Folkpartiet envisas med ohållbart förslag

Det finns mycket att säga om Folkpartiets ohållbara förslag om språktest  (Gulan Avci och Nina Larsson på SvD Brännpunkt). Två noteringar:

1. Folkpartiet presenterar inget stöd för tesen att språktest är bra för integration. Vi är alla eniga om att språket har stor betydelse för människors möjlighet att delta i samhällslivet. Det gäller inte bara svenska språket, utan språkfärdighet överhuvudtaget. Men detta är inte något tillräckligt argument för språktest som villkor för medborgarskap. De flesta har en egen drivkraft att lära sig de språk de behöver . Om Avci och Larsson vill främja snabbare språkinlärning bland dem som av olika skäl behöver stöd eller incitament för detta, måste de påvisa att just språktest har förutsättningar att bli en mer framgångsrik åtgärd än andra. Det finns inte ens ett försök att argumentera för detta i Avcis och Larssons artikel. Vad har de att säga om alternativ som  jobb, praktik och utbildning? Folkpartiet har medverkat till att kvinnor med utländsk bakgrund i högre grad än tidigare förblir utanför arbetsmarknaden, genom vårdnadsbidraget. Om Folkpartiet verkligen vill kvinnor som idag lever isolerade ska bli ”mer självständiga” och ”frigöra sig från det patriarkala förtryck som tyvärr är verklighet för många” borde de föreslå andra åtgärder än språktest.

2. Kompetenskrav och andra villkor för medborgarskap hör historien till. Som argument för språktest hävdar Avci och Larsson att de som inte kan svenska inte heller kan följa med i samhällsdebatten och förhålla sig till partiernas budskap. Kort sagt: dessa personer har inte den kompetens som krävs för medborgarskap. Denna typ av argumentation ligger tyvärr i linje med de argument som under lång tid användes för att begränsa rösträtten för de sämre bemedlade i samhället. Kanske finns det fler i Folkpartiets Sverige som inte följer med tillräckligt bra i debatten för att vara fullvärdiga medborgare?

Avci och Larsson knyter också an till idén att rösträtt ska vara något man förtjänar om man har presterat gott för samhället. Också denna idé har djupa historiska rötter men har successivt mönstrats ut från moderna demokratier. Undantag finns, som t.ex. i USA där många fattiga saknar rösträtt efter ha blivit straffade för brott.

Avci och Larsson skriver att medborgarskapet står för gemenskap och demokratiska värderingar. Där är vi ense – och just därför hoppas jag att Folkpartiet lägger förslaget om språktest åt sidan. Låt oss istället tillsammans arbeta för väl fungerande integrationspolitik. Detta är ett område där samarbete över blockgränserna verkligen behövs.

Argument till stöd för språktestet framförs i flera bloggar, bl.a. av Anne-Marie Ekström och Merith Wager. De ger mig inga skäl att ända uppfattning. Ett inlägg från Språkförsvaret stimulerar med lite nya perspektiv, ”Språktest ingen mirakelmedicin”.

Lars Persson med bloggen ”Vi i Sverige” bidrar till sist med viktiga fakta: ”OECD skriver i sin rapport International Migration Outlook att medborgarskap underlättar integrationen på arbetsmarknaden. Särskilt gäller det invandrare från fattiga länder och för kvinnor. Medborgarskap antas minska barriärerna för att komma in på arbetsmarknaden, öka rörligheten och minska diskrimineringen. Invandrare som är svenska medborgare får bättre betalda arbeten och har lättare att få arbete speciellt inom den offentliga sektorn.”  Lars Persson har satt den rätta rubriken på sin blogg: Gör det inte svårare att bli medborgare!

7 kommentarer

Under Demokrati, Jämställdhet

7 svar till “Folkpartiet envisas med ohållbart förslag

  1. Göran

    Jag kan inte för mitt liv förstå vad är det för FEL med att kräva att man kan språket?

    Ärligt talat, så förstår jag inte det. Tycker att man gör dessa individer en stor otjänst och som skapar/upprätthåller utanförskap och segregering genom att inte ställa detta grundläggande krav.
    Precis som vi har krav att man lär sig svenska i skolan, skolplikt kallas det, är inte det heller bra?

    Hur ska dessa individer annars kunna delta i den demokratiska debatten, och t.ex. svara på dina inlägg?

    Kompetenskrav, se det som information, med kvitto, på hur lagar fungerar i vårt land, vad man får och vad man inte får t.ex. Aga sina barn, information om diskrimeringslagen, yttrandefrihetslagen, demokrati, vårt styrelseskick…

    Så, nu vet du vad jag, en vanlig, vit medelålders man, andra generationens integrerad invandrare tycker…om du bryr dig…men jag är skeptisk…

    Mvh

    Göran

    • lenasommestad

      Jag förstår hur du resonerar eftersom det naturligtvis är oerhört viktigt att kunna språket i ett land. Det tror jag att vi alla är eniga om. Vad jag ville peka på i min blogg är de faror som ligger i att knyta medborgarskap till villkor eller kompetens på det sätt som Folkpartiet nu vill göra. Den typen av kvalifikationskrav för medborgarskap har vi av principiella skäl valt att gå ifrån för länge sedan. Då bör vi vara mycket försiktiga med att åter föra in dem.
      Vad som i praktiken kan hända om vi återigen inför den typen av villkor, menar jag, är att vi riskerar att få ett samhälle som delas upp i medborgare och icke-medborgare. Det är ju fullt möjligt – som det också sägs i SvD-artikeln – att leva länge i ett land utan medborgarskap. I många länder i världen finns en sådan uppdelning, med stora grupper som aldrig blir medborgare, av olika skäl. Det är ingen bra modell.
      I språkfrågan vill jag tillägga att det ju är mycket vanligt att det talas många språk i ett land. Även i Sverige har vi flera språk, även om minoritetsspråken är små. Att bidra till att utveckla modeller för hur länder kan fungera väl med flera språk är viktigt menar jag, dels för att bättre hantera en förändrad situation i länder som vårt eget som går från att ha varit mycket homogena till att ha människor med olika modersmål, dels för att hantera situationen i länder där språkfrågan skapar konstant konflikt därför att folk med olika språk lever blandade på samma territorium. Nationalstatsidén, som har byggt upp bl.a. Sverige, blir allt mindre hållbar i en globaliserad värld. Folkpartiets förslag innebär att vi ska stärka identifikationen mellan svenskt medborgarskap och svenskt språk. Det pekar inte framåt.
      Dock är jag, som sagt, helt enig med dig Göran om språkets betydelse. Jag är också övertygad om att jobb och social sammanhållning har en grundläggande betydelse för integration.

      • Göran

        Hej igen!

        Kan konstatera att vi inte troligtvis kommer att komma överens, då jag gärna vill kunna kommunicera med de individer som bor i mitt land, och då känns svenskan väldigt logiskt att använda.

        Konstigare än så är det inte, inga teorier om Nationalstatsidéer eller dylikt, bara klassiskt praktiskt tänkande.

        Mvh

        Göran

  2. Göran

    Hej Lena, ibland är livet extra överraskande…som idag, strax efter jag kommenterade ditt blogginlägg, så publicerade Newsmill ett inlägg från Per Brinkemo, som jag själv aldrig hade hört talas om tidigare…

    Läs gärna den…http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/15/per-brinkemo-i-somaliland-f-reningen-kunskapen-om-sverige-ytterst-d-lig-bland-all

    Mvh
    Göran

  3. Conrad

    Jag har mycket svårt att förstå meningen ”Kompetenskrav och andra villkor för medborgarskap hör historien till”.
    Att utdela ett medborgarskap till en immigrant innbär att ta på sig evig försörjning och frånta sig möjligheten att utvisa personen

    Riktiga länder ställer följande grundläggande krav:

    – kunna försörja sig själv
    – ha nöjaktiga kunskaper i landets språk
    – bevisa sin identitet
    – inte ha gjort sig skyldig till någon straffbar handling
    – viss bosättningstid
    – inte ha försummat underhållsskyldighet

    Sverige har inga krav alls på de första två punkterna och
    mycket låga på de andra. Istället för att diskutera det perifera språkkravet borde vi kanske fråga oss om vi inte borde ha regler liknande andra europeiska länders?

    • lenasommestad

      I takt med att fler människor från andra länder kommer till Europa, stärks idén om att människor inte ska behandlas lika – utan olika. Detta står klart i strid med den idé om sociala rättigheter som har byggt upp efterkrigstidens europeiska välfärdsstater. Med Marshalls ord: Medborgarskap ”är en status som tilldelas dem som är fullvärdiga medlemmar av ett samhälle” (Marshall 1992:84). Medborgarskapet är en status och ett medlemskap i samhället baserat på jämlikhet ifråga om rättigheter och skyldigheter.
      Effekterna av att ställa villkor för medborgarskap är särskilt långtgående i ett land som Sverige, där huvuddelen av invandrarna är flyktingar som har uppehållstillstånd och många gånger inte har valet att återvända till sitt hemland. Problemet är inte bara om att vissa enskilda människor kanske inte lyckas erövra medborgarskap, trots att de bor länge i Sverige. Problemet är att själva idén om villkor för medborgarskap stärker tendensen att behandla människor olika. Medborgarskapet, själva kärnan i idén om demokratiska och sociala rättigheter, görs till ett privilegium som människor kan utestängas från – och de som utestängs är de som mest av alla behöver social inkludering, inte social utestängning.

Lämna en kommentar