Sverige står inför globala utmaningar som kräver långsiktigt ansvar och solidaritet bortom den egna plånboken. Miljön är en sådan utmaning. Den kräver solidaritet med framtida generationer och samarbete över gränser. Global fattigdomsbekämpning är en annan. Flyktingströmmar och global arbetsmigration är en tredje.
Ett problem med den borgerliga regeringens politik är att man säger sig vilja möta de globala utmaningar som Sverige står inför, samtidigt som man systematiskt undergräver solidariteten inom vårt eget samhälle. Man bejakar global solidaritet – men inte solidaritet på hemmaplan.
Arbetslösheten förblir skyhög. Sjuka tvingas ut på arbetsmarknaden. Barnfattigdomen ökar. Allt fler svenskar hänvisas till socialbidrag. Det är dags att ställa frågan hur Sveriges allt fler arbetslösa och socialbidragstagare ska kunna känna solidaritet över tid och rum, om de själva inte bemöts med solidaritet och respekt på hemmaplan?
Vi upplever nu hur Sverige polariseras – ekonomiskt, regionalt och politiskt. Klyftorna vidgas mellan olika inkomstgrupper. Avståndet växer mellan stad och land. Politiskt manifesteras nu den växande polariseringen genom Sverigedemokraternas debut som riksdagsparti.
Drivkrafterna bakom SD:s växande framgång ska inte förenklas. Det är ett invandrarfientligt parti med högerprofil. Väljare har gått till SD från både höger och vänster (Här hämtade SD väljare). Men det är också påtagligt att arbetslöshet och växande klyftor i samhället spelar roll. De medborgare som har drabbats hårdast av ekonomisk kris och brist på effektiv jobbpolitik visar stort intresse för Sverigedemokraternas invandrarfientliga politik. Det gäller bland annat arbetslösa medborgare (se diagram från VALU nedan).
Det finns också en tydlig skiljelinje mellan stad och land i stödet för Sverigedemokraterna. Det illustreras nedan med en karta över Sverigedemokraternas röstandel i min hemkommun Uppsala.
Sverigedemokraternas resultat i valet, Uppsala kommun
Trovärdig solidaritet måste omfatta alla. För att kunna bedriva en bra invandringspolitik, måste vi se till att alla medborgare bemöts med respekt och tror på sin egen framtid. Här vilar ansvaret tungt på oss alla.
Diskussion och rapportering om Sverigedemokraterna fortsätter idag i bl.a. i Expressen och DN. Tidigare bl.a. DN Debatt. Kajsa Borgnäs bidrar skarpt i Expressen. Se också Björn Elmbrandt och Ali Esbati.
.
Lena Sommestad 
Problemet heter arbetslöshet, inte invandring.
Så länge S inte har nån trovärdig politik för full sysselsättning – varför släppte man den, förresten? – så kommer det givetvis att råda panik för att inte hamna bland trasproletariatet. Vilket gynnar såna som SD.
Om jag har förstått det rätt ställer S-ledningen upp helt och fullt för den åtstramningspolitik man nu för i Europa. Vilket förstås kommer att göra arbetslösheten ännu värre, se t.ex Stiglitz: http://www.telegraph.co.uk/finance/financetopics/financialcrisis/8037755/Joseph-Stiglitz-fears-European-austerity-wave-will-swamp-the-euro.html
Instämmer med din analys.
Politiken för full sysselsättning försvann i början på 1990-talet. Då blev låg inflation istället målet för den ekonomiska politiken. Därtill lämnade politikerna över den viktiga implementeringen av inflationsmålet till en självständig Riksbank, som under de första tio åren av sin verksamhet ofta gjorde ont värre genom att strama åt så att mycket att inflationen hamnade under de låga 2 procent som satts som mål.
Det är tråkigt att det inte finns någon ordentlig debatt inom S om dessa frågor.
Debatt??? Sahlin och Östros stöder ju den procykliska politiken: http://www.dn.se/debatt/europa-behover-en-ny-och-stramare-stabilitetspakt-1.1117403. Dvs de agiterar för ökad arbetslöshet. Varför slänger ni inte den sortens politiker på sophögen, de passar bättre bland moderaterna!!!