Det är elva år sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala. Seminarier anordnas till hennes minne, bland annat i Stockholm, klockan 18 i ABF-huset . I min och Fadimes hemstad Uppsala delas Fadimepriset ut av Mikael Damberg, ordförande i Fadimes minnesfond (tillsammans med TRIS, Tjejers rätt i samhället).
Året som gått har med förfärande tydlighet påmint oss om hur viktigt det är att minnas Fadime och verka för att förhindra fler våldsbrott i hederns namn.
I april mördades en 19-årig kvinna i Landskrona. Kvinnan hade vid ett flertal tillfällen sökt hjälp, eftersom hon kände sig hotad av sin familj. Socialstyrelsen har riktat stark kritik mot Landskrona kommun för hur man hanterade ärendet. Kommunen kritiseras bland annat för att personalen hade bristande kunskap om hedersrelaterat våld. Sådana brister borde inte finnas, elva år efter Fadimes död!
Men året som gått har också inneburit viktiga framsteg i arbetet för att motverka våld i hederns namn.
Mina Sedem, forskare i psykologi i Stockholm, har givit ett viktigt bidrag till kunskapen om våld i hederns namn genom avhandlingen Rädsla för förlust av liv och heder. Avhandlingen är en pionjärinsats inom detta föga utforskade område. Mina analyserar i sin avhandling de underliggande processer och konflikter som leder fram till hedersrelaterade konflikter mellan flickor med svensk-utländsk bakgrund och deras föräldrar.
Politiskt har frågan om det hedersrelaterade våldet diskuterats intensivt. Som S-kvinna är jag särskilt glad över att Socialdemokraterna i maj 2012 lade fram ett program om hedersrelaterade brott (Politik Direkt). Det är också viktigt att regeringen har utnämnt en nationell samordnare för frågan om våld i nära relationer, Carin Götblad. I hennes uppdrag ingår också att arbeta med våld i hederns namn.
Slutligen presenterades i våras utredningen Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35). Utredaren Göran Lambertz föreslår bland annat kriminalisering av barnäktenskap genom en särskild straffbestämmelse. Han föreslår också att barnäktenskap ska kriminaliseras och att möjligheten att få dispens för barnäktenskap ska tas bort.
Utredningen är ett viktigt bidrag till den svenska diskussionen om hedersrelaterat våld. Personligen vill jag särskilt peka på hur utredningen poängterar att frågan om våld i hederns namn i grunden är en del av en långt större fråga: varje människas grundläggande rätt till liv och frihet. Så här formulerar man detta:
I vårt kunskapsunderlag framkommer det tydligt att tvångsäktenskap och barnäktenskap ofta har en koppling till hedersrelaterat våld och förtryck. Denna kunskap har betydelse för hur problemen bör mötas. Men viktigare är att – alldeles bortsett från kultur, religion, traditioner och värderingar – utgå från de mänskliga rättigheter som tillkommer varje individ, rättigheter som har slagits fast i åtskilliga internationella konventioner och rekommendationer – som FN:s barnkonvention, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. (Citat sidan 22)
Inte minst Sverigedemokraterna har tagit det hedersrelaterade våldet som utgångspunkt för en främlingsfientlig retorik. Med den enskildes mänskliga rättigheter som utgångspunkt, kan också denna främlingsfientliga diskurs hanteras, menar utredningen. Deras resonemang är värt att citera:
I diskussionen kring tvångsäktenskap, barnäktenskap och heders- relaterat våld och förtryck uttrycks ofta farhågor för att det uppstår ett ”vi och dom-tänkande” och att rasistiska och främlingsfientliga ideologier får näring när vissa grupper pekas ut för att de anses stå för negativa beteenden och uppfattningar. Det är med hänsyn till denna risk, och till risken för att människor blir fördomsfullt bemötta, viktigt att framhålla att lagstiftning mot tvångsäktenskap och barnäktenskap avser att skydda utsatta personer, inte att an- gripa eller peka ut vissa grupper. Skyddet för de utsatta värnar om lika mänskliga rättigheter för alla och är oberoende av vilken grupp den enskilda tillhör.
En rädsla för främlingsfientlighet eller stigmatisering kan inte få leda till att samhället inte tar tillräcklig hänsyn till individens utsatt- het. Att en sådan fara finns har vi sett exempel på i vårt arbete. Det finns många beskrivningar av hur samhället inte ingriper när mycket unga flickor gifts bort och blir föräldrar. Det kan inte accepteras att barn från minoriteter vägras det skydd som anses självklart för barn som tillhör det svenska majoritetssamhället.
Samtidigt måste det understrykas att människor, grupper och kulturer är förtjänta av en grundläggande respekt även i den mån deras traditioner och synsätt innefattar värderingar som är främman- de för majoriteten i landet. En sådan grundläggande respekt kan visserligen aldrig få innebära att det görs avsteg från fundamentala mänskliga fri- och rättigheter. Men den bör medföra att lagänd- ringar som kan uppfattas vara riktade mot någon grupp eller tradition genomförs i ett tonläge och med ett förhållningssätt i övrigt som inte skapar onödig konfrontation och som inte spelar främlings- fientliga krafter i händerna. Det måste medges att lagstiftaren här rör sig inom ett ovanligt svårbemästrat område. (Citat sidan 27)
Fadimedagen är en chans för oss alla att lyfta frågan om det hedersrelaterade våldet och reflektera över på vilket sätt vi kan bidra till en tryggare framtid för alla de kvinnor, som idag lider under ofrihet och förtryck i hederns namn. Vi ska inte glömma Fadime!
Mer om Fadimedagen och manifestationer till Fadimes minne, se hemsidan för GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime! Nedan, Sara Mohammad, ordförande för GAPF, talar vid Fadimes grav på 10-årsdagen av hennes död, 21 januari 2011.
Lena Sommestad 
är det inte risk att alltför stort fokus här folk att tro att ”våld mot kvinnor är något dom där jävla invandrarna håller på med; svenskar gör inte sånt”?
Ändå är det ju betydligt fler kvinnor som mördas av infödda svenska män och pojkvänner pga svartsjuka. Och det är väl en sorts hedersvåld det också? Dom har blivit sårade i sin manlighet, tror dom, och måste hämnas…
Sådana som Du Jan Wiklund är alltid beredda att avfärda nästan vilka brott som helst utförda av utländska (oftast muslimer) män med motiveringen att svenska män mördar och våldför sig också på kvinnor. Du vill inte se skillnaderna. I Sverige finns en lagstiftning, allmänna värderingar som betonar mäns och kvinnors lika rättigheter.Från dagis får pojkar lära sig att kvinnor/flickor är lika mycket värda som män. I islam såväl som de kulturer som är knutna till denna religion betraktas kvinnan som en andra klassens medborgare och mannens egendom. Bara i Sverige går ca 70000 flickor och pojkar (mest flickor) i ständig rädsla för att bli bortgifta. Det sorgliga är att dessa värderingar som helt går emot våra allmänna värderingar som fastlagts av regering och riksdag bibehålls av många invandrare när de kommer till Sverige. Titta hur det ser ut i de religiösa muslimska friskolorna, moskeérna etc. Gör vi inte något kraftfullt för att få invandrare att inte bara acceptera utan leva efter dessa allmänna värderingar kommer det att skördas många kvinnors liv, såväl etniska svenska som invandrarkvinnors. Visst begår etniska svenska män mord och våld men det som skiljer mellan invandrade muslimska män och det svenska samhället är traditioner, kultur religion, allmänna värderingar och därför inte är jämförbart. I motsats till den svenska kyrkan bibehåller islam i Sverige i mycket hög grad synen på kvinnan som mannens egendom.
Min hustru leder helt ideéllt invandrarkvinnornas (IFFI) förening i Gävle. Jag hjälper henne så gott jag kan. Vad som alltid slagit mig och gör mig otroligt generad är att dessa invandrarkvinnor nästatn aldrig vågar se en man i övgonen utan man förnimmer i varje kontakt hur underkuvade de är. Jag önskar att den dagen kommer då muslimska kvinnor stolt vågar titta en man i ögonen och ha möjlighet och vara beredd att ”tävla” med män på alla områden i samhället.Tyvärr är det så att politiskt korrekta som Du inte vill eller vågar se de problem jag angett här,
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
Förvisso bör vi göra vårt bästa för att sudda ut kulturskillnader, Olle. Om kvinnorörelsen i Sverige kan ge mod åt invandrade kvinnor att ta för sig är det förstås uteslutande bra.
Men det är inte nån sorts ”politisk korrekthet” att fler kvinnor mördas av infödda än av invandrade i Sverige. Det är statistik. De patriarkala strukturerna är starkare i Västasien än här, men totalt sett handlar det om få personer i jämförelse.
Och varför ska de glömmas bort som mördas av svenska pojkvänner?
Om det är statistik, hur ser denna statistik ut Jan?
Självklart är alla mord lika hemska, men att inte se en grov överrepresentativitet i vissa grupper (som naturligtvis inte handlar om alla invandrargrupper) är märkligt. Jag tror det är farligt på sikt att ängslan för Sverigedemokrater och andra motiverar en flathet som bidrar till att ganska många invandrarkvinnor tvingas leva under vidriga villkor.