Kvinnoklubben i Uppsala, valrörelsen 2010
Idag skriver jag på SVT Debatt om varför jag har tackat ja till att nomineras till ordförande för s-kvinnor. Jag vill att s-kvinnor spelar en drivande roll i utvecklingen av en ny politik för socialdemokraterna. Jämställdhet kräver en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Det är nu 40 år sedan de stora jämställdhetspolitiska reformerna genomfördes i Sverige. Det är dags för en ny offensiv för jämlika villkor mellan kvinnor och män!
Det är roligt att se att det nu finns fyra kandidater till ordförandeskapet för s-kvinnor. Det visar vilken viktig kraft s-kvinnor är och uttrycker också den vilja som finns att utveckla och förnya s-kvinnors arbete.
Vi som kandiderar till ordförande har olika bakgrund och erfarenheter. Själv går jag in för uppdraget med en bakgrund som aktiv i kvinnoklubben i Uppsala och i Uppsala arbetarekommun. Jag tar med mig erfarenhet från mitt yrkesliv – som journalist, folkhögskollärare, forskare, statsråd, VD, mm. Jag har jobbat under många år med kvinnofrågor, främst som kvinnoforskare i Sverige men också internationellt, när jag som miljöminister ledde då det internationella nätverket för kvinnliga miljöministrar. Jag berättar mer om vem jag är och vad jag vill i s-kvinnor här på min kampanjsida.
Debatten om s-kvinnors framtid fortsätter i många fora. Se till exempel Jenny Madestams artikel S-kvinnor behöver ett nytt ledarskap.
Lena Sommestad 
Go, Lena! Go!
Hej Lena,
Hon heter: Jenny Madestam
Hoppsan! Tack!
Av princip lägger jag mig inte i personvalet som sådant i separatistiska kvinnoorganisationer. Men det är ett hälsotecken att det finns flera kandidater.
I SAP upplever jag det som att distriktsombudsMÄN och ordföranden för partidistrikten har mer att säga till om än tio arbetarekommuner sammanlagt.
I SSUs studiecirkel ”Studie för socialism: Marxismen” finns ett citat av Rosa Luxemburg som är en kritik av utvecklingen i Sovjetunionen. Hon menar att om inte fria val, yttrandefrihet och annat viktigt finns blir det till slut en klick av funktionärer som lägger fram ett förslag som vanligt folk sedan bara har att applådera och anta.
Jag hoppas att förändringens vindar ska svepa även utanför s-kvinnor.
En viktig uppgift för ett politiskt kvinnoförbund är utbildning. Möjligheten att erbjuda medlemmarna bra ledarskapsutbildning är en uppgift som jag ev. anser rättfärdigar kvinnoförbundens existens. En nackdel med kvinnoförbunden är att deras roll av särintresse cementeras. När istället jämställdhetsfrågorna borde genomsyra partiet i dess helhet, såväl män som kvinnor. Om nu socialdemokraterna verkligen är ett feministiskt parti, som man påstår sig vara, borde inte s-kvinnor behövas längre. Utbildning riktad till vissa målgrupper skulle kunna genomföras i partiets regi.
@Lena Källman.
Att kalla SAP för ett feministiskt parti var ett pr-trick. I SVT-dokumentären ”Femini(s)terna” har jag för mig att siffran 27% nämns som det antal av kvinnorna som kunde tänka sig rösta på ett feministiskt parti. Det är många viktiga röster och Göran Persson är inte en korkad man.
Jag tycker att både särorganisering för kvinnor och att låta hela socialdemokratin genomsyras av genustänkande är det bästa. Sannolikt är ett feministiskt medvetet (s)ysterskap en förutsättning för ett feministiskt SAP.
Ledarskapsutbildning och en rejäl upprustning av folkbildning är också något jag tror på. Det bör dock gälla hela rörelsen. Men S-kvinnor får gärna visa vägen.