Återupprätta Arbetarrörelsens ekonomiska råd, föreslog kommunalrådet Anders Johansson i Sigtuna i veckan. Förslaget riktade han till den nyutnämnde ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich ( UNT, Anders Johansson). ”Vi i partiet, fackföreningsrörelsen och kooperationen behöver vara ett tydligt kraftfält i den ekonomisk politiska debatten och forskningen”, förklarade Johansson. ”Kopplingen till forskarna inom nationalekonomin måste återskapas och nya idéer och förslag om hur vi framöver kan föra en politik för utveckling och rättvisa, tillväxt och jämlikhet, måste mejslas fram.”
Jag håller med Anders Johansson om att det behövs ett nytt kraftfält i ekonomisk-politisk debatt. Men jag skulle önska att vi inom arbetarrörelsen nu väljer att rikta blicken inte bara mot nationalekonomerna utan också mot den övriga samhällsforskningen. Varför inte ett Arbetarrörelsens Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Råd?
Ett av de stora problemen i socialdemokratisk politik under senare år har varit ett snävt nationalekonomiskt perspektiv. Detta snäva fokus på nationalekonomi har spelat borgerligheten i händerna, eftersom nyliberalismens politiska projekt har sin upprinnelse i nationalekonomin. Genom att ständigt föra debatten inom de nationalekonomiska modellernas ramar, har arbetarrörelsen hamnat på defensiven. Oförmågan att utmana de begränsade marknadsmodellerna har bidragit till att legitimera det nyliberala projektet och dess människosyn .
Ett Arbetarrörelsens Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Råd ska självklart inte vända ryggen till nationalekonomin. Inom nationalekonomin finns mycket värdefull kunskap också om vi vill värna jämlikhet och rättvisa – se till exempel den nyutkomna Nationalekonomi för vänstern. Men nationalekonomin är inte tillräcklig. Ett råd med inriktning mot humaniora och samhällsvetenskap ska också lyfta den kunskap som finns i andra ämnen och som ständigt försummas, när Anders Borg får bestämma dagordningen.
Socialdemokratin växte sig stark i samspel med den breda samhällsvetenskapliga forskningen och i en fruktbar dialog med humanioran. Man intresserade sig för sociologin och pedagogiken, för psykologin, statsvetenskapen och historieforskningen… Jag tycker att vi bör göra detsamma. För att utforma en väl fungerande socialdemokratiska politik krävs kunskap om hur människor, politik och samhällets institutioner fungerar bortom de ekonomiska modellernas värld. Vi behöver kunskap om makt och inkomstfördelning, om segregation och social rörlighet, om institutioner och samhällsbyggande. Vi kan inte vara utan forskningens insikter om hur vi som människor fungerar i familj och arbetsliv, i politik och samhälle.
Håkan Juholt började sitt tal på extrakongressen med att tala om människors värde, bortom marknaden. Han talade om den människosyn, som vi vill värna. Jag tror att Håkan Juholt kan stärka denna argumentation och att han kan fylla den med ett starkt innehåll, om han väljer att lyfta den kunskap om människa och samhälle som finns inom modern samhällsvetenskap och humaniora. Ta vara på forskningens landvinningar med ett Arbetarrörelsens Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Råd!
Lena Sommestad 
Kan vi inte hitta på ett längre namn?
Är det inte så att det som oftast går som nationalekonomi idag är en matematiserad och ibland sektliknande utbrytning ur ett större komplex som bland annat innehåller historia, sociologi, filosofi, antropologi? Vad som behövs för att få en helhetssyn är väl att nationalekonomin åter skickas ned bland övriga samhällsvetenskaper och inte accepteras som någon sorts övervetenskap? Ekonomin skall vara samhällets tjänare och inte dess herre, ungefär!
Lena Sommestad:
Instämmer helt 🙂
Den österrikiska nationalekonomin är mycket lite matematiserad (Hayek, van Mises, et al.). I ett självorganiserat system finns det inte så mycket att räkna på…
Varför ständigt detta rop på ny forskning och nya råd och utredningar? Såvitt jag vet så finns det ett antal svar på vad man bör göra, med början med Adam Smith. Svaret kan sammanfattas med ”stifta goda lagar och stå åt sidan så löser sig nästan allt av sig självt”. Hjälpa gör man sedan där det behövs när marknaden och filantroper gjort sitt. Eventuellt behöver man då inte hjälpa till alls.
Eftersom man inte gillar de svar man hittar, så fortsätter man fråga tills någon, någonstans ska säga vad man vill att de ska säga. Lycka till…
Till exempel så är den ”naturliga arbetslöshetsnivån” någonstans kring 3-4% enligt Milton Friedmans forskning. Den får man om man inte gör någonting alls, inga minimilöner, ingen hjälp till de unga, inget annat lagligt skydd mot uppsägning än den fria kontraktsrätten.
I ett land som Sverige blir det inte med sådan politik några svältlöner. Detta på grund av ett fenomen som kallas för Mises Butler.
Så fråga på ni om ni vill. Bättre är dock att gilla läget, se verkligheten som den är, hur den egentligen fungerar, och sedan utgå från detta. Jag skulle tro att många socialdemokrater då till sin förvåning kommer att upptäcka att de flesta högermän och sk ”nyliberaler” bryr sig precis lika mycket om människors värde som de gör.
Den osynliga handen tycks ständigt vara inblandad i olika sorters övergrepp, är det inte barnarbete, så är det barnprostitution eller olika sorters giftkatastrofer som Union Carbide eller Boliden. Nu senast tycks den ha ställt till med en ännu inte avslutad atomkatastrof i Japan. Det gäller alltså att skydda sig en gnutta mot denna osynliga hand utan egna ögon. För varken du eller jag vill vara den som känner den osynliga handen komma trevande upp utefter benet, på jakt efter gud vet.
Ps. jag instämmer i Lenas idé.
Hur mycket kan du om självorganiserande system? De är fullt möjliga att räkna på. T ex är kroppen ett självorgniserande system som man kan göra ett antal beräkningar om på makronivå. Du verkar ha självorganiserande system som en amöbateori som säger en del men inte ger så mycket guide. Vad tycker du t ex om patent? Är det barbarisk förvridning av naturliga marknadskrafter genom monopoll eller en naturlig komponent för att skapa en självorganiserande prismekanism som genererar nya idéer?
Du verkar tycka att staten ska upprätthålla avtal, men borde inte folk själva få bestämma vilka löften man behagar hålla eller inte. Att upprätthålla avtal skapar behov av onödig byråkrati och osäkerheter, och eftersom samhället är så ruskigt komplicerat går det inte att förutspå konsekvenserna av ett rättssystem som befattar sig med avtal. Bättre att strunta i avtal. Folk som inte är ärliga och bryter dem kommer ingen att handla med efter ett tag, och en spontan ordning kommer att uppkomma där allting fungerar och alla håller de löften som är bra att hålla och bryter dem som är dåliga att hålla.
En sekunds fundering får dig nog att inse att om vi inte har avtal skulle det bli svårt att göra affärer med folk man inte känner, eller skulle det bli det? Det krävs antagligen en viss analys och observation för att göra det.
Men du verkar inte intresserad av observation och analys. Mises, Friedman och Adam Smith har sagt allting av vikt, och det är bara att acceptera. Vidare säger du att man inte kan räkna på självorganiserande system. Det tyder på att du inte har någon aning om hur forskningen på självorganiserande system ser ut. Här är några artikeltips:
Self-Organized Criticality av Per Bak
Self-Organization in Non-Equilibrium systems av G Nicolis
Self-Organization in growth of quantum dot superlattices
Fast i och för sig så menade du nog inte allvar när du sa att det inte är någon mening att räkna på det, eftersom du senare i ditt inlägg refererar till Milton Friedmans forskning om hur hög jämviktsarbetslösheten skulle vara utan minimilöner. Det är framväxten av en matematisk forskning om hur ekonomin fungerar, som du glatt refererar till trots att du tidigare sade att det inte var någon mening att räkna på det.
Det är dessutom inget evigt påstående utan beroende på på hur arbetsbehovet ser ut i en ekonomi. Vi kan jämföra med land till exempel. Det är inte så att allt land alltid används, och verkligen inte så att allt land betalas en ordentlig ”lön” (hyra då). Snarare varierar det beroende på ekonomins struktur hur mycket land som går i stort sett oanvänt under perioder, och det finns inget intrinsikalt som säger att samma sak inte skulle gälla arbetskraft.
Vad Mises’ butler är får du förklara, är det ett fenomen eller en teori?
Jag kan sammanfatta ditt inlägg såhär.
Forska inte om samhället. Det är jättekomplicerat och det är det enda vi kan förstå . Ingen mening att räkna på självorganiserande system trots att det är ett stort matematiskt område inom biologin och fysiken. Eftersom det är så komplicerat är det heller ingen mening och göra några interventioner, allting fungerar ganska bra ändå och det blir bara fel om man försöker göra det bättre. Vad kan vi säga av konsekvenserna av att inte gör några interventioner? Det kan vi enkelt räkna ut: med en radikal omläggning av politiken skulle arbetslösheten ligga mellan 3-4% för det har Milton Friedman sagt. Någon mer behöver inte räkna på det, för det är omöjligt för alla utom Milton Friedman.
I Sverige blir det inga svältlöner på grund av en princip som heter Mises’ Butler. Hur du och Mises kan göra svepande generella påståenden om komplicerade samhällsutvecklingars utseenden i alla samhällen motiveras inte, något som är särskilt förvånande med tanke på att du i övrigt verkar dela Hayeks djupt skepticistiska hållning till samhällelig kunskap….
Hur mycket kan du om självorganiserande system? De är fullt möjliga att räkna på.
Purple: Du kan inte räkna på det mer än på vädret. En myrstack är ett själv-organiserat system. Ingen planerar den, den är en ordning som växer fram av att alla myror föjer samma enkla regler. I en fågelflock föjer varje fågel tre enkla regler, ingen planerar den. Resultatet är hundratals fåglar som flyger som en enhet. Du kan simulera sådana beteende, inte beräkna dem.
Du verkar tycka att staten ska upprätthålla avtal, men borde inte folk själva få bestämma vilka löften man behagar hålla eller inte.
Purple: Utan regler som uppehålles blir det som i de Pakistanska stamområdena – kaos.
Internationell handelsrätt växte fram under ”radarn” under medeltiden. Den som inte följde reglerna bojkottades av alla aktörer på marknaden. När statsmakten märkte detta ”stiftade de lagar” och skröt över detta. Lagar som var inkompatibla länder emellan.
Men du verkar inte intresserad av observation och analys. Mises, Friedman och Adam Smith har sagt allting av vikt…
Purple: Självorganiserade system är en återupptäckt av Adam Smiths insikter, med ny ”vetenskaplig” terminologi. Men det är klart att nya saker upptäcks.
Purple: Att simulera system är inte detsamma som att planera dem. För att man ska exakt kunna simulera mänskliga samhällen måste man modellera hela mänskligheten. Något man aldrig kan göra.
Hur Friedman fick fram 3-4% vet jag inte. Men man vet av erfarenhet att om marknaden är fri blir det ungefär den arbetslösheten hos alla. Lite högre hos ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden, men samma hos minoriteter. I USA blev arbetslösheten hos svarta dubbelt så hög som för vita först när man började ”hjälpa” dem för att hindra diskriminering.
Det är dessutom inget evigt påstående utan beroende på på hur arbetsbehovet ser ut i en ekonomi…
Purple: Ekonomin beror av människorna. Sverige under stenåldern hade samma materiella resurser vad beträffar råvaror som nu. 30 000 jägare-samlare (på ett ungefär) var allt som fick plats.
Vad Mises’ butler är får du förklara, är det ett fenomen eller en teori?
Purple: ”Mises butler” förklarar varför en butler idag, trots att de har samma produktivitet som en butler för 100 år sedan tjänar 8-10 ggr mer. Lönen bestäms inte av butlerns produktivitet utan av produktiviteten hos alla andra jobb som finns i ekonomin. Den har ökat 8-10 ggr, alltså tjänar butlern också 8-10 ggr mer för han kan ta ett annat jobb.
Forska inte om samhället…
Purple: Det sade jag inte. I alla fall inte generellt. Istället, försök förstå lite grand av hur samhället fungerar. Om det är så att ekonomisk teori sedan 50 år konsekvent gett ”oacceptabla resultat” så kan det 1) bero på att sedan 50 år har ekonomer fel 2) Det kan vara så att verkligheten inte riktigt beter sig som socialdemokratiskt önsketänkande vill att den ska bete sig.
I Sverige blir det inga svältlöner på grund av en princip som heter Mises’ Butler.
Purple: se ovan, Skousen ”Economic logic” är en mycket bra lärobok i ekonomi.
…verkar dela Hayeks djupt skepticistiska hållning till samhällelig kunskap….
Purple: Hayek påpekade 1947 att kunskap finns distribuerad i samhället. Detta är inte en skeptiskt inställning till kunskap, det är en skeptisk inställning till att man ska kunna samla in denna kunskap så att ”experter” kan ta välinformerade beslut. Det är mer än skepticism, det är så säkert som något kan vara i denna värld. I synnerhet som mycken kunskap är ”tyst dito” som de personer som besitter den inte är medveten om förrän de använder den, eller inte ens då. Du vet t ex inte hur du cyklar. Jag kan nästan slå vad om att du inte kan beskriva korrekt hur du svänger med en cykel.
Du kan inte räkna på det mer än på vädret. En myrstack är ett själv-organiserat system.
Hannes: Jag vet vad ett självorganiserande system är och det är väl coolt. Men du kan räkna på det. Ofta kan man göra en explorativ studie med hjälp av simuleringar vilket kan leda till att man upptäcker vissa mönster. Detta kan leda till hypoteser om hur parametrar påverkar som man kan visa i enklare fall med matte, för att sedan testa med nya simuleringar. Räknandet strukturerar studiet med simuleringar.
Utan regler som uppehålles blir det som i de Pakistanska stamområdena – kaos.
Hannes: Sedan följer en sväng om handelsregler på medeltiden. Jag håller med om att regler spontant kan uppkomma under upprepade interaktioner såsom det var under mässorna på medeltiden; jag är inte lika säker på att alla aspekter av en avpersonifierad marknad där somliga bara möts en gång skulle fungera lika bra utan avtal. Poängen är att det inte är säkert a prioir vilken lösning som är att föredra, och därför krävs samhällsvetenskap och att enbart referera till självorganiserande system och att allt är ruskigt krångligt tar en inte hela vägen fram.
Självorganiserande system är coola, men det kan inte vara slutet på kunskapsjakten. Om man tänker sig till exempel ett hjärta är det resultatet av miljarder celler som styrs av enkla beteenderegler och skickar signaler kors och tvärs för att bygga hjärtat. Det är extremt komplicerat, men vi kan fortfarande göra många vetenskapliga påståenden om hjärtats beteende under olika förutsättningar, även om komplexiteten givetvis gör att även kliniska tester krävs för att konfirmera.
”Hur Friedman fick fram 3-4% vet jag inte. Men man vet av erfarenhet att om marknaden är fri blir det ungefär den arbetslösheten hos alla. ”
Du får helt enkelt ge mig källor på det där. Det verkar stämma någorlunda på Singapore och Hong Kong, även om det kan bli lite snett då de är stadsstater (även Stockholm har lägre arbetslöshet än övriga Sverige). Vidare måste man också tänka på hur arbetslöshet definieras. Antag att det inte finns något jobb i ekonomin som du har möjlighet att få som är värt att ta; då söker du inte jobb.
Att den fria marknadsmässiga interaktionen gjort att det inte finns några jobb som betalar dig skulle kunna ses som att du är arbetslös, men med fullständig fri lönesättning kommer lönen att falla ned till den nivå där en lagom mängd människor tycker det är värt att söka jobben. De som inte söker jobben blir inte arbetslösa definitionsmässigt, eftersom de inte söker, även om de lider av samma problem att det inte har någon försörjning. När minimilönerna ligger något högre kommer många söka jobb och vara definitionsmässigt arbetslösa även om de inte skulle få något jobb om minimilönerna försvann, då de inte kan få betalt en marknadsmässig lön över reservationslönen. Summa summarum, arbetskraftens storlek varierar som en funktion av minimilöner och andra regeleringar, så mätmetoden blir viktig. Vi kan t ex notera att labor force participation rate för män i Hong Kong ligger på 68%, under Sverige.
”Ekonomin beror av människorna. Sverige under stenåldern hade samma materiella resurser vad beträffar råvaror som nu. 30 000 jägare-samlare (på ett ungefär) var allt som fick plats.”
Ja, men idéinnehållet i ekonomin förändras dramatiskt vilket under fria marknadsinteraktioner förändrar strukturen på produktionen tämligen mycket. Hur det här svarar på min kommentar om att det beror på strukturen på ekonomin är otydligt, du bara skriver något. Kan du kommentera vad jag sa om att sysselsättningsgraden av land varierar beroende på befolkning och teknologinivå, och varför jag inte ska tro att detsamma gäller arbetskraft?
”Lönen bestäms inte av butlerns produktivitet utan av produktiviteten hos alla andra jobb som finns i ekonomin.”
Det är nyckeln: varför spelar ”alla andra” jobb roll? Butlerargumentet fungerar när arbetskraften är rimligt homogen så att det finns en alternativkostnad för butlern. Om vi får mer specialiserade arbetsuppgifter och mycket mer heterogen arbetskraft är det inte säkert att butlern får del av löneökning, då hans kunskapsnivå gör att de nya högproduktiva jobben är stängda för honom.
Apropå Hayek och skepticism: det är en skepticism mot förmågan till central kunskap. Exempel på central kunskap är: vetskap om vad som kommer hända med Sveriges arbetslöshet om vi avskaffar statlig utbildning. Filatnropinnivån i Sverige utan finansierad socialpolitik. Du föreslår radikala förslag, men om du verkligen tror på Hayek borde du föreslå piecemal social engineering i den riktningen istället, då du borde se att vi har ett självorganiserat system anpassat till dagens regleringar, och att konsekvenserna av att avskaffa 90% av dem är svåröverskådliga…
Empiriskt (anser jag) har man länge sett att ”oplanerade system” ger stor kreativitet. Adam Smith påstod bland annat detta. ”Den osynliga handen” är bara en metafor för den illusion av riktning man får i ett system där spelreglerna är de rätta.
Man kan alternativt tänka sig ett system där reglerna är fel, där ”den osynliga skruvtvingen” gäller. T ex på Nya Guinea där för varandra okända män räknar upp sina stamtavlor för att se om de på något sätt är besläktade och slipper försöka slå ihjäl varandra (se Jared Diamond, Guns, germs and steel).
Det häftiga med simuleringar av komplexa system är just att man kan se hur saker och ting växer fram. När man ändrar aktörernas egenskaper och spelreglerna får man ”osynliga händer” eller ”osynliga skruvtvingar”.
Men, hur man än slår knut på sitt resonomang, så kan man inte PLANERA systemet. Man kan ändra saker och ting och se hur systemet fungerar bättre eller sämre.
Detta hindrar inte att man ofta måste planera, företag, arméer, kommuner, etc. Å ena sidan lyckas man då utföra vissa saker, å andra sidan förlorar man en massa OKÄNDA saker, eftersom man på det organiserade områdena förhindrar självorganisation.
Det primära syftet med det svenska välfärdssystemet är, såvitt jag vet, att de som inte skulle klara sig i en laissez-faire-stat, med så bra spelregler som vi kan åstadkomma, ska få en dräglig tillvaro. Om man antar att dessa vid varje givet tillfälle utgör 5% av befolkningen (eller 10, fast det tror jag inte på), är det då nödvändigt att ta ut ca 50% av BNP i skatt? Mitt svar är nej.
En fördel, som jag gärna mottager en referens till, är att sedan Gustav Möllers tid, ska ingen känna sig utpekad som fattig. Nackdelar är att man får en sämre fungerande ekonomi. Man tar också medvetet bort stoltheten att stå på sina egna två ben (detta är ju bara inversen till att alla ska ha bidrag så att ingen ska pekas ut som fattig).
Omfördelningseffekterna i det svenska skatte- och bidragssystemet är nära 0 (35,7% av BNP i bidrag och subventioner 1995 gjorde att de 40% fattigastes andel av inkomsterna gick från 19,9 till 22,4%).
Jag kanske citerar Friedman fel. Skousen (Economic Logic, p. 230) skriver:
No one knows for sure exactly what this natural rate [of unemployment] is, but most economists think that the rate is around 3-4%.
Sammanfattning:
Fine, tro på Hayek och vikten av att inse komplexiteten i samhället och därför svårigheten i att reglera det. Men då är man samhällsvetenskaplig skeptiker, och då får man slänga alla former av prediktioner. Alltså är ditt konsekventa svar att du inte har någon aning om vad arbetslösheten är utan minimilöner och allt annat du nämnde, och att Friedman inte kan förutspå hur det komplexa samhället skulle svara mot en sådan förändring. Det finns inget teoretiskt direkt som talar emot svältlöner, så de kan hända och de kan inte hända, men du har ingen aning om vad.
Var gärna skeptiker, men stå för det.
I ett fritt samhälle går det inte att planera, resultatet av frihet är ”unknown and unknowable”. Erfarenheten säger dock att samhället går framåt.
I ett planerat samhälle slänger man bort 99.99% av all kunskap. Då kan experter planera. Men då är det ett totalitärt samhälle. I Egypten styrdes samhället av ”experter”. Allt stod stilla, fullständigt stilla mellan 3000 BC till 300 BC när grekerna erövrade landet. Det fanns inte städer, pengar, marknader, hantverkare. 1% var läskunniga.
I Sverige planerar man lite ”för att det känns bra”, ger en känsla av ”solidaritet”. Köer i vården, ungdomsarbetslöshet, pensionsproblem är några av resultaten.
Hejsan,
Skulle inte du kunna tipsa om relevant forskning/publicerade artiklar inom humaniora/samhällsvetenskap som har beröring i ekonomisk teori eller liknande som gett dig stort avtryck?
MVH
Jimmy
Viktiga inspiratörer är Amartya Sen, Joseph Stiglitz, Paul Krugman, Gøsta Esping Andersen, Esther Boserup, Jane Lewis, Jeffrey Sachs… om ekonomi, välfärdsstat, etik.
Bäste nyliberale ” under tallen” Det läge som du tycks gilla hade vi för hundra, ,hundrafemtio år sedan. det är möjligta högermännen då brydde sig om människors värde , men vilka människors värde. Vad beträffar Milton Friedmans Teser trodde jag att de för länge sedan kastats på sophögen som i stort sett politiskt svammel, men det är väl sådant du gillar.
Högermän bryr sig mycket om människor, minst lika mycket som vänstermänniskor.
Att ”alla” (i Sverige) är överens om att Friedman är passé betyder inte så mycket. I arabländerna vet 80-90% av befolkningen att evolutionsteorin är felaktig. En stor del av svenska folket läser horoskop, etc, etc. Man kan inte rösta om vad som är rätt och fel.
Samhällsvetenskaperna är tyärr dåliga vetenskaper, ja i stort pseudovetenskaper. Men det beror inte på att de inte är kvantitativa, experimentella, absoluta eller exakta; vetenskaper behöver varken vara något utav detta. Vad som utmärker vetenskap är att den är teoretisk och hypotetiskt-deduktiv till sin metod, samt att den inte räds obekväma sanningar!
Problemet med ‘samhällsvetenskaperna’ är att de oftast är induktiva, ateoretiska och schematiska. De tenderar också att sakna gemensamma paradigm. Och jag tror att det beror på att de inte vågar ställa de rätta frågorna eftersom svaren är för kontroversiella.
Om vi tar sociologin som exempel så brukar det sarkastiskt men rättvist sägas att varje sociolog har sitt eget stratifikationschema. Sociologen delar upp människorna i samhället utifrån kategorier som inkomst i pengar, utbildning, hälsa, levnadsnivå eller vad nu sociologen väljer att ta fasta på. Därefter kvarstår frågan vart gränsen ska dras mellan två skikt, om sociologen klassificerar utifrån inkomst i pengar ska gränsen då gå vid tiotusen i månaden? Tjugotusen? Hundratusen? Varför inte vid hundratusenen och femti?
Detta haveri bottnar i att sociologer sällan vågar erkänna att skillnaderna mellan olika sociala grupper är funktionella. Ett sådant erkännande skulle innebära ett erkännande att skiktningen grundas på olika funktioner av mer än trivial natur: att vissa människor har makt, andra inte; att olika människor har radikalt olika ställning i arbetslivet, i kulturlivet, i den politiska processen och så vidare. Detta vore ett farligt erkännande. Folk skulle kunna börja fråga sig huruvida dessa skillnader var berättigade, vad de egentligen grundade sig på. Och sedan skulle det ta hus i helvete…
Nationalekonomin är lika ytlig och harmlös den, även nationalekonomer håller sig med sina scheman och letar samband istället för att bygga vetenskapliga modeller. Nationalekonomen söker inte efter de grundläggande svaren, denne har inget intresse av att fatta privategendomens materiella process i annat än allmänna abstrakta formler och den påvisar inte hur dessa formler är en följd av privategendomens innehåll. Den begriper alltså ingenting och vill heller ingenting begripa, ty det vore farligt.
Sådant är tillståndet i samhällsvetenskaperna, under 1900-talets lopp har förvisso metoderna förfinats och det empiriska materialet utökats, men vad där det en gång fanns en vetenskaplig ansats finns nu blott ideologi.
Jag skulle vilja göra en djärv jämförelse mellan hur den vetenskapliga samhällsforskningen behandlats i dag och hur den vetenskapliga naturforskningen behandlades under medeltiden, då naturvetenskapens framsteg ifrågasattes eftersom den utmanade kyrkans ideologiska världsbild som legitimerade den värdsliga makten.
Min bestämda uppfattning är att samhällsvetenskapen också kan göra reella, objektiva framsteg och att den gjorde det, inte minst genom Karl Marx ovärderliga insatser. Kapitalet är ett verk av högsta vetenskapliga dignitet, precis som Darwins samtida Om arternas uppkomst. Men detta vetenskapliga framsteg förnekades och förnekas allt jämt, likt en gång Galileis lära hade förnekats.
Konservativ filosofi har sedan Marx med kraft förnekat att det över huvud taget finns något sådant som en samhällsvetenskap och har därmed bidragit till att marginalisera vetenskapens ställning i studiet av samhället och människan. ”Postmodernismen”, med Lyotard och Baudrillard var inte i någon väsentlig bemärkelse ny när den under andra halvan av 70-talet slog igenom i Frankrike som direkt reaktion på det franska Kommunistpartiets stora framgångar. ”Postmodernismen” eller antimodernismen som den borde kallas, existerade sedan länge i Tyskland hos Friedrich Nietzsche, Ludwig Klages, Max Scheler med flera.
Självklart är det kontroversiellt att säga att Karl Marx hade rätt. Det är mer bekvämt att säga att Karl Marx hade en åsikt men att det finns flera, eller att Karl Marx hade rätt men att denna sanning bara är en aspekt av den oändligt nyansrika verkligheten. Så sade medeltidens teologer om den framväxande naturvetenskapen också, och den naturvetenskapliga världsbilden fick växa fram genom en lång rad kompromisser med de teologiska föreställningarna.
Jag vill ge en uppmaning åt vänstervridna samhällsforskare och det är återvända till Marx och återuppta det projekt som i stort dog ut med Marx, nämligen att skapa en orädd, rigorös samhällsvetenskap som ärligt och illusionslöst försöker förse människorna med en pålitlig modell av samhällsutvecklingen.
Bästa Sara; vi behöver empirisk samhällsvetenskap, inte en ”pålitlig modell av samhällsutvecklingen”. Marxismen har gett viktig inspiration till forskningen, men att återvända till Marx är verkligen inte det som jag vill förorda för socialdemokratin.
Hej Lena! Ingen vetenskap klarar sig utan empiriska observationer, då vore de rena skrivbordsprodukter av det slag som åtskilliga filosofer producerat genom årtusendena. Men samtidigt så är empiri utan teori blott tomma fakta som inte bidrar med någon egentlig kunskap. Inom naturvetenskaperna så bygger forskarna teoretiska modeller av verkligheten, men samhällsvetenskaperna har inte utvecklats lika mycket utan är kvar där naturvetenskaperna befann sig för 150 år sedan; samhällsvetenskapen är i allmänhet statisk, linjär, induktiv och håller sig med ”lagar”, korrelationer, tabeller, scheman.
Samhällsvetenskapen brukar försvara sig med de mänskliga samhällenas komplexitet, och det är visserligen sant att de är än mer komplicerade och känsliga för små variabler än ex. meteorologin, men det är ju inte möjligheten att utföra kontrollerade experiment eller precisa förutsägelser som gör en god vetenskap. Biovetenskaperna är en mycket mer utvecklade än de fysiska vetenskaperna, just eftersom de är svårare; dess objekt är komplicerade, unika och har en individuell historia.
Jag vidhåller att samhällsvetenskapernas problem bottnar i bristen på gemensamma paradigm vilket i sin tur beror på en ovilja att gå till botten med sina frågor.
Jag uppskattar marxismen för dess ställningstagande för människans frihet och obevekliga ovilja att acceptera de nuvarande maktförhållandena – eller några maktförhållanden för den delen. Men också på grund av dess vetenskapliga kärna och konsekventa sökande efter kunskap, som inte gör halt inför några mystifikationer hur bekväma de än må vara. Till skillnad från andra samhällsvetenskaper så menar marxismen att det finns en mer grundläggande verklighet som vi kan få kunskap om; där andra nöjer sig med en ytlig förståelse av de sociala formerna så är marxismens ambition att gå till djupet och analysera de materiella processerna – för att sedan ur dessa härleda de sociala formerna.
Jag säger inte att marxismen är tillräcklig (och den mesta marxism som finns är tyvärr inte speciellt mycket att hänga i julgranen, till skillnad från Karl Marx egna arbeten som med ett fåtal undantag står sig väl än i dag), men jag menar att den behövs. Just eftersom den ställer frågor som inga andra gör.
Hej Sara. Jag har fått kommentarer av både dig och Sossemannen, så en del reflektioner finns också i svar till Sossemannen.
Jag anser självklart inte att en vetenskap kan klara sig med enbart empiri och precis som du ser jag stora brister i dagens samhällsvetenskap. Men om du hävdar att samhällsvetenskaperna är kvar där naturvetenskapen befann sig för 150 år sedan och betecknar den som dålig pseudovetenskap, då kan jag inte hålla med dig. Det är svårt att på detta kommentarsfält gå in i hela den stora frågan om samhällsvetenskapens och dess kunskapsteoretiska grundvalar, men efter att ha börjat min forskarbana inom marxistisk teoribildning av olika slag (marxistisk politisk ekonomi, historiematerialism) blir jag bekymrad över ditt inlägg som så svepande förkastar modern samhällsvetenskap och så okritiskt förordar en återgång till marxismen. Jag anser att vi ska bygga vidare på marxistiska perspektiv när det gäller analysen av samhället såtillvida att vi utgår från materiella livsvillkor och samhällets maktförhållanden, vilket är naturligt för mig som ekonom-historiker, men jag tycker inte att vi ska fastna i andra ofruktbara idéer i marxismen, som t. ex. dess historicism eller enkla modeller av bas och överbyggnad. Det faktum att mycket marxistisk forskning gick i stå under 1970- och 1980-talet berodde just på att man ofta fastnade i en alltför stelbent tolkning av marxistisk teori och inte förmådde ta in ny empirisk kunskap, som t.ex. viktig forskning om demografi och ekonomisk utveckling. Ett exempel på ett försök att tillämpa marxistisk teori var marxism-feminismen, som bidrog med viktiga perspektiv men snart tappade styrfart och inflytande. De marxister som har inspirerat mig själv mest är historiker som E.P. Thompson (författare till ”The Making of the English Working Class”).
Liksom du Sara vill jag tydliggöra maktförhållanden i samhället och utnyttja forskning i emancipatoriskt syfte (samtidigt som jag är socialdemokrat och reformist). I det blogginlägg som jag skrev igår har jag just därför förordat ett Abetarrörelsens Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Råd med kapacitet att ta vara på den samhällsforskning som arbetarrörelsen behöver. Jag anser att dagens samhällsforskning är tillräckligt bra för att ge politiken rejäl vägledning i samhällsbyggandet. Det sämsta som arbetarrörelsen kan göra i nuläget är att förbigå den samhällsvetenskap som faktiskt finns och utgå från att ingenting är värt att ta vara på. En viktig insats som en ny socialdemokratisk regering kan göra är att stärka resurserna för den samhällsvetenskapliga forskningen. Det behövs om vi – som du Sara önskar – ska gå framåt mot ökad samsyn och vetenskaplig mognad.
Att en person med ditt intellekt och din förmåga att se nyanser skriver så här kategoriskt om Marx gör mig lite smått besviken på dig. Du om någon borde väl kunna se att det finns saker att hämta i den marxistiska traditionen.
Du om någon borde väl kunna skilja på dogmatiskt testuggande och ett nyanserat sätt att ta till sig vetenskapliga rön. Marx ska inte beskyllas för att vissa på 70-talet var bokstavstroende. Troligen har du tittat i Kapitalet någon gång. Där hittar du en hel del empiri i de praktiska exemplen.
I det här inlägget invänder jag mot mer än du skriver i ditt svar till Sara. Den enda kritik i det här inlägget som riktas mot dig är det om att vara kategorisk. Det andra kan ses som ett sätt att sätta det hela i ett större sammanhang.
Hej sossemannen. Du uppfattar mig som kategorisk när det gäller marxismen.
Jag tror att det är svårt att här på kommentarsfältet gå till botten med frågan om samhällsvetenskapernas läge och marxismens roll idag, och därför svarade jag kanske för kortfattat.
Marxismen inbegriper en lång rad olika strömningar, från marxismens politiska ekonomi till den marxistiska historiefilosofin. Jag vidhåller att marxismen är en inspirationskälla i perspektiv och angreppssätt men att vi bör akta oss för att ”återvända till marxismen” på det sätt som Sara föreslår. Jag har som ekonom-historiker haft stor glädje av marxistiska perspektiv, inte minst i analysen av samhällets maktförhållanden, men jag har också sett begränsningarna i marxistisk teori – i synnerhet när man alltför hårt binder sig vid Marx’ egen analys. När det gäller synen på historisk utveckling finns t.ex. i marxismen en ofruktbar idé om att samhällets utveckling sker i förutsägbara stadier och att klasskampen är dess drivkraft. Denna tanke kommer igen när Sara skriver om att ”förse människorna med en pålitlig modell av samhällsutvecklingen.” Jag ser på historisk utveckling på ett helt annat sätt; som en öppen process och med demografisk förändring som en viktig drivkraft vid sidan av den politiska maktstriden – dvs. i med en stark förankring i analys av materiella förhållanden men i skarp konflikt med marxismens historicism och ensidiga fokus på klasskampen.
Att avfärda den moderna samhällsvetenskapen som dålig pseudovetenskap äringen konstruktiv hållning, menar jag. Visst brottas samhällsvetenskapen med problem och saknar naturvetenskapernas mognad, men detta löser vi inte genom att avfärda all modern samhällsvetenskap till förmån för ”återvända till Marx.”
Till sossemannen: Sommestad är nog lite i händerna på (S) eller någon sorts form för politisk korrekthet som är på modet i dag. Jag håller med, intressant att Sommestad så till den grad vill tro på det kapitalistiska systemet. Hur kunde vi vara så dumma att tro att Sommestad inte skulle vara så? Personligen berodde det nog en del på att jag sett henne tillsammans med Daniel Suhonen som ju verkar lite radikal och progressiv. Å andra sidan, är han en ”äkta” sosse, lär han ha ganska annorlunda ståndpunkter/”värdegrund” om några år…
Inte så allvarligt, historien går sin gång och de som känner sig tillhöra någon sorts form för ”korrekt” samhällselit i dag lär tillhöra historien i morgon…
Man kan bli besviken ibland… vad du nu menar med att jag ”så till den grad vill tro på det kapitalistiska systemet”. Jag är reformist och tror på möjligheterna att med förnuft och politik skapa samhällen där kapitalismens ekonomiska system balanseras av demokrati och där viktiga samhällsfunktioner undandras marknaden och den kapitalistiska logiken.
Som jag har skrivit i andra svar har jag som forskare börjat min bana i en tid då marxismen spelade en viktig roll inte minst inom historieforskningen. Det inspirerade mig och många andra och ledde till viktiga framsteg, men marxismen ledde också in i återvändsgränder. Inom den feministiska historieforskningen, till exempel, blev detta uppenbart. Om vi i Sverige idag vill bidra till en mer progressiv politik och begränsa marknadens och kapitalets makt är det viktigare att bygga vidare på Keynes och Wigforss, Möller och Myrdals, liksom Boserup, Brundtland, Korpi m fl än att fastna i en återgång till Marx. Politiskt blev den radikala vetenskapliga revolten 1968 tyvärr ett stort bakslag. Det krävs en annan strategi, tror jag, om nyliberalismens politik ska övervinnas.
Eller allvarligt är det ju i och för sig, till och med farligt, men vi som tror Marx var inne på något kan ju också ha förhoppningar om en annan framtid. Så slutet på allt liv på jorden behöver det inte vara, det kapitalistiska systemet verkar mycket riktigt gå mot sin undergång, och bara det inte tar allt med sig i undergången finns det hopp.
Marxismen kan vi utan förlust lämna bakom oss. Det kan man göra utan att förneka att Marx analyser kan vara skarpsinniga. Jag ägnade flera år av mitt liv åt att bygga en samhällsvetenskaplig analys av vår tid på grundval av Marx, men min slutsats var att det faktiskt inte finns så mycket där att hämta. Fortsatta studier har sedan visat att Marx hade en felaktig förståelse t ex av klass i relation till människans livscykel. Inte heller hans ide att kapitalets inre logik driver samhällsutvecklingen håller. Minst lika viktig om inte viktigare är det med förändringar på reproduktionens fält, t ex sjunkande dödlighet och lägre fertilitet.
Min syn är alltså att vi kan gå vidare, men att vi nog inte varit där vi är idag inom samhällsvetenskapen utan de insatser som Marx gjorde.
Till Lena och BM: Jag förstår inte synen på att ”gå vidare”. Visst, gå gärna vidare från felsteg som gjorts, men Marx kan inte slängas på soptippen för saker som andra gjort efter honom. Visst, jag håller med om att Marx förstås måste och har uppdaterats. Själv tror jag också att en mycket väsentlig faktor för samhällsförändring ligger utanför vetenskapen: Jag skulle vilja påstå att inga samhällen kan förstås utan hur tolkningar av det mystiska i tillvaron använts för att motivera olika saker, kristendomen i vårt nuvarande samhälle, annat i andra samhällen (tänker man efter lite, är kristendomen fortfarande oerhört stark i våra samhällen, ligger som en grund under sakernas tillstånd). Det har funnits en tendens att folk som gör anspråk på Marx avfärdar det mystiska som borgerligt eftersom det svårligen kan införlivas i det materiella. Men jag tror att samhällsförändring uppnås just genom den som starkast lyckas förmedla ”så här är det”, och historiskt verkar det som om det gjorts bland annat genom att anknyta till en tolkning av det mystiska. För i slutändan är det känslorna som avgör.
När kommer vänsterns svar på kristendomen? Det måste förstås vara en trevlig religion som på så sätt skiljer sig avsevärt från till exempel kristendomen. En levande religion skulle man kunna säga. En utforskande religion, ett utforskande av det mystiska. På så sätt läggs ytterligare en bit till pusslet att gå över till ett mindre alienerande samhälle, där relationen till det mystiska inte i stor grad överlåts till präster och liknande. Det skulle även kunna vara ett sätt att gå bort från en marginaliserande etikett som ”vänster”. Vänstern angår alla. Handlar om humanism.
Dock tycker ju jag och många med mig att kapitalismen visar alla tecken på att driva fram sin egen undergång, och då är det fint att förbereda sig på det. För annars tror jag inte det går per automatik såsom Marx såg för sig på sin tid. Nu med kärnkraft och allt möjligt skulle förstås även Marx tänkte annorlunda. Inte minst med den erfarenhet som finns. Men han hade nog rätt i att det var lite tidigt man gjorde revolution i Ryssland, Kina mm.
Problemet med den vetenskapliga revolten 1968 verkar på mig vara en avsaknad av det dynamiska förhållningssätt Marx hade till världen. Han var ödmjuk i förhållande till utvecklingen och sa att han inte kunde föreställa sig hur det framtida samhälle han strävade efter kom till att se ut. Han var också mycket osäker, prövande, i förhållande till när och hur en övergång till ett annat samhälle skulle göras. I grunden var det en enorm ovisshet som drev Marx att söka visshet. Och eftersom han var något av en pionjär, var det förstås svårt att bli rådgivare sedan på ett fält som skrek efter konkreta erfarenheter. Han var så osäker att han avvek från sina teorier och sa till Lenin att han kunde väl prova på den där revolutionen i Ryssland om han ville. Jag tycker det är rimligt att tolka det som ett erkännande från Marx sida att efter hans initiala arbete återstod det fortfarande mycket att göra, och att vad ”1968” tyvärr försummade var just detta, ödmjukheten i förhållande till världen, behovet av att utforska, prova, stöta. Det är konstigt att ”1968” var så bombastiska och doktrinära när det är så tydligt att Marx bara gjort ett första stapplande steg och att vad han gjort bara kan tjäna till inspirationskälla och bara borde användas med den nyfikenhet inför samtiden som Marx hyste. ”1968” verkar däremot ha ansett att det inte var något mera att tillföra efter Marx och verkade mera upptagna av att stänga sig inne på museum tillsammans med Marx’ böcker utan öron för samtiden. Det är väl inte särskilt marxistiskt? Hur skulle Marx ha kunnat gjort vad han gjorde om han stängt sig inne på museum med Hegel?
Jag vill på sätt och vis hävda att de som vill kasta Marx på soptippen efter ”1968” på sätt och vis fortsätter lite med den förenklande ”1968”-logiken. Och det är ju synd. Två fel gör inte rätt.
Jag tycker till exempel följande har anknytning till Marx:
1. Världen är inte så enkel som dominerande krafter i samtiden vill.
2. Kapitalismen visar tecken på att gräva sin egen grav.
3. De som förordar ett samhälle där kapitalismen är tjänare och inte herre marginaliseras allt mera.
4. Produktionen är fortfarande oundgänglig för samhället.
5. Alienationen är i högsta grad verksam, en mer sofistikerad alienation än i våra konsumtionssamhällen ska man leta lenga efter (historiskt unik skulle jag tro).
Sedan skulle Marx antagligen häpna över i hur stark grad klasskonflikter kan sopas under mattan i våra samhällen. Hur över- och arbetarklass solidariseras i exploateringen av tredje världen osv. Samtidigt kan ju klass återigen bli en viktigare faktor i takt med att arbetarklassen inser att denna allians med överklassen är bräcklig i takt med utlokaliseringar osv. Vidare är det hela del av ett system som är ohållbart, som får kärnkraft att poppa upp som svampar, leder till global uppvärmning, vattenbrist, utarmandet av naturen osv. Betänker man hastigheten på nuvarande utvecklingen, inser man att denna fas ej kan vara särskilt länge.
Visst behövs ett mer dynamiskt och öppet förhållningssätt än ”1968” stod för. Men ”1968” är inte Marx. Och Marx då han levde är inte Marx nu. Visst ska man inte skapa och låsa sig fast vid modeller skapade av en synnerligen smal tolkning av Marx, det är inget sätt att föra världen framåt. Men man ska nog akta sig för att i avståndtagandet från ”1968” ta avstånd från tanken att en annan värld i Marx’ anda är möjlig. Marx sa just att enorma förändringar troligen krävs mentalt osv. för att möjliggöra en sådan värld. Alltså krävs öppenhet.
Jag tror den globaliserade världen som utmålas är en totalitär värld. Det är skrämmande. Men det kan samtidigt också vara grunden för en annan, bättre värld, en samhällsförändring i grunden till bästa för alla. Och jag ser för mig att i en sådan värld tvingas man inte in i en roll. Man har beskyllt Marx för att vara totalitär. Man glömmer ofta att hans teorier utgick från det totalitära systemet med universala anspråk (liksom kristendomen), kapitalismen. Som breder ut sig mot sin egen undergång och implosion. Visst gjorde ”1968” fel som utvecklade något som tog i sig dessa totalitära drag. Men en mer mogen vänster använder inte Marx på samma sättet. Det rådde en mentalitet på den tiden som inte gav Marx’ arbete den förtjänst det förtjänar som pionjärsarbete. Marx rår inte för det kalla kriget och den mentalitet som atomtidsåldern fört med sig.
Så jag tycker det är spännande och öppet det Sara säger. Friskt på något sätt. Vetenskapen och samhället mår inte bra av tabun av typen ”gör inte något som på ena eller andra sättet kan förknippas med Marx”, och jag tror därför Sara är inne på något mycket väsentligt här. Använd Marx med frisk blick, försök se vad som kastats i papperskorgen, för allt som gjordes på 60- och 70-talet var inte av ondo, intressanta, okända nutidstolkningar lär säkert också finnas av Marx, men inte minst utveckla nytt och friskt utifrån nutiden, ge färska infallsvinklar på Marx. Inte bara förstås, men det behövs också, jag tycker Sara har alldeles rätt där, nog finns det utrymme för den kreativa att hitta/skapa (kanske helt nya) intressanta saker utifrån ett dynamiskt möte mellan Marx och nutid. Det kan till exempel resultera i sådant som Marx inte skriver om och avviker i, men likväl sådant som kan ge ny insikt i hur våra samhällen och det kapitalistiska systemet fungerar.
PS. Har skrivit följande kommentar till ”Sossemannen”, tänkte det kan vara bra att påminna om:
”jo, jag vet att socialt uppfattas jag som hård ibland, helt enkelt därför att jag socialt på grund av min asperger (hur min hjärna fungerar) inte förmår leva upp till de sociala förväntningar som ställs i samma grad som de flesta andra. dock tror jag Lena kommer ihåg det, så hoppas i alla fall att hon förstår att det inte är ett angrepp på henne som person, men ett angrepp på ”inte Marx”-attityden som naturligt nog är rätt utbredd i våra högexploaterande och ohållbara samhällen.”
så till alla: om jag verkar oförskämd eller nåt socialt, faktum är faktiskt att jag aldrig vill vara det. bara att min hjärna inte fungerar som de flestas och att jag därför missförstås och ofta misslyckas i att vara ”på samma våglängd”. jag borde heller inte försöka vara på samma våglängd, för det är alltså inte så min hjärna är konstruerad. jag kan bara försöka precisera det här, försöka förklara i efterhand. i ”nuet”, ”n’r jag skriver”, även om jag är medveten om att jag har asperger, styrs mina fingrar avmin hjärna och jag skriver på ett visst sätt. alternativet är att inte skriva när jag är ”för engagerad”. men ”perfektionen” lär jag nog aldrig åstadkomma. som alla med handicap blir förstås frågan var gränsen går mellan att skylla på handicapet och ta ansvar. jag tar i alla fall ansvar för det jag skrivit innehållsmässigt (som alltså inte var menat som något annat än politiskt, inget personligt) och hoppas jag varit tillräckligt klar med att jag har asperger för att lena inte ska ha tagit illa vid sig.
sedan blir ju det hela förstås ännu mer fascinerande när man betänker att ”medvetandet” om asperger är ganska nytt som fenomen och att man förr alltså inte ansåg handicappat. som jag ser det rör det sig mångt och mycket om ett handicappat som skapats/konstruerats av/växt fram i den typ av samhälle vi nu lever i.
det viktiga är dock att det för mig och många andra upplevs som ett handicapp. och att någonting hänt med våra samhällen som gör att kommunikationen mellan två eller flera människor komplicerats och personer med asperger i större grad marginaliseras.
Du fortsätter att inspirera, Lena. Det tycker jag är bra. I den studiecirkel, ”Socialism i praktiken”, jag skriver använder jag ett mer eller mindre vetenskapligt förhållningssätt i det att de allra flesta påståenden beläggs med fakta från bra källor.
Inga Hellberg skriver i boken ”Det fackliga förtroendet” om hur olika fackliga funktionärer hamnat där de hamnat. Dels finns folkrörelsevägen att gå. Dels finns den akademiska. De borde kunna kombineras. Idag är den borgerligt akademiska så oerhört mycket starkare än folkrörelsens bildnings inflytande.
Vi behöver arbeta upp beteendevetenskap och organisationsteori för att demokratisera rörelsen. Vi behöver på ett stringent och odogmatiskt sätt kombinera marxistisk ekonomi med dagens nationelekonomi. Forskningsresultat från pedagogikens område behövs för att vässa kvaliteten i våra utbildningar.
Visst kan ett råd inrättas. Men då får det inte bli ännu ett ja-sägarforum. En viktig förutsättning för det är att folk som ingår i rådet har sin försörjning utanför både rörelsen och offentlig förvaltning.
Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.
Jag håller med om att folkrörelsernas bidrag liksom folkbildningen behöver kombineras med akademisk kunskap. En inspirerande tänkare inom den socialdemokratiska folkrörelsen är Bengt Göransson som i sin bok Tankar om politik lyfter betydelsen av tänkande och samtal i politiken, i hela rörelsen.
Vetenskapliga råd är sällan ja-sägarforum. Jag tror att samspel mellan politik och akademi är viktigt inte minst därför att akademisk forskning har utvecklat en kultur där – i bästa fall – kritiskt ifrågasättande är en dygd och där argumenten, inte makt och position, ska vara avgörande. Att umgås mer med forskare och lite mindre med PR-konsulter är bra för politiker, tror jag.
Det kanske behövs ett samhällsvetenskapligt råd, men just nu är det den neoklassiska nationalekonomin som behöver avlivas innan den ställer till med ännu mer katastrofer.
Det finns ju en internationell strömning att knyta an till, vad dom själva kallar Real World Economics, i vilken jag aldrig har hört talas om något svenskt deltagande. Tyvärr. I Norge finns det ju, via thinktanken ResPublica som finansieras bland annat av Fagforbundet (dvs ungefär Norges Kommunal).
Här är några länkar:
http://www.paecon.net/
http://www.othercanon.org/
http://www.respublica.no/
Tack för dessa intressanta länkar!
Jans lista kan kompletteras med ytterligare en norsk rörelse, Radikalt økonominettverk:
http://okonominettverket.wordpress.com/
Verkar i uppfattningar ligga ganska nära Real World Economics Review blogg:
http://rwer.wordpress.com/
Equality and justice
That the equality and justice to require re-examining the distribution of national income, and this requires full operation of the labor force, and this requires a reducing hours days work and efficiency of development and continuing education.
RE: Purple
”Egypten styrdes samhället av ”experter”. Allt stod stilla, fullständigt stilla mellan 3000 BC till 300 BC när grekerna erövrade landet. Det fanns inte städer, pengar, marknader, hantverkare. 1% var läskunniga.”
Din beskrivning av det historiska Egypten är helt felaktig och tarvar ingen vidare kommentar.
Enligt Encyclopedia Britannica (jag har 1992 års upplaga) fanns det 500 inflytelserika byråkrater, 5000 lägre placerade. Tillsammans med sina familjer utgjorde de ca 5% av befolkningen på i början 1 miljon invånare senare 2. Nästan alla andra var jordbrukare. Jordbrukarna var inte slavar, men de kunde inte lämna sitt mark. Trälar med andra ord. 1% läskunnighet.
Inga städer, inte ens huvudstaden var mer än en utspridd samling palats. Inga hantverkare, bönderna tillverkade saker vid sidan om. Inga marknadsplatser. Inga mynt. Skatt betalades i säd.
Matematik finns bevarad från 2000 BC och kan vara mycket äldre. Den ändrades inte förrän grekernas erövring.
Jämför gärna detta med 2 miljoner fria greker som besegrade perserriket som hade 70 miljoner invånare. 250 000 döda perser under perserkrigen. Sedan erövring under Alexander.
Pyramiderna, fartygen, palatsen och all fantastisk konst – vilka tror du byggde dem?
En massa trälar byggde dem. Inte fria män och kvinnor.
Cheopspyramiden innehåller 2,4 miljoner stenblock. Dessa väger i snitt 2,5 ton men en del är mycket tyngre. Om det tog 20 år, 365 dagar om året och 10 timmar om dagen att bygga den så lade man i ett land på 1-1,5 miljoner invånare upp ett stenblock var 1,1 minut.
Inuti pyramiden är stenblocken sammanfogade med kalkbruk. För att göra kalkbruk måste man elda. För att elda behöver man ved. Man tror att hela Egypte kalhöggs för att bygga Cheopspyramiden. Men detta räckte inte till. När man analyserar kolet från eldarna med kol-14-datering får man för just denna pyramid en spridning på 3-400 år. Man tog troligen vartenda träföremål man fick tag i.
De senara pyramiderna är mindre. Det är möjligt att deras storlek begränsades av återväxten av träd.
Motsvarigheten i det moderna Sverige vore att alla människor som inte behövs i jordbruket arbetar på att bygga ett konstgjort 5-6 km högt berg. Inte för att 08-or ska kunna åka skidor, men för att begrava någon kunglighet. Varenda resurs, ved, malm, olja, kol, kärnkraft, som inte behövs för att hålla svälten borta används i detta projekt som engagerar varenda kotte i 20 år. Hela Sverige kalhuggs. Energiskog planteras och används bara för pyramiden.
”But the process of building pyramids, while complicated, was not as colossal an undertaking as many of us believe, Redford says. Estimates suggest that between 20,000 and 30,000 laborers were needed to build the Great Pyramid at Giza in less than 23 years. By comparison, Notre Dame Cathedral in Paris took almost 200 years to complete.
According to Redford, pharaohs traditionally began building their pyramids as soon as they took the throne. The pharaoh would first establish a committee composed of an overseer of construction, a chief engineer and an architect…
Said Redford, the image most people have of slaves being forced to build the pyramids against their will is incorrect. ”The concept of slavery is a very complicated problem in ancient Egypt,” he noted, ”because the legal aspects of indentured servitude and slavery were very complicated.” The peasants who worked on the pyramids were given tax breaks and were taken to ‘pyramid cities’ where they were given shelter, food and clothing, he noted.”
http://www.sciencedaily.com/releases/2008/03/080328104302.htm
Ojdå, nu tog visst visst pappret slut igen.
Min poäng är att Egypten var en totalitär stat där det endast byggdes pyramider och lite palats till ingen nytta för befolkningen. På 3000 år bidrog Egypten mycket mindre till världskulturen än staden Aten gjorde på 200 år.
Om man inte är kristen så är det ju ingen nytta med katedraler, men alla var kristna under medeltiden. Varenda stad i Frankrike byggde sin katedral. Här är en lista:
http://fr.wikipedia.org/wiki/Cath%C3%A9drales_fran%C3%A7aises
Alla är inte från medeltiden (den enda undervecklade period i mänsklighetens historia då man byggde katedraler som en historiker sarkastiskt påpekage (Régine Pernoud)). Å andra sidan så har man byggt och rivit katedraler 2-3 gånger på många av dessa platser mellan 500 och 1500 eKr.
I listan tar de inte med klosterkyrkan i Cluny, den största kyrkan i västvärlden innan S:t Peterskatedralen i Rom. 187 m lång, nästan totalförstörd under den franska revolutionen.
http://fr.wikipedia.org/wiki/Abbaye_de_Cluny
Jag tycker det låter som en utmärkt idé. Jag tror och hoppas att den kommande skatteutredningen (eller vad man ska kalla den) i partiet kan bli en plattform för att jobba med den ekonomiska politiken och där inte minst några av de unga socialdemokrater som visat framfötterna i den ekonomiska diskussionen i partiet kan få en plattform att vara med och påverka. Men jag tror också att ett större vetenskapligt råd med bredare anslag vore väldigt bra. Sen är väl jag lite partisk men jag tycker nog att det behövs religionsvetare i ett sådant råd med tanke på den ökande betydelsen av religion i både nationell och internationell samhällsutveckling, men också jurister, (kultur)geografer, forskare som studeras det civila samhället, mediavetare och många fler som har olika perspektiv på samhället. Även de som forskar mer tvärvetenskapligt eller inte direkt i politikens blickfång, tror jag.
Marta, jag tänker mig precis som du beskriver det. Religionsvetare hör utan tvekan hemma i ett råd av detta slag. Idén är att ha en kontinuerlig dialog.
Purple: Innan du har bundit upp dig för hårt kring pseudoteorin om den naturliga arbetslösheten tycker jag att du kan läsa den mycket roliga boken Animal Spirits av ekonomipristagaren George Akerlof tillsammans med Robert Shiller. De krossar många myter, bland annat den.
Och även om du inte sväljer den till hundra procent kanske du lär dig att den inte är fakta, bara en teori.
PS Idag kan vi läsa på bloggen Vi har räknat på det här att inte alla nationalekonomer är pundade – en professor Henry Olsson i Uppsala konstaterar att regeringens satsningar på okvalificerade låglönejobb redan har burit frukt: http://www.viharraknatpadethar.se/2011/04/hog-arbetsloshet-en-fraga-om-matchning.html.
Frukten har i det här fallet varit att effektiviteten i näringslivet har sjunkit och att arbetslösheten är högre än vad som motsvaras av andra parametrar, menar professorn.
Ett gott exempel på Real World Economics som inte bara utgår från formler, enligt min mening. Olsson kanske passar i Lenas råd?
@M E.
Du generaliserar på ett sätt jag inte tycker är acceptabelt. Jag hade antingen blivit sårad eller avfärdat dig om du sagt det där om mig. Det finns pampar inom socialdemokratin som jag kallar för medlemmar ur högförräderiets riddarvakt. Lena är INTE, inte en av dem. Om radikala människor ska tas på allvar måste vi kunna se nyanser.
Lena är ibland alldeles för försiktig i sin kritik av höga s-politiker. Ett sådant exempel är hennes kritik mot att locket lagts på i EU-frågor. Med en överdrift kan dock blotta faktum att hon sa det vara att snyta sig i den högersossiga katekesen. Det här är sannolikt en orsak som bidrog till att hon inte kom med bland de högsta ledarna när det blev palstbyte nyligen.
Hon är en intellektuell inspiratör även om det finns en hel del jag inte håller med henne om. Att balansera istället för att avskaffa marknadsekonomin är ett exempel på det. Som jag uppfattar det är det mer av balansering än kapitalism hon är ute efter.
@Lena.
Kanske var jag väl snabb i vändningarna när jag skrev om att jag blev smått besviken. Jag borde ha sett svaret i sitt sammanhang. Kanske något att tänka på för mig.
Apropå ditt svar i sig: Av en som läst mycket mer Marx än jag har jag hört att ”Marx aldrig ritade trappor” (=förutbestämda stadier för historiens utveckling) men att det kan vara ett pedagogiskt sätt att förklara växelverkan mellan produktivkrafternas utveckling och produktionsförhållanden.
Trappor bör vi inte heller rita i vår beskrivning av historien för den är mer komplex än så. Men förståelsemodellen med bas-överbyggnad-ideologi är oerhört användbar, menar jag. Det går utmärkt att använda den utan att fastna i trapp-ritande. I kombination med Yvonne Hirdmans genussysten och genuskontrakt fås en bättre syn på utvecklingen. Nya tider för med sig nya teorier och synsätt. Med öppna ögon och kritisk blick ska vi nog kunna hitta guldkornen.
fortsätt inspirera
jo, jag vet att socialt uppfattas jag som hård ibland, helt enkelt därför att jag socialt på grund av min asperger (hur min hjärna fungerar) inte förmår leva upp till de sociala förväntningar som ställs i samma grad som de flesta andra. dock tror jag Lena kommer ihåg det, så hoppas i alla fall att hon förstår att det inte är ett angrepp på henne som person, men ett angrepp på ”inte Marx”-attityden som naturligt nog är rätt utbredd i våra högexploaterande och ohållbara samhällen.
Renässanstankar, dvs längtan att vilja återvända till en tänkt guldålder tror jag är mycket kontraproduktiva för utvecklingen. Även om jag tycker att Marx har stora värden, så innebär det inte att jag tror att man skall återvända till honom.
Visserligen är det så att dagens ekonomiska system är mer likt det ekonomiska system som Marx beskrev, men vi lever ändå i en helt annan kontext. Nyliberalismen är också en slags renässansideologi. Det var någon som sa att när historien upprepar sig gör den det som fars och jag skulle inte återigen vilja förvandla det som är bra med Marx tankar till en dagspolitisk fars.
Vi behöver hitta vårt eget förhållningssätt till ekonomin. Kapitalismen är inte oändlig, jag menar just att dess behov av att återuppfinna sig själv är ett tydligt tecken på dess dekadens. Hade allt varit bra, hade man inte behövt ”gå tillbaka till källorna”
Problemet med samhällsvetenskap är ju att den är socialt konstruerad, lite av ett självorganiserande system som tidigare talare fördjupat sig i 🙂
Det innebär att den inte går att studera på samma sätt som naturvetenskap eftersom parametrarna är oändligt många och dessutom ändrar sig hela tiden. Jag är benägen att hålla med Purple om att planering i denna föränderliga miljö ofta gör mer skada än nytta, å andra sidan är människan skapad sådan att man gärna vill försöka planera sitt liv och skapa åtminstone en illusion om att man har kontroll. Men människan har väl några grundläggande drivkrafter som man kan utgå ifrån, tex evolutionen och ”survival of the fittest”. Dvs man måste utmärka sig från sina medmänniskor på något sätt för att få tag på den bästa partnern och få para sig 🙂 Det innebär att människor alltid kommer vilja vara bättre än andra människor, och försöka klättra på den sociala stegen. Då gäller det att hitta ett system där denna starka drivkraft kommer till sin rätt och samtidigt verkar för samhällets utveckling som helhet. Kapitalismen har enligt min åsikt helt utklassat socialismen på den punkten genom historien. Men kanske kan ni här på forumet komma på ett helt nytt system!
jag tror tolkningen av det mystiska i tillvaron är central för utvecklingen av alla samhällen. kristendomen här, annat annorstädes. ”att människor alltid kommer vilja vara bättre än andra människor, och försöka klättra på den sociala stegen” tycker jag närs av en syn som hör nära ihop med kristendomen (”göra rätt för sig”). Påståendet har även klara universalistiska drag som ej verkar öppet för kulturella skillnader. världen är inte det samma som dagens Sverige eller USA. detta tycker jag visar på ett intressant sätt hur kristendomen i dag fortfarande är högst levande som bas för sakernas tillstånd i våra samhällen.
Jannes ord är intressanta. ”kapitalismen har helt utklassat socialismen”
Ja när socialismen utrotat det största armodet och fattigdomen då verkar kapitalismen attraktiv,. Jag reagerade på Lenas ord att ”Det kapitalistiska ekonomiska systemet skulle balanseras av demokratin”. Är detta verkligen möjligt? Det kapitalistiska ekonomiska systemet har ju alla möjligheter att styra demokratin. Jag tycker att utvecklingen i Sverige är ett bra exempel härpå.
Bang on target Åke. Kapitalism ÄR demokrati nedbruten i dess minsta beståndsdelar. Skulle nästan vilja gå så långt som att säga att utan kapitalism, ingen demokrati. Den förutsätter dock konkurrens, ingen kan få äga alla alternativ, utan konkurrens sätts kapitalismen ur spel och alla hälsosamma drivkrafter försvinner.
Kapitalism innebär att makten över folks arbetsplatser fördelas enligt principen en spänn en röst. Raka motsatsen till det demokratiska en anställd en röst alltså.
Sen ska man hålla isär marknaden för varor och tjänster och kapitalism. Den förstnämnda behövs. När jag går på Willys och väljer min tandkräm så skulle man kunna säga att jag röstar på det bästa alternativet.
Jag skulle vilja uttycka det som så att kapitalismens vinstmaxmeringsdogmatik leder till monopoltendenser. Dessa skapar i sin tur skapar monolitiska organisationer som inte bara ersätter svaga stater utan även den politiska demokratin. Detta därför inflytandet över de kapitalistiska organisationerna bestäms direkt av det fåtal som äger dessa.
Resonemangen om konkurrens lämnar jag i stort därhän, eftersom konkurrensen av den sorten som förutsätts är helt orealistisk och fullkomligt utopisk. Något som alla som är eller har varit företagare mycket väl känner till.
Att skylla detta på regleringar som är ”politikernas fel” är fullständigt aningslöst. Det går att parafrasera Churchills ord om att kapitalismen förvisso är ett dåligt system, men det bästa vi har, med att säga att den politiska demokratin av representativ modell är ett dåligt system, men det är verkligen inte sämre än att den som äger mest bestämmer mest i alla sammanhang.
Florian (fortfarande på video 5, återkommer):
När du köper tandkräm röstar du på det bästa alternativet. På samma sätt, när du söker jobb så röstar du på bästa alternativet.
Vad som krävs för att denna ”fötternas demokrati” ska fungera väl är att det är så lätt som möjligt att starta företag, och att företag som går i konkurs inte skyddas ”för jobbens skull”.
I Sverige har man sett till att lagstiftningen är sådan att det är ungefär lika lätt att driva ett stort företag som ett litet. Stora företag kan avdela specialister för att hantera byråkratin, små företag har det svårt. Detta i all välmening för att skydda arbetstagarna, på de arbetsplatser de redan har. Man förstör dock möjligheten att rösta med fötterna om det bara finns en eller några få arbetsgivare.
Purple: Intressant att små företag skulle vara förfördelade. Skulle du kunna vara mer specifik, med länk el. dyl.?
Demokratiska företag växer inte över alla bredder som kapitalistiska tenderar att göra, då en anställd är intresserad av profiten per capita, men en kapitalist är intresserad av den totala profiten. Om fler arbetsplatser skulle vara demokratiska skulle det bli en omfördelning av företagens storlek på de stora företagens bekostnad. Då skulle man kunna rösta med fötterna i praktiken.
Idag är det svårt att starta upp demokratiska företag, då startkapitalet saknas för majoriteten av befolkningen. Man skulle kunna styra AP-fondernas investeringar till ekonomiska föreningar, som baseras på principen en anställd en röst. Ideella föreningar är momsbefriade. Ekonomiska föreningar skulle man också kunna gynna skattevägen. Detta för att öka på valfriheten på arbetsmarknaden. Se denna reform som analog med den gröna skatteväxlingen:
http://florre.blogspot.com/2009/09/svart-skattevaxling.html
JANNE: Nu glider du iväg på ett miserabelt sätt.Det är nog snarare så att kapitalismen inte klarar sig utan demokratin. I en demokrati kan kapitalismen behärska hela propagandamaskinen och gör det i kraft av kapitalet. Demokratin har ännu inte funnit verktyg för att på ett vettigt sätt styra kapitalismen ,och detta problem brottas demokratierna med medan de finansiella kriserna avlöser varandra.Det intressanta är hur diktaturer, (läs Kina) kan utnyttja kapitalismen utan att tillåta den få totalt herravälde.
Man kan inte påstå annat än att kineserna är smarta,och om de lyckas fullt ut kommer demokratierna att få större problem.
Jag tror tvärtom att kapitalismen som spirar i Kina kommer driva fram demokrati i sinom tid. Kapitalismen behöver inte styras, den styr sig själv, den är också ett självorganiserande system. Det man måste se till är att det bibehålls en konkurrens som jag sa tidigare, men det sköter troligtvis också sig självt så länge inte alla resurser ägs av ett och samma företag och det finns en frihet för människan att starta och driva nya företag.
Janne: Nej du tror precis detsamma som jag .Kapitalismen måste ha demokratin,för att kunna härska, du skriver ju det själv.En diktatur som Kina kan när som helst sätta tummen i ögat på kapitalismen och den kinesiska ledningen har propagandaapparaten i sin hand. Det är fritt att tro, men det är svårt att veta om ens troende verkligen är fritt och opåverkat, eller?
Kina har gått upp och ner som en yoyo vad beträffar kunskap och fritt företagande. Före 221 B.C. var den verkliga guldåldern, men det har varit några andra sedan dess också.
År 1818 fanns det 360 miljoner kineser, 2 lärare och 24 studenter i matematik.
”Kapitalismen behöver inte styras.”
Näha. Det där är en tes som är lika hållbar som varje annan utopiskt religiös trossats. Det finns inga fakta som stödjer den teorin. Och nu undanber jag mig cirkulära resonemang av typen: Joho – för det är politikernas fel som är klåfingriga osv. Det är en typ av argumentation som diskvalificerar sig av egen kraft.
Det finns de som säger att kommunismen är en fin idé men att den inte fungerar i praktiken. Detsamma kan sägas om den renodlade kapitalismen. Problemet tycks ligga i behovet av ideologisk renhet, ju renare, desto brutalare.
Det parlamentariska system vi lever i bygger inte på renhet utan på smutsiga kompromisser mellan olika makter. Det är svårt att stå ut med att inget är absolut eller perfekt, utan kompromissat, halvbra och i behov av förbättring, men det är den vuxna människans ansvar att hantera en verlighet som måste se ut så. När en sida drabbas av tron på sin egen absoluta förträfflighet är katastrofen inte långt borta.
Åke, min bedömning är att kineserna kommer att få allt större problem med att försvara en diktatur, i takt med att ekonomin utvecklas och människors kunskaper, krav och förväntningar växer. När det gäller demokratiers möjlighet att styra kapitalismen har man lyckats olika väl i olika tider. Det handlar dels om förmåga att hantera kapitalismens instabilitet och kriser, dels att hantera de krafter som driver mot oligopol och öka ojämlikhet (tendenser som om de utvecklas alltför långt undergräver systemets funktionssätt och legitimitet). I den verkliga värld vi lever i är det viktigt att uppmärksamma nyanserna; de spelar roll.
Lena: Ja, vi anser det för troligt att Kina får allt större problem med sin diktatur, men tar vi då i betraktande att kineserna har levt under ”sin propagande ” i lång tid liksom vi faktiskt levt under vår. Det är möjligt att den moderna kommunikationen kan splittra den kinesiska massan men det är som jag ser det inte alldeles säkert. Kineserna ser i dag sitt land rusa förbi alla trots att det motarbetats under lång tid, och känner stolthet. Kapitalismen har i Kina fått en ogreppbar motspelare och visst är Kinas utveckling inte endast intressant, utan avgörande för mycket. Kina har möjlighet t.ex ta tag i klimat och miljöfrågorna på ett helt annat sätt än USA.
Norrtorpet. Din diskussion r intressant och visst r det s att vi aldrig fullt ut kan veta hur framtiden ser ut. Diktaturen i Sovjetunionen bestod i femito r och inbegrep stora ekonomiska framsteg. Likvl hoppas jag att de demokratiska krafterna ska vinna mark.
I tillägg. Lena. Det arbetas dagligen med att avhjälpa kapitalismens
instabilitet och kriser. Jag behöver inte gå in på vad de orsakar.
Vi behöver kapitalismens drivkraft. Det är sant att det socialdemokratiska partiet under ett antal år lyckades ganska väl med att balansera systemet.
Men att i dagens läge förorda små rörelser för att komma till rätta med
de accelererande samhällsproblemen , och skapa ett hållbart samhälle
verkar undfallande .
Även om den senaste tiden fjärmat mig från ”dig och de dina”, är jag fortfarande intresserad av och nyfiken på varför ni resonerar som ni gör. Som jag ser det är du del av den samhällseliten som tilläts skriva på DN Debatt och som tilläggs större betydelse i media än oss ”vanliga” medborgare. DN Debatt är som känt det forum som ges mest prestige i Sverige och ofta har inflytande på ”nyhetsbevakningen”. Och det är en viktig nyans tycker jag, att vissa ges större betydelse än andra i demokratin, för att de varit/är chefer, har en viss titel/vissa titlar osv. Jag har själv gjort en analys av DN Debatt under mina studier, och kom faktiskt fram till att under det året jag studerade fanns det inget på DN Debatt som kritiserade samhällets eknomiska bas i grunden. Vidare att det var en kraftig dominans av män. Vidare att patriarkatet bara kunde sägas ifrågasättas av en enstaka debattartikel. Det skulle vara intressant om du kunde säga vilka nyanser som är intressanta i förhållande till DN Debatt.
Dock är det kanske inte riktigt ”ditt område”, men i alla fall är jag intresserad av vad du menar med nyanser. För jag kan få lite känslan av att det handlar om vissa nyanser och inte alla. Annars kanske jag får lite associationer till postmodernismen som Suhonen kritiserade i en artikel häromdagen. Kanske skulle Suhonen säga att helheten inte får gå förlorad i nyanser (samtidigt som han skulle säga att man inte får kritisera det kapitalistiska systemet i grunden, eftersom det ger associationer till Marx)?
Purple:
Jag har drivit småföretag i hela mitt liv. Det är en skröna att småföretag har ,och har haft det svårt med byråkratin. Denna lögn har man predikat på den borgerliga sidan till förbannelse. Det fanns en tid ” 60 talet” då facket jagade småföretagare med hjälp av en finansminister Sträng , men jag vet inte om du ens var född då, och det tog ganska hastigt slut.
Då har jag förhoppningsvis fel. Vad jag trodde mig förstå var att det i Sverige var relativt lätt att driva ett litet företag, väl anpassat att driva stora företag, men att det i mitten inte finns så mycket. Distribueringen i Sverige ser mer ut som ett timglas än som i Tyskland, en pyramid.
Jag läste detta för något decennium sedan, men när ett företag i Sverige försöker nå över 20 anställda blir det ofta antingen uppköpt av ett stort företag eller så stannar det med 20 anställda. Men detta kanske har ändrats.
OK, om vi återgår till Lenas ursprungliga förslag som kanske kan förkortas till HuSaR … Idén verkar vara att få in ekonomin som en del av samhället igen, som tjänsteande i stället för herre med konstiga nycker. Frågan är då om HuSaR kan plocka fram vetenskapligt hållbara underlag för att komma förbi dagens låsningar, och att lösningarna förvandlas till politiska förslag. Det gäller ju inte bara kortsiktig politik, utan långsiktiga överlevnadsfrågor. Jag tror det måste in naturvetenskap och teknologi i rådet också för att få en allsidig koll över faror och möjligheter. Kanske särskilt möjligheter, för att få fart på optimismen. IT-revolutionen är ju bara i sin barndom, men se hur långt vi redan kommit. Gränsen mellan ekonomi, filosofi, biologi och sociologi kan ge intressanta uppslag. Men: Kommer faktaunderbyggda forskarrapporter att kunna stå sig mot proffspolitiker (med klen skolunderbyggnad) och politik-konsulter, samt lobbyister för grupper som inte gillar fakta som leder i oönskad riktning? Eftersom förslaget är lagt måste det finnas en uppfattning om att det faktiskt går att finna fakta som leder oss framåt. Men det kan ju vara skäl nog för vissa grupper att försöka sätta stopp för den här sortens initiativ.
Det var ju lite tramsigt här tidigare i debatten, men kan vi lära oss av egyptierna som på några hundra år byggde ett samhälle som höll i flera tusen år trots periodvisa påfrestningar, eller skall vi se på grekerna som tog lärdomar från Egypten och Babylon men som lik förbaskat gick på näsan efter några hundra år (trots att deras städer vilade på slavarbete)?
Jag uppskattar att du återvänder till mitt ursprungliga förslag! När det gäller hur ett råd av detta slag ska vara uppbyggt finns egentligen inga självklara gränser. Teknik och tekniska system har stor betydelse för samhällsbyggandet och samhällets regelverk kan aldrig formas utan att ta hänsyn till de materiella förhållandena – som infratstruktur, miljöfaktorer, etc. Ett intressant exempel på hur tekniska system kan sätta gränser är marknadiseringen av järnvägssystemet. Just järnvägssystemets tekniska egenskaper gör det svårt att få marknadsmodellen att fungera.
Vi vet ju hur en politiker som Anders Carlgren svarar på sakligt underbyggda rapporter: ”Jag anser inte det”.
En sak är att prioriteringar alltid är politiska och måste förbli det, men oförmågan att skilja på fakta och åsikter oroar mig.
Nu måste jag lägga Suhonen till Sommestad och andra socialdemokrater som säger sig vilja ha ett annorlunda samhälle utan att tas på allvar (bortsett från av några trogna fans – även om jag inte hör till dom hoppas jag det finns plats även för sådana ”heretiker” som mig på Sommestads blogg): http://www.aftonbladet.se/kultur/article12507254.ab
Det Suhonen skriver tyckar jag visar ganska tydligt varför sådana som honom och Sommestad inte lyckas nå fram. Han skriver om ”dogmatiska marxister” (utan att säga vad han menar med det) och ”postmoderna vänsterns moralupplösning” (det kan man väl på ett ungefär försöka begripa, även om även det är floskelbetonat). Sedan skriver han om att socialdemokratin inte längre är vad den var – ”Socialdemokratin lyckades skapa ett anständigt samhälle” skriver han. Men det är nog en sanning med modifikationer. För varför skulle annars den Reagans och Thatchers politik som han tycker så illa om breda ut sig?
Problemet är just att Sommestad och Suhonen kan verka ge intrycket av att socialdemokratin är något riktigt bra och stadigt, samtidigt som historien tycks säga det motsatta. Om den nu är så förmögen och om den skapade ett anständigt samhälle, varför ligger den nu i spillror?
Man kan få intrycket av att Sommestad och Suhonen inte vill ta i Marx med tång. Att de nästan har ett lika floskelbetonat förhållande till Marx som Reagan och Thatcher, där några dogmatiska ”marxister” från kalla krigets dagar och dess mentalitet gärna hastigt slängs fram.
Därmed löper vi också risken att historien återupprepas. För när akademiker som Sommestad och den miljö Suhonen är anknuten till på detta vis bidrar till en bild där ett annat, bättre samhälle anses omöjligt annat än genom en utveckling i ”klassisk socialdemokratisk anda” (vi har ju sett vad det leder till), då riskerar vi också att en framtid kommer där de enda som återstår att leda och bidra i ett försök till samhällsförändring just är det Sommestad och Suhonen kallar ”dogmatiska marxister”. Tyvärr är det så med Suhonen och Sommestad att de inte har någon plan B, att de stänger sig inne i en sorts socialdemokratisk bubbla, och spricker den – om den alls ges någon chans igen – såsom förr, ja, vad återstår? Extrem kapitalism eller något annat extremt dåligt som ett resultat av att just sådana som Sommestad och Suhonen bidragit till att begränsa framtidsmöjligheterna.
Jag tror det är viktigt att akademiker inte är rädda, att de är öppna för att använda även, inte enbart, Marx. Marx hade ett dynamiskt förhållande till och var öppen för sin samtid, vilket är varför han sannolikt inte hade varit särskilt förvånad över dagens värld när allt kommer omkring. Finns det anledning för någon som verkar i Marx’ anda att vara förvånad över dagens värld? Knappast. Marx var inte särskilt förvånad över samtiden.
Jag tror problemet är just att Sommestad och Suhonen bidrar till känslan av att det kapitalistiska systemet är ett måste. För det är väl ingen som med handen på hjärtat kan känna sig säker på att det kapitalistiska systemet är en hållbar slutstation? Men hur väl förberedda är vi för den eventualitet att det kapitalistiska systemet står för fall? Hur fungerar Sommestads och Suhonens agerande i förhållande till en sådan eventualitet?
Jag tror de flesta känner att det kapitalistiska systemet inte går att bemästra, vara herre över. Jag tror att Sommestad och Suhonen och det de står för därför kommer att gå över i historien som parenteser, ja, redan gjort det. Och vad väntar i deras skugga, i deras frånvaro av närvaro där de kanske mest skulle behövas? Hur bidrar de eventuelt till en framtid som inte ger något annat val än just den dogamtiska ”revolution” de säger sig vara motståndare av? Hur bidrar deras motstånd till revolution eventuellt till framtida misslyckade revolutioner och misär?
Jag tror att Sommestad och Suhonen går lite på en knivsegg, rör sig på ett mycket smalt utrymme i balanskonsten som det innebär att vara både för och emot på så många sätt. Det blir komplicerat, och frågan är om folk tror på lapptäcken av den typen, som saknar klarhet. För läser man Suhonens artikel får man inte klart för sig vad han är för. Bara att det är någon form för lapptäcke. Det samma med olika seminarier osv. (utan Marx och hans tankegångar om kapitalismens ohållbarhet förstås) som Sommestad förespråkar som en sorts stabil, konstruktiv bas. Egentligen med rötter i en ”drömmodell” (delvis inbillad/idealiserad skulle jag vilja säga) från tidigare tiders ”socialdemokrati” (som är ett mycket brett begrepp som vi vet, eller i varje fall vissa vill).
Nej, hur mycket Suhonen och Sommestad försöker associeras med nutiden, tror jag inte jag är ensam om att uppleva det som om de krampaktigt håller fast vid något som visat sig för svagt.
Jag vill faktiskt uppmana alla som faktiskt vill se ett progressivt alternativ till dagens samhälle att se bortom ”Sommestad” och ”Suhonen” (det som typiskt läggs i dessa begrepp). Kanske är det så att man tillsammans borde skapa något snarare än att samla sig OM vissa mediala personligheter. Kanske är det så att denna modell där man förlitar sig på vissa personligheter och deras lugnande ord om att dagens samhällsform med dess eknomiska bas säkert ska kunna bli riktigt bra inte är bättre än att förlita sig på vissa personligheter och deras lugnande ord om att de nog på något sätt är att lita på när de säger att de kan leda vägen mot ett annat samhälle med en annan eknomisk bas.
Jag tror faktiskt mycket av problemet ligger i att man förlitar sig på enskilda personer, att man inte kommer förbi denna mentalitet. det kan ju vara intressant att tänka över varför, ”representativ demokrati” osv., men faktum är nog att ju fler som lösriver sig från en sådan relation till personer som Sommestad och Suhonen ju bättre är det. För det behövs en större öppenhet där även det att vara öppen för kapitalismens misslyckande kan ingå. Vi borde försöka vara så bra förberedda som möjligt för framtiden, och alltså också ha en tillräckligt bra grund ifall kapitalismen skulle misslyckas (vilket jag rent personligen tycker verkar rätt så plausibelt, just misslyckandet till den (trots allt lite ”överhöghets”)-socialdemokrati suhonen och sommestad pratar så varmt om känns för mig som om det ingår där). Jag varnar även för en kultur där man känner sig som en del av en Sommestad- och/eller Suhonenklubb där man känner sig på ett visst sätt genom att associera sig med dom, där en form för fankultur utvecklas, för då blir det fort så att formen spelar en överordnad roll och innehållet blir mer ett sätt att signalera att man är ”si och så”, utan att ”si och så” nödvändigtvis är så mycket mer än ett namn på en produkt som inte nödvändigtvis har så mycket eller någonting alls med ”si och så” att göra.
ME: Det här är i många stycken intressant läsning, Tack! Men så slås man av frågan ,vart vill ME komma, är det längre än att på något sätt komma åt Sommestad och socialdemokratin. du förklarar frankt att socialdemokratin är ett fiasko,trots att den format det mest sociala samhälle som existerat, men som på senare tid raserats , och som nu sopas bort.Ditt resonemang faller just på sådana dumheter.I din tankevärld finns inte ”orsak och verkan” Jag är övertygad om att du tror att det var invasionen och USA som besegrade Hitler ,Trots att det redan då stod klart att Sovjet stod på Hitlers trappa. Vad jag menar är ! försök vara objektiv , om så vore hade ditt inslag varit förnämt.
(mitt svar nedanför)
Åke Norrman: Jag har inte pretentionen att vara objektiv. Det är kanske där jag har mest att invända mot ”Marx” (bilden jag har av honom): Utan att kunna hävda att jag känt honom personligen, har jag en bild av honom som en person som trodde överdrivet mycket på möjligheten att vara objektiv (vilket jag faktiskt tycker Sommestad och Suhonen gör också, vem minns inte meningen ”jag är socialdemokrat för att jag inte kan annat”? förvisso kände och känner jag sympati för denna KÄNSLA hos Sommestad, men det beror bara på de goda intentioner som på mig verkar ligga bakom – då kanske också ville jag så gärna leva lite i illusionen att det faktiskt var så att socialdemokrat är man av sunt förnuft och inte i slutändan av rent känslomässiga orsaker som alla ställningstaganden är). Men faktiskt tror jag att det i slutändan är ett subjektivt, känslomässigt ställningstagande lösrivet från fakta som är avgörande i förhållande till samhällsutvecklingen och att det inte finns något objektivt sätt att argumentera för en viss samhällsform. Här är också min invändning mot socialdemokratin: den tenderar att säga att man måste vara med i (S) för att kunna komma med objektiva utlåtanden. Som jag ser det finns det två fel med detta: dels behöver man inte vara med i (S) eller stödja (S) för att betraktas som en deltagare på lik linje med alla andra i demokratin, dels är denna pretention att man med hjälp av fakta kan bevisa hur samhället borde vara alldeles fel. Det bottnar nämligen i människo- och världssyn, i förhållningssättet man har till det mystiska. Det mystiska är nämligen den stora elefanten i rummet skulle man kunna säga som är alldeles avgörande i tillvaron. Fast i (S) finns det universalistiska, objektiva, pretentiösa anspråk. Det blir dogmatiskt helt enkelt.
Man övertyger genom känslor och subjektivitet, inte genom grå, kvasi-, (S)-”objektivitet” (som inte förmår anknyta till den dimension som gör livet till liv, nämligen den mystiska)
Jag tror inte (S) har skapat det mest sociala samhälle som existerat. jag tycker det låter pretensiöst med tanke på alla olika typer samhällen som existerat i världen genom historiens lopp. Det osar även av en objektivitetspretention som är alldeles hybris och alldeles för magstarkt för många tror jag. Om det nu var så socialt det där samhället, hur kom det sig att det sedan gick som det gick? Och var statistiken över övergrepp mot kvinnor och barn bättre än i dagens Kuba (dagens Europa lär ju ligga lite i bräschen för barn- och kvinnomisshandel, och har gjort så ett bra tag, medan en kollektivets större närvaro på Kuba och en kulturell skillnad i synen på barn lär göra att landet snarare ligger i bräschen på motsatt sida)? Observera att jag inte ser svart-hvitt på saker, alltså inte heller i förhållande till Europa eller Kuba.
Och jag har inte alls synen på USA osv. som några sorts osjälviska frälsare i andra världskriget, ej heller har jag den synen på Sovjet. Det är däremot för mig rätt intressant hur historien med dess tillfälligheter och omständigheter gjorde att det gick som det gick i andra världskriget, utan att jag känner särskilt mycket för dekret som ”USA gick ur andra världskriget som vinnare” eller ”kapitalismen gick ur kalla kriget som vinnare” – historien lär relativisera sådana påståenden rätt mycket… men det är förstås kul för såna som behöver ge större betydelse än nödvändigt åt saker… vilket det inte saknas i våran medialiserade värld… sådana dekret tenderar bottna i en syn där man betraktar världen som oföränderlig, förutbestämd… som när vissa säger ”marx är död” och menar att vid en viss punkt i historien så blev framtiden förutbestämd, förutsägbar… det känns rätt världsfrånvänt… världen förändras hela tiden… sådana dekret borde man nog ha vett att inte lyssna till…
Så JA jag är ej längre benägen att på något som helst sätt rösta på ett sätt som bidrar till (S)-statsminister, jag kommer alltid att rösta på det sätt som minimerar chansen för (S)-statsminister, för den senaste tiden har gjort mig 100% övertygad om att (S) ej är framtiden, det behövs annat. Men NEJ, jag är inte i ledband med kapitalismen, tvärt om, jag vill ha en mer levande värld, ett mer levande samhälle, där det levande ges utrymme, snarare än att det döda i alla dess former ges utrymme på bekostnad av det levande. Men jag och väldigt många med mig skulle jag vilja hävda känner och tror subjektivt inte att (S) är vägen att gå. Vägen kan bara gå genom oss själva, genom att vi samlas och tillsammans tar initiativet till ett radikalt annorlunda samhälle där det mystiska och subjektiva känns förenligt med ett jämlikt samhälle. Vägen kan inte gå genom (S), Sommestad eller Suhonen. Så känner och upplever jag det rent subjektivt. Fast skulle Sommestad eller Suhonen kunna komma med fakta som bevisar att jag har fel i detta är det förstås en annan femma. men det skulle överraska mig.
ME; Så var det alltså S är ett spöke för dig , som du aldrig kommer över.Tala om mysticism.
Beträffande j’ämförelser med Kuba så varför göra sådana när man inte bryr sig om objektivitet. Jag har besökt Kuba för att göra mig en föreställning om hur detta land klarar att leva resursneutralt under sina villkor. Att resa dit och vara subjektiv vore väl ändå otroligt dumt eller?
Tack för samtalet även om det retar en del.
Jag ber om att tacka för samtalet också, jag tycker det är kul även om det blir lite av att brytas och kanske missförstås på båda håll. Du får gärna säga att (S) är ett spöke för mig i så motto att det för mig känns tillhöra historien. Jag liksom många andra tror inte riktigt längre på att investera sig i (S).
Förklara gärna vad du menar med mysticism. Visst, mitt ställningstagande i förhållande till (S) är subjektivt. Men det hävdar jag alltså att även ditt ställningstagande är, att det inte vilar på objektiv grund. Jag tror en viss ”vänster” skulle vinna på att erkänna att tillvaron är mer än den materialism den velat proppa folks huvuden fulla med. Att livet är mer än det materiella. Sedan att man inte borde ha samma respektlösa (som jag ser det) förhållande till det mystiska som till exempel kristendomen, islam, judendomen, hinduismen och andra av auktoritär, dogmatisk art är en annan sak. Men vänstern behöver engagera folk även i förhållande till det mystiska som skiljer liv från död. Annars lär det dröja med ett annat samhälle som folk tror på med hela sig.
I förhållande till Kuba kan jag tycka det är intressant med ”fakta”. och visst är det en form för fakta att mindre barn- och kvinnomisshandel begås på Kuba än i Europa. det är siffror, det är statistik. och visst kan man hävda att kanske har Europa något att lära där, liksom Kuba kanske har något att lära av Europa.
Men i slutändan, om jag skulle komma till Kuba, hur skulle jag kunna undvika att vara subjektiv? Även om jag kunde göra jämförelser, måste jag inte göra en subjektiv bedömning? eller har jag en direkt tillgång till människornas innersta?
visst kan man jämföra statistik. Men när man tolkar statistiken lägger man den nyans och den färg man vill.
nu tror väl jag att somliga har det bättre på Kuba än i USA eller Europa, medan andra har det bättre i USA eller Europa än i Europa. Sedan hur jag ska bevisa det är en annan sak. jag tycker det vore respektlöst att försöka bevisa det. dock tycker jag att alla förtjänar ett lyckligt liv, ingen förtjänar det mer eller mindre än någon annan. Men startpunkten måste vara varje enskild individ. Varje enskild individ måste söka sig mot förändring, gärna tillsammans, men utgångspunkten måste vara hos varje enskild individ. ingen (S)-märkt professor vid namn Ljunggren, Bjereld eller Sommestad som har ”studerat” fram något genom att omsorgsfullt undvika att kritisera kapitalismen i grunden eftersom det ger associationer till Marx.
jag tror det behövs något som drivs fram och som inte är toppstyrt.
jag tror det behövs något som låter människan vara människa med hela sig.
jag tror det behövs att man startar från grunden, något nytt, för att få något helhetligt som ej bär i sig historiskt skapade fördomar.
se världen med nya ögon. skapa en ny värld.
fakta från kuba och europa är intressant. men både det kubanska och europeiska samhället behöver byggas på nytt från grunden, från människorna. då kan man fråga sig hur mycket tid som ska användas åt hur olika samhällen på olika sätt kan vara mer eller mindre förtryckande, europa på vissa områden, kuba på andra.
istället för att studera våra samhällen och dess ”arkitektur” som intressanta kuriositeter som vi kan ge namn och fakta, ungefär som stora museer som man kan roa sig med, kanske det är bättre att ägna lite mer tid åt människorna i dessa strukturer, åt oss själva, vad är det egentligen vi vill? och jag tror inte att svaret hittas någon annanstans än i oss själva.
; jag hårddrar kanske lite, men det är för att försöka ge en sorts bild av hur jag tänker:
JAG VILL INTE ATT NÅGON KOMMER TILL MIG MED EN STUDIE OCH SÄGER ATT JAG BORDE TYCKA SOM SI ELLER SOM SÅ, FÖR NU FINNS DET EN STUDIE SOM JÄMFÖRT EUROPA OCH KUBA PÅ ALLA MÖJLIGA SÄTT OCH HITTAT ”VETENKSKAPLIGA” ARGUMENT FÖR EN VISS POLITIK.
Jag vill snarare att jag känner efter vad jag själv vill, vad jag känner för. sedan försöker jag uttrycka detta. jag hoppas hitta andra som även dom känt efter vad dom vill utan att blicka nervöst åt media och olika undersökningar och olika statistiker och olika arbetsmarknadsråd och olika råd om hur man klär sig på jobbintervjun. helt enkelt känt efter vad dom vill. och att vi utifrån våra enskilda önskningar möts och kommer överens om ett jämlikt samhälle där var och en får vara sig själv, där det mystiska inte räds, där livet inte räds.
jag kan inte säga precis hur det ska gå till. för det måste man ju komma överens om. men jag ser för mig att ingen i denna rörelse kan bestämma vilken metod som är den rätta för att entusiasmera människor. för det är så människor entusiasmeras. att det finns plats för var och en. och att var och en kan bestämma rörelsens politik, enda kravet varande att det som föreslås inte är diskriminerande och inte innebär ojämlikhet (i förhållande till till exempel chanser och ressurser).
” i USA eller Europa än i Europa” skulle vara ” i USA eller Europa än på Kuba”
Hur reagerade Waidelich på Johanssons förslag? Ville han dela sitt fögderi med andra?
Som vanligt många spännande kommentarer, långt bortom dagens S-problem.
Själv vill jag hålla mig till de problemen, sådana jag upplevt dem som utomstående men positivt inställd medborgare.
Det som har skrämt mig vid mina kontakter med partiet har varit den totala motviljan mot att ta till sig fakta, när de strider mot den för tillfället rådande partiretoriken. Helt enkelt en avsaknad av intellektuell hederlighet.
Någon gång i mitten av förra mandatperioden anmälde jag mig som intresserad av socialdemokraterna och trodde att detta skulle kunna leda till en dialog, ungefär som den Lena för med oss som följer hennes blogg. I stället handlade det om envägsinformation (ofta rena desinformationen) och förslag till aktiviteter som jag kunde ägna mig åt: trycka upp knappar med glada budskap, hylla Mona på Facebook osv.
Ett par gånger skickade jag mejl där jag visade att det som påstods på hemsidan faktiskt var fel, och att de svar man fick om man skickade in frågor om partiets politik också var fel. Ingen reaktion, annat än ståndaktiga upprepningar om hur rättvisa de rödgröna förslagen var.
Efter valet gick som bekant den ena höga företrädaren för partiet efter den andra ut och förklarade att de politiska förslag man drivit under valrörelsen var dåliga och att han/hon inte hade trott på dem.
Det ingen utomstående hittills har fått veta är varför man i så fall gick till val på dessa dåliga förslag och vem som hade utarbetat dem och dessutom tydligen hade så stor makt i partiet att både partiledare och ekonomisk talesman och ett antal andra höga företrädare för partiet var tvungna att driva dem mot sin vilja och mot sina egna kunskaper (det senare måste ha gällt för Thomas Östros).
Jag har läst kriskommissonens rapport och tre eller fyra av partiets eftervalsanalyser, men fortfarande har jag inte hittat svaret på den frågan. Innan partiet kan gå vidare tror jag den frågan måste besvaras.
Inga_Lisa: Den frågan måste du själv reda ut, för något svar får du inte.
Varför? .. Jag gav mig in i detta parti för ett tag sedan och har under denna tid bloggat intensivt för att försöka reda ut saken. Det finns inom partiet ett otal pampar inom kommuner och uppåt. som inte har någon ”socialdemokratisk grund” , de har och kommer att gå med på allt som de anser vara upportunt och kan gynna deras egen ställning och mandat. Du måste väl ha funderat över hur det kan vara att när det föreslås en ny partiledare så ropar alla Ja Halleluja , utan att veta ett dugg om den föreslagna personen. Det är skrämmande. Lena Sommestad har varit minister och borde som sådan varit kritisk till den förda politiken, var hon det? Jag förmodar detta eftersom hon konsekvent har sidsteppats i den nya skaran och kritisk ska man inte vara inte ens i Nystart. Jag hoppas hon kommer att bli kvinnoförbundets ordförande men är övertygad om att det blir en mycket svår resa.
En länk till M.E.
https://claeskrantz.se/arkivet/3714
Om reformismen och Marx, några minuter med Sven-Eric Liedman, prof.em. i idéhistoria.
Tack det var intressant. Personligen tänker jag att utan dessa ”krigerska” frihetskämpare hade nog socialdemokratin stått sig ännu svagare. Jag tror konflikträdslan som hör ihop med socialdemokratin, avsaknaden av förmåga att sätta hårt mot hårt i längden gör den till en blindväg. I längden måste man ta ställning. Mänskligheten kommer att tvingas till det. Socialdemokratin kommer alltså att tillhöra historien som jag ser det, kanske gör den redan det. Samtidigt är det ju en poäng att under vissa historiska förhållanden har vad som sades vare en frihetlig rörelse varit något annat. Självklart behövs det ett icke-dogmatiskt förhållningssätt för en rörelse som på allvar vill gå i konflikt med den ohållbara världsordning vi har i dag och nu har haft sedan länge, som vilar på det kapitalistiska systemet. En dynamisk rörelse som förmår avgöra när det är rätt att gå i direkt konflikt och på vilket sätt och när det är rätt att göra annat och då vad. Som jag ser det borde vi alla verka för en rörelse där alla deltar, utan ”överhöghet”. Alltså inte som (S) eller några av de andra riksdagspartierna, ej heller som de starkt ”ledar”-styrda latinamerikanska motståndsrörelserna, utan något nytt som förmår bilda en stark, självständig bas som förmår motstå sådana dogmatiska strukturer och den korruption som följer med. Jag tror det vore det bästa för framtiden.
Ping: Regeringen fortsätter sitt staplande av otydliga undantag i sjukförsäkringen | LO Bloggen
Ping: Fattigdomen i USA | Under tallen