Socialförsäkringsminister Ulf Kristerson vägrar att följa riksdagens beslut om återgång till de gamla reglerna i sjukförsäkringen (SvD).
Det är ett upprörande beslut. Riksdagen har två gånger gått emot regeringen och krävt att de gamla reglerna ska återinföras.
Lika upprörande är det att Ulf Kristerson anklagar rikdagens majoritet för att ”slarvigt” vilja stifta en ny lag.
Vilka är det som slarvar, när Sverige sedan 2008 har haft en lagstiftning som uppenbart inte fungerar och vars brister drabbar tusentals och åter tusentals människor?
Den borgerliga regeringen har tyvärr vid många tillfällen valt att driva igenom lagstiftning utan tillräcklig beredning och trots tungt vägande invändningar. Om detta har jag tidigare skrivit (t.ex. i Sydsvenskan 2010, Lyssna på expertisen).
Sjukförsäkringen är en stor kvinnofråga. Fler kvinnor är långtidssjukskrivna än män. Fler kvinnor är utförsäkrade.
Sjukförsäkringsreformen har drivit allt fler kvinnor in i ekonomiskt försörjningsstöd och gjort många ekonomiskt beroende av sin partner.
Regeringens företrädare talar gärna om sin goda politik för ett jämställt samhälle. Dagens sjukförsäkring är ett sorgligt bevis på motsatsen.
Lena Sommestad 
Kan Kristerson göra så och fortfarande kalla sig demokratisk? Om han nu gör det. Och kan en regering vägra att göra det som riksdagen har bestämt? Har vi en demokrati då?
Den här frågan tror jag kräver kraftfullare åtgärder. Skulle det gå att få gensvar för en massdemonstration. Jag tror många S kommunmedlemmar är beredda att betala bussbiljett för bussning till ett sådant evenemang
Vem vill och kan organisera!
Regeringen verkar ha haft väldigt bråttom och inte tagit hänsyn till remissvar när det gäller införande av försämringar i försäkringssystemen. Medan det däremot tar tid att ens tillsätta utredningar enligt riksdagsbeslut i flera frågor.
När man dessutom kan läsa i veckans Affärer att utredningar har beställts av privata företag, och som det verkar med styrda förutsättningar, kan man verkligen oroas för demokratin i Sverige.
http://www.va.se/nyheter/miljoner-till-hemliga-utredningar-303915
(Båda länkar går till SVD i din artikel)
Här vore ett lysande tillfälle för hela den socialdemokratiska och fackliga apparaten att mobilisera sina medlemmar till protester. Och med mobilisera menar jag då inte bara att utlysa ett engångsdatum för en manifestation. Utan hela mobiliseringssvängen – interna diskussioner och studier, upprepade manifestationer, både symboliska (demonstrationer) och praktiska (strejker).
Tyvärr kommer det aldrig att ske. Dessa organisationers ledning är räddare för sina egna medlemmar än för för regeringens odemokratiska beteende.
Håller helt med dig Jan. Den sista satsen är dock så skrämmande att man har svårt att ta den till sig.
En verklig massdemonstration skulle ändå väcka oro i många läger, men har du rätt i dina antagande är förslagen dödfödda.
Ping: Forskarna sågar alliansens politik – på punkt efter punkt « Ett hjärta RÖTT
Moderaterna vägrar att inse att de leder en minoritetsregering, som lyder under Riksdagen. Om inte begreppet riksdagstrots funnits förr, så är det dags att införa det nu.
Ett förslag om misstroendevotum skulle klargöra om Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget eller inte.
Nu när sossarna fått en fackpamp till ledare ska väl något sådant här inte få förekomma. Få se om någon vågar ta itu med frågan.
Jag kallar sådant för en ”statskupp”. Men vi börjar väl bli vana vid att lagar och sånt är mest garningar. De följs ju numer ganska dåligt även i kommuner och på internationell nivå, som när FN startar krig och avsätter statschefer, helt emot FN:s stadgar och när Tyskland bröt mot EU:s ekonomiska reglerna för några år sen hände ingenting.
Laglöshet från toppen till botten alltså. Detta är en del av den smygande fascismen.
Ulf Kristerson har visat en häpnadsväckande nonchalans och bevis på ett förakt för demokrtiska spelregler. Men dagen till ära kan jag inte underlåta att glädja mig åt Stefan Löfvens fantastiska opinionsmässiga framgång för sig och sitt parti. Han har ingjutit ett nytt hopp i Socialdemokraterna. Hela Löfvens person utstrålar ett lugn och hoppfullhet inför framtiden som smittar av sig. Och hans tal om blocköverskridande energiuppgörelse bör inte ses som eftergifter åt kärnkraftsindustrin. Det kan lika gärna ses som en intensifierad satsning på alternativen.