Jag läser att Sverige nu har sagt ja till Europakten (DN). Det är ett beslut som gör mig sorgsen i djupet av mitt hjärta, inte minst efter de många veckor då mitt eget parti på ett klokt sätt stod upp för ett nej (Klokt nej till europakten).
Jag själv och många med mig röstade nej till euron år 2003, därför att vi insåg att detta var ett valutasystem som saknade förutsättningar att fungera. Utvecklingen sedan dess har med förfärande tydlighet visat hur en felaktiga penningpolitik kan driva länder in i kris och recession. Det är bra att Sverige står utanför euron, och vi har inga skäl att gå in i desperata räddningsaktioner som inte visar vägen mot en verklig lösning.
Statsministern hävdar att EU-länderna nu ska göra vad Sverige har gjort de senaste 15 åren. Det är inte korrekt. Sverige har förvisso haft budgetregler, men Sverige har också haft en flytande växelkurs och därmed en annan möjlighet till anpassning än nedpressning av löner och priser. Det är en fundamental skillnad.
Statsministern menar att stabila statsfinanser i Europa är bra för svensk export. Så är knappast fallet, eftersom den åtstramningspolitik som pakten föreskriver förvärrar krisen och möjligheterna att komma ur den recession som nu plågar Europa.
Vi kan alla enas om att det ligger i svenskt intresse att Europa bärs av en väl fungerande real ekonomi. Men om euron utgör en stor del av problemet, är europakten ingen bra lösning.
Tio socialdemokratiska ledare skriver idag på DN Debatt om den nordiska modellen, och det viktiga arbetet med att förnya denna framgångsrika samhällsmodell i en ny tid (DN). Här ligger vår riktigt stora och viktiga utmaning.
Men en dag som denna kan det också vara värt att minnas att den nordiska modellen växte fram som ett alternativ till den typ av liberal åtstramningspolitik, som nu präglar Europa. En hållbar samhällsutveckling måste sätta de sociala investeringarna i fokus. Starka statsfinanser kräver en stark real ekonomi, och en sådan skapas inte genom formaliserade krav på budgetbalans.
Mer om pakten: DNs ledare, forskare på SvD Brännpunkt. Paul Krugman bidrar i dagens krönika med några informativa diagram.
Lena Sommestad 
Mycket klokt resonerat!
Super! Tillåt mig tipsa om Ernst Wigforss lysande sänkning av europakten, skriven redan 1932 under namnet ”Har vi råd att arbeta”: http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/dokument/wigforss.html
”Ju svårare krisen blir, ju mera arbetslösheten växer, desto mindre blir inkomsterna i hela samhället, desto mera måste alltså kravet på sparsamhet skärpas, och desto omöjligare skulle det bli att sätta i gång arbeten. Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.
Det finns inget folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag.”
Euron kommer bli det som tämjer marknaden och låter oss bygga ett välstånd över hela Europa solidariskt, när, när ska vänstern vakna och förstå det, varför, varför ska min röst ropa ensam i öknen.. Och den som säger att jag är dum en gång till, får mig att söka inträde hos Mensa, en gång för alla.
Indirekt kan man ju få känslan av att du säger att de allt fler som tycker att EU utvecklas i ojämlik, odemokratisk och elitistisk riktning är dumma. Det ger inte så mycket att prata om vem som är dum, det är bara att konstatera att allt fler ger upp tron på EU i takt med att parlament efter parlament röstar emot egen befolkning. Allt fler betraktar det som önsketänkande att EU plötsligt skulle tvärvända och bli ett verktyg för jämlikhet och demokrati. Fråga grekerna, italienarna, spanjorerna, svenskarna, britterna…
Mycket klokt, men måste vi inte fråga oss? Tror dessa ivrare på att denna ekonomiska politik kan skapa fungerande samhälle eller ligger det mycket
farligare ideér bakom ? Jag tycker frågan är relevant ,då det svenska handlandet lyser av falskhet.
Ping: Här förlorade vi 300 000 jobb « Parkstugan
Tack för ett klokt inlägg! Ja, idag är det en sorgens dag . . .
Demokratins spelregler respekteras inte i vårt land. Både S och M är väl medvetna om att de nu går emot folkets vilja.
Vilka är de krafter som är starkare än önskan att representera väljarna? Jag förstår inte vad som sker nu!?
Det pratas om falanger inom S, höger och vänster. Men finns vänstern verkligen representerad i partiledningen? Var Juholt ”bara” ett stort misstag – en folkets man som måste bort innan tidpunkten för underskrift på europakten närmade sig?
Är det sant det som sägs och skrivs på så många ställen – att S har gått hopplöst vilse i nyliberalismens träsk?
Ping: Sverige sa ja | tillbakatillframtiden
Vi behöver inte mer av nationalism för att lösa Europas problem. Det är sådana företrädare som du som avskräcker mig från att rösta på Socialdemokraterna.
Kritik mot euron är inte kritik mot öppna gränser. Öppen handel och öppna gränser kräver inte en gemensam valuta, men med en bra svänggrind – den flytande växelkursen – får varje land bättre förutsättningar att klara spekulation och kriser. Det är som gungande flytbojar; de håller ihop men drar inte ner varandra.
Jag tror du har helt rätt. Att S nu viker sig är först och främst dåligt för Sverige, men uselt också för vårt parti. Tumskruvarna på vår ledning sitter nu på plats igen. Länken till de fem forskarna i SvD fukar inte. Här den rätta länken: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/eu-kan-fastna-i-negativ-spiral_6807531.svd
Tack Knut!
Ping: Europakten: en sorgens dag, som sagt | Knut Lindelöf
Ping: Korthuset | Annorlunda
Ping: Ohelig allians bakomsvenskt ja till europakten. | Annarkia
En sorgens dag?? Är inte det lite stora ord, givet att Sverige inte verkar ha åtagit sig just någonting och kommer att fortsätta med rörlig växelkurs, men trots det får möjlighet att sitta med vid bordet? Jag är själv Euroskeptiker, men tycker, givet vad jag vet, att det verkar klokt att säga ja till att vara med och påverka utan några åtaganden.
Det verkar som om det inte kommer att bli så mycket påverkan genom att få lov att sitta med på ett av de möten som hålls per år och då utan yttranderätt. Hur mycket kan man påverka då, käre Olof Johansson-Stenman?
Det går även fint att läsa denna klarsynta genomgång för att få ett hum om varför det är läge att sörja.
http://www.e24.se/analys/darfor-ar-europakten-fel-medicin-for-europa_3270983.e24
För mig är det sorgligt därför att Sverige – och socialdemokraterna – återigen undviker att ta aktiv ställning emot ett penningpolitiskt system som inte fungerar. Istället ger vi legitimitet till den åtstramningspolitik som får så svåra effekter för många människor i Europa. Såvitt jag förstår ska vi få sitta vid bordet endast vid något tillfälle om ordet. Det lär inte ge någon stor möjlighet till påverkan i de verkligt skarpa lägena.
Ok, visst, jag delar ju din syn att det vore bättre att försöka avveckla Euron under ordnade former (om jag tolkar dig rätt). Dock, om man till varje pris vill fortsätta med Euron inom EU så tror jag att det behövs något i stil med stabilitetspakten för att minska risken att vi hamnar i liknande situationer framgent, och i så fall tycker jag att det är bättre att Sverige får ett litet inflytande än inget alls.
Urs. Hittar inte en enda människa som jag pratat med i dag, varken på jobbet eller hemma 😉 som gillar detta. Europas ledare går stick i stäv mot sina befolkningar.
Ååh denna fixering vid Keynes som Lena har börjar gå mig på nerverna. Åtstramning behövs när man levt över sina tillgångar. Punkt. Man blir inte rik för att man lånar mer eller trycker mer pengar. Man blir rik när man producerar något som nån annan vill betala mer för än den kostat att tillverka. Därför måste lönerna sänkas i Sydeuropa så att folk åter blir villiga att köpa det som produceras där. Tyvärr är det så enkelt. Kalla det intern devalvering eller vad du vill. Det är oundvikligt och kommer ske vad sossar än säger eller vill så gärna att det värker i kroppen. Ju snabbare det sker desto bättre, så att återhämtningen kan komma igång.
Man kan göra sydeuropeiska varor mer konkurrenskraftiga också via växelkursen – om man har någon växelkurs. Detta är ett slags åtstramning som gör det dyrare att konsumera utländska varor, men utan att den interna efterfrågan dras ner. VI är eniga om att man blir rik genom att arbeta. Då ska man se till att inte knäcka sysselsättningen.
Ja men nu har de ingen växelkurs att tillgå. De måste alltså arbeta mer till en lägre kostnad. Hence, sänk lönerna.
Man kan ju lämna euroträsket, samtidig ställa in betalningarna till långivarna. Det har fungerat för andra stater i liknande situation.
Sänka lönerna som åtgärdernas åtgärd hjälper inte ett smack.
Att sänka löner generellt innebär för dem som saknar en övervägande del av sin inkomst i kapitalinkomster ett klasskrig, där de som byggt upp förmögenheter (kapitalackumulation om man så vill) under överflödsåren
lämnas orörda medan de som i huvudsak spenderat sina arbetsinkomster (vilket en majoritet tvingas till och som ekonomin också kräver) får ta hela smällen.
Vi vet mkt väl att de 10% rikaste har större kapitaltillgångar än skulder och övriga 90% har mer skulder än räntebärande kapital. Den enes skuld är den andres tillgång och om de 90% skall betala så kan det inte göras annat än genom samtida massiva skuldavskrivningar. Det som nu händer i Grekland är en kraftig skulddeflation (där ekonomin krymper men lånen ökar realt i värde i relation till BNP, inkomster osv) precis som inför den stora depressionen 1929.
Tyvärr ser det likadant ut i större delar av Europa, där även Sverige sent om sider kommer övergå i minskad kreditexpansion (under BNP-tillväxtnivån) nu när bobubblan börjar pysa ut.
Inflation är i så fall ett mycket mer sunt sätt att återställa en skulddränkt ekonomi – för glöm inte att de privata skulderna är det stora gisslet i alla samhällsekonomier inte de offentliga (som har en marginell påverkan på människors agerande i realekonomin).
Ovan var ingen motreplik på din kommentar utan snarare ytterligare argument för varför den åtstramningspolitik som nu genomförs är rent dumdristig med viss kunskap om ekonomisk historia, särskilt om förra stora världsdepressionen. Steve Keen har djup kunskap i ämnet skulddeflation och rekommenderas varmt!
Jag tycker f.ö. att du är inne på helt rätt spår men förundras över ditt tålamod med en socialdemokrati som agerar stick i stäv med sina väljares intressen…
Ping: Peter Karlberg - Nya lösningar och modeller
Ja det är bara att Gratulera att SAP har fått en Högersosse till Ordförande!!
Ja, det är ju skrämmande hur denne högersosse blev tillsatt. Rena kuppen!
Man avskedar den verklige sossen Håkan Juholt för han passade inte in i högersossarnas bild och inte ville vara med i euroleken. När ska medierna börja reagera? Nu är det bara gulligull med det blå ”Lövet”
Ja, så gick det till och nu blir det splittring inom arbetarrörelsen. Hur den nu kommer att se ut. Många kommer att rösta på V men viktigare blir kanske hur folk organiserar sig. Själv har jag aldrig varit medlem men var på god väg när det visade sig att Juholt var riktigt bra.
Sammanblandningen i ledningen för det svenska socialdemokratiska partiet, som kan uttryckas av många skäl, kommer att leda till en kollaps av partiets ställning i det svenska samhället inom en snar framtid.
Visas inte att den svenska socialdemokratiska partiet har möjlighet att ta sig ur kriser. Det verkar som om partiet krävdes att uttrycka stora förändringar i Sverige och Europa och världen.
Europeiska ungdomsveckan måste leta efter nya tankebanor ur krisen.
”Statsministern menar att stabila statsfinanser i Europa är bra för svensk export. ”
Svenska exportöverskott (vilket förmodligen är vad statsminister fredde menar) kräver per definition dito underskott i utlandet. Dessa underskott tas vanligen av privat sektor där i utlandet, det är denna skuldsättning som orsakat krisen som sen orsakar de förmenta statsfinansiella kriserna.
Det finns bara två vägar för privat sektor där i utlandet, som importerar tex svensk export, att få ordning på sin kraschade balansräkning. Ett är att i stället för att ha underskott så vi kan ha exportöverskott så ska de ”också” ha exportöverskott. Men vem ska då ha det underskott som per definition krävs när ”alla” ska ha överskott. Den andra möjligheten för den skuldsatta privata sektorn att hyfsa balansräkningen är att staten har underskott. Det är de enda två alternativ som finns tillbuds.
Statsminister fredde och hans finansminister verkar inte ens förstå elementär nationell bokföring.
Det känns frestande att helt instämma i både Lena Sommestads och Leif Pagrotskys avvisande hållning till Europapakten. Därför var det med viss förvåning jag tog emot Socialdemokraternas nya syn på denna pakt. Nu finns det visserligen undantag som säkerställer, att vi slipper euron innan en ny folkomröstning sagt något annat. Men rent generellt så tycker jag att vår medverkan i pakten saknar betydelse.
Innebär givna åtstramningar i pakten bara åtstramningar i den offentliga sektorn, eller även i den privata vad gäller skuldsättningen? Exponentiell kreditgivning är väl en förutsättning (i det nuvarande Fractional Reserve Banking systemet) för att ekonomisk tillväxt ska kunna ske? Offentliga åtstramningar betyder då ökad skuldsättning i den privata sektorn?
Har sagt det förut, och kanske tom på denna blogg. Det gäller fortfarande: Övermåttan sorgligt att se socialdemokraterna idag, ivrigt verkande för precis den ekonomiska politik som partiet en gång bildades för att bekämpa. Denna ekonomiska politik var dålig redan då och har inte blivit bättre sedan dess.
Ping: Gör Europa-pakten röd, sitt inte och sura! | Högbergs Tankar