Barnen först!

Bild: Vårbys barn, Barnkonstmuseet (Familjecentralen i Vårby)

Bild: Vårbys barn, Barnkonstmuseet (Familjecentralen i Vårby)

Ojämlikheten växer bland barnfamiljerna, visar en ny undersökning från SCB.  Mest fattiga barn finns i storstäderna, rapporterar DN. I bostadsområden som Rosengård, Rinkeby/Kista och Angered lever mer än hälften av barnen i relativ fattigdom.

Barnen först! Det var parollen för Socialdemokraterna i Uppsala, när vi gick till val år 2010. Marlene Burwick,  kommunalråd, drev kravet på bättre villkor för stadens barn – i alla slags familjer.

Barnen först! är temat för min krönika i dagens Aftonbladet,  Anders Borg låter barnen betala sin egen framtid . Hemma i familjen är det självklart att sätta barnen först. Varför gäller det inte också i samhället och politiken?

Att prioritera barnen är en fråga om solidaritet och social rättvisa. Alla barn ska ha en chans. Men att prioritera barnen är också en fråga om jämställdhet. Kvinnor tar ofta huvudansvaret för barnen. När barns intressen skjuts åt sidan, blir också kvinnors villkor osynliga.

Mer bloggat: Marlene Burwick om jämställdhet och barns intressen – internationella kvinnodagen i Uppsala. Internationellt: UNICEF om barn i slummen (samt rapporten).

Annonser

16 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Välfärd

16 responses to “Barnen först!

  1. Vi skulle kunna utsträcka resonemanget från barn till unga, där borgerlighetens mest fantasifulla förslag handlar om en kraftig sänkning av de kommunala ingångslönerna. Den ”generation 40+” politik som genomdrivs är verkligen att backa in i framtiden.

  2. Mikael

    Jaha? Och vad är förslaget? Eller ska det som vanligt bara gnällas och inte presenteras något som helst förslag på lösning… annat än höjda skatter förstås, som jag tycker mig implicit se mellan raderna. Det är S universallösning på alla problem.

    Det bästa vore väl om barnens mammor fick jobb? Frågan är, ökar chanserna att dessa barns mammor får jobb om vi tar bort RUT, dubblar restaurangmomsen, dubblar arbetsgivaravgifterna för unga ensamstående mammor under 26 mm mm. Fundera på det.

    • lenasommestad

      Det är mycket bra om barns mammor och pappor har jobb. Men även de som har jobb behöver social trygghet.
      Och vilken politik ger jobb? Ja – hittills har RUT, sänkt restaurangmoms, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar mm inte lett till annat än fortsatt hög arbetslöshet och lägre sysselsättningsgrad än tidigare. Utbudspolitiken fungerar inte. Men något vi vet är att den har lett till högre barnfattigdom. Det är inget bra resultat.

      • Peter

        Ja vilken politik ger egentligen jobb? Här har S verkligen en fråga att fokusera på tycker jag.

        Om vi ser historiskt och frågar oss vilken politik som fördes när vi i väst verkligen hade full sysselsättning. I de flesta OECD-länder var det i princip ingen arbetslöshet, alla som ville kunde få ett jobb, i tiden efter andra världskriget och fram till ungefär mitten av 70-talet i de flesta länder och något längre i Sverige. Vad är skillnaden mellan politiken som fördes under efterkrigstiden fram till mitten på 70-talet och tiden därefter?

        Jo politiken övergav dem arbetslösa. Det ansågs inte längre vara staters uppgift att öka den aggregerade efterfrågan i en ekonomi så att full sysselsättning kunde uppstå.

        Fokus i den ekonomiska politiken flyttades till att bekämpa inflation, man började prata om naturlig arbetslöshet, NAIRU osv. För att befolkningarna inte skulle bli alldeles förbannade när arbetslösheten sköt i höjden var man också tvungen att hitta på ett nytt sätt att förklara arbetslösheten.

        Det var inte brist på efterfrågan utan något fel på utbudet. Man lyckades genom effektiv propaganda individualisera arbetslöshetsproblemen i ett samhälle. Det var inte brist på jobb utan det var något fel på dem arbetslösa. Dessa var lata, för dåligt utbildade, hade för höga löner osv. Alla rättigheter som arbetare och kämpat för, för att kunna få ett bättre liv, och värdigare liv, började betraktas som hinder för en fungerande arbetsmarknad. Bara dom arbetslösa har möjlighet att bjuda under varandra, om facken avskaffas och arbetsgivare får lättare att sparka vem dem vill så skulle arbetslösheten minska.

        Successivt har dessa åtgärder nu genomförts och vi har facit, vad har hänt med arbetslösheten? Jo vi har aldrig kommit tillbaka till full sysselsättning. Vi har haft konstant massarbetslöshet sedan fokus ändrades från att genom statliga åtgärder upprätthålla efterfrågan till inflationsbekämpande utbudspolitik .

        Förslagen från de flesta politiska partier fortsätter trots detta faktum att vara lika utbudsfokuserade. S kanske pratar om bättre utbildning, bättre matchning, plusjobb osv medan alliansen fokuserar på att skapa nya låglönesektorer genom riktade subventioner, göra dom arbetslösa fattigare och uppluckrar den lilla arbetsrätt som finns kvar understödda av en lika arbetarfientlig EU-politik. Men ansvaret för arbetslösheten läggs av alla partier på antingen dem arbetslösa själva eller på staten för att den arbetsrättsliga lagstiftningen och skatter gör det för dyrt att anställa. Ingen bryr sig om efterfrågan.

        Jag tycker det är oerhört konstigt att ett parti som kallar sig SOCIALdemokratiskt så fullständigt har glömt bort de ekonomiska insikterna från Marx och Keynes.

      • Mikael

        Ja fast det kan väl knappast räknas som utbudspolitik att sänka kostnaderna för företagen som anställer. Det måste väl iallafall kallas efterfrågepolitik?

        Vilka jobb har ni tänkt att dessa mammor skulle få ifall vi höjer skatterna som ni vill? Om skatterna höjs, kommer det då automatiskt uppstå nya okvalificerade jobb som dessa mammor kan få. Kommer alltså produktionen börja flytta tillbaka från Kina om vi HÖJER produktionskostnaderna i Sverige? Kommer restaurangerna anställa fler ungdomar om vi HÖJER kostnaden för att anställa dem och samtidigt minskar restaurangernas intäkter? Jag efterlyser lite konkreta svar. Det känns uppenbart att ni inte tänkt färdigt. Alliansens politik är iallafall logisk.

      • Peter

        # Mikael

        Vad jag menade med efterfrågan(kanske inte uttrycker mig så klart) är att staten genom finans- och penningpolitik måste gå med underskott för att upprätthålla efterfrågan vilket motverkar arbetslöshet i ekonomin. Att staten erbjuder alla arbetslösa jobb genom en så kallad Job guarantee eller employer av last resort tycker jag verkar vara en vettig väg att gå för att kunna uppnå full sysselsättning med prisstabilitet. Intressant uppsats i ämnet av William Mitchell, Joan Muysken kan laddas ner här:

        http://ideas.repec.org/p/dgr/umamet/2009006.html

      • Janne

        Peter, har du missat att just de tankegångarna har försatt hela Sydeuropa på ruinens brant? Jag har tre ord till dig; DET FUNKAR INTE!

    • Peter

      # Janne

      Ofrivillig arbetsöshet uppstår när personer inte kan hitta arbete till den nuvarande lönenivån. För att allt utbud i en ekonomi ska kunna säljas måste all inkomst spenderas. Om den privata sektorn(i denna ingår även handelsbalansen med utlandet) inte spenderar lika mycket som den tjänar på en aggregerad nivå alltså nettosparar, skapas det således arbetslöshet. Lönesänkningar leder inte mer köp av varor och tjänster snarare en omfördelning av en mindre kaka till de som äger produktionsmedlen om det inte leder till att den privata sektorn på något vis ökar sina utgifter och minskar sparandet(vilket inte är troligt). Statens överskott(underskott) motsvaras alltid av ett lika stort underskott(överskott) i den privata sektorn. Den privata sektorn kan alltså per definition aldrig nettospara om inte staten går med underskott.

      Som tur är har vi i Sverige så kallade fiat-pengar, alltså det finns inget ”värde” i valutan eftersom den inte är uppbackad av guld eller något annat. Växelkursen är vidare flytande och inte knuten till någon annan valuta. Värdet kommer av att valutan accepteras som betalmedel allmänt i samhället och särskilt för betalning av skatter och andra betalningar till staten. Eftersom staten skapar sin egen valuta, inte behöver försvara någon fast växelkurs, och inte har överlämnat sin suveränitet i handen på ECB som länderna i Sydeuropa är staten egentligen inte tvungen att hålla någon budget. Det behöver således inte kosta något att gå med underskott eftersom staten kan skapa sina egna pengar.

      Ser vi till exempelvis finanskrisen och hur den drabbade länderna i Sydeuropa så innebar de minskade tillgångsvärden som blev effekten när tillgångsbubblorna inte kunde upprätthållas längre att den privata sektorn behövde använda sina inkomster för att betala ner skulder för att reparera sina balansräkningar(nettospara). Då minskar den aggregerade efterfrågan i ekonomin statens inkomster minskar och underskott uppstår. För att åtgärda statens underskott som man felaktigt tror är ett stort problem(vilket de iofs nu är eftersom dem ”finansieras” genom obligationslån och inte direkt genom statligt pengaskapande) försöker staten minska sina utgifter vilket leder till lägre inkomster i den privata sektorn vilket leder till mindre utgifter och högre arbetslöshet. Och så fortsätter det i en nedåtgående spiral där den ekonomiska aktiviteten successivt avtar vilket leder till massarbetslöshet och ett helvete för befolkningen.

      För att komma åt arbetslösheten måste staten svara på det privata intresset att nettospara genom att gå med underskott. Det är det enda som kan garantera full sysselsättning för befolkningen.

      Beroende på politiska åsikter kan man ju också argumentera för eller emot en större andel offentlig konsumtion. Jag anser själv att en större andel offentlig konsumtion är nödvändig av flertalet anledningar. Framförallt för jag ser stora brister i välfärden och vår förmåga att klara av ett framtida samhälle där de ändliga resurserna(ex olja och många metaller) kommer vara allt mindre tillgängliga. Men staten kan även svara på minskad efterfrågan genom att gå med underskott genom att sänka skatter eller köpa in privata tjänster och då blir det ett annat förhållande mellan offentliga jobb och statliga.

      Sen rörande export och import så är ju det en del av den privata sektorns överskott eller underskott. Det finns ingen anledning att ha en större export än import. Vid exportöverskott samlar den privata sektorn på sig fordringar på utlandet. Vad ska vi ha dessa till om inte för att öka konsumtion av varor och tjänster i vårt land. Att producera en massa varor och tjänster som inte vi i landet får någon nytta av bara för att samla på sig massa fordringar på utlandet som troligen kommer att vara värdelösa när vi ska använda dom bidrar inte till något gott. Handelsobalanserna i världen skapar snarare ekonomiska kriser i de länder med underskott och vi exporterar osolidariskt en del av vår arbetslöshet till underskottsländerna. En arbetslöshet som beror på att det är för lite efterfrågan i vårt eget land och skulle kunna åtgärdas utan att ha ett ständigt överskott i handelsbalansen. Vår fritt rörliga växlingskurs kan bidra till att om politiken inriktas på det uppnå balans i utrikeshandeln. (Större import leder till lägre värderad valuta och ökad export till starkare valuta).

      • Mikael

        Vad är det för kvasiteorier du slänger dig med. Har du läst en bok om nationalekonomi nu och tror att du förstår hur allt hänger ihop? Har du noterat det som står i början av boken, ”alla antaganden och grunden för modeller i denna bok bygger på det felaktiga antagandet att ett land är en perfekt marknadsekonomi, att alla länder runtomkring också är perfekta markandsekonomier, inga skattekilar eller handelshinder finns, att alla människor är rationella osv..” Mao boken är överförenklad och helt värdelös eftersom verkligheten inte ser ut så.

        Själv föredrar jag att titta på verkligheten. Som Janne säger, trycka pengar fungerar inte. Det har ju historien visat, med Tyskland, Jugoslavien och Zimbabwe nu senast. Den reala ekonomin påverkas enbart negativt av det. Även LITE för mycket inflation är dåligt, som vi hade i Sverige på 80-talet, som Kjell Olof Feldt själv sagt var hans stora misstag. Att trycka pengar ger en falsk kortsiktig ökning av aktiviteten i ekonomin, men bakslaget kommer alltid. Det är som att ge kokain eller amfetamin till folket och hoppas att man själv hinner undan innan de snedtänder.

      • Peter

        I Weimarrepubliken och i Zimbabwe blev det en enorm inflation på grund av att de produktiva förmågorna helt kollapsade på grund av olika kriser samtidigt som man tryckte orimligt mycket pengar. Jag kan anta att det var liknande när Jugoslavien föll samman. För det är ju uppenbart att om mer pengar/köpkraft jagar färre varor och tjänster på grund av att inget produceras så blir det inflation. Svensk ekonomi har dock massarbetslöshet och i krisländerna i Europa finns det dessutom ett enormt deflationtryck på grund av tillgångsvärden som kollapsat. Svensk ekonomi kan inte på något vis sägas utnyttja sin fulla kapacitet det är alltså möjligt att utöka produktionen. Utöver den officiella arbetslöshet finns det även en stor grupp undersysselsatta i ofrivilliga deltider och andra som inte syns i statistiken för att de har gett upp helt och slutat söka arbete. Det är en enorm resurs. Som samhället har ansvar att göra bruk av. Jag skulle vilja påstå att det strider mot de mänskliga rättigheterna att föra den politik som nu förs. Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 stadgas i artikel 31 p. 1 att:

        1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

        Att medvetet föra en politik som är så verkningslös för att förhindra arbetslöshet som man gjort i väst de senaste 30 åren strider mot denna rättighet. (Stater har en skyldighet att göra allt som går för att minska arbetslösheten och det gör man inte, alltså bryter man mot rätten till arbete.)

        Visst skulle det kunna bli en trade-off mellan något högre inflation och lägre arbetslöshet, men det är helt uppenbart i min uppfattning att i så fall är det värt det. Det var exempelvis bra mycket högre tillväxt i Sverige och väst innan låginflationspolitiken fick så starkt genomslag i mitten på 70-talet. Ekonomin fungerade bättre och jämlikheten ökade med en något högre inflation. Det största ineffektiviteten i Svensk ekonomi är att vi hindrar de ofrivilligt arbetslösa som vill bidra till en bättre framtid för Sverige och sig själva från att göra just detta. Vi för en medveten politik för hög arbetslöshet oavsett vad politikerna säger och det är fördjävligt tycker jag. Sen att i arbetslinjens namn verka för att förnedra dessa ofrivilligt arbetslösa så mycket som möjligt och samtidigt bortförklara sina egna misslyckanden är ju än värre.

        Att hänvisa till Kjell Olof Feldt och säga att hans misstag var att han tillät för något för hög inflation det är ju bara orimligt historielöst. Avregleringen av finansmarknaderna särskilt rörande bankers utlåning som han och Erik Åsbrink (numera Goldman Sachs) lurade på Palme ledde ju till en helt enormt stor tillgångsinflation utan tidigare motstycke. Googla Novemberrevolutionen så kan du titta vidare. Kjell Olof feldt är ju sinnebilden av en tokig nyliberal marknadsfundamentalist. Det är inte jag som har en överdriven tro på marknaden effektiv konkurrens rationella individer och stater, inga skattekilar och handelshinder osv som du påstår det är ju sådana som han.

        Jag menar ju faktiskt att vi inte kan lämna en så viktig uppgift som att skapa arbetstillfällen till markandens godtycke. Vi har de senaste 30 åren sett hur det har gått när alla former av statliga interventioner för att skapa arbete har betraktats som intrång i den underbara fria marknaden som om bara den lämnas att sköta sig själv som kommer allt att lösa sig helt automatiskt. Vi har haft massarbetslöshet sen vi började med denna politik och det ser inte ut att bli bättre.

      • Mikael

        Jag håller med om att de arbetslösa är en underutnyttjad resurs, faktiskt att jämställa med slöseri och att elda upp pengar. Tänk om alla arbetslösa lade en sten per dag på ett katedralsbygge, det skulle inte ta många dagar att bygga ett monument! Problemet är att folk vill ha betalt för att arbeta, annars ligger de hellre hemma och drönar.

        Det är ju lite komiskt att det inte står nåt om ersättningen för arbetet i ditt citat från mänskliga rättigheterna. Och jag anser att vi båda förespråkar samma sak, fler i arbete, men till lägre lön. För det är ju vad som kommer hända om vi trycker pengar för att anställa folk i vården. De får en lön, men pengarna är mindre värda. Jag är dock benägen att hålla med om att det är ett smart sätt att sänka folks löner utan att de märker det lika påtagligt. Det drabbar också hela samhället rakt av, vilket är lite av en bonus. Inte lika lätt att gå ut och säga som folkpartiet och centern att vi borde sänka ungdomslönerna med 25%, fast effekten blir detsamma.

        Det tråkiga med högre inflation än omvärlden är ju tyvärr också att Sveriges konkurrenskraft minskar internationellt när alla priser på produktionsmedel rakar i höjden. Det blir plötsligt smart att växla sin lön till EUR så fort man får den i handen, vilket sänker kronan ännu mer och ökar inflationen ännu mer… Så jag kan fortfarande inte hålla med om att vi ska släppa upp inflationen, smartare att bara sänka lönerna i den offentliga sektorn så att staten har råd med fler anställda. – Utan att skuldsätta sig, utan att förstöra Sveriges konkurrenskraft, utan att urholka värdet på de finansiella tillgångar som finns.

      • peter

        #Mikael
        Vi är nog inte så särskilt överens överhuvudtaget tror jag. Men bra att du håller med om att de som är ofrivilligt arbetslösa och undersysselsatta är en resurs för samhället.

        så här står det i resten av artikeln:
        2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

        3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

        4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.

        Jag har två invändningar rörande tanken om att en något högre KPI-inflation med nödvändighet skulle innebära lägre löner. För det första tiden efter andra världskriget fram till mitten på 70-talet var en tid då både den genomsnittliga tillväxten och den genomsnittliga inflationen var högre än vad den varit sen dess. Ekonomin som helhet kan alltså utvecklas även under en något högre inflation och full sysselsättning faktiskt långt bättre än vad den gjort under den senare perioden efter med låg inflation och massarbetslöshet. Andelen löner som del av BNP var också stigande under denna period i alla OECD-länder och detta gick inte ut över investeringar som andel av ekonomin. I perioden efter så är det däremot genomgående i väst att löneandelen har minskat. Arbetare får alltså själva del av långt mindre av det mervärde de producerar. När vinsterna ökat har det dock inte lett till en högre andel investeringar.

        Sen rörande inflation så kan man fråga sig om vi verkligen har levt den senaste tiden med stabila priser. I KPI ingår som bekant inte prisförändringar på många kapitaltillgångar. I och med att bankernas utlåning har släppts fri från regleringar som tidigare gällt har utlåningen också ökat i en markant snabbare takt än BNP. Framförallt bostadspriser och finansiella tillgångar har skjutit i höjden och det har skett en finansialisering av ekonomin. En större del av mervärdet går till rentiererna och vi har blivit sårbara för olika former av finansiella kriser när de uppblåsta tillgångsbubblorna slutligen kollapsar. Lönen har alltså minskat i värde i förhållande till tillgångar bland annat bostäder, men av någon anledning så kallar man det inte inflation.

      • Mikael

        #Peter
        Som du kan se i länkarna nedan så har tvärt emot vad du skriver tillväxten varit lägre under perioder med hög inflation. En annan intressant synvinkel som slog mig när jag läste ditt inlägg om arbetarnas andel av företagens vinster, är att arbetarnas mindre del av företagens vinster beror klart och tydligt på att staten tar större delen av arbetarnas inkomster.

        Avslutningsvis så har alltså tillväxten i Sverige avtagit i samband med att skattetrycket höjts och att inflationen släppts upp. Inflationen verkar nästan också ha ett samband med skattetrycket men det låter jag vara osagt.

        Tror du får ta tillbaka allt du sagt om att det är bra att trycka pengar, och ni andra får ta tillbaka allt ni sagt om att det är bra att höja skatterna 🙂 Rent historiskt verkar Sverige vara på helt rätt väg just nu. Och lyckas partierna nu sänka lönerna för ungdomar kommer det ge en fantastisk produktivitetshöjning = tillväxt. Tydligen är MP med tåget läste jag på DN idag, men de vill kalla lönesänkningen för traineeplatser istället. Sak samma, nu kör vi! Vill S vara med eller sitta på bänken?

        http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skattetrycket-historiskt/

        http://www.sweden.gov.se/sb/d/3923/a/55727

        http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____33831.aspx

  3. U_M

    Att vara emot höjda skatter av principiella skäl är en i mitt tycke enfaldig hållning i förhållande till verklighetens krav på att man skall utgå ifrån de faktiska omständigheterna när man formulerar en strategi. Kan man inte göra detta blir risken för felaktiga suboptimeringar mycket stor. I vissa fall är skattehöjningar den klokaste politiken. I andra fall är skattesänkningar
    det, men att låsa sig vid att skattehöjningar alltid skulle vara fel tror jag inte är särskilt förnuftigt. Det blir en oansvarig och orealistisk ideologisk hållning som under vissa omständigheter effektivt kommer att förhindra lösningen av de problem man påstår sig adressera.

  4. Sven-Eric Forsén

    Det är verkligen glädjande att Socialdemokraterna under Stefan Löfven och Magda Andersson återtagit rollen som det bästa partiet då det gäller jobbpolitiken. Ett nytt radarpar som har skapat stadga och harmoni till partiet. Något att tänka på, i stället för att tala om höger- och vänsterfraktioner.

  5. Peter

    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=3773
    Därför blir det inte som i Zimbabwe 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s