Jag ryser när jag läser morgontidningarna. De ger en ögonblicksbild av en värld i kris.
I Brisbane flödar vattenmassorna (SvD, DN, Aftonbladet). Ingen kan säga vad klimatförändringarna betyder för just denna katastrof, men en sak vet vi: just denna typ av katastrofer är vad vi måste hantera, om klimatförändringarna inte hejdas och säkerheten stärks.
I Tunisien rasar blodiga upplopp. Bitte Hammargren, Svenska Dagbladet, ger oss en viktig pusselbit. ”Tunisien, liksom arabvärlden i stort, har en mycket ung befolkning. 60 procent av invånarna är 25 år eller yngre.” Tunisien är mitt i den process, som brukar kallar för den demografiska transitionen. Om några decennier, när sjunkande födelsetal får genomslag, kommer befolkningens sammansättning att bli mer balanserad. Men är ungdomsgenerationen på väg att spränga samhällets alla gränser. Vi vet att varje land som går igenom denna fas i sin historia brottas med fattigdom, spänningar och social oro. Vi vet också att stora folkomflyttningar, från land till stad och över gränser, alltid är förknippade med ”ungdomsfasen” i ett lands utveckling. Migrationstrycket från Nordafrika mot Europa är ungdomens flykt från fattigdomen mot en möjlig framtid. Det är ett migrationstryck som en dag kommer att lätta, men som nu drivs av en kraft lika stark som vattenmassorna i Brisbane.
I Portugal, slutligen, står eurons öde på spel, noterar Tomas Lundin (SvD). Det mogna, erfarna Europa, som varken har väderkatastrofer eller en svällande ungdomsgeneration att hantera, har lyckats med konststycket att skapa en helt egen och fullständigt onödig social kris: eurokrisen. Istället för att rikta fokus mot de verkligt stora utmaningar som ligger framför oss – att klara den stora omställning av vår ekonomi som klimathotet kräver, och att klara migrationstrycket från Afrika – ägnar vi oss i Europa åt penningpolitiska experiment. Istället för att utnyttja vår relativa rikedom, vår erfarenhet och kapacitet till att bidra till en tryggare och mer stabil värld, ägnar vi oss åt drömmar om fortsatt europeisk makt och storhet. Det känns tungt.
Så ofta ser vi världen genom dagspolitikens glasögon. Det är ett begränsat perspektiv. Världen ser annorlunda ut om man sätter på sig demografiska glasögon, eller miljöglasögon. Vi lever i en värld där befolkningstillväxt och migration är den ekonomins viktigaste drivkraft, och där ekosystemen fördärvas i en takt som skrämmer. Här vill jag att europapolitiken ska ta sin utgångspunkt.
Mer att läsa: klokt av Björn Elmbrandt i Arena.
Lena Sommestad 
Har följt din blogg ett tag nu och skulle vilja tacka för mycket intressant läsning. Du och Marika (storstad) har fått mig att återfå iaf lite tro på socialdemokraterna.
Angående inlägget så kanske det skulle vara intressant att koppla utvecklingen i Tunisien och arabvärlden till priset på olja och mat. Tydligen är priserna återigen på väg upp mot rekordpriserna innan finanskrisen. Är det ett tecken på en nära förestående peak i oljeproduktionen? Kommer i så fall Tunisien och andra U-länder någonsin få möjlighet att utvecklas demografiskt på det sätt som I-länderna gjort?
Tack för detta perspektiv. Stigande matpriser är såvitt jag förstår en utlösande faktor bakom krisen. Såväl stigande matpriser som stigande oljepriser utgör en stor utmaning för unga, växande ekonomier, och denna typ av utmaningar skapar särskilda svårigheter. Men det kommer inte, som jag bedömer det, att förhindra att såväl Tunisien som andra länder kommer att gå mot en mer balanserad befolkningsutveckling så småningom. Detta ligger så att säga redan i korten. När dagens stora unga generationer blir 50 år, medan ungdomsgenerationerna minskar eftersom dagens barngenerationer redan är mindre än ungdomsgenerationerna, då förbättras läget. Men utvecklingen kan påverkas på många sätt om svårigheterna blir stora, så det finns inga enkla förutsägelser.Något vet vi om framtiden, men inte allt…
Klimathysteri är det minsta vi behöver nu. Australien översvämmas med jämna mellanrum. Ibland finns det hus där vattnet kommer. Ibland har man inte hunnit bygga hus.
Tack för inlägget. Vi behöver varken hysteri eller förnekelse. Naturkatatstrofer har alltid inträffat, och jag är tydlig med att vi inte ska förenkla sambanden. Men vi ska heller inte rygga tillbaka för att just denna typ av problem kommer att bli vanligare, när världen får ett varmare klimat. Kring detta finns så övertygande vetenskapliga resultat att vi har all anledning att förbereda oss – både genom anpassningsåtgärder och genom minskade utsläpp.
Hej Lena
Att de långsiktiga sambanden i ekonomin inte är kända, ens bland de flesta politiker, är inte så konstigt. De har ideologiska skygglappar. Det var inte så länge sedan jag såg EU- ministern hävda att euron var nödvändig för Sverige och att alla länder runt Östersjön skulle ha euro 2020. Dessutom tror journalisterna på A-Ekonomi i SVT att ekonomi är det samma som händer på börserna framför allt i USA.
Om man vill sätta sig in i den ekonomiska krisens orsaker så skulle jag rekommendera Robert Brenners ”The Economics of Global Turbulence”, den är suverän, och har t.o.m. fått starkt positiv kritik i Wall Street Journal vilket är ovanligt för en marxistiskt orienterad analys.
Tack för tips, jag kikade nyfiket på lite recensioner. Brenners poäng är att ta greppet om hela samhällsekonomin i marxistisk tradition. Mitt eget perspektiv knyter an till traditionen att analysera samhällsekonomiska obalanser men min uppfattning är att det är demografiska krafter som skapar obalanserna. Med detta perspektiv lämnar jag den marxistiska analysen men jag delar intresset för att omtolka den etablerade historieskrivningen. Det marknadsliberala perspektivet på historien är en viktig pusselbit i den borgerliga diskurs som nu råder.
Ping: Våra egna Grekland och Irland… « Lotta Olsson (m) Blogg
Med tanke på hur välfärden monteras ner i Sverige – också, just nu, så kommer vi väl snart att även här vara tillbaka i en situation där det gäller att skaffa många barn, för att vara säker på att man har någon/några att försörja sig på ålderdomen!
Vi vet inte allt om framtiden det är sant, men onekligen finns det tecken på att tiden med billig olja i en växande världsekonomi är över. Exempelvis var som jag förstår det oljeproduktion per capita i världen som högst redan i slutet på 70-talet.
För att länder generellt ska kunna gå vidare i den demografiska transisitionen och få lägre födelsetal har det väl iaf tidigare krävts produktionsöverskott, urbanisering, utbildning även för kvinnor, någon form av trygghet för äldre osv. Dagens I-länder har gjort den här resan under en tid då tillgången på mat och energi har ökat exponetiellt.
Högre mat och oljepriser är som jag tolkar det ett enormt hot mot en sådan utveckling i dagens U-länder. Det var det jag tänkte på när jag kopplade ihop frågorna…
The real situation of the network system of global relations more complex and dangerous than this simplified image which are contained in transient impressions, rather than from a historical view to the current world situation.
The world community has great possibilities, but it lacks the necessary policies to solve global dilemmas.
The world is not only lacks the necessary policies, but that politics have become more corrupt, and here are growing dangerous.
The world is witnessing political corruption a very serious may lead to global chaos. That the failure of political reform will lead to global chaos, the fact that political corruption include all political forces.
Man skulle kunna fundera lite kontrafaktiskt om hur utvecklingen varit i Tunisien m.fl. länder fattiga länder om inte den relativa positiva utveckling som var även hos dem under efterkrigstiden fram till att USA la om världens ekonomi med Volkers högräntepolitik. I ett slag slogs det mesta av de råvaror som u-länderna exportera ner till botten nivåer efter att de haft en god prisutveckling tidigare. Helt plötsligt stod man i stor skuldkris och med priser på olja, kaffe mm på bottennivåer. Detta bromsade förstås den fattiga delen av världen att konsumera av begränsade resurser men om de fortsatt haft god ekonomisk utveckling hade förmodligen befolkningstillväxten varit lägre.
Att världen är på väg att bli betydligt mer instabil än den har varit är helt uppenbart. Den ständiga, ohållbara befolkningsökningen, att oljan börjar ta slut och den accelererande miljöförstöringen (som med eller utan globala klimatkonsekvenser är ett faktum) borgar för det. Även om det är både angeläget och intressant att diskutera ekonomiska modeller, handlingsplaner för miljön, solidaritet med tredje världen och så vidare så finns det en annan fråga som diskuteras alltför lite: Beredskap.
Hur väl rustat är Sverige för att ta emot stora flyktingströmmar? I hur hög grad är vi självförsörjande på livsmedel, om det uppstår en global bristsituation? Klarar vi elförsörjning, klarar vi uppvärmning, klarar vi nödvändiga transporter av gods och människor, om inflödet av olja tvärt upphör? Om även vi drabbas av översvämningar eller våldsamma stormar, av omfattande terroristattacker eller kanske av en svår pandemi, hur hanterar vi det? Och inte minst – om det uppstår en desperat global kamp om sinande råvaror, klarar vi att värna vårt eget territorium?
Min känsla är att det knappt finns någon redundans längre, att all extrakapacitet för krissituationer har rationaliserats bort, och att samhället därmed har blivit oerhört sårbart för de orostider som kan komma. Hur ser du på det, Lena?
Det är ett säreget perspektiv på händelserna i Tunisien som du väljer att framhålla i anslutning till Bitte Hammargrens korta men mångsidiga reportage. En folklig resning mot en avskydd diktator och en korrumperad regim som har vanskött sitt land under många år — ligger det verkligen nära till hands att låta en problematisk demografi få en huvudroll i skeendet? Det är väl ändå i första hand regimen som har varit problemet i Tunisien (liksom fallet är med så många andra arabstater), inte befolkningen och dess struktur.
Hej Jan-Olof.
Jag tror inte att perspektiven behöver stå i motsättning till varandra. Jag lyfter det demografiska perspektivet just därför att vi alltför sällan uppmärksammar detta.
Demografin i ett land är en av de viktiga bakgrundsfaktorer som påverkar både ett lands ekonomi och förutsättningarna för politiken. Många ungdomsrika länder är diktaturer och mång ungdomsrika länder präglas av fattigdom och sociala motsättningar. Med större insikt om de utmaningar som dessa länders människor står inför skulle vi från svensk och europeisk sida kunna bidra till att stärka både unga människors försörjningsmöjligheter och förutsättningarna för en fungerande demokrati.
Om demografin är viktig eller inte är en empirisk fråga. Just i fallet Tunisien är demografin verkligen anmärkningsvärd, se mitt blogginlägg idag:
http://bomelkermalmberg.blogspot.com/2011/01/tunisiens-aldersstruktur.html
Demografins roll har analyserat mer i detalj av Henrik Urdal:
Klicka för att komma åt ISQU_416.PDF
This is one of the reasons of what is happening in Tunisia, but at the same time does not explain what is going on. Tunisian political Islam more rational than any other political Islam. And, more importantly, that the Tunisian political Islam was not involved in this change taking place in Tunisia up to now.
Thanks for this comment.