Slutet på atomåldern

Rapporterna om en ständigt växande tragedi når oss från Japan, minut för minut. En serie flygbilder från ABC News får mig att se och förstå något av vidden i katastrofen.

De mest skrämmande rapporterna gäller krisen i kärnkraftverket Fukushima. Som miljöminister 2002-2006 var jag själv politiskt ansvarig för den svenska kärnkraftssäkerheten. Den erfarenheten gjorde mig mer övertygad än någonsin om att framtidens energikälla inte ska vara kärnkraft. Jag läser med intresse att även min kollega Leif Pagrotsky ser skäl till grundlig eftertanke, när han följer utvecklingen i Japan. ”För mig är en slutsats klar, oavsett hur det kommer att utveckla sig i Japan”, skriver Pagrotsky. ”Det var rätt att stänga Barsebäck. Påminnelsen om riskerna med att ha ett kärnkraftverk mitt emellan Malmö och Köpenhamn gör att jag idag är tillfreds med att ha förhandlat fram och signerat propositionen som satte punkt för Barsebäck.”

Slutet på atomåldern – das Ende des Atomzeitalters. Det var budskapet från den tyska tidningen Der Spiegel igår, den 12 mars. Igår demonstrerade också 40 000 människor i Tyskland mot kärnkraften. De bildade en kedja från reaktorn i Neckarwestheim till Stuttgart. Oron stiger i den tyska regeringen, som förra året gav förlängt tillstånd till tyska kärnkraftverk, till 2035 (Spiegel Online). Tystnaden i Sverige kontrasterar skarpt, och jag undrar hur vi hamnade här. Varför denna tystnad? Var finns engagemanget för framtidens energiförsörjning och intresset för Sveriges ansvar som kärnkraftsnation?

Den borgerliga svenska regeringen har precis som den tyska helt nyligen valt att upphäva tidigare politisk beslut om att fasa ut kärnkraften. Energiminister Maud Olofsson ger grönt ljus för energibolagens fortsatta expansionsplaner.

Faktum är också att den svenska regeringen har gått betydligt längre än den tyska. I Sverige är det nu fritt fram att bygga kärnkraft med obegränsad livslängd. Alla dagens kärnkraftsreaktorer kan bytas ut mot nya. Hela idén om att ersätta kärnkraften med säkrare energikällor har alltså förkastats. Beslutet har hyllats av den mäktiga svenska elbranschen och i svensk media märks idag inte mycket av tysk reflektion eller eftertanke. DN glider undan frågan om Sveriges vägval. Man landar i en till intet förpliktande slutats om att det som har hänt understryker behovet av ”fortsatt förbättrat säkerhetsarbete”. Maud Olofsson har överhuvudtaget inte synts i debatten (tipsa gärna om jag har fel). Jag undrar vad hon idag har att säga? Tycker hon fortfarande att det var klokt av centern att lämna en mångårig, välgrundad kritik mot kärnkraften i utbyte mot en borgerlig enighet i energipolitiken?

Under senare år har kärnkraftsdebatten i Sverige saknat mycket av det djup och den eftertanke som jag tror att många av oss skulle vilja se.

För det första diskuteras sällan  den avgörande fråga som en riskfylld teknik som kärnkraften reser: är det rimligt att tro att ett samhälle kan upprätthålla fullständig kontroll under alla förhållanden? Själv tror jag inte det. Jag tror att vi måste  skapa sådana säkerhetsmarginaler i vårt samhälle att ögonblick av katastrof inte skapar decennier av lidande. Klimatförändringarna och de nya hot som de skapar gör det än mer angeläget att i framtiden prioritera gemensam säkerhet i samhällsbyggandet framför kortsiktiga fördelar. Det är detta som brukar kallas för en politik för hållbar samhällsutveckling.

För det andra lyfts kärnkraften ständigt fram som en lösning på klimatfrågan utan någon gedigen genomgång av det implicita antagande som detta argument bygger på. Ofta beskrivs energifrågan som ett val mellan pest och kolera: vill ni ha kärnkraft eller fossila bränslen? Men var och en som fördjupar sig i energifrågan inser snart att potentialen för energieffektivisering och förnybar energi är långt större än vad de mäktiga elbolagen vill erkänna. Problemet är inte att en omställning till förnybar energi kräver investeringar i ny teknik. Problemet är att den kräver nya maktförhållanden på energimarknaden.

Diagrammet längst ner i detta blogginlägg, som har sammanställts av energiforskaren professor Sven Werner, ger exempel på de stora möjligheter som finns att utveckla en mer hållbar energiförsörjning, om vi har viljan. Staplarna i diagrammet illustrerar dels mängden energi som finns tillgänglig i Europa, det som vi kallar för primärenergi, dels hur mycket av denna primärenergi som till sist kommer till användning (end use).  Skillnaden mellan staplarna är, som var och en kan se, betydande. Mängden primärenergi är långt större än den mängd energi som till sist kommer till användning. Man räknar med att så mycket som 70 procent av primärenergin går förlorad från källa till konsument, bland annat på grund av gigantiska förluster i form av värme i de europeiska kraftverken.

Vad kan göras åt detta energislöseri? Svaret är att spillvärmen skulle kunna utnyttjas för uppvärmning och kylning. Beräkningar visar att spillvärmen i det europeiska energisystemet skulle räcka för att värma hela Europa, vilket i sin tur skulle innebära en dramatiskt minskad konsumtion av el och gas för uppvärmningsändamål. Problemet är att en sådan omläggning kräver något som är tekniskt mycket enkelt men politiskt mycket svårt att få till stånd: fjärrvärmeledningar. De städer som borde ta initiativ till fjärrvärmeledningar har svårt att finansiera så stora projekt medan de europeiska energibolagen sällan har intresse eller vilja. Energibolagen tänker storskaligt  och tjänar bättre på att sälja el och gas. Alltså fortsätter energislöseriet, allt medan kärnkraftslobbyns budskap trummas in: mer energi behövs, och kärnkraft är enda alternativet. Enkla och hållbara lösningar förbises, till förmån för de dyra och svåra.

Det borde finnas dagar, då även de mest inbitna kärnkraftsförespråkarna stannar upp och tänker efter. Idag är en sådan dag.

Här diagrammet över det europeiska energisystemet:

Se även Miljöpartiet: Energisäkra  Sverige; debatt om finsk kärnkraft, Mats Engström.

77 kommentarer

Filed under Hållbar samhällsutveckling, Miljö

77 responses to “Slutet på atomåldern

  1. Pingback: Problemen ökar i Japan | Svensson

  2. Rune Lanestrand

    Bra. Inger hopp .
    Om folkpartiriksdagsmannen som tror att k-olyckan i Japan stärker kärnkraften kan man läsa på htpp://rune.lanestrand.wordpress.com

  3. Inga-Lisa Sangregorio

    Inget av kärnkraftens problem är löst eller möjligt att lösa. Dokumentären Into Eternity som nyligen sändes i SVT handlar om byggandet av ett underjordiskt avfallslager i Finland och de existentiella frågor som de ansvariga står inför. Hur kommunicerar vi med människor som kommer att leva om 100 000 år? Vilket språk, vilka symboler ska vi använda för att få dem att förstå att de ska lämna avfallet i fred för evigt? Tänk om de tror att det är en värdefull skatt?
    Även utan katastrofen i Japan är kärnkraften ingenting att skämta om. Jag hade gärna sett att socialdemokraterna fått en partiledare som inser det.

    • Inger W

      Är det något vi inte behöver i riksdagen just nu så är det ytterligare en kärnkraftstroende partiledare. Det räcker mer än väl med regeringspartierna och SD!

      Tyvärr har ju Socialdemokraterna ofta gått hand i hand med Moderaterna då det gällt riktigt viktiga frågor, och så blir det väl nu också. Risken är stor, men man får väl hoppas på det bästa.

  4. Ulf Lennerthson

    ”Tekniken finns, men politiken saknas!”
    Citat; Gunnar Asplund, Ludvika, ABB:s förre utvecklingschef.
    Avslutning på ett anförande om högspänd likström och
    energikällorna; sol, vind och vatten.
    Socialdemokratin måste våga ta ställning, och tillsammans med v och Mp och miljörörelsen runt om i världen, stå för en sådan politik!
    Hälsningar! Ulf Lennerthson

  5. Inger W

    Ja, vad är det som gör oss svenskar till ett tystnadens, försagdhetens och likgiltighetens folk? Vad skiljer oss från från tyskarna som gång på gång i tusental demonstrerar mot det som är det största hotet mot oss alla, nämligen kärnkraften – och därmed också kärnvapnen?
    I en helt nyligen, av Naturvårdsverket, utgiven essäsamling kallar en av författarna, Eva Moberg, sitt bidrag för ”Sömngångaren på minfältet”.
    Låt mig citera:
    ”Att åstadkomma ett uppvaknande ur dagens sinnesrubbning är mycket svårt, så länge förnekandet är så envist och utbrett. Det vilar tryggt på förnekandet inom medier och politisk kultur. Allt görs, mer eller mindre omedvetet, för att hindra oss att fatta, att inse…”

  6. För Sveriges del kanske det är idé att titta på förluster i elnätet när vattenkraftselen från norr skall transporteras ner till mellansverige? Jag har sett uppgifter om att förlusterna dels är möjliga att bygga bort med befintlig svensk teknik, dels att de motsvarar ett par kärnkraftverk. Kan det stämma så är det ju ingen konst att föreslå att investeringspengar läggs där så fort det någonsin går!

  7. Men vilka är då för svensk del dessa kraftverk vars spillvärme vi kan ta vara på? Har vi ingen kärnkraft och, antar jag, ingen kol- eller oljekraft heller, då finns heller inget spill. Kanske kan vi, som Björn var inne på, spara en hel del på bättre kraftledningar från Norrland, men det behövs konkreta siffror. Skulle Sverige verkligen klara att ersätta hälften av sin energi, dvs det vi får från kärnkraft, med besparingar? Tillåt mig tvivla. Kom dessutom ihåg att elbehovet lär öka avsevärt i takt med att oljan tar slut.

    Missförstå mig inte nu, jag är djupt skeptisk mot kärnkraften. Men även om det tydligen är ett uttjatat argument så ligger det väl ändå en hel del sanning i det där med pest eller kolera? Det finns ingen form av energiförsörjning vi känner i dag som inte har betänkliga nackdelar. Och det är knappast rättvist att ta ställning till eventuell framtida kärnkraft utifrån säkerheten hos 40 år gamla reaktorer. Hur säkra är senaste generationens kärnkraftverk? Är risken större med sådana än med vattenkraften? Även dammar kan brista av naturkatastrofer, och orsaka enorm förödelse. Har vi nästan bara vattenkraft är vi dessutom sårbara för naturliga variationer. Ett ovanligt torrt år är allt som krävs för att orsaka elbrist.

    Jag skulle inget hellre vilja än att vi kunde stänga av kärnkraften och klara oss på bara sol, vind, vatten och vågor. En större grad av självförsörjning, t ex med solceller och bergvärme, i privatbostäder skulle dessutom ge ett mindre sårbart samhälle. Men det måste finnas realistiska och grundliga kalkyler för att en sådan övergång faktiskt fungerar innan vi kan ta steget. Till och med ny kärnkraft är ett bättre alternativ än det totala sammanbrott som blir följden av att inte längre ha energi nog för att kunna värma våra bostäder, odla och frakta vår mat, etc. Energi är en förutsättning för att vi skall kunna bo nio miljoner människor här i landet. Täcker vi bara halva energibehovet så kommer halva befolkningen att dö. Så stora frågor är det faktiskt vi pratar om här.

    • Inga-Lisa Sangregorio

      Om en damm brister är det en katastrof, men en lokal katastrof i både tid och rum. Och vattenkraftens restprodukter behöver inte förvaras oåtkomligt i hundratusentals år. Vad kärnkraften skulle bidra med för att ”odla och frakta vår mat” vet jag inte, men efter en kärnkraftskatastrof skulle maten nog inte vara så hälsosam. Och om inte nio miljoner människor skulle kunna bo i Sverige utan kärnkraft kan vi lika gärna lägga ner jordklotet.
      Det är obegripligt att så många annars normalbegåvade personer inte inser att kärnkraftens problem ligger på en helt annan nivå än andra energikällor.

      • Ann Christin

        Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

      • Historiens värsta kärnkraftsolycka, Tjernobyl, tros totalt, inklusive långt senare uppträdande cancer, ha orsakat ca 4 000 dödsfall. Bortom en radie på 30 km från anläggningen är omgivningarna fullt beboeliga. Innanför den radien finns en del ”elakare” isotoper med en halveringstid på 30 år, så det dröjer nog några decennier till innan människor kan återvända även dit. Djur och växter frodas dock inom säkerhetszonen, och artrikedomen tycks rent av vara större än innan, pga människans frånvaro.

        Detta är alltså konsekvenserna av kärnkraftens mörkaste stund, när det gick riktigt illa i en reaktortyp som är mycket mindre säker än anläggningar av samma ålder i väst, och ännu mycket mindre säker än moderna anläggningar. Tjernobyl var en stor katastrof, som inte skall bagatelliseras, men omfattningen var knappast på en väsensskild nivå från t ex en stor dammolycka.

        Vad gäller vår mat så är konstgödsel av nöden för modernt jordbruk. Utan konstgödsel, mycket mindre avkastning. Detta är ett oomtvistat faktum. I dag använder vi olja för att producera konstgödsel, men det går att göra även med andra typer av energi. Utan energi går det däremot inte. Så enkelt är sambandet. Nio miljoner människor kan säkert bo i Sverige utan kärnkraft, men bara om vi löser energifrågan på annat sätt. Utan den energin kan det här landet inte långsiktigt försörja mer än kanske hälften så många.

        (Och det där är för övrigt den enda riktigt långsiktiga lösningen, såväl för Sverige som för världen i stort: Att minska befolkningen till en nivå som planeten klarar att försörja. Men det vore förstås väldigt mycket att föredra att detta gjordes på ett planerat sätt över generationer, snarare än med krig och svält, som blir följden om den ohållbara befolkningstillväxten fortsätter.)

        Dina tankar om vem som är och inte är normalbegåvad behåller du lämpligen för dig själv i fortsättningen, för att främja ett konstruktivt debattklimat.

      • M. E.

        Till Börjesson:

        Siffrorna du använder är ytterst kontroversiella och används av kärnkraftslobbyn just för att minimera betydelsen till och med av vad som hände i Tjernobyl. De flesta oberoende ”experter” är överens om att kärnkraftslobbyn kraftigt underskatter Tjernobyls implikationer. Vi ser nu en repris i Japan när det gäller kärnkraftslobbyns sätt att hela tiden försöka förvränga bilden av vad som händer. Till och med så till den grad att Japans statsminister, som själv verkar ha varit ytterst selektiv i sättet att presentera situationen, har funnit det nödvändigt att offentligt tillkännage att han först fått veta om vad som hänt senast med reaktor fyra via medierna. Kärnkraftsbolaget verkar vilja styra kommunikationen med media alldeles på egen hand…

    • Böjesson: jag tror du övervärderar ett enormt energibehov, även du måste väl vara medveten om det enorma slöseri som sker i dag,utan varesig nytta glädje eller tillfredsställelse.Beträffande konstgödning,åtgår mycket energi för kväveframställning ,men knappast till fosfor och kalium, dessutom
      är kaliumreserverna små och på upphällningen. Vi har totalförstört cirkulationen av näringsämnen genom införande av vattenklosetten, och vad jag förstår är människan den som tillverkar mest fekalier och urin. I dag tvingar kommuner på landsbyggden befölkningen att ansluta till kommunala reningsverk genom en ny högtrycksmetod som ger billigare rördragning men stor energiförbrukning i pumpkapacitet i stället för att ge dem möjlighet att använda fekalierna och urinen på ett vettigt sätt.

      Med en god resursanvändning behöver vi inte kärnkraften!

  8. Pingback: Varför inte donera en liten slant till Japanska Röda korset ? « essbeck

  9. Hur mycket energi åtgår till helt onödig,dum,produktion,konsumtion.
    Är det möjligt att låta en sådan fortgå och öka. Börjar inte denna fråga bli mer relevant än hur vi ska skaffa energi och andra resurser, och går det överhuvudtaget att koppla denna fråga ihop med individens frihet.

  10. Börjesson: det var en tjänsteman som jobbade med energifrågor i Stockholms kommun som nämnde enorma överföringsförluster motsvarande ett par kärnkraftverk. När jag häpen frågade om det stämde hänvisade han till en skrift av Energimyndigheten: Energiläget 2007. Man kanske fortfarande kan ladda ner den från myndighetens hemsida. Annars finns det ju färskare rapporter. Hittade det här när jag kollade i min nedladdade version från 2007:

    ”Den totala energianvändningen år 2006 uppgick till 625 TWh. Av detta utgjorde den totala slutliga energianvändningen 403 TWh och omvandlings- och distributionsförluster 177 TWh, varav 126 TWh i kärnkraftproduktion.”

    Även kärnkraften har alltså en jäkla massa spill. Då uppstår ju den generella frågan: skall man försöka öka produktionen eller försöka dra ner på spillet?

    • Ubbe

      Tja, man får så vitt jag vet enligt lag inte använda värmen från kylvattnet till t.ex. fjärrvärme idag.
      Detta innebär att 2/3 av skapad energi kyls bort och 1/3 blir elektrisk energi.

      Snart kommer väl Sommerstad med flera att ta upp Thernobyl som avskräckande exempel, en liknelse som är lika relevant att jämföra flygtrafik med biltrafik ur risk och skadehänseende.
      Detta är dock ett för humanister och ekonomer allt för tekniskt svårt område att genomskåda, så vi kommer att få leva med hårresande diskussioner ett tag framöver.

      Slutligen, NEJ, atomåldern är inte över, det är mest saker sagda i affekt.
      Tänk STARK – Stanna upp, Tänk efter, Agera, Reflektera och Kommunicera – såldes kan det mycket väl vara så att man finner specifika Japanska svagheter och drar lärdomar inför framtiden – beakta konsekvenser och efterbädren av TMI

      • lenasommestad

        Spillvärme från kraftverk handlar inte bara om kärnkraftverk utan också om att ta till vara på värme från elkraftverk som drivs med t.ex. biomassa eller gas. Detta kallas kraftvärme eller combined heat and power och är som du vet en välkänd teknik. Även värme från kärnkraft kan användas och detta är inte förbjudet i Sverige. Däremot har det svenska kärnkraftverken inte tekniskt utformat som kraftvärmeverk, eftersom planen på 1980-talet var att fasa ut kärnkraften till 2010. Det ansågs då inte lämpligt att göra en stor del av den svenska värmeförsörjningen beroende av kärnkraft. Man kan diskutera om detta var klokt eller ej. Eftersom kärnkraftverken ligger en bit från befolkningscentra krävs dock rejält långa ledningar vilket ställer större krav på kalkylerna än när det gäller t.ex. biobränsleeldade kraftvärmeverk som kan ligga nära bebyggelse. Faktum är dock att det fanns långt framskridna planer på att dra en lång värmeledning från Forsmark. Den diskussionen har lyfts under senare tid igen och det finns också diskussion om andra tekniska möjligheter, som att transportera värme med båt från svenska kärnkraftverk. Det tycker jag är en intressant tanke, så länge kärnkraftverken drivs.
        Fukushima är en lättvattenreaktor av samma slag som används i Sverige och andra länder. Är det av detta skäl du själv måste hitta på att jag och andra kommer ta upp Tjernobyl – så att du ska kunna påstå att vi ingenting begriper?? När det gäller kärnkraftverk är det för övrigt inte så att teknisk kunskap är det enda som krävs. I Sverige har kärnkraftsfrågorna under lång tid inte bara hanterats av tekniker. Ett särskilt råd med en långt bredare expertis, Kasam, har också analyserat kärnkraftens problem ur bland annat etiska perspektiv. Det behövs.
        Är atomåldern slut? Det vet vi inte. Jag är övertygad om att händelserna i Japan – precis som du skriver – kommer att utnyttjas för att dra lärdomar om hur säkerheten kan stärkas, just på det systematiska sätt som alltid sker i det internationella kärnkraftssamarbetet. Men jag hoppas att det också leder till en djupare reflektion. Här har vi olika uppfattningar.

    • Christian Carlsson

      Det går inte att ”minska spillet” hur som helst. Du kan inte omvandla all värme till elenergi, det skulle bryta mot termodynamikens andra sats. För dagens kärnkraftverk är verkningsgraden ungefär 1/3 och kan inte förbättras särskilt mycket så länge du bara produerar el. Produktion av fjärrvärme vore som Sommestad nämnt kanske möjligt, men fjärrvärme från kärnkraftverk är inte optimalt.

      Det andra benet i svensk elproduktion är vattenkraft och där finns ingen teoretisk övre gräns för verkningsgraden, den är ungefär 90 %, vilket gör att det mesta av förlusterna i svensk elproduktion kommer från kärnkraft. Det här vet förstås alla som vet något om elproduktion, men om man inte vet det kan det framstå som att kärnkraftverk skulle vara dåligt byggda som bara har 30 % verkningsgrad.

      • lenasommestad

        Hej Christian. Självklart går det inte att minska spillet hur som helst. Poängen är att det finns andra energiformer än el. En mycket stor del av energikonsumtionen i samhället kan tillgodoses direkt genom lågvärdig värme, som också kan omvandlas till kyla. Det värmespill som tas till vara kommer dock i regel inte från kärnkraftverk utan från kraftverk eldade med biobränslen eller gas – dvs. kraftvärme. I Sverige har vattenkraftverk och kärnkraftverk hittills tillgodosett större delen av elbehovet, vilkat har skapat mindre utrymme för kraftvärme. Dock har bioelen vuxit i betydelse och är långt mer betydelsefull än vindkraften. I början på 2000-talet fanns ca 10 TWh kraftvärmeel i det svenska systemet och utbyggnadsplaner fanns för att öka uppemot 25 TWh. I Europa har kraftvärmen en enorm potential eftersom större delen av elproduktionen sker i kondenskraftverk med kol, olja eller gas. De skulle bli långt mer effektiva som kraftvärmeverk. Verkningsgraden brukar ligga kring 1/3 precis som i svenska kärnkraftverk.
        I Sverige kommer de stora värmeförlusterna från kärnkraft, precis som du skriver. Är det dåligt? Ja, varför ska man tycka att det är ok? Att få ut 30 procent el är inte dåligt men att inte använda värmen tycker jag är resursslöseri. Du skriver att det inte går att omvandla värme till elenergi. Faktum är att forskning pågår kring just detta och företag har börjat exploatera denna idé. Verkningsgraden är förstås mycket låg, men nog vore det värdefullt om någon el kunde utvinnas ur värme, om denna värme inte kan användas på annat sätt? Faktum är att det på många håll finns ett överflöd av värme.
        En möjlighet som vi sällan talar om är en mer genomtänkt värmeplanering. Det finns industriområden där värmeresurserna utnyttjas på ett mycket effektivt sätt, t.ex. i Norrköping. Överskottsvärme från elproduktion kan gå rakt in i industrins produktionsprocesser, om värme behövs, precis som överskottsvärme från en industri – som t.ex. en pappermasseindustri – kan användas till att värma hela städer.
        Problemet med energidebatten iag är att vi blandar ihop behovet av energi med behovet av el. Till denna förvirring bidrar elbranschen, som helst skulle se att all energikonsumtion bestod av den egna, dyraste och mest förädlade produkten.

        P

      • Det ursprungliga uttalandet, som fick mig att tappa hakan, gällde uttryckligen enorma förluster i transmissionen från vattenkraftverken i norr nedåt landet, inte vad som händer i kärnkraftverken (som verkar vara institutioner som eldar för kråkorna). Det sas klart ut att svinnet motsvarar ett par kärnkraftverk, samt att det kan lösas med befintlig teknik av svenska företag. Jag var då lite politiskt aktiv och skickade en fråga till min miljörepresentant i Riksdagen. Fick ett svårbegripligt svar som dock tydde på att problemet var känt. Jag är väldigt undrande om det här. Finns det tunga intressen som inte är intresserade av uppgraderingar av nätet? Eller är det fel uppgifter?

  11. Europa har nu ordentligt målat in sig i ett hörn med sin institutionaliserade nyliberalism och enfaldiga monetära system. Bara på nationell samhällsnivå skulle man kunna bygga ut fjärrvärme i Europas större städer. Men detta begränsas av nämnda institutionaliserade kritstreck som begränsar nationernas möjlighet att finansiera detta, en självpåtagen artificiell begränsning.

    Den ekonomiska politik, som vid 1970-talets slut hade skapat ett relativt fredligt, välutbildat och tolerant Europa med full sysselsättning har gjorts praktiskt taget olaglig. Och inte minst av den reformistiska vänstern som när de är i Bryssel varit entusiastiska anhängare av denna utveckling. Iofs inte lika entusiastiska när de adresserat hemmapubliken.

    En ekonomisk politik som nu gör att uppemot 1000 personer emigrerar från Irland varje vecka, unga kunniga människor som vill ge sig själv och sina barn en bättre framtid. Runt om i Europa är ungdomsarbetslösheten skyhög. Samtidigt mässar eurokraterna om att ett åldrande Europa är ett brännande problem. Varför då föra en ekonomisk politik som göra att unga arbetsföra och då troligen inte sällan barnfamiljer emigrerar inte bara på Irland. Lettland kommer om utvecklingen fortsätter att i praktiken bli ett land utan folk med en utdöende åldrande befolkning med hjälp av en extremistisk nyliberal politik.

  12. Ubbe

    Hej Lena!

    Nej, jag sade inte att du kommer att ta upp Tjenobyl, men jag har dessvärre läst en rad olika politiska företrädare som jag vet är principiellt mot kärnkraft som redan börjat lufta denna typ av argument.
    Jag vet att måna är insatta i principen för LWR vad gäller negativ termisk gradient beroende på void mm.
    Senast på TV diskuterade man koppling till Hiroshima………suck!

    Man bör kanske fundera kring det kloka i att inte modernisera sin kraftverksflotta och ta generation 1 ur drift och satsa på de robustare och moderna reaktorerna.
    Dessutom är den aktuella konstruktionen, så vitt jag minns, sådan att man saknar den typ av konstruktion med bottenplatta och bassäng i botten (typ svenska BWR:er).
    Dessutom har Svenska anläggningar filteranläggningar, där ironiskt nog, Barsebäcks (Filtra) lär vara den bästa som konstruerats.
    För egen del är jag för att stänga igen äldre plantor (slang för enskilt kärnkraftsblock) och satsa på t.ex. Ap1000 eller EPR.

    • Erik

      ”Snart kommer väl Sommerstad med flera att ta upp Thernobyl som avskräckande exempel”
      Förlåt men det var väll EXAKT det du sa?

  13. Eva Berglund

    Du vet att jag är positiv till sossarna på många sätt, men sossarna har definitivt bidragit till att knäcka kärnkraftsmotståndet genom sitt oerhörda svek genom att hitta på linje två. Länge länge var det viktigaste för sossarna att tysta och stoppa miljörörelsen, detta trots att vi haft de korrekta analyserna av miljöförstörelsens betydelse på olika sätt.

    Detta är förövrigt varför jag är grön och inte röd.

    Detta är vad jag oroar mig för när det gäller Juholt, att sossarna återigen får en kortsiktig kärnkraftskramare i ledningen. Bevisa gärna att jag har fel.

    • lenasommestad

      Hej Eva.
      Jag är helt enig med dig om Linje 2. Jag jobbade stenhårt för Linje 3 och kärnkraftskampen var nog skälet till att S inte var aktuellt för mig under lång tid. Men sedan tog mitt intresse för den viktiga socialdemokratiska välfärdspolitiken överhand. Och det behövs också ett kärnkraftsmotstånd i Socialdemokraterna!
      Jag hoppas innerligt att vi ska få en bra kärnkraftspolitik med Juholt i ledningen. Det är en öppen fråga hur dialogen kommer att se ut…

      • Hans

        Juholt har själv sagt att han tagit med kvinnor på dejt till Oscarshamns kärnkraftsverk för att beskåda denna milstolpe i den männskliga utvecklingen. Enligt honom en vacker byggnad att ha i bakgrunden när man ser på solnedgången.

  14. Jag var mycket aktiv i miljörörelsen på 70-talet, och kom förstås att senare aktivera mig mot kärnkraften vid omröstningen.

    Vi menade på 70-talet att Sverige borde satsa på utvecklande av vindkraft och solenergisystem, samt på att utveckla energisnålare processer och maskiner överallt, men de det var ju inte att tänka på, för här skulle det vara den heliga enfaldslösningen.

    Vi sade att om Sverige satsade på att utveckla vindkraft skulle vi, om sådär en 20-30 år ha en gångbar och bra exportprodukt, men se, det skulle vara en helig enfaldslösning, och så prospekterade staten för ett pärlband av reaktorer runt hela Sverige, det ”ambitiösaste” kärnkraftsprogammet i världen sett till folkmängden. Idag är Danmark, som inte satsade på kärnkraft, en av, om inte rentav världens största exportör av vindkraftverk.

    Vi sade också att det inte bara handlar om kärnkraften i sig utan också om VAD man använder kärnenergin till, och väldigt mycket av det som produceras är också miljöskadligt. Men det skulle vara världens mest ambitiösa enfaldslösning – kärnkraft till förbannelse.

    Jag var med i S:s rådslag om kärnkraften, där medlemmar landet runt sade NEJ, ett svar som inte tilltalade S-partitoppen, som alltså trollade bort det – tills vi fick Three Mile Island och en omröstning med 3 avvecklingsalternativ som gjorde det möjligt att trolla bort resultaten – den gången också och att idag riva upp besluten om avveckling.

    Så nej, jag tror inte att vi kommer att få se någon omprövning inom S – nu heller.

    • Danmark är ett intressant exempel. Efter 30 år av massiv satsning, och med mycket bättre naturliga förutsättningar än Sverige, får man ändå bara 20% av sin energi från vindkraft. Det är naturligtvis imponerande, och världsledande, men som synes helt otillräckligt. Danmark är fortfarande helt beroende av fossila bränslen (om än tills vidare självförsörjande på dem).

  15. Danmark har alltså 20 procent av sin elenergi från vindkraft men saknar vattenkraft. Sverige har mer än hälften av sin elenergi från vattenkraft. Tyskland har ungefär lika mycket el från vindkraft som Sverige har från kärnkraft. Om Sveriges riksdag hade gått på miljörörelsens linje, med energibesparingar och kraftig utbyggnad av alternativ elproduktion, så hade vi inte behövt några kärnkraftverk i Sverige idag.

  16. Hans

    Tsunami och en av världens kraftigaste jordbävningar räcker inte för att skapa en kärnkraftskatastrof. Detta om något pekar på hur extremt säker kärnkraften verkligen är. Även när det sker enorma katastrofer blir följderna minimala. Likt i Tjernobyl där 56 personer har dött. Det existerar ingen annan energiform med så få nackdelar. Det är dags att bygga ut kärnkraften ordentligt i Sverige.

    • lenasommestad

      Är det ironi? Jag blir faktiskt osäker. Jag har svårt att de att det som händer i Japan just nu inte är en katastrof. Vad är då en katastrof? Effekterna är inte bara stora på människor just nu utan förstör en bit av vår planet för oöverskådlig tid.

      • Oscar

        Lena, du brukar skriva så klokt, men nu tycker jag att du drar förhastade slutsatser. Det är mycket möjligt att detta blir en katastrof av de proportioner som du förutsätter, men just nu vet vi faktiskt inte hur det här kommer att sluta. Än så länge har det radioaktiva utsläppet varit minimalt. Själva skalven och tsunamin har förstått lett till en fullkomlig katastrof, det vet vi redan, men kärnkraftsolyckans proportioner tycker jag att vi ska vänta med tills vi har den kunskapen.

      • lenasommestad

        Tack Oscar för inlägg. Jag förstår hur du resonerar kring kärnkraftsolyckan i Japan. Än vet vi självklart inte hur omfattande skadorna blir.
        Men mitt resonemang handlar inte bara om vad som redan har hänt, utan om den potentiella risk som en kärnkraftsolycka innebär och den etiska dimension i det mänskliga handlandet som kärnkraften aktualiserar.
        I Fukushima har man helt uppenbart tappat kontrollen över skeendet. Den lilla mängd radioaktivitet som har läckt ut har skapat stor oro och kan leda till bestående skador, trots att det bara är en liten bråkdel av den radioaktivitet som som finns i reaktorn. Vi behöver inte vänta till ett nytt Tjernobyl för att varna för följderna av en fortsatt massiv utbyggnad av kärnkraften. Tvärtom – vårt uppdrag måste vara att försöka skapa förståelse för den risk som finns – utan att vi ska behöva se något ännu värre än Fukushima hända inför våra ögon.
        Den etiska dimensionen handlar bland annat om vilken rätt vi har som medborgare och beslutsfattare i världen idag att skapa teknik som kan skada människor långt efter vårt eget liv på jorden. Den handlar också om vårt förhållningssätt till risk. I miljöpolitiken tillämpas en etisk regel som brukar kallas för försiktighetsprincipen. Här är utgångspunkten att vi har en skyldighet att iaktta försiktighet och undvika åtgärder som kan leda till katastrofala eller irreversibla förändringar – och att denna försiktighet bör iakttas också om det inte finns fullständig vetenskaplig bevisning. Denna princip har tillämpats i t.ex. kemikaliepolitiken där strategin är att i möjligaste mån fasa ut ämnen med farliga egenskaper även om det inte fullt ut har kunnat bevisas om och hur t.ex. organiska gifter påverkar människan.
        En viktig fråga när vi tar kalkylerade risker är vad vi får i utbyte. Att flyga med flygplan innebär en kalkylerad risk, men utbytet är högt. Frågan är vilket utbyte som vi långsiktigt får av kärnkraften? Är den så viktig och nödvändig att den är värd risken? En viktig poäng i mitt resonemang är att jag svarar nej på den frågan. Jag gör bedömningen att i kan klara oss utan kärnkraften, och då finns det noll skäl att acceptera att en förfärlig naturkatastrof ska försvåras ytterligare genom en gigantisk risk som vi själva avsiktligt har tillfört i miljön.

      • Jens

        Jag är benägen att hålla med Hans. Det som är katastrofen är ju de direkta följden av tsunamin: mer än 10 000 döda, och förstörelse av infrastruktur och egendom som kommer att påverka Japans ekonomi under lång tid framöver.

        Haverierna i de japanska kärnkraftverken har hittills orsakat enstaka dödsfall. Det verkar som att temperaturerna i reaktorerna sjunker nu, och att man kommer att kunna reda ut situationen, om än till priset av att de drabbade reaktorerna måste stängas: ” (Reuters) – The United Nations atomic watchdog said on Monday there were no signs, at the moment, that fuel was melting at the Japanese nuclear plant stricken by a huge earthquake and tsunami.”

      • Anders

        Jag får erkänna att jag precis som Oscar blir en smula besviken. Kunskapsbaserad politik kan väl inte bara gälla samhällsvetenskaperna? Självklart finns det risker med kärnkraften men vad du gör i svaret till Oscar är ju att värdera de riskerna utifrån något helt annat än vilken skada de har visats kunna ge upphov till. Jag arbetar med radioaktivitet dagligen i min forskning och har ofta stött på det här fenomenet, att strålning inte hanteras rationellt som en risk att väga mot andra utan som något väsensskilt med faror utöver de faktiska effekterna. Det är klart att vi inte behöver vänta på olyckor för att kunna diskutera riskerna, men då måste vi också kunna diskutera hur tekniken utvecklats och hur det påverkat risken för olyckor som just den vi ser i Japan eller som förekom på Three Mile Island. Riskerna i ett kärnkraftverk är ju på inget sätt mer oförutsägbara än annan teknik, snarare har radioaktivitet den ”fördelen” att den går lättare att mäta och spåra än många andra kemiska utsläpp som kan vara mångdubbelt mer cancerogena än samma mängd radioaktivt material. Dessa ämnen finns ofta också kvar ”långt efter vår tid på jorden”.

        Jag är absolut inte övertygad om att kärnkraften kommer att vara den bästa energikällan i framtiden (den verkar framför allt ekonomiskt tveksam) men jag tycker det vore dags att hyfsa debatten och bedöma både kärnkraftverk, vattendammar osv utifrån empiriskt kunnande om hur stora skadliga effekter de kan få och hur sannolika olyckor är att inträffa.

    • Hans:
      Och runt Tjernobyl är ett område stort som Belgien obeboeligt – fortfarande.
      Vidare finns det ingen säker kärnkraft. Teknik-människa är nämligen ett odelbart system och rätt som det är gör människor misstag, som i Forsmark för något år sedan. Det kunde ha resulterat i en härdsmälta, trots att det varken hade varit jordbävning eller någon tsunami.

      • Runt Tjernobyl är ett område med 30 kms radie obeboeligt fortfarande. Lite snabb miniräkning ger vid handen att denna cirkel har en area på ca 2 827 kvadratkilometer. Belgiens yta är 30 528 kvadratkilometer.

      • M. E.

        Jag utgår från att du igen tar vad iaea säger för objektiv sanning, så återigen: Siffrorna du använder är ytterst kontroversiella och används av kärnkraftslobbyn just för att minimera betydelsen till och med av vad som hände i Tjernobyl. De flesta oberoende experter är överens om att kärnkraftslobbyn kraftigt underskatter Tjernobyls implikationer. Vi ser nu en repris i Japan när det gäller kärnkraftslobbyns sätt att hela tiden försöka förvränga bilden av vad som händer. Till och med så till den grad att Japans statsminister, som själv verkar ha varit ytterst selektiv i sättet att presentera situationen, har funnit det nödvändigt att offentligt tillkännage att han först fått veta om vad som hänt senast med reaktor fyra via medierna. Kärnkraftsbolaget verkar vilja styra kommunikationen med media alldeles på egen hand…

      • M. E.

        (det jag skrev senast var som svar till Börjesson)

      • Börjesson skriver:
        Runt Tjernobyl är ett område med 30 kms radie obeboeligt fortfarande. Lite snabb miniräkning ger vid handen att denna cirkel har en area på ca 2 827 kvadratkilometer. Belgiens yta är 30 528 kvadratkilometer.
        Det är visserligen så att det råder förbud att vistas inom 3 mils radie från kärnreaktorn i Tjernobyl men somliga menar att ett betydligt större området är berört:
        International estimates indicate that between 125,000 and 146,000 square kilometers in Belarus, Russia and Ukraine are contaminated with cesium-137 at levels exceeding 1 curie (Ci), an area greater than that of the neighboring countries of Latvia and Lithuania combined.
        ( http://www.ens-newswire.com/ens/apr2004/2004-04-26-01.html )

      • Börjesson:
        Jag läste om området stort som Belgien i en sida från EU men hittar den inte igen. Däremot hittar jag denna sida. Där kan man läsa om slutsatser dragna från en stor mängd forskningsrapporter och rapporterade i boken Chernobyl: Consequences of the Catastrophe for People and the Environment Ex följande kan läsas på sidan som jag länkar till här, där boken refereras:

        Considering health data of people in all nations impacted by the fallout, the “overall [cancer] mortality for the period from April 1986 to the end of 2004 from the Chernobyl catastrophe was estimated as 985,000 additional deaths.”
        Further, “the concentrations” of some of the poisons, because they have radioactive half-lives ranging from 20,000 to 200,000 years, “will remain practically the same virtually forever.”

        Nu är det ju svårt att beräkna antalet som skadas vid sådana här olyckor men vi kan vara säkra på en sak: Både myndigheter och kärnkraftsföretagen har intresse av att mörka det verkliga antalet skadade. Och de flesta har ju alltid hävdat att Sovjet inte var att lita på vad gäller negativa uppgifter om Sovjet, så vi kan nog också anta att antalet var större än Sovjet ville tillstå.
        Det är möjligt att uppgifterna i den här boken är överdrivna, men vi kan ändå ta för givet att antalet skadade var/är betydligt fler än som uppgetts av myndigheter och av forna Sovjet.

      • Tack för uppgifterna, Kerstin! Alltid tacksamt med lite konkreta källor. Det finns annars så många i den nu så heta kärnkraftsdebatten som blossat upp över hela nätet som bara tycks argumentera utifrån att de vill att Tjernobyl skall ha varit värre än vad som officiellt sägs, för att det passar deras argumentation. Men i din och länk och min har vi alltså två till synes seriösa och vetenskapligt uppbyggda estimat av Tjernobyls skadeverkningar, som kommer till så otroligt skilda resultat att (minst) en av dem måste vara komplett fel. Var och en får väl själv ta ställning till vilken, om någon, av dessa rapporter som är att lita på.

        Lenas fina devis om att politik måste bygga på kunskap är inte så lätt att tillämpa i praktiken, när det inte tycks finnas någon kunskap utan bara partsinlägg från olika särintressen…

  17. Lena Sommestad betonar ofta behovet av kunskap i olika politiska sammanhang. Jag anser att hon bör läsa in sig på oljetoppen och vad den kan innebära för oss. Sedan 2005 har världen inte kunnat utvinna mer olja. Vi ligger nu på en platå och ganska snart kommer utvinningen att långsamt sjunka. Därmed ökar gapet mellan utbud och efterfrågan, vilket kommer att avspegla sig i stigande priser för oljan. Något som vi redan kunnat notera, trots att världsekonomin inte på långa vägar återhämtat sig från kraschen 2008.
    Man måste se energifrågan i ett helhetsperspektiv där kärnkraften utgör en ångestskapande komponent. Men kärnkraftens vara eller inte vara är ett mindre problem i förhållande till den förestående relativa bristen på olja.

  18. Med en dåres envishet hävdar jag att detta samhälle är på väg åt …………. .
    Ni skriker efter mer energi genom olika arrangemang trots att ni vet att den energimängd som vi förbrukar i dag knappast återkommer i mänsklighetens
    lopp. Ni skriker efter mer varor trots att ni har stora besvär att transportera bort de varor som ni anskaffat men inte behövt.
    Jag förstår naturligtvis att det vore självmord för ett parti att hävda behovet av en grundläggande förändring , men att envist hävda accelerationens salighet är knappast förenligt med ett tryggt , harmoniskt samhälle.
    Att inte ta med livskvalitetsfrågan i alla sammanhang är väl ändå ett stort misstag. En mera holistisk syn på energifrågan alltså.
    Kärnkraften har sina nackdelar och fördelar,men kommer att bli en kort parentes i historien liksom oljan hur vi än vrider och vänder, och kan endast skjuta fram den oundvikliga förändringen.

  19. TACK för att du tar upp jämförelsen med Tyskland. Har själv försökt föra ut detta så gott jag kunnat (se artikel i Effekt nr 3-4 (tror jag) 2010, som även citerades i kulturkrönikan 5 sep i p1

    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=11123&artikel=3980165

    Det är viktigt att denna skillnad diskuteras offentligt. Skillnaden är enorm. Den som saxade mellan tyska och svenska medier under helgen förstår vad jag menar. ALLT fokus var på kärnkraften, flodvågen och jordbävningen var sidoberättelser i tysk media. Alla andra program ställdes in och experter, politiker från olika håll m.m. kallades in och kopplade direkt den japanska kärnkraftsolyckan till aktuell tysk kärnkraftspolitik där KK-förespråkare verkligen grillades. Att tyska företag i Japan skulle ha tagit skada av förödelsen eller att att världens börser sjönk nämndes inte på hela lördagen – trots nonstop rapportering med många upprepningar… det var ungefär tredje nyhet i svenska medier (dvs. hur svenska företag drabbades).

    Under min tid i Tyskalnd var debatten levande och def. inte så nedtystad som här. Deras motsvarighet till ”ring p1″ hade alltid experter som svarade på lyssnarnas frågor/debattinlägg och alltid med ett på förhand givet tema, när kärnkraften debatterades var det inte nådigt vilken match förespråkarna fick av experterna. De menade att hur positiv man än är till kärnkraft måste man förhålla sig till de olösta uranbrytnings- och avfallsproblemen i var sin ände av kärnkraften. Har aldrig hört något liknanade under min livstid i svensk media…

    Så om du verkligen vill göra en insats och avtryck i svensk debatt så samla i hop tankarna i denna text om jämförelser mellan svensk och tysk debattklimat, samt alliansens tystnad och ansvarslöshet i en slagfärdig debattartikel och skicka in till någon av de större tidningarna! Hoppas på det!

  20. Pingback: Ögonblick av katastrof – decennier av lidande « Ett hjärta RÖTT

  21. Pingback: Motvallsbloggen » Den japanska katastrofen, kärnkraften och Sverige

  22. Janne

    Lyckas man med detta så kan vi lägga ner kärnkraftsdebatten.

    http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3073394.ece

    • Isak

      Ja det vore faktiskt härligt. Då kunde vi börja debattera hur energin används istället. Det enda som kan anses vara positivt med en energikris är att den skulle sakta ner vår maniska överkonsumtion.

  23. UM

    Världen står inför tre möjliga härdsmältor med helt oförutsägbara konsekvenser. Den här gången går det inte att skylla på att det egentligen inte hände något (Harrisburg) eller undermålig socialistisk teknik (Sovjet) – den här gången händer det i det land som är bäst på kärnteknologi i världen. Aldrig tidigare har världen varit närmare en fullskalig nukleär katastrof.

    Det är dags att kliva ur det antitetiska förhållningssätt som är synonymt med svensk politik och debatt. Till exempel det i högerkretsar framförda argumentet att det skulle vara hjärtlöst emot japanerna att diskutera kärnkraften, nu när de har drabbats så hemskt av jordbävningar och tsunami. Upp är ner och ner är upp – det var not inget svampmoln utan kanske en hög hatt. Någon gång måste det ondskefulla struntpratet upphöra. Allt är till syvende och sist inte relativt.

    På sätt och vis var S svek i kärnkraftsomröstningen 1980 startskottet för den nyliberala omsvängningen av partiet. Nu ställs frågan igen om vilken väg partiet skall gå. Vägvalet den här gången är betydligt mer allvarligt.

  24. Det här är en ovanligt otrevlig diskussion. GÖR INTE KÄRNKRAFTFRÅGAN TILL EN ÖDESFRÅGA FÖR SOCIALDEMOKRATIN,
    KÄRNKRAFTEN KOMMER MED STOR SANNOLIKHET ATT SJÄLVDÖ
    PÅ GRUND AV FÖRSÄKRINGSKOSTNADER.

    • Isak

      Att något diskuteras kan väl aldrig vara negativt? Men som du säger är försäkringskostnaderna ett stort hinder för kärnkraften, och definitivt ett argument mot det. Uppmärksamma detta och få folk att inse att vi måste rikta våra investeringar mot förnyelsebar energi istället för att lägga locket på diskussionen.

      • Isak! De flesta har sin åsikt klar i fråga om kärnkraften.någon liten förskjutning sker vid olyckshändelser det är allt. Vad jag menar är att en intern kärnkraftsdebatt ,splittring, är inte socialdemokraterna gynnade av i dagsläget.
        I fråga om energifrågan i stort tror jag att vi ,om du läser mina ovanstående kommentarer, är ganska överens.

    • UM

      Tre möjliga härdsmältor är en ovanligt otrevlig diskussion. Så länge det finns ett politiskt stöd för kärnkraften har jag svårt att föreställa mig att den kommer att försvinna. Jag tror att det är mycket farligt att underskatta politikens betydelse. För att inte tala om effekterna på opinionen som tre parallella kärnkraftshaverier kan ha. De som förespråkar kärnkraft har under mycket lång tid befunnit sig ett argumentationsmässigt underläge. Att vinna en debatt om kärnkraftens vara eller icke vara klarar en sextonårning.

      Men det är uppenbarligen inte samma sak som att få bort kärnkraften. Här behövs något annat än att vinna debatter, nämligen politisk kraft. Folkomröstningen 1980 vanns av kärnkraftsmotsåndarna. Både linje ett och linje två ville avveckla kärnkraften, fast med olika tidsperspektiv. Ändå skedde inte detta. De som ville behålla kärnkraften ignorerade först detta beslut, sedan rev man upp det. Varför anklagar man den som vill upprätthålla uttrycket av folkviljan från 1980 för att splittra, när det kanske mera är så att den högljudda minoritet som inte vill foga sig i majoritetens vilja som är de egentliga splittrarna?

  25. Där var den igen, denna märkliga tystnad i Sverige. Under hela helgen pågick en livlig debatt på alla tyska TV kanaler med resultatet som kom idag. Ingen hel seger, men ett moratorium mot kärnkraft. Jag är tyvärr rädd att S är på väg att öppna upp för kärnkraft igen. I krisrapporten nämns den i samband med förnybar energi och en grön omställning och för några veckor kunde man se en del kärnkraft annonser i aktuellt i politiken. Jag hoppas att jag har fel med min bedömning!

  26. Pingback: penningreform, polisstat och slutet på atomåldern «

  27. De betalar ju inga försäkringar vad jag har föstått för skulle de det så skulle det helt enkelt aldrig byggts ett enda kärnkraftverk. Och kritiken gäller inte enbart kärnkraftverk som detonerar gång på gång. Nej. Hela kärnkraftsideen med den farliga brytningen och 100000år av läckande avfall är en korruptionsskandal från början till slut som våra barn och barnbarn förhoppningsvis kan lösa och samtidigt komma ihåg att det fanns anständiga människor på planeten som gjorde allt för att övertyga trögfattarföreningen om det olämpliga med kärnkraft. http://www.youtube.com/watch?v=F-OgXq4Lqyw
    …och det oanständiga med ”tillväxt” :

    • Ett trevligt inlägg. Jag trodde att detta med tillväxten var allmänt känt, det var ju faktiskt ganska länge sedan som exemplet med chackbrädan togs fram.

      Det anmärkningsvärda är att ekonomer inte tycks begripa det omöjliga i
      i en ständig tillväxt. Jag vill förenkla det hela och säga.
      ALLTING SOM TILLÅTS STÄNDIGT ÖKA (EXPANDERA) KOMMER FÖRR ELLER SENARE ATT EXPLODERA. Detta är ett faktum .

      • Det finns väl olika grupper av ekonomer här. Dels nyliberala jättebebisar som glatt trallar ”det ordnar sig” hela tiden utan att fundera på några långsiktiga konsekvenser. Sedan finns det mer jordnära figurer som kanske i vissa lägen tycker att den här energiformen är OK, men som också inser att om den garanterat skall bära alla sina kostnader så har kärnkraften ingen vidare framtid. Som påpekats ovan kan försäkringsbolagen ha synpunkter på vad man vill betala. För övrigt på samma sätt som just försäkringsbolagen kan få stopp på byggen som folk vill ha på översvämningshotade kustområden för övrigt. På sikt kan knappast kärnkraftsbolagen komma undan med att kamma in vinster men vägra betala förluster.

        Sedan kan vi ju tänka oss en tredje grupp ekonomer som faktiskt tänker framåt, bortom kärnkraften, och funderar på hur resursfördelningen (inklusive energi) skall ske på en planet där det börjar bli svårt med just resurserna. En värld bortom dagens nyliberala kaos. Det borde väl vara ett viktigt inslag i Lenas föreslagna solidariska och kunskapsbaserade reformpolitik?

  28. Björn: jag tror vi är helt överens , jobba vidare.

  29. Karin

    Kärnkraften kan i bästa fall vara en övergångslösning. Uran är en ändlig resurs. Vi kan alltså antingen ställa om samhället till ett lågenergisamhälle där vi klarar oss med el och värme från förnybara råvaror nu – eller låta dagens energirus fortsätta i några decennier till och sedan bli tvungna att ställa om i vilket fall som helst men då med ett betydligt sämre utgångsläge och med en massa radioaktivt avfall att ta hand om.
    Det borde inte vara ett svårt val, men tyvärr utgår dagens politik och diskussion från att folk har den moraliska och intellektuella mognaden hos en normal treåring och att de kommer att kasta sig på golvet och skrika om m de inte får allt de vill ha i form av energislukande nöjen och prylar. Troligen är det en korrekt analys.

  30. Pingback: Strålande tider väntar | Popvänster

  31. Pingback: Krösa-Majorna smider medan reaktorhärden är varm « No size fits all

  32. Pingback: Motvallsbloggen » Forsmark 25/7 2006 – tur att vi inte fick en härdsmälta

  33. Leif Nilsson

    Att dra slutsatsen att nu att kärnkraft är livsfarligt och det ska vi inte ha i Sverige äf fel. Om de hade haft stora dammar för vattenkraft som brustit och dödat 10 000 människor så skulle man med samma logik kunna dra slutsatsen att vattenkraft är livsfarlig och det ska vi inte ha i Sverige.

    Det handlar om placering och design. Men det handlar också om global uppvärming. Vi går mot en global katastrof, frågan är om vi ens kan undvika det? Så bråttom är det att göra något åt det, trots det pekar siffrorrna åt fel håll. Kärnkraft är inte hållbart eller önskvärt, men det är nödvändigt inder en övergångsperiod om vi ska ha en chans.

    Det finns risker med kärnkraft, men den globala uppvärmningen är ingen risk, det är ett faktum.

    • lenasommestad

      Du har rätt i att hög säkerhet måste gälla all typ av teknik.
      Dock är det en mycket stor skillnad på skador som är tillfälliga och reversibla, om än stora, och skador som kan anses irreversibla och som skapar förstörelse för närmast oöverskådlig tid. Den svåra frågan med kärnkraft gäller hur man ska hantera en risk som har mycket låg sannolikhet med som kan leda till att långsiktiga och mycket allvarliga skador om en olycka trots den långa sannolikheten ändå inträffar. Hur detta ska bedömas är i långa stycken en värderingsfråga.

      När det gäller den globala uppvärmningen är vi eniga, den är ett faktum. Min bedömning är dock att det finns andra vägar att klara den globala uppvärmningen. Vi kan inte byta en dålig lösning mot en annan.
      I DN idag fanns för övrigt en lärorik artikel om hur klimatförändringarna försvårar driften av kärnkraftverk.

    • lenasommestad

      Tack för tips.
      Mox är ett mycket besvärligt bränsle.
      Frågan om att tillåta Mox i Oskarshamn tas upp i artiklar som du länkar till. Frågan initierades redan på min tid som miljöminister. Det gällde då en begränsad mängd bränsle som Sverige var ansvarigt för därför att det en gång hade skickats till Sellafield för upparbetning. Bränslet kom från en typ av reaktor som producerar just den typ av avfall som kan upparbetas och utnyttjas för kärnvapen (med plutnomium). Dagens svenska reaktorer producerar inte den sortens bränsle och som bekant ska svenskt avfall inte upparbetas utan slutförvaras direkt. En lång rad alternativ undersöktes för att undvika att behöva ta Mox till Sverige men till slut blev lösningen att ta tillbaka denna begränsade mängd.
      Kanske det klarnar i vad mån något tillstånd för Mox i Oskarshamn kvarstår och i så fall varför.
      Inget upparbetat bränsle ska i övrigt användas i svenska kärnkraftverk.

  34. Pingback: Usch | Sanningen som jag ser den

  35. Pingback: Det som händer i Fukushima kan hända i Sverige | Jöran Fagerlund

  36. Tharand

    Mycket bra skrivet! Vill bara påpeka två argument till som sällan hörs i debatten: 1. Kärnkraften kostar mer pengar än vad kärnkraftsindustrin redovisar. Kärnkraftsindustrin bär vinster men inte den fullständiga kostnaden. Vid en olycka som i Japan är det mycket svårt för industrin att själva bära kostnader för sanering och nybyggnation. Dessutom är det tveksamt om kärnkraftsindustrin bär de kostnader som uppkommer för samhället genom t.ex. ökade antal av cancer (som är dyrt att behandla). Ska kärnkraft över huvudtaget finnas måste det vara så att vi skattebetalare får hela vinsten eftersom vi tar hela risken. 2. Om Japan hade haft ett decentraliserat elnät som bygger på lokal produktion av solenergi, vindkraft mm. så hade inte skadan på samhällets elförsörjning blivit lika omfattande. Nu slås direkt en stor del av elförsörjningen ut. (sedan vet jag att det finns tekniska problem med ett decentraliserat nät men de är möjliga att lösa om den långsiktiga politiska viljan finns)

    Hoppas du återkommer som miljö/energipolitiker Lena och att du och mp kan hitta en långsiktigt förnuftig lösning i den här frågan.

    • Nebbiolo

      Att kärnkraftsindustrin inte bär de externa kostnaderna är i och för sig inget speciellt (möjligtvis graden av möjliga externa kostnader) – det ser likadant ut för tex IKEA (där underleverantörer bedriver rovdrift på både människor och natur) och de flesta av de globala multinationella jättarna.

      Om man skall vara lite skämtsam (trots det allvarliga i situationen…förlåt mig!) så kanske man skulle föreslå vågkraft till Japan, då de verkar ha förutsättningar för detta!

  37. Pingback: Kylig matematisk logik vs. verkligheten « Ett hjärta RÖTT

  38. Anders Perss

    Sedan andra världskriget har det genomförts ca 2000 kärnvapenprov. Drygt 500 av kärnvapenproven har genomförts i atmosfären. Den radioaktiva strålningen från dessa har varit mycket hög. Enligt forskning har kärnvapenproven medfört 11 000 extra dödsfall. Uppgifterna är från engelska Wikipedia. Är inte riskerna med ett stort antal döda från en härdsmälta lite väl överdrivna? Kommer inte fler att begå självmord p g a skräcken massmedia piskar upp än vad strålningen dödar? Den massmediala hysterin blir till slut absurd.

    • lenasommestad

      Massmedia lever på katastrofer, den dimensionen får vi leva med.
      Händelserna i Japan är viktiga därför att de dementerar något som kärnkraftsförespråkare har velat få oss att tro: att den här typen av olyckor inte kan hända.
      Riskerna är inte överdrivna om vi talar om vad som kan bli det värsta scenariot. Problemet är att vi ens är i närheten av ett sådan scenario. Det faktum att kärnvapenproven redan har bidragit till strålning i atmosfären gör inte saken bättre.
      Miljöpolitik handlar om att minimera risker och detta måste även gälla strålning. Problemet med strålning är att den representerar en miljöförstöring som sträcker sig över mycket lång tid och som på ett irreversibelt sätt kan förstöra stora områden. Sådan verksamhet bör bedömas enligt försiktighetsprincipen.

  39. Bengt Svalander

    Tack Lena S. för artikel mot kärnkraft! Lycka till med arbetet att övertyga alla sossar inklusive fackföreningar och betongsossar om kärnkraftens farlighet! Skandalöst att den liberala pressen inte med ett ord berör de största farorna – kärnvapenspridning, avfallshantering, sårbarhet och uranbrytning. Dagens Nyheter har bara haft en längre kritisk artikel och den berörde bara att den nybyggda kärnkraften i Finland blir dyrare än beräknat. Det tycks vara det enda argumentet; att vi kan få höga elräkningar även med kärnkraft. Skrämmande -men ändå rätt typiskt för vår tid ! Kan jag hoppas på att Du som blivande miljöminister ifrågasätter
    den rådande ekonomin som bygger på en absurd tanke om potentiell ränta -på- ränta tillväxt. ( se Birger Schlaugs blogg !). ”Den som tror på obegränsad tillväxt på en begränsad planet är antingen idiot eller nationalekonom” – sagt av amerikansk ekonom !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s