Juninumret av Seko-tidningen berättar om flytten av Kiruna. Den har också en spännande intervju med Göran Greider.
I samma nummer skriver jag själv en kort krönika om hur vissa idéer sprider sig som gift… Ett exempel är idén om hur bra det blir när vi försöker skapa konkurrensmarknader i samhällets infrastruktur. Varför vågar vi inte tänka tanken att samordning och samhällsnytta ibland kan vara bättre än konkurrens?
Krönikan finns att läsa på sidan 3 i Seko-tidningens blädderexemplar på nätet (här). Jag återger den också här nedan:
Det finns idéer som sprider sig som gift. Deras enkelhet och slagkraft förblindar.
Ett exempel är idén om konkurrens i infrastruktur. För bara för några decennier sen framstod den idén som orimlig. Förutsättningar för effektiv konkurrens saknas ju i storskaliga, naturliga monopol. Ändå har avreglering av infrastruktur idag blivit en trend som knappt tycks kunna hejdas. För bara några veckor kom ett nytt förslag, den statliga utredningen Fjärrvärme i konkurrens. Fri konkurrens på svenska fjärrvärmenät ska ge lägre priser, är tanken. Fri konkurrens ska också göra fjärrvärmen mer resurseffektiv och miljövänlig. Känns argumenten igen? Tron på avregleringar består, trots att järnvägstrafiken havererar och energibolagen skär guld med täljkniv.
Jag undrar alltmer uppgivet varför ingen drar i nödbromsen. Jag hör svenska politiker klaga över höga elpriser och stillastående tåg, men jag hör få som ifrågasätter den bärande idén: att infrastruktur överhuvudtaget kan bedrivas i effektiv konkurrens. Varför denna tystnad?
Infrastrukturen är grunden i vårt samhällsbygge. När den utlämnas till enskilda vinstintressen är det inte bara till skada för konsumenter och övrigt näringsliv. Det är också är till skada för miljön och en hållbar samhällsutveckling.
Sverige är ett föregångsland i klimatpolitiken. En viktig förklaring till den framgången, vill jag hävda, är de kommunala bolagen: energibolag, avfallsbolag, vattenbolag. Till skillnad från andra bolag, som drivs enligt principer om konkurrens och vinstintresse, har de kommunala bolagen burits av idén om affärsmässig samhällsnytta. Därför har de kunnat satsa långsiktigt på klimatinvesteringar. Därför har de kunnat samordna smarta systemlösningar i ”hållbara städer”. Därför har de också kunnat vinna förtroende hos sina kunder, trots monopolmakt. En gång drevs statliga verk och bolag enligt liknande principer. Här finns idéer att bygga vidare från.
Jag är övertygad om att en politik för framtidens infrastruktur måste växa från idén om samordning och samhällsnytta, inte från idén om konkurrens. Jag är också övertygad om att stunden har kommit för att formulera en tydlig, alternativ strategi. Det håller inte längre att ständigt acceptera retoriken om marknadskonkurrens. Det är dags att våga säga som det är: konkurrensidén passar inte för infrastrukturen.
Lena Sommestad 
för min personliga del anser jag dessutom följande:
konkurrensidén passar inte för:
* skolan
* sjukvården
* övrig omsorg, t ex av våra yngsta och äldsta, eller på olika vis handikappade
* lokaltrafiken
med flera områden där man vill ha service utan inblandning av giriga händer som styr verksamheten.
Inte nog med det, man kan med fog ifrågasätta huruvida banker och försäkringsbolag ska vara privata, med tanke på den fruktansvärda penningförstöring de sysslar med, och med tanke på de människofientliga beslut som drabbar redan utsatta människor – ja, jag tänker på att man numera måste vara väldigt frisk och pigg för att få ta en försäkring.
Färre tabun inom politiken, mindre rädsla för den totalt dominerande (och i tonen ofta väldigt raljanta och råa) mediahögern, mindre tilltro till det kapitalistiska systemet och marknaden som den stora frälsaren – och en större respekt för människan… vore bra.
Bra skrivet. Privatägda storföretag är internt tyranniska och människor utanför dem kan inte heller påverka dem. Privatisering är alltså antidemokratiskt, i dubbel bemärkelse dessutom. Gemensamt ägda verksamheter säljs alltså ut till privatägda, vinstdrivande företag, ofta utländska, vars intresse är just vinst (kortsiktig, dessutom) och ökade marknadsandelar. Ju mer som privatiseras, desto mindre finns det att rösta om, enkelt uttryckt. Förutom att det är antidemokratiskt, vilket är mer än allvarligt nog, vet vi ju vad privatisering leder till vad gäller arbetslöshet, arbetsförhållandena och kvaliteten på varorna och tjänsterna som produceras. Banker och försäkringsbolag bör absolut inte vara privatägda.
Har det inte inom socialdemokratin smugit sig in nyliberala tankar om konkurrensens välsignelse och marknadskrafternas i allo överlägsenhet.?
När övergav man blandekonomin? Socialist är ett allmänt skällsord och ingen socialdemokrat vill utge sig för att vara det . Men ! Blandekonom är inte lika lätt att stalinicera. Det är mycket glädjande att Du , en högre politiker , tar upp ämnet även om det är sent, kanske för sent. När inspektorn sålt korna för bonden är det inte lätt att rädda gården! Vi har tankesmedjor som för länge sen borde utformat den strategi som Du söker.
Man blir sorgsen ! Ändå, Släpp inte detta taget, Jag ber.
I Norge, som man trodde var rätt likt Sverige, är ”New Public Management” (dvs tron på att det offentliga kan skötas som ett affärsbolag) ett ständigt diskussionsämne, och fackliga organisationer kritiserar det hårt. Men i Sverige tycks diskussionen helt frånvarande.
Det går knappast ens att få Gemensam Välfärd att förstå vad man menar – där är ägarformerna den helt avgörande tankefiguren. Visst förstår folk vad man säger när man påpekar att det nästan kvittar om en verksamhet är offentlig eller privat om beslutskriterierna är identiska. Men när man väl har sagt det är det ägarformen som diskuteras igen. Och igen.
Vad har norrmännen som inte vi har? Jo, de har en skicklig kampanjorganisation med resurser, For Velferdsstaten, som drivs av Fagforbundet (i samarbete med diverse andra organisationer) som har ägnat ett par år åt att polarisera mot New Public Management, i organiserad form. Och de har fortfarande kvar en levande politisk kultur som säger att det spelar roll vad lekmän gör (otvivelaktigt en följd av två segrar i kampen mot EU).
Mer organisering är nog vad som skulle behövas här också. Det räcker på nåt sätt inte med kloka funderingar på en blogg.
Ja, organisering behövs, eller kanske samordning av det som görs. Åtminstone några svenska fack, Transport, Seko, Handels, agerar mot privatiseringar och konkurrensutsättnong.
Lena Sommestad Skogsbergsvägen 20 752 41 Uppsala +46702168945
Det är det jag syftar på… Transport och Seko har vi gott samarbete med i Gemensam Välfärd, liksom Gemensam Välfärd Stockholm har gott samarbete med LO Stockholm. Men diskursen är begränsad – man snackar privatiseringar och konkurrensutsättningar men inte NPM, dvs att offentliga instanser agerar SOM OM dom vore privata vinstdrivande bolag.
Seko kritiserar i och för sig SJ för detta, och SJ har lätt att svara att man gör som man har blivit ålagd. Men det vidgas aldrig till att kritisera hela den offentliga policyn för verksamheter över huvud taget, på det sätt man gör i Norge. Jag misstänker att detta beror på att man har högre svansföring i Norge pga tidigare segrar. Medan vi i Sverige har fått en massa stryk och inte vågar hävda något.
Kloka ord av Wiklund, men räcker organisering., Media i Sverige är i stort sett styrt av borgerligheten, med en kraftfull styrning. För inte så länge sedan Styrdes Sverige av socialdemokrater och media av borgerligheten, i dag styr borgerligheten både Sverige och media. och alliansen försöker öka styrningen även av SRT. Detta system är ödesdigert för en öppen samhällsdiskussion om det allmännas ägande och drivande av samhällsnyttig verksamhet. Hur förändrar vi detta Wiklund?
Snälla du, Egypten styrdes av Mubarak men honom jagade man bort. Och Thatcher jagades bort av ett allmänt engelskt uppror mot hennes förslag till platt skatt. Vad staten gör är en sak, vad folket gör är en helt annan.
Och för att vidga perspektivet, hur gjorde våra förfäder runt 1900 då Sverige styrdes av en klick adliga byråkrater i samverkan med ett kotteri brukspatroner? Det enda som begränsar är viljan, som Palme sa.
Bra Lena!
Äntligen en ledande socialdemokrat som vågar ifrågasätta privatiseringarnas och avregleringarnas välsignelser!
Facken borde kunna göra en insats med åtminstone en inbrytning i den nyliberala dominansen av massmedia.
Instämmer till fullo med Lena.
Ping: Skrothandel och avregleringar | Osunt