Veckans mest glädjande nyheter är att LO tydligt tar avstånd från europakten. På SvD Brännpunkt den 1 mars krävde man att Sverige skulle deklarera att man inte på några villkor låter sig bindas av pakten eller accepterar några inskränkningar i de fackliga rättigheterna (SvD Brännpunkt).
Regeringen undertecknade därefter pakten utan att tillmötesgå LO:s krav. Detta är knappast förvånande.Regeringen är tydlig och klar när det gäller synen på europakten. Regelfäst budgetdisciplin och stenhård åtstramningspolitik är bra för Europa, anser statsminister Fredrik Reinfeldt. Han försummar inte något tillfälle att uttrycka sitt stöd för den förda politiken. Den negativa spiral som skapas av lönesänkningar och nedskärningar ska mötas med fler avregleringar och mer frihandel, enligt statsministern (SvD 2 mars).
Den viktiga fråga, som nu bör besvaras, är hur Socialdemokraterna ser på LO:s krav och på LO:s analys av europakten. LO för fram en tydligt euro-kritisk analys av ett slag, som borde vara självklar även för Socialdemokraterna:
”Problemet med euron är att en gemensam monetär politik tillämpas på allt för heterogena ekonomier. De stora skillnaderna i bytesbalansen hos de nordliga och sydliga euroländerna har gett de förra konkurrens- och exportfördelar och de senare försvagad konkurrenskraft och ökad skuldsättning. Budgetdisciplinära regler behövs, men det är kontraproduktivt att rista dem i sten. Det är viktigt att behålla en viss flexibilitet och handlingsfrihet, samt att ta hänsyn till olika länders sysselsättningssituation. Pakten är dock alltför ensidigt fokuserad på budgetdisciplin och saknar en tydlig plan för hur Europa ska växa sig starkare ur krisen. Den riskerar att leda till en så snabb åtstramning av ekonomin att framtida möjligheter till jobb och tillväxt allvarligt hämmas.”
Inför valet 2014 har Socialdemokraterna chansen att formulera en egen idé om europeisk ekonomisk politik.
LO gör klart att fackliga rättigheter ska överordnas ekonomiska friheter. Detta är en mycket viktig del av en ekonomisk politik i löntagarnas intresse.
En annan viktig del, som Socialdemokraterna också bör driva, är att grundläggande sociala rättigheter – som hälsovård och utbildning – ska överordnas de ekonomiska friheterna. Det är inte acceptabelt att krispolitiken drivs igenom utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna för befolkningens hälsa och utan att prioritera alla barns rätt till god utbildning.
Sociala rättigheter handlar om alla människors lika värde, men de handlar också om tillväxtpolitik. Grunden för ett hållbart nationellt välstånd är investeringar i hälsa och utbildning – inte avreglerade marknader. Europa har inte råd att rädda euron till priset av en stora förluster i socialt kapital.
Lena Sommestad 
Tack LO
Yippee! Men då borde man kunna kräva att LO också sätter makt bakom sina ståndpunkter och krav, och inte nöjer sig med att snällt säga vad man tycker och sen kapitulera inför makten.
I Europa tar facken strid mot europakten. Fransmän och engelsmän (för att inte tala om greker) går i strejk. ETUC utfärdade en kampanjdag – se http://www.etuc.org/a/9723 – men de svenska facken förhöll sig kallsinniga. Wanja Lundby Wedin har redan deklarerat att hon avskyr medlemmarnas inblandning i korridormyglet – se http://www.ka.se/index.cfm?c=97296 – vilket betyder att LO kan tycka vad de vill utan att det påverkar skeendet det minsta.
Är du verkligen nöjd med luddiga fraser som kan tolkas hur som haver?
”Budgetdisciplinära regler behövs, men det är kontraproduktivt att rista dem i sten. Det är viktigt att behålla en viss flexibilitet och handlingsfrihet, samt att ta hänsyn till olika länders sysselsättningssituation.” Kan man vara försiktigare i sin ”kritik”?
Alla vet att fast växelkurs är ett hinder när LO (just nu Byggnads och
Kommunal) förhandlar upp lönerna och bort jobben. Vad är alternativet till
euron? Konkurrensdeprecieringar? Ormen? ECU?
Problemet försvinner inte när man säger att man är
emot euron. Varken (s) eller LO har kritiserat stabilitets-
pakten. Varför inte?
”Den viktiga fråga, som nu bör besvaras, är hur Socialdemokraterna ser på LO:s krav och på LO:s analys av europakten”.
Har jag missat något här?
Om jag förstått saken rätt så har socialdemokraterna redan sagt det dom behöver säga i denna fråga. Det var i alla fall det intryck jag fick när jag läste att (s) sa ja till att Sverige ska gå med i pakten om vi kan få igenom vissa krav. Eller ska partiet ha flera uppfattningar i denna fråga som tex i kärnkraften där man både anser att den ska avvecklas och få finnas kvar.
”Avveckla förnuftet” eller vad det nu var som det stod på Linje 2 affischer 1980.
Ja, processen är klar för denna gång, det har du alldeles rätt i. Men historien tar inte slut här. Precis som det påpekas i artikeln, kan frågan komma igen i olika former, t.ex. genom förslag på fördragsförändringar. Det är enligt min uppfattning inte för sent att formulera en mer genombarbetad uppfatting om hur penningpolitiken i Europa bör formas, ur ett löntagarperspektiv.
”Det är enligt min uppfattning inte för sent att formulera en mer genombarbetad uppfatting om hur penningpolitiken i Europa bör formas, ur ett löntagarperspektiv”
Sverige är inte med och utformar penningpolitiken i Europa.
Däremot så kan vi tack vare att vi inte gick med i Euron utforma vår egen penningpolitik. Det skulle vara bättre om (s) tänkte till om den i stället
Va jag menar är att jag uppfattade socialdemokraternas utspel i denna fråga som rätt tydligt och distinkt.
Då finns det ett helt gäng med andra frågor där det är långtifrån tydligt vad (s) anser. Man bör fokusera på dessa i stället
Man kan hoppas att SAP vid en granskning – kan göra klart – att man fått igenom de uppställda särkrav – som ställdes – för att gå med i europakten. Något som förefaller ha skett.
Med tanke på att europakten bland annat handlar om att förbjuda keynesiansk konjunkturpolitik och att tvinga fram rea på sydeuropeisk egendom för nordeuropeiska företag att köpa upp är det märkligt att gå med på den under några som helst villkor.
Det skulle väl vara att Reinfeldt höll en laddad pistol mot Löfvens tinning då, och hotade trycka av…
Processen är klar för denna gång !! Detta är ett upprepat faktum när det gäller den socialdemokratiska politiken i snart alla frågor, En gång använde man den demokratiska processen och frågade medborgaren om anslutning till euron. det blev ett rungande nej som än i dag beklagas av det politiska etablissemanget.Processen blev inte klar! Politik är att vilja , detta uttryck gäller i högsta grad inte i dag.i varje fall inte vilja till förändring av den borgerliga arbetarfientliga politiken.Finansen har ett järngrepp om hela EU projektet och speciellt den ekonomiska politiken,här kan också påstås att processen är klar. För att förändra detta faktum kommer att krävas mer än massdemonstrationer i Grekland och andra sydeuropeiska länder, det har vi sett, men vad?
om de fölger Argentinas exempel, kan ju grekerna rösta fram personer till makten som kapar banden med IMF och euron. Sedan skulle Grekland kunna föra en självständig ekonomisk politik såsom Argentina gjort, där man fokuserade på att hjälpa folket istället för banker.
Vi kan bara hoppas att kommande valen i Grekland ger majoritet åt partier som skulle kunna göra vad som behövs för både Grekland och omvärlden. Annars är väl ända som återstår revolution.