En lång kamp mot vinster i välfärden

År 2005 tillsatte dåvarande skolministern Ibrahim Baylan en utredning för att förhindra uttag av vinst i skolan (Lärarnas Nyheter, AB). Utredningen är värd att komma ihåg, av flera skäl.

För det första gör den klart att Socialdemokraterna vid denna tid hade en tydlig ambition att sätta stopp för den vinstdrivande aktiebolagen i offentlig sektor.

För det andra påminner debatten kring utredningen om att Socialdemokraterna i regeringsställning mötte motstånd i vinstfrågan inte bara från de borgerliga partierna, utan också från Miljöpartiet, som konsekvent genom åren har försvarat aktiebolagens rättmätiga plats i vård och omsorg. Det parlamentariska läget satte alltså snäva gränser för en kritisk socialdemokrati. En av Miljöpartiets ledande förespråkare för privata skolor var under denna tid Mikaela Valtersson. Valtersson var ansvarig för utbildningspolitiken fram till 2006. Hon företrädde senare MP i den ekonomiska politiken. Idag är hon vice VD för Kunskapsskolan.

För det tredje är debatten kring utredningen intressant ur dagens perspektiv, eftersom den ger  många exempel på hur kritiken mot vinster i välfärden då kunde tillbakavisas med argument som senare har visat sig vara ohållbara.

De flesta argumenten handlade om att vinster i skolan – eller i den offentliga sektorn i stort – inte var något att oroa sig för.

”Skolminister Ibrahim Baylans utredning som ska stoppa fristående skolor från att ta ut vinst är ett slag i luften”, hävdade till exempel Gert Assermark i Friskolornas riksförbund. ”Fristående skolor tar inte ut några jättevinster eftersom det inte finns några jättevinster att ta ut” (Friskolornas riksförbund).

”Skolans vinst är också elevernas”, förklarade P J Anders Linder i SvD. ”… jag tror att Baylan får svårt att peka ut några krösusar som susar omkring i sportbil efter att ha skurit guld med täljkniv i grundskolebranschen. Hittills har företagarna snarare tagit etableringskostnader och skaffat sig erfarenhet. De har vitaliserat skolsektorn på egen bekostnad. Föräldrar och barn strömmar till och är nöjda, men de snuskiga profiterna finns blott i fantasin…. (SvD).

Redan 2008 hade verkligheten kommit ifatt alla dem, som attackerade Baylan för hans vilja att begränsa vinstuttag.  I tidningen Skolledaren rapporterades om att de tio största privata skolföretagen år 2007 hade sammanlagt 5,2 miljarder kronor i årsomsättning. Deras vinster uppgick till 330 miljoner kronor. Samtidigt hade problemen med vinstmodellen blivit alltmer uppenbara.”De största friskolorna i Sverige gör stora ekonomiska vinster. Samtidigt tvingas många kommunala skolor till åtstramningar eller hotas av nedläggning när elevkullarna minskar. Många mindre friskolor riskerar att gå i konkurs”, skrev Skolledaren.

Idag står vi där vi står, med en borgerlig regering som under fem års tid har släppt vinstintressena fullständigt fria i offentlig sektor. Vem anser idag att vinstmaximering i offentlig sektor inte kan skapa problem? Borgerlighetens valseger blev jackpot för välfärdens entreprenörer.

Mest märkligt är dock att Socialdemokraterna i opposition inte skärpte analysen av välfärdsföretagen. Istället blev det tvärtom. I valrörelsen 2010 drev Socialdemokraterna inte någon tydlig linje för non profit i välfärdssektorn. Istället hade partiet faktiskt anammat samma paroll, som Friskolornas riksförbund använde år 2006 i kritiken mot Ibrahim Baylan: Fokusera på skolans kvalitet istället för vinst. En strålande framgång för välfärdens vinstdrivande entreprenörer, deras PR-firmor och fristående, (s)-märkta lobbyister.