering nästa val är det väl fastlagt att det ska vara hälften kvinnor. Ska då dess utgöra utfyllnad av kvinnor som ”förstår” att grabbarna vet bäst. Besvärliga, ”grälsjuka” och ”illojala” fruntimmer gör sig förmodligen inte besvär.
Det var min första tanke också. Var är kvinnorna? Det får mig att känna mig väldigt främmande inför partiet.
Jag tycker mig minnas att han i intervjuer endast nämnt män när det handlar om musik han gillar också – Lundell, Springsteen, Elvis, Cohen osv. Han kanske har missat det här med att det finns tjejer som kan och gör grejer också?
det blev ju fel låt av chicksen, den här skulle det vara:
🙂
Du är välkommen till MP Lena. Om S inte har vett att uppskatta en stjärna när den står framför dem och skriker så förtjänar de inte att ha kvar dig.
Nu är det så att dagens (Mp) knappast är bättre än dagens (S) för Lena… Om jag inte fått allt om bakfoten vill säga…
Vad menar du, finns det inte fler kvinnor på ledande poster i MP än i S? Står inte MP för ett mer grundmurat kärnkraftsmotstånd än många av de betongsossar som nu verkar ta över?
Jag hoppas att jag har fel och att Juholt gör en tvärvändning och sätter Lena på posten som ekonomisk talesperson och att Juholt står upp för solidaritet – också när det gäller energin. Kärnkraft är oförenligt med solidaritet och demokratiskt styre. Men jag blir allt mer orolig för varje dag kretsen av männen i S-toppen blir större – och de få kvinnor som finns sparkas ut, tom under sin föräldraledighet!
Til Anso (april 1, 2011 kl. 8:34 f m):
Jag har viss sympati för ursprunget till (Mp), men liksom hippierörelsen finns det inte mycket kvar av det. Tänk till exempel på hur Lena engagerat sig i skol-/utbildningspolitiken. Vad är det som gör att hon skulle vara mera hemma i dagens (Mp) än dagens (S) där?
Jag tror också att dagens (Mp) – om möjligt – har en ännu mer naiv inställning till det kapitalistiska systemet än dagens (S). Jag förstår inte riktigt varför det skulle betyda att Lena platsar mer i (Mp) än i (S).
Sedan när det gäller kärnkraftsmotståndet ger jag dig rätt i att (Mp) ska ha all heder, samtidigt är det svårt att bortse från att det kapitalistiska systemet med sin överkonsumtion, -produktion och -konkurrens är en viktig del av förklaringen till att kärnkraften fått ett sådant genomslag. Visst är det trevligt att (Mp) är emot kärnkraft, men då borde man kanske se lite närmare på hur det nu kom sig att kärnkraften fick ett sådant genomslag.
Jag skulle tro att (Mp) kanske känns aningen främmande för Lena med sitt sätt att säga att det varken är blått eller rött, bara grönt.
Sedan är det för all del kul med kvinnorna i (Mp). Dock känns det lite som partier av typen (Mp) håller på att bli en del av etablissemanget såsom (S) blivit det, så hur länge de lyckas hålla kvar vid såpass många kvinnor där framme är en öppen fråga. Och kanske ännu viktigare är insikten att vi alla är produkten av en kvinna och en man, har kvinna och man i oss, och det viktiga borde vara att gå mot en framtid där kvinnor inte är där för att de är kvinnor, utan för att man helt enkelt inser att det är verklighetsfrämmande att betrakta kvinnor och män som essentiellt olika. Jag undrar lite om partier som (Mp) inte är lite konservativa i sitt sätt att se på kön, liksom hippierörelsen kunde vara det och Alliansen är… Och för all del en alldeles för stor del av (S).
Nya gruppledaren ska ju bli en kvinna iaf.
Det mest tankeväckande kunde man höra på Ekot igår: Juholt petar Österberg för att han vill ha en kvinna: Så nu kan folk föreslå vem det skulle vara!!! En skylt att kvinnor inte är med på hans listor, men en främmande värld som man ”måste” ha en av…
Socialdemokrater måste vara världens tåligaste människor. Här sparkas folk till höger och vänster, ofta under förödmjukande former, och alla förklarar de sin totala lojalitet med Partiet och den nye kejsaren. Det är nästan så att jag börjar känna en viss ömhet till och med för Thomas Östros, och då är jag ändå inte någon blödig person. Är det här inte en modern version av ett klassiskt drama? Den arvtagare som vunnit striden ser till att för gott eliminera sina medtävlare.
Och Eva Holten slår huvudet på spiken om Juholts ”en kvinna”.
Valberedningen är högsta sovjeten så länge gräsrötterna inte organiserar uppror. Bland dessa gräsrötter finns en irriterande stor minoritet dumlojala typer, tyvärr.
För min del får gärna det p*tr*sk som Sven-Erik Österberg och Thomas Östros är en del av förnedras offentligt. Dessa maktfullkomliga herrar bör endast hållas ifrån hätska personangrepp samt fysiskt våld.
Du frågade i ett svar till mig ovan vilka 10% jag inte håller med om av det du skriver. Siffran 90% var nog mer en antydan om att jag håller med det mesta. Men du visade en gnutta arrogans när du diskuterade hbt-frågor med några som är rejält inne på queer-spåret. Det handlade om insemination och liknande.
I ”Å alla kära systrar” har jag läst interjvun Ebba gjorde med dig. Du lyckas kritisera utan att kleta ner. I Ovan nänmda hbt-debatt intar du en skeptisk hållning till den tillfälliga trenden inom akademisk feminism utan att alls ta avstånd från feminismen.
I frågan om åtalet mot homohetsaren Åke Green tycker du som jag: hans förskräckliga åsikter ska skyddas av yttrandefriheten.
Sammantaget gillar jag dig. Om jag får en dotter någon gång i framtiden vore det bra om hon fick en gnutta av din inställning i sig.
Jag tyckte att Juholts inledningstal var fantastiskt. Sparade det t.o.m. som pdf-fil. Tänkte att nu kanske man kan återgå att rösta på S. Det bör finnas en plats för kloka Lena Sommestad. Tyvärr känns det redan som allt snack var bara tomma ord. Jag fortsätter att rösta på V.
Jag blev mycket besviken när jobbet gick till Tommy istället för till dig =0(
Jag hoppas att du blir en av de som får möjlighet framöver att profilera den ekonomiska politiken i SAP, även om ansatsen missades just nu.
MvH Hemimamma
Greider skriver i Dalademokraten att den svenska socialdemokratin genomgått världens kortaste vänstersväng. Drygt 3 dagar varade förhoppningen att något nytt kunde vara möjligt. Det kanske är en för snabb slutsats men de framträdanden som Tommy Waidelich gjort bådar inte gott. Det oroväckande är att Juholt höll sitt anförande mot bakgrunden av att han redan bestämt sig för ny ekonomisk talesperson. Det ger inget bra intryck. Retorik för medlemmarna och försäkringar till marknadsförespråkarna att det nog inte skulle bli så stora förändringar. Jag tror att partiet lever farligt nu. Stödet för Lena Sommestad var en genuin gräsrotstörelse, anförandena från en majoritet av kongressdeltagarna pekade också på att många önskade en radikal förändring av partiet. Skulle det visa sig att allt förblir vid det gamla tror jag besvikelsen skulle driva många aktiva partimedlemmar till passivitet eller till att byta parti. Men det kanske är det som är meningen. Aktiva partimedlemmar, som menar att partiet måste återta sin roll som ett reformistisk socialistiskt parti skrämmer bort medelklassen är nog ”realisternas” analys. Bättre då att återgå till Palme/Feldt där radikaliteten i praktiken hölls tillbaka av en hårdför kapitalistisk ekonomisk politik.
Idag tror jag inte det håller. Sociala medier gör att det inte går att hålla tillbaka medvetna medlemmar. Jag tror att enda sättet för partiet att överleva som ett reformistiskt alternativ är någon form av parallell aktivitet där medlemmar på lokal nivå genom de senaste månadernas töväder blivit så inspirerade att de ordnar egna aktiviteter utan att vänta på direktiv uppifrån. I längden måste det dock finnas en samständighet mellan partimedlemmarna och partiledningen. De senaste dagarna signaler från partiet har redan skapat en misstro inom partiet som kan bli svårt att överbrygga. Fortfarande finns dock chansen att låta Lena Sommestad, Kajsa Borgenäs eller Marika Lindgren Åsbrink få ledande positioner i partiledningen t.ex. som biträdande partisekreterare eller som sekreterare i programutskottet och därmed visa att de aktiva medlemmarna tas på allvar.
Som jag ser det, handlar det om relevans. Är en socialdemokrati som inte går att skilja från moderaterna relevant? Är det ett alternativ?
Och som du skriv, så går det inte att stoppa medvetna personer. Dessa kommer att kanalisera sin frustration och ilska över hur samhället ser ut på annat håll.
”Vi vet att informella rekryteringsmetoder, utan transparens och tydlig meritvärdering, tenderar att missgynna kvinnor.”
Hur vet vi det?
Det vet vi från den forskning som har bedrivits om kvinnor i arbetsliv och forskning.
Som absolut minimum måste du ge konkreta referenser. Betänk att en sådan fråga är mycket svår att undersöka med objektiva medel, att en korrekt identifiering av kausaliteter och deras storlek är nästintill omöjlig, att många inom genusstudierna tenderar att ”jump to conclusions” som passar i deras existerande världsbild, och att det finns starka politiska/ideologiska intressen som vill se just slutsatser som denna.
Sådan forskning kunde vara intressant för den studiecirkel jag skriver. Kan du ge mig några hänvisningar?
Världshistoriens kortaste vänstervåg, sa Greider häromdan. Den blev mindre än en vecka lång. Från förra helgen då paraplyet skulle hållas över
de som står i regnet till presentationen av Weiderlich då fortsatt moderatpolitik med jobbskatteavdrag och pigavdrag var fullt möjligt. Men det var ju också det som tv-reportrarna frågade om: ”Nå, hur ska du göra för att vinna tillbaka stockholmsväljarna??”
Det bor rika OCH fattiga även i Stockholm. Själv bor jag i landsorten och här finns inte ens några städbolag på mindre än sex mil fram och tillbaka.
De lär inte vilja komma hit även om jag hade råd. Ingen hindrar Weiderlich
och andra välavlönade att anlita hjälp för hushållsnära tjänster och läxhjälp
och barnpassning och gå ut med hunden. Men att förvänta sig att det ska betalas ur allmänhetens kassa – det är skamligt. I synnerhet som lågavlönade
men lika behövande inte har råd med dessa tjänster. Det finns statistik på
hur dessa tjänster hittintills använts. De statistiken talar sitt tydliga språk.
Weiderlich har i sina första framträdanden kvalificerat sig väl för inträde
his moderaterna.
Så det skulle vara socialdemokratisk politik idag att erbjuda bidrag som
framförallt de riktigt rika har råd att använda sig av? Upp till hundratusen
kr per år om de är riktigt rika? Är du rik och ensamstående blir maxbeloppet
endast femtiotusen. Är du fattig och ensamstående blir det inget alls, för
du har inte råd med 50 procent av städtjänsten, barnvakten, läxhjälpen
åt barnen eller hundhjälpen.
Jag tror att ganska många sossar vänder sig i graven!!
Kan inte mer än hålla med. Det känns oroande.
Hälsning Maja Stopek
S är ett gubbarnas parti, för hade Mona hetat Mats så hade hon (han) inte behövt sluta som partiledare. Sanna mina ord. Eller såhär, har man en gubbe i toppen så skrämmer man i alla fall inte bort andra gubbar. Kvinnor kan rösta på både kvinnor och män, men män kan inte rösta på kvinnor.
Kanske kan du, Lena, skriva något om arbetarklassen och konservatismen (om det är så att den finns)?